Tandläkarbesök med fluorlack men inget bokmärke...

TRÖTT!!!

En neddrogad Hamingja behövde en bra stund för att piggna till igen efter dagens "tandläkarbesök"...! Syftet med besöket på veterinärkliniken var att få en riktigt grundlig kontroll av hennes tänder för att se om det fanns något problem där som skulle kunna förklara hennes ovilja att ta stöd på vänstertygeln.  Veterinären behövde ge två doser lugnande innan Hami var tillräckligt "lullig" för att undersökas - men den den andra omgången "tog" rejält som ni kan se. 

Med huvudet liggande på en kudde och en "munstege" som hindrade henne från att stänga munnen kunde sedan undersökningen börja. Veterinär-Maria kunde snabbt konstatera att Hamingja hade vassa kanter på några tänder, f f a på vänstersidan där hon också fått ett litet sår i kinden. Redan här hade vi alltså en trolig förklaring till att hon vill undvika västertygeln. Och en "bra" sådan dessutom - d v s en som lätt borde kunna åtgärdas genom raspning som rundar av de vassa kanterna. 

Men dessutom visade det sig att en tand på överkäkens vänstra sida växer lite snett... Utanför tanden hade det därför bildats en lite ficka där en hel del foder hade fastnat. Dessutom kunde veterinären se att tanden pressades inåt mot tungan varje gång Hamingja tuggade - vilket i förlängningen skulle innebära att den hela tiden hamnade mer och mer snett... och därmed tryckte mer och mer mot tungan... Knappast särskilt behagligt! :-O  

Jag frågade om en häst kunde få tandställning - men lösningen var tydligen istället att slipa av lite på yttersidan av tanden. Då skulle den successivt tryckas tillbaka utåt av kraften från varje tugga - så att den hamnar mer och mer rätt. Men veterinären började med att raspa de vassa kanterna som först upptäckts. Och sedan fick Hami en "munsköljning" med vattenslang - vilket avslöjade att hon hamstrat ganska stora mängder foder i utrymmet utanför den sneda tanden. 

När sedan tandslipmaskinen kom fram kunde jag konstatera att den både såg ut och lät som en tandläkarborr. Men likheterna med ett tandläkarbesök för en människa slutade inte där - för sedan var det dessutom dags att lacka den slipade ytan med fluorlack! "Det är precis samma sort som man använder på människor!" berättade veterinären. Och vi kunde också känna igen den speciella banandoften från våra egna tandläkarbesök! 

"Nu får hon inte äta något på två timmar - för att inte nöta bort fluorlacket!" sa veterinären. "Och så ska hon väl stå över tandborstningen i kväll?!" sa jag, för så brukar alltid min tandläkare säga till mig när jag fått fluorlack! Vi fick stå kvar en stund inne på kliniken för att Hamingja skulle hinna vakna till igen innan hemresan. Sylvia och jag drack kaffe resp te medan vi väntade - och när det dröjde innan lilla hästen började visa några tecken på att piggna till började vi fundera om inte Hami också hade behövt en kaffekopp?! 

Veterinären ordinerade att vi försöker vänja Hamingja vid att bli spolad med vattenslang uppe i vänstra kinden för att hålla efter så att det inte fortsätter att samlas foder där. Alternativt att jag skaffar en munstege så att jag kan rensa i kinden med ett finger. Dessutom tyckte hon att vi bör fortsätta kolla upp hennes mun någon gång per år för att följa utvecklingen med den sneda tanden. 

Jag hade förstås räknat med att duktiga Hamingja skulle få välja ett bokmärke eller en liten leksak innan vi åkte hem. Men det måste ha blivit någon miss för det fick hon inte... och sedan kunde hon ju inte ens få den vanliga godisen när hon klivit in i transporten - för hon skulle ju inte få äta något ännu. Men när jag kört henne hem igen - extra lugnt och försiktigt eftersom hon fortfarande var lite groggy samt att det dessutom var jättehalt - fick hon i alla fall gå ut till sina kompisar i hagen och det uppskattar hon ju verkligen!

Sylvia och jag kom överens om att hon ska rida Hamingja i morgon för att se om det blivit någon skillnad sedan tänderna åtgärdats. Och om inget oförutsett inträffar ska jag sedan få rida lektion för Sylvia på torsdag! Tänk - jag ska få rida min egen häst!!! :-)