När vi skrittade iväg började jag genast att sidföra undan för skänkeln - som Sylvia instruerat mig att göra. Efter en stund sa Sylvia att eftersom Hamingja redan var så lugn kunde jag låta henne skritta rakt fram. "Börja alltid med att sidföra, så har du satt nivån - bakbenen SKA jobba - men om hon inte stressar upp sig kan du ganska snart låta henne skritta rakt fram."
Det var några minusgrader idag och efter den senaste tidens regnande innebar det att det var jättehalt och Hamingja, som inte fått riktiga vinterskor ännu utan bara har två fraktbroddar/sko halkade endel och då blev hon ju förstås spänd... Idag gällde det att försöka hålla sig längst ut på vägkanten, där det var minst halkigt, m a o...
När vi rullade igång i tölt fick jag ställa lite omväxlande höger-vänster för att hon skulle slappna av mer och därmed länga halsen. "Men låt henne inte bli för låg i formen - då får du göra ett uppresande tageltag!" Jag fick även träna mer på övergångar från tölt till trav resp från trav till tölt - nyttigt!!! Och tölt med pisken mot bakbenet förstås - ännu mera nyttigt!
Sista biten mot korsningen vid sjön fick vi prova att höja tempot i tölten också - och då gäller det verkligen att "vakta" högerbogen! Tack vare att vi verkligen hade bakdelen med oss innan vi "gasade på" kom vi upp riktigt bra i tempo! Men när jag tillslut tappade kontrollen på högerbogen blev det galopp istället... Som tur var fick jag i alla fall stopp på henne strax innan vi kom ut i den isiga korsningen!
På hemvägen blev det mer tölt - och nu fick jag rida med rak häst, händerna stilla nere vid manken och sidföra några steg undan för ena skänkeln och sedan tillbaka igen. "I o m att du håller henne rak så är det här en jättebra övning för att få henne att ta mer stöd på vänstertygeln!" sa Sylvia. Efter samlad skritt med pisken mot höger bak fick jag göra övergång till arbetstempo tölt och hon kändes verkligen JÄTTEFIN!!!
När vi skulle göra samma sak fast med pisken mot vänster bak gick det inte lika bra... Att trampa under sig med vänster bak är JÄTTEJOBBIGT tycker Hamingja och dessutom var vi ju på hemväg... så hon testade att bita tag i högertygeln och springa ifrån eländet... Att halka fram på det isiga underlaget utan kontroll på tempot var verkligen ingen höjdare och jag kände hur jag blev spänd i hela kroppen av rädsla för att vi skulle halka och gå omkull... Och vad händer om jag blir spänd i kroppen? Jo, Hamingja springer ännu fortare förstås...
När jag tillslut lyckats få stopp på henne konstaterade jag att det inte var riktigt läge för något mer "pisk mot rumpan" med detta halkiga underlag... Nu hade hon ju dessutom "fått smak" för det här med att springa ifrån allt jobb, så i fortsättningen hade jag ändå en hel del jobb med att hålla kontroll på tempot - fast pisken inte var inblandad. Men ytterligare några sekvenser fin tölt fick vi till i alla fall!
Sedan fick vi åter träna på övergångar från tölt till trav. "Det kommer nog vara svårare så här på hemvägen..." sa Sylvia och hon hade förstås rätt. Inte hade väl Hami tid att byta till trav nu - hon skulle ju skynda sig att tölta hem...! Ett par gånger lyckades vi i alla fall byta till trav - men då ville hon verkligen VRÄKA sig iväg. "Du får verkligen sitta emot så att du bromsar upp henne med hela kroppen! Hon försöker få dig att följa med framåt men det får du INTE göra!!!"
Tillbaka i stallet konstaterade Sylvia att Hamingja ser väldigt fin ut i kroppen nu. "Så här vältränad har hon aldrig varit förut i hela sitt liv!" Och förhoppningsvis kan jag bibehålla så mycket som möjligt av det nu när jag åter tar över träningen igen. Jag hoppas bara att hovslagaren kan komma SNART för att slå på vinterskor med fyra broddar/sko - och snösulor! För hon är verkligen känslig för underlaget och blir spänd så snart hon halkar lite/får styltor och då hamnar vi lätt i en ond cirkel...
Jag har dock räknat ut att jag i väntan på hovslagaren kan rida skogsvägen upp bakom vägbommen - där har inga bilar kört och packat ihop snön så det borde inte vara halt utan ett perfekt underlag att träna galopp på! Och är det inte halt är det ett bra ställe för att träna på att byta spöhand i tölt också - då behöver jag inte bli rädd att hon ska halka omkull om/när jag tappar kontrollen över tempot så det är lättare för mig att hålla mig avslappnad och ta tillbaka kontrollen.
Men vi har ju fortfarande en lektion kvar i morgon: bootcamp dag 5! Då blir det en sista "finslipning" på ridbanan innan Sylvia åker på semester. Medan Hamingja mumsade kraftfoder passade jag på att putsa träns: både Láras röda och Hamingjas nya med fläta på pannrem och nosgrimma. Kände mig SÅ duktig när det var gjort!!!
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar