Den enes nedvarvning den andres uppvärmning!

Min rimfrostiga skönhet!!!

Det var -23 grader när Hamingja och jag red ut i eftermiddags, m a o "svalt och skönt" för en islandshäst med full vinterpäls men ganska kallt för matte...!!! Vi red längs bilvägen bort mot Alviksträsk och eftersom jag senast upplevde att vi båda hade lite problem med att gå undan för högerskänkeln - hon ville inte riktigt korsa över med höger bak och jag blev stum och ineffektiv i min högerskänkel, så fokuserade jag på detta från start.

Började i skritt för att mjuka upp oss båda och för att hitta en känsla som jag sedan förhoppningsvis skulle kunna behålla när vi fick över i tölt. Senast innebar ju pisken åter en nära döden-upplevelse för stackars Hamingja så idag var jag extra noga med att den verkligen skulle "vara med" från start och ofta - för att inte ge henne någon chans att "glömma" bort att man KAN överleva ett lätt pet på rumpan...!

När sidförande undan för högerskänkeln fungerade bra i skritt gjorde jag övergång till tölt medan jag fortsatte att be henne gå undan för högerskänkeln. Varvade töltintervaller med att återgå till sidförande i skritt för att "hämta med" rätt känsla över i tölten. Och tillslut fick jag även i tölten den önskade effekten: att hon korsade över med inner back och därmed också längde halsen! Successivt blev hon allt mer stadig i formen och tillslut bjöd hon på en riktigt härlig töltkänsla även på rakt spår!

Sista sträckan fram till korsningen vid sjön gjorde jag något så ovanligt som att låta Hamingja öka tempot i tölten. Vi tränar ju främst i kort tempo, enligt Atlis instruktion och eftersom det korta tempot bygger upp hästen bäst. Nu under vintern har jag upplevt att hon börjat kännas allt starkare och orkar bära upp sig betydligt bättre och därmed också vila i steget på ett helt nytt sätt i det korta tempot - utan att hela tiden försöka springa fortare. 

Och när jag nu istället bad henne att successivt öka tempot så kändes hon faktiskt ganska stabil även där! Hon blev lite kort i nacken men inte mer än att hon fortfarande kändes mjuk och fin i kroppen och takten höll sig ren trots det högre tempot! Framme i korsningen vid sjön hade jag tänkt rida direkt till vänster, men min ambitiösa lilla fröken visste minsann att här brukar vi jobba på volt så hon påbörjade själv volten och då fick jag ju skärpa till mig och "haka på"! Vi fortsatte sedan en liten bit efter vägen längs sjön innan vi vände hemåt igen. Under hemvägen red jag töltintervaller med lite mer samling (och åter i vårt långsamma "träningstempo"). 

Avslutningsvis imponerade Hamingja med att ha tid att trava - fastän vi var på hemväg! Vid det laget hade jag hunnit börja frysa ganska rejält och då passade det ju extra bra med trav eftersom man snabbt blir svettig av att försöka hänga med i Hamingjas trav! "Den enes nedvarvning den andres uppvärmning" m a o!!!