Nej jag är INTE den viktigaste människan i Hamingjas liv...!

En charmig bild från förra helgen: Hamingja dricker vatten och Litlamin "vill bara vara med"! Jag trodde Litla skulle dricka själv när Hamingja var färdig - men när Hami gick från vattenkoppen följde Litla med. Hon var uppenbarligen "bara med som sällskap"! Det är verkligen Litla i ett nötskal - vill alltid vara med där något händer oavsett om det är hästar eller människor inblandade!!!

Efter att ha lyckas vara klok och förståndig och satsat på egen återhämtning i fem hela dagar (DUKTIGT VA´???!!!) var det idag ÄNTLIGEN dags att rida igen!!! Men först hade jag morgonfodringen, så när hästarna fått sin frukost serverad i hagarna blev det frukost för mig i Josefshallen. För att maximera träningseffekten för Hamingja skulle vi jobba på ridbanan. När Elisabeth sedan dök upp för att rida Démantur var det nära att jag ångrade mig... men hon valde att också rida på banan så då fick vi ju sällskap på sätt och vis ändå!

För vår del var det inga överaskningar i träningen - varför ändra ett vinnande koncept?! Fast Hamingja gjorde ett försök att "skoja till" det hela genom att välja tölt istället för trav i början, trots att jag provade att göra övergången från skritt med hellånga tyglar... Länge fungerade vår "travknapp" klockrent - men under Atlikursen fick vi plötsligt lite problem med den vid några tillfällen och detta har kommit tillbaka några gånger sedan dess utan att jag lyckats lista ut varför. Men när vi väl enats om trav en gång idag så fungerade "knappen" sedan i fortsättningen.

När hon kändes riktigt lösgjord och varje böjning resulterade i ÄNNU längre hals - först i trav och sedan i tölt - avrundade jag uppvärmningsdelen med att flytta undan för innerskänkeln vid skritt på volt. När jag lät pisken nudda lätt vid inner bakben för att hon verkligen skulle korsa över ORDENTLIGT med inner bak blev det förståss en nära döden-upplevelse för lilla fröken initialt. Men  jag lät då pisken ligga kvar mot bakbenen och när hon - mot alla odds - insåg att hon överlevt lugnade hon ner sig. Och sedan innebar även denna övning att hon längde halsen på ett trevligt sätt!

Vi jobbade med ryggning och samling från marken som vi brukar - och hon var riktigt, riktigt duktig! Och hon frustade också mycket belåtet under varje paus där emellan när hon fick sträcka ut sig igen! Efter detta var det som vanligt dags att rida tölt uppsuttet och då inträffade något som komplicerade det hela något... Jag har väl i o f s aldrig inbillat mig att jag är den viktigaste människan i Hamingjas liv - men detta blev EXTRA tydligt när Sylvia nu kom ut på gården och ropade på hästarna i Hamingjas flock för att flytta dem till en annan hage...! Med Sylvia som kallade - och DESSUTOM synen av "hennes hästar" som sprang i hagen närmast ridbanan - hade ju inte Hamingja möjlighet att ha ens minimalt fokus på matte... Inte spelade det någon roll att matte faktiskt satt på hennes rygg medan Sylvia var nästan 30 meter bort...!

Det krävdes en hel del lösgörande övningar innan Hamingjas fokus åter var på mig men då fick jag uppleva några riktigt trevliga sekvenser då hon kom upp lite mer med bogarna samtidigt som hon var helt avslappnad i nacken och behöll trevlig längd på halsen!!! FINA HÄSTEN!!! Och på pappret är hon i alla fall MIN och inte Sylvias!!! När vi sedan varvat ner i trav satt jag av och tog en promenad med henne för att hon skulle få pusta ut och slappna av ordentligt trots att "hennes hästar" fortfarande var ganska uppspelta över hagbytet vilket gjorde det svårt för Hamingja att riktigt koppla av.