Bootcamp - dag 3 av 5

 "Luta dig BAKÅT!!!" instruerar Sylvia.

Idag regnar det... så snart är väl all vår fina, vita snö borta... Och grusvägen till Mariebäck var verkligen "snorhal" när det nästan blev vattenplaning på isen - tur att jag körde sakta! Väl framme vid stallet skulle jag lunchfodra hästarna och jag började med att ta in Hamingja så att hon fick äta sitt hö i en box med en filt över ryggen för att hinna torka lite.

Kl 13.30 skulle jag rida lektion igen för Sylvia - nu åter på ridbanan. När Hamingja var sadlad och klar bestämde jag mig för att "tjuvstarta" lite på egen hand i väntan på att Sylvia skulle hinna tillbaka från Kallax där hon varit för att hålla lektioner. Jag hade redan smackat endel på Hami medan jag gjorde i ordning henne i stallet - och hon hade inte reagerat särskilt mycket.

När jag nu satt upp i sadeln utanför stallet började jag åter smacka. Hennes första reaktion var att köra upp huvudet och vara beredd på flykt. Men jag fortsatte bara smacka och inom en minut slappnade hon av igen, sänkte först huvudet och vände det sedan bakåt mot mig. "Visst får jag en karamell nu?!" Och det fick hon förstås!!!

Fortsatte sedan "miljöträningen" med att börja flytta henne undan för höger skänkel samtidigt som pisken fick ligga an mot höger bak. Första reaktionen på pisken blev ganska häftig, men sedan lugnade hon sig snabbt och slappnade av igen. Halvvägs till ridbanan "provocerade" jag genom att byta spöhand - och genast var flyktreflexen aktiverad igen... Jag bromsade upp henne genom att luta mig ordentligt bakåt och det lyssnade hon på direkt. Men hela hon vibrerade och jag fick flytta pisken fram och tillbaka mellan höger och vänster sida en god stund innan hon tillslut slappnade av igen.

När själva lektionen började hade vi alltså redan hunnit träna på en hel del nyttiga saker - men det var ju ändå bara början! Sylvia instruerade mig att skritta in på volt runt henne i höger varv, hålla om med skänklarna, pisken mot höger bak och böja henne till höger med rörlig innerhand så att hon slappnade av och längde halsen. Sedan luta mig bakåt för att bromsa upp, flytta ut bakdelen ett par steg, krama loss på innertygeln och slappna av för att belöna.

Fick sedan hålla lätt stöd på yttertygeln och driva fram henne i tölt, med pisken kvar på inner bak och en innertygel som med snabba rörelser "plockade loss" ifall hon bet tag i bettet och började spänna sig. Men det gick riktigt, riktigt fint och vi fick snart rida ut längs spåret! Fick sedan göra samma sak i vänster varv - men då gällde inte längre att ha stöd på yttertygeln utan att behålla högerhanden rörlig så att hon inte fick något att bita fast i. Det blev också mer drama när pisken nuddade vänster bak - för det är ju ÄNNU jobbigare att ta i ordentligt där än med det högra!

Efter detta var det dags att träna galopp. Vi började i vänster varv - eftersom hon har lite svårare för den. Jag skrittade längs ena långsidan och i framme i hörnet ställde jag henne utåt och sköt fram inner höft - och hon gjorde en jättefin galoppfattning! Sylvia hade instruerat mig att sitta ner i galoppen och driva henne fram emot bettet samtidigt som jag skulle ställa lite höger-vänster för att hålla henne mjuk i sidorna. Men när det började gå fortare och fortare försökte jag bromsa med båda tyglarna och då tappade hon galoppen.

Jag saktade av och började om med ny galoppfattning från skritt - och när jag sedan fortsatte RIDA i galoppen så gick det riktigt bra! Vi kunde t o m galoppera på volt bara jag gjorde snabba, ledande tageltag på innertygeln samtidigt som jag höll drivningen! "Du måste tala om för henne vad hon ska göra - hjälpa henne att hålla böjningen i sidan och vara avslappnad då går det jättebra! Men om du bara blir passagerare i galoppen funkar det inte - hon kan inte reda upp det själv utan du måste hela tiden hjälpa henne!" sa Sylvia.

Vi bytte till höger varv för att även träna den galoppen. Även nu gjorde jag fattningarna från skritt och försökte dessutom komma ihåg att bromsa upp tempot m h a att lägga vikten bakåt samt använda rörlig hand. Att galoppera på volt blev svårare här - eftersom det krävdes ännu mycket snabbare ledande tygeltag med min innerhand för att hon inte skulle bita fast i bettet på högersidan och bli stum/rak. Men när jag lyckades med detta och dessutom DREV ordentligt så galopperade vi på volt även i höger varv! Som vanligt handlar det alltså om att jag måste DRIVA, måste RIDA!!! "Du får träna mycket galopp på ridbanan"! sa Sylvia. Jag kommer verkligen inte att ha brist på saker att träna de närmaste månaderna... men det är ju detta jag tycker är så ROLIGT!!!

Duktiga Hamingja fick en skrittpaus innan det var dags för lite mer tölt. "Men se´n ska vi avsluta för hon har varit så jätteduktig och hon har dessutom fått jobba hårt flera dagar nu!" sa Sylvia. Jag fick rida samlad skritt i höger varv (med pisken mot höger bak) och när jag fick till förhållningar som var tillräckligt tydliga, med tillräckligt snabba eftergifter lyckades vi även med en riktigt bra övergång till tölt. "NU ÄR HON JÄTTEFIN - DUKTIGA!!!" ropade Sylvia och det kändes också riktigt bra!!!

Fast så snart jag tänkte den glada tanken glömde jag ju att driva ordentligt och glömde att utnyttja hörnen till att böja henne ordentligt så att jag hade koll på högerbogen... Men när Sylvia påminde mig fick jag ganska snabbt ordning på saker och ting igen och Hamingja fick nytt beröm av Sylvia för sin tölt!

Jag fick byta varv m h a ytterhjälperna. - "Glöm inte att DRIVA i vändningen!!!" - men sedan var det meningen att jag skulle byta spöhand "i farten" också... och det blev verkligen "i farten"... Först ett varv senare hade jag lyckats återta kontrollen över lilla hästen. "Det där får ni visst träna på - också...!" konstaterade Sylvia. Note to self: Jag MÅSTE komma ihåg att LUTA MIG BAKÅT innan jag försöker byta spöhand i tölt - så att jag har maximal möjlighet att bromsa upp henne när hon drar iväg!

Men vi fick till riktigt bra tölt även i vänstervarvet tillslut - trots pisken mot vänster bak vilket initialt innebar nya protester. Sedan skulle jag "bara" låta henne gå över i trav - men det visade sig ju genast att även detta var något vi behövde träna på. Övergångarna från skritt till trav fixar vi ju nu, även på rakt spår. Men när jag skulle göra övergången från tölt till trav blev det hysterisk racer-tölt istället...

"Du måste bromsa upp henne MYCKET, MYCKET MER, så att hon töltar RIKTIGT långsamt innan du ger travsignalen!" sa Sylvia. Jag fick prova detta, först på volt och sedan på rakt spår och då gick det betydligt bättre! Men även i traven fick jag förstås nyttiga instruktioner: jag skulle verkligen RIDA i traven. Göra TYDLIGA förhållningar m h a vikten och en rörlig hand och DRIVA fram emot bettet. Och då travade hon så lugnt och balanserat i en jättetrevlig form - förstås!

Nu fick duktiga Hamingja pusta ut - och jag fick ytterligare en massa nyttiga tips från Sylvia medan vi skrittade av. T ex att om hon blir spänd när jag börjar förbereda tölten så ska jag aktivera henne genom att DRIVA mer samtidigt som jag ställer höger-vänster till dess hon slappnar av igen och länger halsen. ALDRIG försöka göra en övergång till tölt om hon är spänd utan rida henne till avslappning först.

Efter detta var jag HELT slutkörd - jag har ju definitivt inte fysik för en sådan här "bootcamp" egentligen... Men eftersom Sylvia drar till Thailand en månad fr o m tisdag måste jag ju skynda mig att inhämta så mycket kunskap jag bara kan för att undvika att förstöra allt för mycket medan hon är borta... I morgon bitti är det dags igen - då ska vi åter rida ut tillsammans. Så nu gäller det att ladda om till dess - det blir nog inte så många knop för mig resten av den här dagen...