Hamingja skor sig på mattes bekostnad!

Dags för vinterskor  med broddar! 

Nej, det är inte en dagsfärsk bild... man behöver nog inte titta allt för noga för att upptäcka Hamingja har sommarpäls på bilden så det är lika bra jag erkänner direkt...! Men bilden "ljuger" bara delvis, för hon fick vinterskorna på plats idag. Själv var jag dock på jobbet, men Malins Ella skulle också skos och hon var bussig att assistera hovslagaren även för min räkning! 

Idag får Hamingja vila efter gårdagens massage, men i morgon hoppas jag det blir träning för oss igen! Dags för ett nytt pass med samling vid hand tänker jag vilket även passar bra utifrån det stenhårda underlag vi har nu. Jag får bara se till att anpassa uppvärmningen så att den blir så skonsam som möjligt: mest skrölt och undvika volter. 

Enligt prognosen kan vi få den första snön under natten till onsdag. Visserligen bara några cm - men det gör stor skillnad inte bara ljusmässigt utan faktiskt även när det gäller underlag. Vid något tillfälle hade vi just sådant här underlag på en Atlikurs - alltså stenhårt de två första dagarna - och Atli var väldigt noga med hur vi skulle anpassa ridningen för att inte påfrestningen skulle bli för stor.  T ex fick vi göra hela nedvarvningen i skritt - då vi skulle rida till dess hästarna var så avslappnade att de nästan strök mulen i backen när de gick. Till sista dagen hade det kommit några enstaka cm snö och då förklarade han att redan det lilla lagret innebar en STOR förbättring av underlaget genom att det blev MKT mer skonsamt för hästarna. 

Massör-Tomas förklarade ju också att redan att Hamingja får broddar i skorna kommer att innebära en viss negativ inverkan/högre belastning p g a ändrat rörelsemönster. Därför ordinerade han BoT på båda haserna framöver. Och när vi nu Hamingja ÄNTLIGEN verkar ha återhämtat sig från problemen i korset tar matte självklart inga risker - så ett skydd även till höger has är redan beställt!

"Så här bra har hon aldrig tidigare känts!!!"

Idag var massör-Tomas tillbaka för att kolla Hamingja. Innan han började gå igenom henne kunde jag berätta att jag efter förra behandlingen har höjt intensiteten i träningen. Detta genom att komplettera träningen vid hand med både samlande och sidförande övningar uppsuttet. De reaktioner jag fått från henne har främst kommit vid de sidförande övningarna men dessa reaktioner har jag uppfattat som en lätt protest mot att det varit lite jobbigt för att det stramat i musklerna, inte att det gjort ont. 

Tomas började med att kolla haserna med värmekameran. I somras gjorde hon ju oss oroliga i o m att hon hade extra värmeutstrålning (vilket kan indikera smärta och inflammation bl a) från vänster has. Och det fanns även andra tecken på problem där. Det var efter detta jag började med BoT-skydd på den hasen i kombination med massage. Uppenbarligen hade detta god effekt för vid Tomas förra besök var den extra värmeutstrålningen borta - och så var det även idag. Skönt!

När Tomas sedan gått igenom hela Hamingja med händerna konstaterade han: "Så här bra har hon ALDRIG tidigare varit i kroppen när jag undersökt henne!" Så oerhört skönt att få bekräftat att min tolkning av hennes signaler stämde!!! Han konstaterade än en gång att arbetet vid hand uppenbarligen är MYCKET bra för henne. "Hon har ovanligt lång rygg för att vara islandshäst och det gör att hon blir känsligare. Så att arbeta med samling vid hand är ÄNNU viktigare för henne än för andra hästar! Ju mer vältränad hon blir desto bättre kommer också musklerna i hennes bakdel att må!"

Han uppmanade mig att fortsätta komplettera ridningen med arbete vid hand. "Och om du själv har en sämre period och inte orkar rida så ska du försöka arbeta henne vid hand istället för att låta henne vila - för hon behöver vara i träning för att må bra i kroppen." Dessutom påpekade han att vi kommer till en kritisk period nu i o m att det blir säsong för broddar, vilket kommer att ge en viss negativ påverkan på hennes rörelsemekanik. För att kompensera för detta tyckte han att jag förutom ryggvärmaren åter skulle börja använda hasskyddet - och även skaffa ett till höger has. "Särskilt viktigt före och efter mer ansträngande träningspass!"

Härliga besked idag alltså - med bekräftelse på att vi kan träna vidare på samma sätt! Något som också stämmer med Atlis analys: "Hon behöver arbete, korrekt ridning, för att må riktigt bra!" 

"Rimfrost - rattmuff på...!"

 Vi har haft en fantastiskt vacker och "rimfrostig" dag! Och när jag letade efter någon lämplig bild att illustrera dagens blogginlägg med hittade jag ovanstående - en riktig favorit i repris!!! Och Hamingja får ursäkta, för bilder på lycko-Lára kan man ju aldrig få för många av!

Igår fick Hamingja verkligen ett rejält träningspass, där "rätt muskler" (förhoppningsvis) fick jobba ordentligt! Och idag såg underlaget till att det blev ett HELT annat träningsupplägg. Marken var nämligen riktigt hårdfrusen och dessutom med ett lager rimfrost som riskerade att vara halt för en häst med slitna sommarskor... (det blir vinterskor på måndag). I o m att det är svårt att veta hur känslig hon fortfarande är i bakdelens muskler och leder vill jag ju absolut inte ta några risker, så det blev "bara" skritt idag.

Valde den vänstra skogsvägen bakom vägbommen och hela vägen bort till vändplanen var Hamingja så avslappnad att hon gick med nosen i backen på hellånga tyglar medan jag satt och kisade mot den låga höstsolen och tänkte att jag fick både ljusterapi och hästterapi samtidigt! Uppe på vändplanen jobbade vi på volt en stund (i skritt) - först för att "böja igenom" sidorna ordentligt och sedan "Atlis basövning" (flytta undan för skänkeln på volt) för att hon skulle få trampa under sig bättre med och bära mer vikt på inner bak - en utmärkt förberedelse för samling!

När vi sedan skrittade hemåt fortsatte jag med sidförande för omväxlande höger och vänster skänkel. Nu fick även pisken ligga lätt mot inner bak vilket initialt innebar en riktig "nära döden-upplevelse" för lilla fröken... Både Sylvia och jag har ju tidigare jobbat en hel del med att avdramatisera både smackningar och pet med pisken - för att de inte ska behöva innebära ett sådant stort trauma för Hamingja varje gång. Men under hela rehabtiden har jag tagit paus med detta - just för att hennes reaktioner initialt är så häftiga och inte förenliga med den försiktiga träning hon ordinerats.

Första gången pisken nuddar hennes bakben (eller som jag smackar) är alltid värst - då kastar hon sig i regel iväg framåt för att fly. Sedan lugnar hon ner sig betydligt, även om pisken ligger kvar mot bakbenet, men då har hon redan "startat turbon" så någon riktigt avslappnad skritt på lång tygel kan det inte bli tal om... Varvade mellan att flytta undan för höger resp vänster skänkel och efter att initialt ha försökt fuska genom att streta mot handen så började hon snart korsa över fint bak, länga överlinjen och lätta i handen. Duktig tjej!!!

Jag passade även på att rygga en längre sträcka, enbart för vikt, säte och överskänklar och där börjar hon bli riktigt duktig också! Får väl även säga att matte börjar bli duktig på det - både att komma ihåg att återgå med vikten till neutralt säte som belöning för varje steg bakåt och dessutom lyckas jag nu låta handen vara helt stilla. Jag bara vibrerade lite med högerhandens fingrar ibland, för att hon skulle slappna av helt och länga halsen.

Gjorde även övergång till samlad skritt och högersluta i skritt. Allt detta aktiverade hennes bakben mer och mer och jag kände verkligen hur hon gick och laddade för att springa FORT!!! Men det var ju inte alls underlag för detta så för att hon verkligen skulle slappna av igen satt jag av för att gå sista biten hem. Då hade Hamingja ro att slappna av ordentligt igen - samtidigt som jag åter fick värme i mina kalla fötter - så man kan definitivt säga att det var en win-win!

 Mera rimfrostvackert!!!

Till världens ände - och ÄNNU längre!!!

Det har blivit många vilodagar för Hamingja i veckan, för matte har varit i dålig form och därför också hemma från jobbet några dagar... Men idag fanns ÄNTLIGEN ork för både jobb och ridning!!! Kände mig dock inte alls upplagd för ännu ett pass på ridbanan med samling vid hand - så har vi ju tränat så oerhört mycket de senaste månaderna... Istället bestämde jag mig för något som vi inte gjort sedan någon gång tidigt i våras: att rida längs bilvägen bort till korsningen vid sjön - d v s det som Hamingja fram till dess jag köpte henne trodde var världens ände. (Längre än så brukade inte Sylvia rida under deras träningspass.)

I normala fall har ju detta även varit en mycket vanlig sträcka för mig att rida - förutom att jag oftast även fortsatt förbi korsningen. Men i år har vi ju haft de långa perioderna med rehabträning som bl a innebar att jag inte fick rida böjda spår - och då ville jag inte dessutom rida längs plan väg utan valde helst stigar i skogen för att Hamingja i alla fall skulle behöva lyfta lite extra på fötterna samt att terrängen kunde verka lösgörande. Och sedan vi fick börja arbeta med samling vid hand har det blivit extremt mycket träning på ridbanan för vår del - varvat med terrängridning ibland.

Men PLÖTSLIGT HÄNDER DET: så idag blev det alltså en tur till världens ände - och längre än så! Vägen dit använde vi till att värma upp, först i trav med låååång hals och sedan tölt med låååång hals.  Hamingja skötte sig riktigt, riktigt bra tycker jag! Flyktreflexen kom bara fram vid ett par tillfällen - det har varit betydligt mer sådant vid andra tillfällen när vi "återupptäckt" en väg vi inte ridit på länge.

Hon fick en lång skrittpaus innan vi var framme vid korsningen, där jag hoppades att vi skulle kunna rida galoppintervaller längs kanten på ängen där vi tränade detta i början på förra vintern. Nu visade det sig tyvärr vara väldigt blött på ängen så underlaget var inte det bästa... Men en kortare intervall i resp galopp blev det i alla fall innan vi fortsatte på vägen längs sjön, mot Bälingeberget och stan. Nu hade jag börjat rida övergångar halt, rygga, samlad skritt, samlad tölt.

Fortsatte sedan med detta på hemvägen, varvat med längre skrittpauser. När jag dessutom började rida några steg sluta i skritten följt av sluta i tölten kändes hon riktigt, riktigt fin! Och uppenbarligen lyckades jag aktivera hennes bakben ordentligt, för när jag sedan lät henne sträcka ut i trav trodde jag nästan att hon skulle skicka mig ur sadeln! Jag som tänkte att hon skulle få varva ner - men Hamingja tryckte i med bakbenen för kung och fosterland! En riktigt HÄFTIG känsla!!! Och dessutom imponerade hon på matte genom att lyssna jättebra på mina förhållningar med sätet, så jag kunde ta ner tempot i traven utan att behöva korta upp tyglarna och därmed halsen.

Vi avslutade med ännu en lååååång skrittpaus - för nu var Hamingja REJÄLT svettig. När jag sedan satt av utanför stallet upptäckte jag att hon t o m var vitskummig på undersidan av halsen. Men vi hade ju faktiskt ridit hela vägen till världens ände och tillbaka på en knapp timme - och då är det kanske inte så konstigt om man svettas endel?! 

Suverän "off-knapp"!!!

Inte kan man väl tro att fröken Temperamentsfull för bara någon minut sedan tog i så det nästan rök ur öronen på henne och t o m slog bakut ett par gånger när matte lät pisken nudda bakdelen under träningen av samling vid hand?!! Men här har vi precis stannat för att jag ska sadla om och hon vet helt säkert att inget kommer att krävas av henne förutom att hon står stilla så hon kan verkligen slappna av helt. Atli brukar ju påpeka hur viktigt det är att man på hästar med så här mycket temperament också "programmerar" in en tydlig "off-knapp" för att träningen inte ska resultera i att man successivt bygger in allt mer spänningar i hästen, både fysiskt och psykiskt. Och bättre off-knapp än så har kan man väl nästan inte ha?!!

Så länge Hamingja har "sommarmagen" kvar är det oundvikligt att sadeln glider fram lite, så just nu har jag ytterligare en anledning till att sadla om under träningspasset! Fram till denna punkt hade passet precis följt upplägget från träningen för Atli - man ska ju inte i onödan ändra på ett vinnande koncept! Men när vi nu skulle övergå till att jobba med samlingen i tölt uppsuttet så tyckte jag det var dags för lite förändring! Därför lämnade vi ridbanan och red istället längs den vänstra skogsvägen bakom vägbommen. 

Längs vägen bort till vändplanen fick hon rulla på i ett lite högre tempo i tölten så länge hon fortfarande kändes lösgjord medan jag f f a fokuserade på min egen sits. Under sommarens rehabträning jobbade jag ju på att förbättra mitt skänkelläge i tölten genom att själv försöka "tänka trav" (eftersom jag har en mer avslappnad sits där) samtidigt som jag fick Hamingja att "tänka tölt". På detta sätt blev skänkelläget i tölten bättre, men som Atli konstaterade under senaste kursen så hade jag istället "tappat" det framåtvinklade bäckenet som är en förutsättning för att kunna rida hästen med samling. Och nu lyckades jag faktiskt hålla bäckenvinkeln rätt utan att detta innebar "återfall" till spända skänklar som åker framåt. 

Hamingja fick en välförtjänt skrittpaus sista biten fram till vändplanen och när vi sedan vände hemåt igen och jag använde säte och skänklar för att samla henne svarade hon oerhört fint på dessa hjälper! "Lek fram samling" som Atli beskrev saken och det kändes verkligen som att det var det vi gjorde - hela tiden med bibehållen lösgjordhet! Under hemvägen fortsatte jag att använda förhållningarna med sätet för att hålla nere tempot samtidigt som jag då och då stämde av att hon var så avslappnad i nacken att jag utan motstånd kunde ställa henne i nacken med bara lätt kramning på tygeln. 

Faktiskt lyckades jag riktigt bra med att bibehålla min sits dessutom, och genom att flytta undan ett par steg för vänsterskänkeln samtidigt som jag höll stödet på högertygeln för att behålla högerbogen på plast så kom hon in mellan hand och skänkel och längde halsen riktigt trevligt!!! Jag hann få njuta av ett par riktigt trevliga töltsekvenser innan hon fick sträcka ut i trav för att börja varva ner. HÄRLIGT!!! I morgon har jag planerat en vilodag för henne - men just nu undrar jag hur jag ska kunna vänta ända till på tisdag innan jag får rida igen?!!

Nej jag är INTE den viktigaste människan i Hamingjas liv...!

En charmig bild från förra helgen: Hamingja dricker vatten och Litlamin "vill bara vara med"! Jag trodde Litla skulle dricka själv när Hamingja var färdig - men när Hami gick från vattenkoppen följde Litla med. Hon var uppenbarligen "bara med som sällskap"! Det är verkligen Litla i ett nötskal - vill alltid vara med där något händer oavsett om det är hästar eller människor inblandade!!!

Efter att ha lyckas vara klok och förståndig och satsat på egen återhämtning i fem hela dagar (DUKTIGT VA´???!!!) var det idag ÄNTLIGEN dags att rida igen!!! Men först hade jag morgonfodringen, så när hästarna fått sin frukost serverad i hagarna blev det frukost för mig i Josefshallen. För att maximera träningseffekten för Hamingja skulle vi jobba på ridbanan. När Elisabeth sedan dök upp för att rida Démantur var det nära att jag ångrade mig... men hon valde att också rida på banan så då fick vi ju sällskap på sätt och vis ändå!

