Nej, så här fint väder var det inte idag... i Luleå fortsatte det regna hela dagen... Men när jag kom till Mariebäck efter jobbet var det vitt på marken - men så är det ju en dryg mil längre bort från havet också. Nu var det visserligen blöt snö, sådan som ger hästarna styltor, men det blir ju genast mycket ljusare när det är vitt på marken!
För att minimera problemet med styltor satt jag upp på Lára direkt utanför stalldörren, där det var ett litet snöfritt område och sedan blev det "unghästridning" med tölt på en gång - i full fräs ut från gården! För det gäller ju att hela tiden hålla tillräckligt mycket tempo för att snön hela tiden ska slås ur hovarna!
Lára är så oerhört säker på foten - och dessutom klok nog att själv anpassa farten utifrån underlaget så att hon självmant saktar ner lite ifall hon känner att det blir halt - och det känns ju oerhört tryggt en sådan här gång! Dessutom fick hon gå med fria tyglar så att hon skulle kunna använda halsen för att balansera sig ifall det behövdes.
Vi red upp till vänster bakom vägbommen och när vi kom till vändplanen vände vi runt i farten och fortsatte hemåt. Vid det här laget hade vi övergått till trav och jag såg till att rida lätt så att vänster bakben fick den mesta belastningen, eftersom hon är starkare i höger bak. Hon hade fortfarande fria tyglar - för att kunna balansera sig ifall någon stylta skulle sitta kvar tillräckligt länge för att få henne att halka till. Jag hade annars ambitionen att fortsätta jobba med böjningen i trav - men en sådan här gång måste tyvärr underlaget få styra...
När vi började närma oss gården satt jag av och gick med henne sista biten tillbaka till stallet. När underlaget inte inbjöd till att skritta någon längre stund tänkte jag att hon skulle få "flåsa färdigt" så effektivt som möjligt, utan ryttare på ryggen.
För att minimera problemet med styltor satt jag upp på Lára direkt utanför stalldörren, där det var ett litet snöfritt område och sedan blev det "unghästridning" med tölt på en gång - i full fräs ut från gården! För det gäller ju att hela tiden hålla tillräckligt mycket tempo för att snön hela tiden ska slås ur hovarna!
Lára är så oerhört säker på foten - och dessutom klok nog att själv anpassa farten utifrån underlaget så att hon självmant saktar ner lite ifall hon känner att det blir halt - och det känns ju oerhört tryggt en sådan här gång! Dessutom fick hon gå med fria tyglar så att hon skulle kunna använda halsen för att balansera sig ifall det behövdes.
Vi red upp till vänster bakom vägbommen och när vi kom till vändplanen vände vi runt i farten och fortsatte hemåt. Vid det här laget hade vi övergått till trav och jag såg till att rida lätt så att vänster bakben fick den mesta belastningen, eftersom hon är starkare i höger bak. Hon hade fortfarande fria tyglar - för att kunna balansera sig ifall någon stylta skulle sitta kvar tillräckligt länge för att få henne att halka till. Jag hade annars ambitionen att fortsätta jobba med böjningen i trav - men en sådan här gång måste tyvärr underlaget få styra...
När vi började närma oss gården satt jag av och gick med henne sista biten tillbaka till stallet. När underlaget inte inbjöd till att skritta någon längre stund tänkte jag att hon skulle få "flåsa färdigt" så effektivt som möjligt, utan ryttare på ryggen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar