Suverän "off-knapp"!!!

Inte kan man väl tro att fröken Temperamentsfull för bara någon minut sedan tog i så det nästan rök ur öronen på henne och t o m slog bakut ett par gånger när matte lät pisken nudda bakdelen under träningen av samling vid hand?!! Men här har vi precis stannat för att jag ska sadla om och hon vet helt säkert att inget kommer att krävas av henne förutom att hon står stilla så hon kan verkligen slappna av helt. Atli brukar ju påpeka hur viktigt det är att man på hästar med så här mycket temperament också "programmerar" in en tydlig "off-knapp" för att träningen inte ska resultera i att man successivt bygger in allt mer spänningar i hästen, både fysiskt och psykiskt. Och bättre off-knapp än så har kan man väl nästan inte ha?!!

Så länge Hamingja har "sommarmagen" kvar är det oundvikligt att sadeln glider fram lite, så just nu har jag ytterligare en anledning till att sadla om under träningspasset! Fram till denna punkt hade passet precis följt upplägget från träningen för Atli - man ska ju inte i onödan ändra på ett vinnande koncept! Men när vi nu skulle övergå till att jobba med samlingen i tölt uppsuttet så tyckte jag det var dags för lite förändring! Därför lämnade vi ridbanan och red istället längs den vänstra skogsvägen bakom vägbommen. 

Längs vägen bort till vändplanen fick hon rulla på i ett lite högre tempo i tölten så länge hon fortfarande kändes lösgjord medan jag f f a fokuserade på min egen sits. Under sommarens rehabträning jobbade jag ju på att förbättra mitt skänkelläge i tölten genom att själv försöka "tänka trav" (eftersom jag har en mer avslappnad sits där) samtidigt som jag fick Hamingja att "tänka tölt". På detta sätt blev skänkelläget i tölten bättre, men som Atli konstaterade under senaste kursen så hade jag istället "tappat" det framåtvinklade bäckenet som är en förutsättning för att kunna rida hästen med samling. Och nu lyckades jag faktiskt hålla bäckenvinkeln rätt utan att detta innebar "återfall" till spända skänklar som åker framåt. 

Hamingja fick en välförtjänt skrittpaus sista biten fram till vändplanen och när vi sedan vände hemåt igen och jag använde säte och skänklar för att samla henne svarade hon oerhört fint på dessa hjälper! "Lek fram samling" som Atli beskrev saken och det kändes verkligen som att det var det vi gjorde - hela tiden med bibehållen lösgjordhet! Under hemvägen fortsatte jag att använda förhållningarna med sätet för att hålla nere tempot samtidigt som jag då och då stämde av att hon var så avslappnad i nacken att jag utan motstånd kunde ställa henne i nacken med bara lätt kramning på tygeln. 

Faktiskt lyckades jag riktigt bra med att bibehålla min sits dessutom, och genom att flytta undan ett par steg för vänsterskänkeln samtidigt som jag höll stödet på högertygeln för att behålla högerbogen på plast så kom hon in mellan hand och skänkel och längde halsen riktigt trevligt!!! Jag hann få njuta av ett par riktigt trevliga töltsekvenser innan hon fick sträcka ut i trav för att börja varva ner. HÄRLIGT!!! I morgon har jag planerat en vilodag för henne - men just nu undrar jag hur jag ska kunna vänta ända till på tisdag innan jag får rida igen?!!