För vår del var det inga överaskningar i träningen - varför ändra ett vinnande koncept?! Fast Hamingja gjorde ett försök att "skoja till" det hela genom att välja tölt istället för trav i början, trots att jag provade att göra övergången från skritt med hellånga tyglar... Länge fungerade vår "travknapp" klockrent - men under Atlikursen fick vi plötsligt lite problem med den vid några tillfällen och detta har kommit tillbaka några gånger sedan dess utan att jag lyckats lista ut varför. Men när vi väl enats om trav en gång idag så fungerade "knappen" sedan i fortsättningen.

När hon kändes riktigt lösgjord och varje böjning resulterade i ÄNNU längre hals - först i trav och sedan i tölt - avrundade jag uppvärmningsdelen med att flytta undan för innerskänkeln vid skritt på volt. När jag lät pisken nudda lätt vid inner bakben för att hon verkligen skulle korsa över ORDENTLIGT med inner bak blev det förståss en nära döden-upplevelse för lilla fröken initialt. Men  jag lät då pisken ligga kvar mot bakbenen och när hon - mot alla odds - insåg att hon överlevt lugnade hon ner sig. Och sedan innebar även denna övning att hon längde halsen på ett trevligt sätt!

Vi jobbade med ryggning och samling från marken som vi brukar - och hon var riktigt, riktigt duktig! Och hon frustade också mycket belåtet under varje paus där emellan när hon fick sträcka ut sig igen! Efter detta var det som vanligt dags att rida tölt uppsuttet och då inträffade något som komplicerade det hela något... Jag har väl i o f s aldrig inbillat mig att jag är den viktigaste människan i Hamingjas liv - men detta blev EXTRA tydligt när Sylvia nu kom ut på gården och ropade på hästarna i Hamingjas flock för att flytta dem till en annan hage...! Med Sylvia som kallade - och DESSUTOM synen av "hennes hästar" som sprang i hagen närmast ridbanan - hade ju inte Hamingja möjlighet att ha ens minimalt fokus på matte... Inte spelade det någon roll att matte faktiskt satt på hennes rygg medan Sylvia var nästan 30 meter bort...!

Det krävdes en hel del lösgörande övningar innan Hamingjas fokus åter var på mig men då fick jag uppleva några riktigt trevliga sekvenser då hon kom upp lite mer med bogarna samtidigt som hon var helt avslappnad i nacken och behöll trevlig längd på halsen!!! FINA HÄSTEN!!! Och på pappret är hon i alla fall MIN och inte Sylvias!!! När vi sedan varvat ner i trav satt jag av och tog en promenad med henne för att hon skulle få pusta ut och slappna av ordentligt trots att "hennes hästar" fortfarande var ganska uppspelta över hagbytet vilket gjorde det svårt för Hamingja att riktigt koppla av. 

When I "became viral"...!!!

Finaste Feykir myser med matte - januari 2008.

Förra helgen var det två bekanta som oberoende av varandra hörde av sig med budskapet "Ditt blogginlägg om täcken delas ÖVERALLT nu!!! Diskussionerna går höga och på vissa håll har de fått stänga av kommentarsfältet!" Det aktuella inlägget skrev jag i januari i år, sedan jag fått ta del av för mig nya kunskaper kring hur vi oftast snarare stjälper än hjälper våra hästar när vi försöker skydda dem med täcke. 

För mig - så tidigare fått lära mig att det var JÄTTEVIKTIGT att behålla värmen i hästens muskler så länge som möjligt efter ett träningspass - innebar dessa nya kunskaper att jag verkligen behövde tänka om helt! Och jag gjorde som jag brukar när det handlar om ny kunskap som har med hästarna att göra - jag samlade på mig mer kunskap och sammanställde sedan den i ett blogginlägg. 

Kunskaperna fick jag främst från veterinären Per Michanek som även föder upp fullblodsgaloppörer - och som kunde berätta att även dessa som man kan uppfatta som betydligt känsligare för väder och vind än våra islandshästar klarar sig utmärkt utan täcke. Vi människor har ett väldigt begränsat intervall för när vi tycker temperaturen är lagom - det handlar inte om många grader upp eller ner för att vi ska tycka att det är för varmt eller för kallt. Medan hästarnas komfortzon är oerhört mycket större - det är först vid ca -25 grader som det kan börja räknas som kallt. Och då är det allra bästa för hästen att ge extra grovfoder - inte att lägga på ett täcke. 

Och det här jag lärt mig om betydelsen av att hålla värmen i musklerna så länge som möjligt visade sig också vara HELT fel - för hästen är det mycket skadligare att vara för varm än att vara lite för kall. Hästens viktigaste funktion för att sänka sin kroppstemperatur till normalnivå är att svettas - och den funktionen fungerar bara så länge det ångar från hästen. När man ser att det rinner eller droppar från den har denna funktion satts ur spel och hästen förlorar vatten och salter utan att få någon positiv inverkan på den förhöjda kroppstemperaturen. För hästen är det bästa alltså att få "ånga av" så snabbt som möjligt och detta görs oftast effektivast utan ett täcke på som stänger ångan inne och t o m kan trycka ner fukten djupare i pälsen. 

Redan när jag publicerade det aktuella blogginlägget väckte detta stor uppmärksamhet och det blev snabbt mitt mest lästa och kommenterade blogginlägg någonsin. Och nu hade det alltså fått "nytt liv" igen - när årstiden åter gjorde täckesdiskussionen högaktuell. Själv hade jag inte sett att inlägget börjat delas igen men när kompisarna hörde av sig gick jag in och kollade på bloggstatistiken och upptäcker till min ENORMA förvåning att inlägget lästs mer än 28.000 gånger den dagen. (Förra lördagen, fram till 21-tiden då jag kollade!!!) Och söndag kväll var visningarna ännu fler - drygt 32.000 den dagen - gissa om jag tappade hakan fullständigt?!

Detta skulle dock bara vara början - för på måndag morgon fick jag ett samtal från Sveriges största ridsportsajt Hippson. "Vi ÄLSKAR ditt blogginlägg om täcken - kan vi få lägga upp det som gästblogg hos oss??!" Det tog ett bra tag att hämta sig från den överraskningen kan jag säga! I o m det kan man väl säga att jag "tappade kontrollen" över inlägget - på så vis att jag inte har någon aning om hur många som läst det på deras sida. Men jag har ju kunnat se att jag fortsatt ha många läsare och hoppas att några av dem är sådana som läst mitt inlägg och sedan fortsatt velat följa min blogg. Hör du till dem så vill jag passa på att hälsa dig varmt välkommen hit!

Och medan blogginlägget har "gone bananas" har jag hållit ovanligt låg profil med "hästeriet". Min fibromyalgi gör ju att jag tyvärr måste hushålla med resurserna och försöka vara så där tråkigt förståndig ibland. Lyckas sällan med den saken f ö... "Ta det lugnt" känns bara som en bra idé när man ger det rådet till andra... Men efter två mycket intensiva helger: först den suveräna Atlikursen och sedan vår "spurt" med hönshusbygget i kombination med dubbla fodringar i stallet insåg t o m jag att jag "nallat" ganska rejält från reserverna... Jag behöver ju egentligen ägna stor del av mina helger till att vila och återhämta mig. Därför sa jag till mig själv på skarpen att måndag-fredag denna vecka skulle det faktiskt få räcka med jobbet som ansträngning. I övrigt var det vila och återhämtning som gällde - "toppat" med varma spabad samt en hot stone-massage. 

Och jag lyckades faktiskt vara så DUKTIG att jag höll mig till detta och lät Hamingja få vara ledig hela fem dagar i rad! Men nu längtar jag verkligen till i morgon när jag lovat mig själva att få rida igen!!! Ironiskt nog - med tanke ämnet för mitt "virala" blogginlägg - går Hamingja föresten med täcke nu...! Vår massör har nämligen ordinerat att hon får gå med sin BoT ryggvärmare för att hjälpa till att behandla problemen i musklerna uppe i korset. Det var ju BETYDLIGT mycket bättre när han behandlade henne senast - vilket jag också hade fått tydliga indikationer på i ridningen. Men helt återställd var hon inte ännu - så i kombination med att vi ökat intensiteten i hennes rehabträning använder vi BoT. I förebyggande syfte skulle man kunna säga. För att skydda värmaren och hålla den på plats har jag monterat den i ett ofodrat regntäcke. 

Så just nu skulle man verkligen kunna påstå att jag inte alls lever som jag lär... men som alltid gäller det förståss att utgå från varje hästs specifika behov. Den stora utmaningen är bara att lyckas se vad som verkligen är för hästens bästa och inte bara för ens egen skull och något man TROR är bäst för hästen... Att kunna ta till sig ny kunskap som plötsligt ställer annat man lärt sig på ända - det är allt annat än lätt... Att inse att något man gjort utifrån uppfattningen att det var för hästens bästa faktiskt var motsatsen är ju inte roligt... Men som hästägare har vi förstås ett ansvar att hela tiden verka med hästens bästa för ögonen - även om det ibland innebär att behöva se sanningar som inte är enbart behagliga... 

När det fantastiska djuret hästen så välvilligt lägger sitt liv i våra händer - då gäller det att vi vill/vågar ställa oss frågan: "Är detta för min skull eller för hästens?" Frågan ställs verkligen till sin spets när det handlar om det tuffa beslutet ifall det är dags att avsluta en sjuk/skadad hästs lidande. Men bör förstås också vara levande i vardagens mindre dramatiska situationer. Ställ dig hela tiden frågan "Är min hästhållning utformad utifrån hästens bästa - eller är det utifrån min egen bekvämlighet?" uppmanade en veterinär i en Hippsonartikel som behandlade hästars behov av rörelse och utevistelse. Den frågan bör vi nog alla ställa oss med jämna mellanrum och vara öppna för att göra förändringar utifrån ny kunskap!

Sälja eller behålla? Vad tycker du?

Att jag går igenom mina lager av hästprylar och säljer iväg en hel del kan väl knappast ha undgått någon av er som brukar läsa här?! Och än är jag inte färdig! När jag här om dagen, med närmast arkeologisk noggrannhet, "borstade fram" ytterligare ett lager i mina gömmor hittade jag detta marinblå sammetsschabrak. Precis som så mycket annat hade jag HELT glömt bort att det... Men det fanns några hästhår här och där på undersidan, så uppenbarligen hade jag använt det någon gång i alla fall. Kom fram till att jag skulle använda det igen idag, medan jag funderar på om jag ska sälja eller behålla. Vad tycker du?!

Hamingja och jag genomförde idag veckans andra träningspass på ridbanan med repetition av övningarna från förra helgens Atlikurs. Och för andra gången på ganska kort tid gjorde jag den intressanta iakttagelsen att hon var så MYCKET mer lösgjord från start idag än igår. Alltså trots att vi innan gårdagen hade ridit i terrängen två dagar med vad jag upplevde som STORT fokus just på lösgjordhet. Men ändå hade alltså gårdagens träning på ridbanan varit oerhört mycket mer effektiv på detta område, trots att den också innebar rejäl "styrketräning" efter vilken man hade kunnat vänta sig att hon skulle kunna vara lite stel...!

Atli brukar säga att man "aldrig har bättre häst än man förtjänar" och att man ska vara medveten om att även för de allra bästa hästarna i världen så behöver minst 90 % av träningen vara oglamourös grundträning. Det världens bästa hästar visar upp på tävlingsbanorna kan de visa upp för att deras träning till allra största delen är grundträning - och det gäller HELA deras karriär, inte bara under de första årens grundutbildning.

Någon annan har beskrivit det hela på ett för en bankkamrer väldigt tydligt sätt: När man tränar hästen är det som när man sätter in pengar på ett konto. Man gnetar på och krona läggs successivt till krona. När man sedan tävlar tar man ut från kontot - saldot sjunker snabbt och man måste sedan direkt börja om gnetandet med att sätta in på kontot igen.

Förra helgen sa Atli att Hamingja hade några riktigt fina moment i tölten och nu ska jag "bara" fortsätta att träna på samma sätt så kommer de där momenten med tiden att kunna bli både fler och längre. Om han varit på ridbanan idag tror jag faktiskt att han hade tyckt att det kom några riktigt fina moment under samlingen vid hand även idag. Och dessutom att det kom några när jag sedan tränade tölten uppsuttet!

Efter att ha gjort ett antal övergångar halt-rygga-samlad skritt-samlad tölt och varvat med lösgörande arbete samtidigt som jag försökte fokusera på att INTE bli statisk i skänklarna så kändes det faktiskt som att hon för en stund verkligen kom upp med bogarna och fick luftigare rörelser  - jag hoppas att jag kände rätt!!! När lilla fröken efter detta fick sträcka ut i trav igen var det nära att hon skulle "trava mig ur sadeln" till att börja med - alldeles uppenbart hade jag lyckats aktivera "turbon" i hennes bakben ganska bra! Och jag kan än en gång konstatera att hur det än blir med sammetsschabraket så är hästen definitivt en "keeper"!!!

Mera samling vid hand!

En bild från Atlikursen förra helgen, när Hamingja och jag tränar på samling vid hand.

I vanliga fall brukar jag vilja repetera övningarna från en ridkurs så snart som möjligt - medan både Hamingja och jag "har känslan i kroppen". Men den här gången blev upplägget ett annat eftersom Hami verkligen fick jobba ORDENTLIGT med de muskler i bakdelen som hon tidigare haft problem med (och dessutom var så DUKTIG!!!) Därför fick hon först tre vilodagar och sedan har vi ridit ut i skogen två dagar med fokus på lösgörande och galoppintervaller. Så idag var det hög tid för kursrepetition!

Under uppvärmningen i trav resp tölt med lååååång hals kändes hon ändå lite stel. I traven hade jag till att börja med också känslan av att hon "dragit åt handbromsen"- men efter att ha smackat en gång och inväntat att Hamingja skulle hämta sig från den chock det alltid innebär för henne när matte "säger till på skarpen" så kom den energi jag är van vid! Men det krävdes alltså en hel del ridning på böjda spår innan hon tillslut kändes helt lösgjord.

Sedan blev det tre sekvenser ryggning följt av samlad skritt vid hand i vardera varvet innan jag som vanligt sadlade om (både för att sadeln glider fram lite p g a att hon fortfarande har "sommarmage" samt - inte minst viktigt - för att ge henne den tydliga "mentala paus" då hon vet att jag inte kommer att be henne om något annat än att stå stilla. Hon är ju en häst med VÄLDIGT mycket temperament och tänder till ordentligt bara jag nuddar henne med pisken - vilket jag ju gör ganska ofta under träningen vid hand!) 

Under de fem veckorna mellan de senaste två Atlikurserna använde jag sekvensen av ridning efter att vi tränat från marken i princip till att stämma av att hon inte uppvisade något obehag av samlingen samt att vid behov lösgöra så att hon kunde avsluta ridpasset med en lugn och positiv känsla i både kropp och huvud. Men under senaste helgens kurs höjde vi ju ribban rejält, genom att jag övergick till att rida för att bibehålla och öka graden av samling ytterligare. 

Efter gårdagens ridtur, då jag försökte samla henne lite i tölten under hemvägen, insåg jag att jag har en tendens att bli väldigt "stum" i sitsen och skänklarna i det läget. Och med en spänd matte på ryggen är det ju inte konstigt om detta också smittar över till hästen....! Därför hade jag idag extra fokus på detta - att det bara skulle vara framåtvinkeln av mitt bäcken samt "knipet" med rumpan som skulle vara konstant under tölten, medan jag med skänklarna skulle "tänka framåt respektive backa" som Atli brukar beskriva hur skänklar och vikt ska samverka till att öka graden av samling. Och jag kan väl konstatera att jag i alla fall lyckades bättre än igår - när jag inte tänkte på saken förrän efteråt...!

Det är bara att träna vidare m a o! Hörde en intervju med OS-silvermedaljören Peder Fredricsson där han konstaterade att "En stor fördel med den här sporten är att man aldrig blir färdig - man kan alltid lära sig mer!" Och när t o m en OS-medaljör har mer att lära så inser man ju att en amatör som jag verkligen har hur mycket som helst att träna på...! Man skulle väl kunna säga att utvecklingspotentialen är obegränsad?!!

Häst eller bäver? I alla fall Simi-safe!!!

När jag kom till hagen för att hämta Hamingja idag hade de ganska nyss ätit upp sitt lunchhö. Men hon stod ändå och knaprade på något - och av ljudet att döma något HÅRT... Det visade sig vara ett nedfallet träd som hon kalasade på...! Vi har haft en hel del lövträd som dött i hagarna p g a att hästarna ätit bort all bark runt om - och att de gillar bark har jag lättare att förstå. (Även om jag ibland skojat om att det är svårt att veta om det är hästar eller bävrar vi har i hagarna...!) Men nu stod hon alltså och gnagde i sig stora bitar trä från en redan avbarkad stock - kan det verkligen vara gott?!? Ja, uppenbarligen måste det ju vara det - för i o m att de precis ätit upp sitt lunchhö tycker man ju att inte ens en häst skulle lida av svår hunger...!

Hästen/bävern fick i alla fall ta en paus i sitt ätande för att komma med matte på ridtur! Jag hade fått för mig att vi skulle rida längs bilvägen in mot Alviksträsk, för första gången på MYCKET länge. Den vägen är plan och mycket bra för töltträning, men har inte känts optimal under vår rehabträning. Fast nu har det varit minusgrader några nätter och när vi red iväg visade det sig att vägen fortfarande var hårt frusen: det lät alldeles för mycket från hovarna för att jag skulle vara bekväm med att träna Hamingja längs vägen... för tänk om hon skulle få tillbaka det onda i bakdelen?!

Istället skrittade vi åt motsatt håll, en liten bit längs bilvägen och sedan ut i terrängen på vänster sida av vägen. När jag köpte Hamingja var hon inte alls van vid terräng - vilket visade sig alldeles för tydligt när hon gjorde kullerbyttan som gav mig hjärnskakning... Men sedan har vi tränat och tränat och tränat - och förutom att hon blivit väldigt mycket säkrare på foten så tycker hon dessutom att det är väldigt roligt och vill gärna styra stegen ut i terrängen när hon får chansen! När jag stannade för att fota bilden ovan reflekterade jag också över att hon blivit så oerhört mycket mer lugn och trygg! Att helt släppa tyglarna för att fotografera hade jag inte vågat mig på för ett år sedan... men nu är hon "simi-safe" som de säger på Island! (Simi=mobil)

Vi fortsatte i terrängen mellan bilvägen och bäcken, till dess vår framfart stoppades av en mindre bäck som ansluter till Mariebäcken. D v s strax innan första lilla galoppbacken. Överst i backen red vi in till höger och roade oss med galoppintervaller längs skogsvägen som går tillbaka mot Alviksträsk igen. På kalhygget ovanför Sylvias grannar brukar jag oftast kryssa ner genom slyskogen till bilvägen, men denna gång vände vi istället tillbaka samma väg som vi kommit för fler galoppintervaller. Bitvis är denna skogsväg lite blöt och ojämn, men långa sträckor var den nu riktigt perfekt för "rehabgalopp" med ett sviktande men inte för djupt och därmed påfrestande underlag. 

Tillbaka på bilvägen var det dags att "leka lite med samlingen" som Atli ordinerade. Först halt och ryggning m h a sätet och sedan samlad skritt följt av samlad tölt. Efter en sådan intervall fick hon skritta på lång tygel en liten stund (då gick hon med mulen i backen så det var alldeles tydligt att hon fått ta i under samlingen trots att det inte var någon jättelång intervall.) Och sedan började vi om från halt igen. 

Jag insåg att jag behöver finslipa mina hjälper ytterligare i tölten. Så länge vi töltar lång och låg håller jag gångarten m h a ett framåtvinklat bäcken samt att jag "kniper" med rumpan medan mina skänklar i övrigt är avslappnade. Men när jag ber om samling tenderar jag att spänna skänklarna konstant - och hur ska jag då kunna förvänta mig att Hamingja ska vara avslappnad i det momentet?! Det finns verkligen hur mycket som helst som jag behöver träna på... vilken TUR då att jag tycker det är så KUL!!!

Slut på "höstlovet"!

Efter helgens intensiva Atli-kurs har Hamingja fått tre vilodagar, samtidigt som hon har fått gå med ryggvärmaren från BoT, för att hennes muskler skulle få bästa möjliga återhämtning efter ansträngningen med all samling. Och det var nästan så hon såg förvånad ut när jag dök upp idag - trodde hon kanske att det skulle vara höstlov hela veckan?!

Vi fick en härlig ridtur i det vackra kvällsljuset - genom skogen bort till Torrbergsvägen, där jag valde att följa vägen åt vänster. Oftast rider jag till höger, för då kan man rida runt, men det är ju ändå så att omväxling förnöjer så jag valde istället vänster trots att det innebar att vi skulle behöva vända och rida tillbaka samma väg igen.

Genom skogen hade vi varvat skritt och trav och nu briljerade vi med några riktigt, riktigt fina galoppfattningar med efterföljande galoppintervaller. Jag hade först tänkt att vi skulle rida bort till den "nya" galoppbacke som vi upptäckte när jag fick låna Litlamin och rida långtur med Sylvia och Elisabeth. Men det visade sig att det var längre än jag kom ihåg, så jag vände hemåt igen innan dess.

Under hemvägen var det tölt med låååång hals som stod på schemat och sedan några långa skrittpauser tillbaka genom skogen. Med både terrängridning samt flera galoppintervaller hoppas jag att det blev en riktigt bra "gymnastikrunda" för Hamingja! Vi får se om vi vågar oss ut i terrängen fler gånger de närmaste dagarna... så här års är det ju alltid svårt att veta om man kan råka i vägen för någon älgjägare... Visst vill jag ju fortsätta träningen av samling från marken och då är det ju ridbanan som gäller - men en sväng till ute i terrängen tycker jag Hamingja har gjort sig förtjänt av!

Atlikurs dag 3: mera samling!

Atli och Hamingja tränar samlad skritt vid hand.

Med tanke på hur trött och matt Hamingja kändes i sina bakben under gårdagens andra lektion så var jag lite orolig för om hon verkligen skulle orka två lektioner idag... Jag var uppskriven på morgonens första lektion, i o m att jag skulle morgonfodra och då brukar man oftast få första lektionen efter lunchpausen också. Men några av våra långväga kursdeltagare hade redan skrivit upp sig på lektionerna efter lunchen och det slutade med att jag fick den allra sista lektionen för dagen. Det skulle ge mig tid att åka hem mellan lektionerna för att hjälpa Johan med vårt hönshusbygge - och dessutom ge Hamingja längsta möjliga vila mellan lektionerna! Win-win alltså!

Hamingja hade ju fått gå med BoT både över ryggen och på vänster has över natten och jag bestämde mig dessutom för att för säkerhets skull ge henne en extra uppvärmning genom att innan vår första lektion skritta ut längs en av skogsvägarna bakom vägbommen. För att kunna maximera rehabträningen i form av samling vid hand har jag under de senaste fem veckorna nästan enbart ridit på ridbanan - bara en dag/vecka har vi ridit ut. (D v s tvärt emot hur jag brukar rida...!)

Hamingja har ju som tur var så mycket arbetsvilja att hon inte tappar sugen trots mycket ridbanan. Men det var alldeles tydligt att hon uppskattade omväxlingen när jag nu lät henne skritta iväg från gården. Hon fick gå med hellånga tyglar och tog verkligen chansen att sträcka ut hela lååååånga halsen och ta låååååånga steg - perfekt stretching m a o! När vi sedan vände hemåt igen blev de låååånga stegen dessutom ÄNNU längre!

Väl på ridbanan fick jag instruktionen att värma upp "som vanligt" - och jag kunde då till min stora lättnad konstatera att det inte fanns minsta spår av någon stelhet från igår eller någon form av obehag - Hamingja travade frustande på med frisk energi och kändes helt avslappnad! Detsamma gällde när vi övergått till tölt - och hon var så avslappnad i nacken att det inte ens i början fanns något motstånd när jag ville ställa henne till höger. Även Atli konstaterade att hon var riktigt lugn och avslappnad: "Det är tydligt att träningen bara har varit bra för henne!"

Nu var det dags att jobba med samlingen vid hand - och då bad jag Atli att börja så jag kunde få ta en bild - resultatet ser ni ovan. Sedan tog jag över och det blev flera sekvenser samlad skritt i båda varven innan jag sadlade om och satt upp igen. Då kändes hon fortfarande mjuk och avslappnad - trots samlingen och jag var jättenöjd och lättad att vi inte hade tagit i för mycket igår! Atli påpekade att jag successivt ska tillföra mer och mer energi i det här läget - det är energin (som jag fångar upp m h a sätet) som ska göra att hon kommer upp med bogarna mer och mer i takt med att hon blir starkare.

När hon fick sträcka ut i trav igen var det fortfarande REJÄLT "tryck" i bakbenen - ännu ett bevis på att hon inte var överansträngd. Jag kanske inte jublade lika högt som Sanna igår - men jag kände mig i alla fall jublande glad över att min fina häst tål träningen så pass bra nu!!!

Efter en "bygga hönshus-paus" var jag tillbaka i Mariebäck för att rida den avslutande lektionen kl 16. Vi hade samma upplägg som på förmiddagen och när jag efter arbetet vid hand satt upp och red igen tog jag fasta på det Atli sagt om att tillföra mer energi. Jag smackade en gång och det hade samma katapult-effekt på Hamingja som vanligt men när jag återfick kontrollen kändes det att hon "växte upp" lite mer framför mig! Atli påminde om att jag hela tiden måste stämma av att hon är lösgjord i sidorna och efter att jag kramat lite i tyglarna var det verkligen som att hon dansade fram!

Atli konstaterade att det är tydligt att Hamingja mår bra av den här träningen och jag ska fortsätta på samma sätt och successivt kräva mer och mer samling, samtidigt som jag också ska variera med att rida ut mycket och "leka fram" mer samling även då. Och förstås fortsätta att tänka på att jag vinklar mitt bäcken rätt när jag ska samla henne så att jag får henne framför mig och inte bakom!

Jag är så ENORMT peppad att fortsätta träna!!! Men nu ska hon först få minst en vilodag efter den här intensiva kurshelgen - kanske t o m två. Nästa ridpass ska dessutom bli ut i skogen så att hon får "skaka loss" musklerna och göra något HELT annat - det är hon verkligen värd!!!

Atlikurs dag 2

Inför dagens första lektion konstaterade Atli att Hamingja hade sett väldigt fin och harmonisk ut igår och att vi skulle fortsätta arbeta på samma sätt idag. Han påminde också om vikten av att vinkla bäckenet för att man ska kunna samla hästen korrekt. När man först rider "lång och låg" har man ofta lätt sits och därmed bäckenet vinklat bakåt - men för att kunna samla hästen behöver man sedan vinkla om det framåt.

"Det jag lär ut är hur man successivt ska "smälta samman med hästen" så att man allt mer är en enhet där din balans blir hästens balans och du kontrollerar hästen genom att flytta din egen balans. Och det här är något man aldrig blir färdig med, för ju högre nivå man uppnår med sin ridning desto större betydelse får de minsta detaljerna. Och dessa kan ALLTID bli bättre!!!"

När jag sedan skulle börja värma upp Hamingja ville hon först inte trava och jag fick göra flera försök innan hon tillslut valde trav när jag red på volt. Red ut längs spåret och ett knappt varv senare bytte hon till tölt... det krävdes flera försök till innan hon valde trav igen. Efter detta höll hon traven och sträckte ut sig fint, men jag hade ändå känslan av att "handbromsen satt i"... När vi sedan övergick till tölt var känslan densamma, till dess jag "tog i med hårdhandskarna" genom att smacka en gång. Hamingja studsade iväg som hon brukar när matte tar till så där "grova metoder" men sedan töltade hon på med en helt annan energi - med bra takt och mycket lösgjord och fin! Jag borde m a o ha smackat på henne redan i traven! Atli konstaterade att hon var så avslappnad och fin att jag kunde övergå till att samla henne från marken.

Igår uppmanade han ju mig att ladda med ännu mer energi från hennes bakben för att få ännu mer samling. Och när jag nu gjorde det började hon åter lätta med framdelen då och då, vilket hon även gjorde de första gångerna när vi jobbade med detta. Jag kan nog ha det som måttstock för när hon får anstränga sig lagom - om hon aldrig behöver "studsa" fram behöver hon nog inte ta i tillräckligt bak! Vid ett tillfälle, när jag låtit henne rygga och åter bad henne att gå fram i samlad skritt slog hon t o m bakut! Jag kände hur jag inte kunde låta bli att skratta - för jag gillar verkligen att hon har "humör" så länge det inte är protester utlösta av smärta. Och det var det alldeles uppenbart inte nu eftersom hon i nästan ögonblick gick i samlad skritt på lös tygel! 

Atli såg mitt stora leende och sa"Visst är det roligt att arbeta hästen från marken så här?!! Man får så fin kontakt!" Och jag kunde bara hålla med! Efter att även ha arbetat med en sekvens samlad skritt i höger varv var det dags för mig att sitta upp i sadeln igen. Atli uppmanade mig att göra ridningen så odramatiskt som bara möjligt. Lite ryggning enbart för säte och överskänklar, några steg framåt och sedan mjuk övergång till tölt. Det är viktigt att behålla hennes avslappning och inte själv överdramatisera så att hon blir spänd. 

"Lek fram samlingen i tölt genom att först be om backa resp gå fram från halt m h a din balans och sedan när ni övergått till tölt fortsätta att på samma sätt "tänka" backa resp gå fram och m h a framåtvinklat bäcken få henne att samla sig och allt mer komma upp framför dig - utan att det blir någon stor sak av det. Leker du fram samlingen så behåller du lösgjordheten i både kropp och huvud!"  

Jag försökte göra så och det var verkligen en härlig känsla i tölten!!! Inte den högsta grad av samling jag upplevt men ganska mycket samling HELT utan spänningar!!! När jag dessutom vänt in några gånger åt vänster m h a ytterhjälperna så att vi även fick högerbogem på plats och hon var HELT lös i nacken kände jag hur mitt stora leende från markarbetet kom tillbaka! Min FINA häst!!! När hon sedan fick sträcka ut i trav frustade hon verkligen "ända från tårna" - det var nästan så att jag trodde att hon skulle behöva stanna för att hon inte kunde frusta så kraftigt och springa samtidigt! Men så hade hon ju verkligen fått jobba ORDENTLIGT också!

I början av lektionen hade Atli sagt att "den dåliga nyheten är att man aldrig blir färdig som ryttare - det blir bara fler och fler små detaljer att finslipa." Men det tycker jag är en GOD nyhet - för det är ju detta som gör att det är så ROLIGT!!!

När det var dags för dagens andra lektion kändes det åter som om Hamingja "hade handbromsen åtdragen" när jag skulle värma upp. Hon är nog helt enkelt trött i musklerna efter att vi höjd graden av samling ganska rejält. Nu löste jag problemet redan i traven genom att smacka en gång - och efter den obligatoriska "kast med liten häst-reaktionen" blev det en helt annan energi. Till min glädje dessutom utan att hon gick över i stressad tölt! För att spara på krafterna höll jag uppvärmningen ganska kort - särskilt som hon kändes mjuk och avslappnad redan.

Istället övergick jag till att arbeta med samlingen från marken. Jag red samtidigt som Sanna och hennes fina, nya stjärna Prins och nu hade hon för en stund fått lämna över tyglarna till Atli. Jag visste ju vad Hamingja och jag skulle jobba med och efter en stund fick jag också bekräftat av Atli att jag gjorde rätt.

En stund senare fick vi ännu ett MKT tydligt och underbart bevis på att min devis om att "Lycka kan köpas för pengar" verkligen stämmer, bara man ser till att köpa en islandshäst. Sanna hade nämligen åter fått sätta sig i sadeln på Prins efter hans "nära Atli-upplevelse" och själv uppleva vilken fantastisk tölt med STORA rörelser som han faktiskt har! Det var verkligen härligt att se - men ÄNNU härligare att höra Sannas lyckliga skratt och alla hennes glada utrop när hon fick sitt livs häftigaste töltupplevelse! Önskar verkligen att jag haft det på film - för här var det verkligen tal om ett Halleluja-moment!!!

