When I "became viral"...!!!

Finaste Feykir myser med matte - januari 2008.

Förra helgen var det två bekanta som oberoende av varandra hörde av sig med budskapet "Ditt blogginlägg om täcken delas ÖVERALLT nu!!! Diskussionerna går höga och på vissa håll har de fått stänga av kommentarsfältet!" Det aktuella inlägget skrev jag i januari i år, sedan jag fått ta del av för mig nya kunskaper kring hur vi oftast snarare stjälper än hjälper våra hästar när vi försöker skydda dem med täcke. 

För mig - så tidigare fått lära mig att det var JÄTTEVIKTIGT att behålla värmen i hästens muskler så länge som möjligt efter ett träningspass - innebar dessa nya kunskaper att jag verkligen behövde tänka om helt! Och jag gjorde som jag brukar när det handlar om ny kunskap som har med hästarna att göra - jag samlade på mig mer kunskap och sammanställde sedan den i ett blogginlägg. 

Kunskaperna fick jag främst från veterinären Per Michanek som även föder upp fullblodsgaloppörer - och som kunde berätta att även dessa som man kan uppfatta som betydligt känsligare för väder och vind än våra islandshästar klarar sig utmärkt utan täcke. Vi människor har ett väldigt begränsat intervall för när vi tycker temperaturen är lagom - det handlar inte om många grader upp eller ner för att vi ska tycka att det är för varmt eller för kallt. Medan hästarnas komfortzon är oerhört mycket större - det är först vid ca -25 grader som det kan börja räknas som kallt. Och då är det allra bästa för hästen att ge extra grovfoder - inte att lägga på ett täcke. 

Och det här jag lärt mig om betydelsen av att hålla värmen i musklerna så länge som möjligt visade sig också vara HELT fel - för hästen är det mycket skadligare att vara för varm än att vara lite för kall. Hästens viktigaste funktion för att sänka sin kroppstemperatur till normalnivå är att svettas - och den funktionen fungerar bara så länge det ångar från hästen. När man ser att det rinner eller droppar från den har denna funktion satts ur spel och hästen förlorar vatten och salter utan att få någon positiv inverkan på den förhöjda kroppstemperaturen. För hästen är det bästa alltså att få "ånga av" så snabbt som möjligt och detta görs oftast effektivast utan ett täcke på som stänger ångan inne och t o m kan trycka ner fukten djupare i pälsen. 

Redan när jag publicerade det aktuella blogginlägget väckte detta stor uppmärksamhet och det blev snabbt mitt mest lästa och kommenterade blogginlägg någonsin. Och nu hade det alltså fått "nytt liv" igen - när årstiden åter gjorde täckesdiskussionen högaktuell. Själv hade jag inte sett att inlägget börjat delas igen men när kompisarna hörde av sig gick jag in och kollade på bloggstatistiken och upptäcker till min ENORMA förvåning att inlägget lästs mer än 28.000 gånger den dagen. (Förra lördagen, fram till 21-tiden då jag kollade!!!) Och söndag kväll var visningarna ännu fler - drygt 32.000 den dagen - gissa om jag tappade hakan fullständigt?!

Detta skulle dock bara vara början - för på måndag morgon fick jag ett samtal från Sveriges största ridsportsajt Hippson. "Vi ÄLSKAR ditt blogginlägg om täcken - kan vi få lägga upp det som gästblogg hos oss??!" Det tog ett bra tag att hämta sig från den överraskningen kan jag säga! I o m det kan man väl säga att jag "tappade kontrollen" över inlägget - på så vis att jag inte har någon aning om hur många som läst det på deras sida. Men jag har ju kunnat se att jag fortsatt ha många läsare och hoppas att några av dem är sådana som läst mitt inlägg och sedan fortsatt velat följa min blogg. Hör du till dem så vill jag passa på att hälsa dig varmt välkommen hit!

Och medan blogginlägget har "gone bananas" har jag hållit ovanligt låg profil med "hästeriet". Min fibromyalgi gör ju att jag tyvärr måste hushålla med resurserna och försöka vara så där tråkigt förståndig ibland. Lyckas sällan med den saken f ö... "Ta det lugnt" känns bara som en bra idé när man ger det rådet till andra... Men efter två mycket intensiva helger: först den suveräna Atlikursen och sedan vår "spurt" med hönshusbygget i kombination med dubbla fodringar i stallet insåg t o m jag att jag "nallat" ganska rejält från reserverna... Jag behöver ju egentligen ägna stor del av mina helger till att vila och återhämta mig. Därför sa jag till mig själv på skarpen att måndag-fredag denna vecka skulle det faktiskt få räcka med jobbet som ansträngning. I övrigt var det vila och återhämtning som gällde - "toppat" med varma spabad samt en hot stone-massage. 

Och jag lyckades faktiskt vara så DUKTIG att jag höll mig till detta och lät Hamingja få vara ledig hela fem dagar i rad! Men nu längtar jag verkligen till i morgon när jag lovat mig själva att få rida igen!!! Ironiskt nog - med tanke ämnet för mitt "virala" blogginlägg - går Hamingja föresten med täcke nu...! Vår massör har nämligen ordinerat att hon får gå med sin BoT ryggvärmare för att hjälpa till att behandla problemen i musklerna uppe i korset. Det var ju BETYDLIGT mycket bättre när han behandlade henne senast - vilket jag också hade fått tydliga indikationer på i ridningen. Men helt återställd var hon inte ännu - så i kombination med att vi ökat intensiteten i hennes rehabträning använder vi BoT. I förebyggande syfte skulle man kunna säga. För att skydda värmaren och hålla den på plats har jag monterat den i ett ofodrat regntäcke. 

Så just nu skulle man verkligen kunna påstå att jag inte alls lever som jag lär... men som alltid gäller det förståss att utgå från varje hästs specifika behov. Den stora utmaningen är bara att lyckas se vad som verkligen är för hästens bästa och inte bara för ens egen skull och något man TROR är bäst för hästen... Att kunna ta till sig ny kunskap som plötsligt ställer annat man lärt sig på ända - det är allt annat än lätt... Att inse att något man gjort utifrån uppfattningen att det var för hästens bästa faktiskt var motsatsen är ju inte roligt... Men som hästägare har vi förstås ett ansvar att hela tiden verka med hästens bästa för ögonen - även om det ibland innebär att behöva se sanningar som inte är enbart behagliga... 

När det fantastiska djuret hästen så välvilligt lägger sitt liv i våra händer - då gäller det att vi vill/vågar ställa oss frågan: "Är detta för min skull eller för hästens?" Frågan ställs verkligen till sin spets när det handlar om det tuffa beslutet ifall det är dags att avsluta en sjuk/skadad hästs lidande. Men bör förstås också vara levande i vardagens mindre dramatiska situationer. Ställ dig hela tiden frågan "Är min hästhållning utformad utifrån hästens bästa - eller är det utifrån min egen bekvämlighet?" uppmanade en veterinär i en Hippsonartikel som behandlade hästars behov av rörelse och utevistelse. Den frågan bör vi nog alla ställa oss med jämna mellanrum och vara öppna för att göra förändringar utifrån ny kunskap!