"Rimfrost - rattmuff på...!"

 Vi har haft en fantastiskt vacker och "rimfrostig" dag! Och när jag letade efter någon lämplig bild att illustrera dagens blogginlägg med hittade jag ovanstående - en riktig favorit i repris!!! Och Hamingja får ursäkta, för bilder på lycko-Lára kan man ju aldrig få för många av!

Igår fick Hamingja verkligen ett rejält träningspass, där "rätt muskler" (förhoppningsvis) fick jobba ordentligt! Och idag såg underlaget till att det blev ett HELT annat träningsupplägg. Marken var nämligen riktigt hårdfrusen och dessutom med ett lager rimfrost som riskerade att vara halt för en häst med slitna sommarskor... (det blir vinterskor på måndag). I o m att det är svårt att veta hur känslig hon fortfarande är i bakdelens muskler och leder vill jag ju absolut inte ta några risker, så det blev "bara" skritt idag.

Valde den vänstra skogsvägen bakom vägbommen och hela vägen bort till vändplanen var Hamingja så avslappnad att hon gick med nosen i backen på hellånga tyglar medan jag satt och kisade mot den låga höstsolen och tänkte att jag fick både ljusterapi och hästterapi samtidigt! Uppe på vändplanen jobbade vi på volt en stund (i skritt) - först för att "böja igenom" sidorna ordentligt och sedan "Atlis basövning" (flytta undan för skänkeln på volt) för att hon skulle få trampa under sig bättre med och bära mer vikt på inner bak - en utmärkt förberedelse för samling!

När vi sedan skrittade hemåt fortsatte jag med sidförande för omväxlande höger och vänster skänkel. Nu fick även pisken ligga lätt mot inner bak vilket initialt innebar en riktig "nära döden-upplevelse" för lilla fröken... Både Sylvia och jag har ju tidigare jobbat en hel del med att avdramatisera både smackningar och pet med pisken - för att de inte ska behöva innebära ett sådant stort trauma för Hamingja varje gång. Men under hela rehabtiden har jag tagit paus med detta - just för att hennes reaktioner initialt är så häftiga och inte förenliga med den försiktiga träning hon ordinerats.

Första gången pisken nuddar hennes bakben (eller som jag smackar) är alltid värst - då kastar hon sig i regel iväg framåt för att fly. Sedan lugnar hon ner sig betydligt, även om pisken ligger kvar mot bakbenet, men då har hon redan "startat turbon" så någon riktigt avslappnad skritt på lång tygel kan det inte bli tal om... Varvade mellan att flytta undan för höger resp vänster skänkel och efter att initialt ha försökt fuska genom att streta mot handen så började hon snart korsa över fint bak, länga överlinjen och lätta i handen. Duktig tjej!!!

Jag passade även på att rygga en längre sträcka, enbart för vikt, säte och överskänklar och där börjar hon bli riktigt duktig också! Får väl även säga att matte börjar bli duktig på det - både att komma ihåg att återgå med vikten till neutralt säte som belöning för varje steg bakåt och dessutom lyckas jag nu låta handen vara helt stilla. Jag bara vibrerade lite med högerhandens fingrar ibland, för att hon skulle slappna av helt och länga halsen.

Gjorde även övergång till samlad skritt och högersluta i skritt. Allt detta aktiverade hennes bakben mer och mer och jag kände verkligen hur hon gick och laddade för att springa FORT!!! Men det var ju inte alls underlag för detta så för att hon verkligen skulle slappna av igen satt jag av för att gå sista biten hem. Då hade Hamingja ro att slappna av ordentligt igen - samtidigt som jag åter fick värme i mina kalla fötter - så man kan definitivt säga att det var en win-win!

 Mera rimfrostvackert!!!