Själv fick jag också en härlig känsla när jag satt upp i sadeln och red tölt på min fina häst! Trots allt arbete med samling kändes hon fortfarande mjuk och avslappnad - d v s hon får inte ont av arbetet!!! Atli uppmanade mig att tänka på bäckenets position, "ladda"  med mer energi m h a underskänklarna samtidigt som jag fångade upp energin med överskänklarna för att hon skulle komma upp lite mer med bogarna. Men ganska snart sa han "Vi måste ge henne tid! Vi ska inte kräva mer än så här nu, utan nu gäller det att ha tålamod och ge henne några månader av detta arbete så kommer hon sedan att vara stark nog att bära upp sig på ett helt annat sätt!"

När hon fått sträcka ut en stund i trav fick det räcka för idag. När jag sa till Atli att hon kändes lite trött och matt påpekade han att man alltid ska lyssna på sådana signaler från hästen och anpassa ridningen efter det. "Ta det lite lugnare någon eller några dagar - hästen kommer att säga till när den återhämtat sig och är redo att jobba hårdare igen. Så behåller man en glad och arbetsvillig häst!!"

Med tanke på all styrketräning vi ägnat oss åt igår och idag är det ju verkligen inte konstigt om hon börjar bli trött i musklerna! Därför kändes det också extra bra att sätta på hennes BoT över ryggen resp vänstra hasen, innan hon fick gå ut i hagen igen. För maximal blodgenomströmning i de ansträngda musklerna!

Själv ska jag preparera mig i vår "heitir pottur"! 

Och i morgon ska jag försöka se till att någon fotar oss när vi arbetar med samlingen från marken - så att jag får någon aktuell bild från denna träningshelg! Johan har nämligen inte tid för något fotouppdrag i helgen - han har jobbat på sjukhuset idag och i morgon kommer han att vara upptagen med att bygga på vårt hönshus - det är ju hög tid att få det klart inför vintern! 

Atli ger oss godkänt på läxförhöret!

 Idag var det så dags för Atlikurs igen! Senast - för fem veckor sedan - vågade jag dessutom bara rida två lektioner eftersom jag precis börjat sätta igång Hamingja igen efter hennes konvalescens. Så när jag nu skulle få rida HELA kursen var jag förståss extra "taggad"!!!

När Atli, som vanligt, frågade hur det har gått sedan sist kunde jag berätta att vi tränat vidare på samma sätt som vi gjorde då. D v s uppsutten uppvärmning i trav och tölt, sedan arbete med samling från marken följt av lite uppsutten tölt för att stämma av hur hon reagerar i kroppen och sedan nedvarvning. "Gör på samma sätt nu så får jag se hur det ser ut!" sa han.

Jag började uppvärmningen i trav och efter en stund konstaterade Atli att han tyckte Hamingja såg jättefin ut! "Hon slappnar av, sträcker ut och jobbar med helt rätt muskler - man ser hur halsmusklerna sväller när de arbetar!" sa han. Han uppmanade mig också att stämma av att jag med lätt kramning på innertygeln kunde ställa henne inåt för att sedan räta ut halsen igen genom att krama lätt på yttertygeln. "Är det en ärlig eftergift i nacken så känner du inget motstånd alls! Och detta är också en signal åt henne att länga halsen!"

När jag övergick till uppvärmning i tölt fick jag göra på samma sätt: krama lätt höger-vänster för att stämma av att jag inte fick något motstånd. "Om du kan böja behöver du inte böja - men om du inte kan böja måste du böja MYCKET!" är en av Atlis "käpphästar" som han nu upprepade igen. Efteråt sa han att hon fortsatt såg mycket fin och avslappnad ut - det man möjligen kunde önska var aaaningen mer energi i tölten för att takten skulle bli helt ren. "Men som uppvärmning är det ändå mycket bra!"

Så var det dags för "själva arbetet" - med samling från marken. Jag fick visa hur jag har arbetat henne för hand och förutom att han ändrade lite på hur jag höll vänsterhanden (när vi jobbade i vänster varv) så verkade han nöjd med vad han såg. "Hon accepterar arbetet jättefint och du har fått in tekniken så pass bra nu att du även här kan prova krama lätt höger-vänster för att stämma av att hon är avslappnad i nacken."

Han uppmanade mig även att höja kravet på samling ytterligare. Och efter en andra intervall samlad skritt tog han över för att jag skulle få chansen att se från sidan hur hon arbetar. Det såg verkligen trevligt ut när hon vinklade in bakbenen under sig och började komma upp med bogarna! Med denna bild på näthinnan fick jag åter ta över för en avslutande intervall. "Det är jätteviktigt med pauserna mellan intervallerna, påminde Atli. Det här är ett statiskt muskelarbete så hon måste få pauser att vila för att kunna bygga upp styrkan! Men det här är inget självändamål - det här ska förbereda henne för samling under ryttare!"

När jag sadlat om och åter satt i sadeln fick jag skritta ut på spåret, göra halt och rygga enbart för säte, överskänklar och vikt för att sedan rida fram och "tänka bakåt" för att m h a säte, överskänklar och vikt fånga upp den energi som underskänklarna skapade - och därmed samla skritten så att hon åter vinklade in bakbenen och kom upp med bogarna. "Stäm av att du kan krama höger-vänster utan motstånd - och smyg sedan bara över i tölt!" sa Atli.

Jag gissar att jag vid det här laget satt med ett stort leende från öra till öra - för även om det inte var någon hög grad av samling så var det så tydligt hur Hamingja bar upp sig på ett bra sätt och - f f a - helt utan spänningar! Det var en sån härlig känsla i tölten och dessutom så SKÖNT med en sådan tydlig bekräftelse på att hon kan arbeta på rätt sätt utan att få ont igen!!!

Medan jag lät henne varva ner i trav konstaterade Atli att vi verkligen gjort vår hemläxa och att Hamingja sett jättefin ut hela ridpasset. "Den här träningen är enbart positiv för henne! Fortsätt på samma sätt men höj successivt kraven på ett lyhört sätt. Hon måste ju anstränga sig för att bli starkare - men ansträningen ska trappas upp i lagom takt!"

Han konstaterade också att jag behöver jobba mer med min egen sits - så att jag vinklar mitt bäcken framåt i samlingen. "Annars får du hästen bakom dig - och du vill ju motsatsen: du vill rida så att du har hästen framför dig!" Jag vet ju att jag fått jobba med den saken tidigare - men inser att det helt fallit i glömska under tiden som jag bara fokuserat på rehabridning och att min häst ska få vara smärtfri. Men nu tål hon uppenbarligen att vi rider med samling och då gäller det ju att matte åter skärper till sig och verkligen RIDER också!!!

När jag sedan svävade ut från ridbanan - så lycklig över min FINA häst - kunde jag konstatera att vi faktiskt har hunnit åstadkomma riktigt mycket sedan Atli var här senast. Under fem veckors tid har vi tränat samling från marken ungefär fyra dagar/vecka - och aldrig mer än 10-15 minuter inkl pauserna då hon fått sträcka ut och slappna av. Inte mycket kan man tycka - men ändå var det så oerhört tydligt hur mycket starkare Hamingja blivit på denna korta tid! Det är ju något som är fantastiskt med att ha en egen häst: att bara man är ihärdig och "gnetar på" i det lilla så kan det ändå ge riktigt stora resultat just genom att man är konsekvent och ihärdig. Och när det kändes så här bra redan under kursens första lektion så ser jag VERKLIGEN fram emot fortsättningen!!!

Väl förberedda inför Atlikursen!

Efter dagens träningspass är vi väl förberedda för helgens Atlikurs, både Hamingja och jag! Det blev ytterligare ett pass på banan, med stort fokus på uppvärmningen och den kompletterades dessutom med extra stretching av bakdelen i form av att flytta bakdelen undan för skänkeln. Hon försökte fuska lite först, men efter ett lätt "pet" med pisken på vänster bak korsade hon ordentligt och effekten satt i även när jag bytte och flyttade undan för högerskänkeln!

I ryggningarna och samlad skritt från marken tycker jag hon är riktigt, riktigt duktig! Men det blir intressant att höra vad Atli säger om saken - det kan ju vara så att jag inte ställer tillräckligt höga krav... men det får vi ju snart svaret på!

När jag sedan satt upp igen för att "känna på" tölten kändes hon inte det minsta spänd, trots samlingen. Skönt! När jag inte behövde ägna mig åt att få henne lösgjord igen satsade jag på att vända in m h a ytterhjälperna i vänster varv och när högerbogen "föll på plats" kändes hon verkligen jättefin! Helt mellan hand och skänkel - en härlig känsla! 

Precis en sådan känsla som man vill avsluta ridpasset i - så jag lät henne sträcka ut i trav och varva ner. Om Atli hade sett oss idag hoppas jag han hade sagt: "Ett så´na där ganska perfekt ridpass!" för att låna ett av hans uttryck! I morgon får Hamingja en välförtjänt vilodag innan kursen börjar på fredag. Och hon går ju nu med BoT-ryggvärmaren på i hagen så hennes muskler i korset är förhoppningsvis extra "välpreparerade" till kursen!

Jag tänkte även passa på att plocka ihop lite saker till min numera nästan stående loppis i Josefshallen - när man väl börjat göra sig av med prylar är det svårt att sluta har jag märkt! Det är ju roligt om jag någon gång kan komma ner så pass djupt i lagren att jag faktiskt inom överskådlig tid kan ha anledning att köpa något nytt! Och där är jag väl inte riktigt ännu...!

Positivt besked!

Eftersom Hamingja hade några tillfällen under lördagens träningspass då hon piskade ilsket med svansen fick hon för säkerhets skull vila igår, så att ev ömma muskler i bakdelen skulle få tid att återhämta sig. Och nu skulle det bli mycket spännande att se hur hon skulle reagera idag...?!

Det började mycket lovande! Hon kändes nämligen riktigt mjuk och avslappnad redan i början av vår uppvärmning! Även arbetet från marken gick bra - inga protester ö h t! När vi jobbat med ryggningar och samlad skritt i vänster varv tog jag en "paus" då vi ägnade oss åt sidförande övningar från marken innan det var dags för ryggningar och samlad skritt även i högervarvet. Och hela tiden var Hamingja hur samarbetsvillig och arbetsvillig som helst!

Efter detta skulle jag så få "facit" - och när jag sadlat om och satt upp i sadeln igen kändes till min stora glädje inget av den spändhet som jag kunde ana i lördags! Även nu när hon arbetade med en högre grad av samling i tölten var hon mjuk och avspänd! Hon var så följsam när jag red på böjda spår och inte ens en ordentlig böjning i högersidan provocerade fram någon ilsket piskande svans. SKÖNT!!! 

Det var en väldigt lättad matte som lät Hamingja sträcka ut i trav som nedvarvning! Och medan Hamingja frustade så belåtet "malde" matte på om hur otroligt DUKTIG häst hon har. "Som om det skulle vara något nytt...?!!" tänkte väl Hami?! Innan hon sedan fick gå ut i hagen igen var det dags för täcke - för nu har jag limmat fast karborren som ska fästa ryggvärmaren från BoT på insidan av ett ofodrat regntäcke så att hon kan få gå med det i hagen. Det visade sig att jag lyckats skapa ett veck på täcket när jag limmade...lite störande...! Men effekten påverkas i alla fall inte av detta, utan nu blir det maximal värmebehandling till musklerna över korset! 

Till helgen är det Atlikurs igen - så KUL det ska bli!!! Den här gången ska jag åter vara med på HELA kursen. Men det finns visst någon plats kvar så om du som läser detta inte anmält dig tycker jag GENAST att du ska kontakta Sylvia! För det är ju PERFEKT att få hjälp att lägga upp träningen inför vintern!!!

"Fröken Skvätträdd" är riktigt cool i vissa situationer!

Hamingja gör sig redo för ridning - med BoT-värmaren på rumpan.

Jag brukar använda hennes BoT-skydd en kort stund innan ridningen och sedan en lite längre stund efteråt. Innan ridningen gör jag oftast så här - d v s låter det ligga löst över bakdelen från den stund vi kommit in i stallet till dess hon är sadlad och tränsad. Efter ridningen får hon sedan stå med dem på en längre stund, i boxen och då fäster jag ryggvärmaren ordentligt, med både maggjord, svansrem och elastiska remmar fram runt halsen.  

Ett par gånger har det hänt att hon i samband med sadlingen trampat runt så att ryggvärmaren halkat ner och landat på golvet bakom henne. Och till min glädje har hon aldrig reagerat ö h t på detta! Tala om att "fröken skvätträdd" har blivit cool - i vissa sammanhang i alla fall!!! Tidigare skulle hennes starka flyktreflexer definitivt tagit över vid ett sådant tillfälle, så det är ju toppen att jag i alla fall i detta avseende henne "avtrubbad" på ett bra sätt!!!

Vi tränade på banan igen i kväll och det blev ett ovanligt intensivt träningspass. Började med en extra lång uppvärmning i trav och tölt. Såg en så bra film på Fb här om dagen, om vad man ska tänka på när man rider hästen "lång och låg" för att den verkligen ska aktivera och stärka sin överlinje och inte bara "släppa ner huvudet och gå på bogarna". Och påmindes då också om vad Atli brukar säga om den saken.

I Hamingjas fall är det faktiskt lurigare i tölten. Hon ÄLSKAR att gå med nosen i backen i tölt och jag kan utan problem rida tölt på hellånga tyglar. MEN det innebär inte med automatik att hon aktiverar överlinjen för den skull. Så för att verkligen få önskad effekt är det bäst om jag ändå börjar rida henne i en lite högre form i tölten (vilket ändå skulle motsvara "lång och låg" på många andra islandshästar!) För att sedan låta henne länga halsen lite successivt, med bibehållen kontakt med bettet. Atli har tipsat om hur jag ska se på musklerna på halsen att hon verkligen arbetar rätt.

Efter denna uppvärmning började jag arbeta henne från marken - i vad som också blev en ovanligt intensiv sekvens. Vi började med sidförande på volt, så att hon fick korsa bakbenen ordentligt och därigenom stretcha musklerna i bakdelen. Sedan fick hon rygga långa sträckor följt av samlad skritt med extra mycket samling. När jag sedan satt upp i sadeln igen kändes hon rejält "på" och även lite spänd. Vid några tillfällen när jag böjde henne ordentligt i högersidan piskade hon även till med svansen...

Mitt huvudfokus under den uppsuttna tölten var därför bara att få henne lugn och avslappnad för att vi skulle få avsluta ridpasset med en riktigt bra känsla i kropp och själ. I o m att jag höjt kraven under arbetet från marken fick vi ta ett litet steg tillbaka i den uppsuttna tölten som kompensation, för att det inte skulle bli för mycket och ge dålig eftersmak. Det är ju som Atli alltid säger att när man "tryckt på on-knappen" så måste man se till att även "trycka på off-knappen" SÄRSKILT på en häst med så mycket temperament som Hamingja har, för annars hamnar man lätt i en ond cirkel med en allt mer spänd häst.

Efter en längre stunds arbete med böjda spår i tölten började hon i alla fall kännas avslappnad och när jag sedan lät henne övergå i trav frustade hon så belåtet - om och om och om igen! För säkerhets skull fick hon sträcka ut i trav extra länge också. Dessutom ska hon få vilodag i morgon - efter ett sådant styrketräningspass som dagens arbete från marken tror jag verkligen att det är det bästa för hennes muskler. Det är ju med hästar som med människor: hård träning bryter ner musklerna och det krävs vila för att bygga upp musklerna igen så att de blir starkare.

Tomas har ju dessutom rekommenderat att jag använder henne BoT ännu mer framöver eftersom vi börjat komma upp i en högre träningsdos samtidigt som det också blir kallare väder. Så när jag kvällsfodrat tog jag med ett ofodrat regntäcke hem för att limma fast kardborrbandet som ska fästa ryggvärmaren på insidan av täcket. Så kan jag släppa henne i hagen med både hasskyddet och ryggvärmaren på efter våra träningspass framöver.