Sedan övergick vi till lååångsam tölt på volt, med ledande tygeltag. Bytte varv då och då - och Lára kändes riktigt samarbetsvillig! Men då tyckte Sylvia att det var dags att höja svårighetsgraden genom att minska volten och genast ville förståss Lára börja diskutera igen...
Efter en bra stund lyckades jag prestera "mer av allt" (d v s mer stöd på yttertygeln, lägre tempo, mer drivning och mer böjning - samt justerat mina ledande tygeltag som under Láras spjärnande börjat bli mer mot mig än ut från hennes hals) och då började det också hända saker!
När jag dessutom fick varva med att ibland göra den lilla, lilla volten ÄNNU mindre, för att sedan öka den något igen så resulterade tillslut allt böjande i en MKT avslappnad Lára som jobbade jättetrevligt med överlinjen inkl låååång hals!
Efter en längre belöningspaus fick jag rida längs spåret med ganska stadig hand och använda säte och skänklar för att driva henne fram emot bettet för eftergift och längd på halsen. Göra halter och nya igångsättningar med säte och skänklar o s v. Det gick riktigt bra!
Som avslutning skulle vi trava på liiiten volt. Det gick bra en liten stund, men sedan tyckte Lára att det var onödigt jobbigt att böja sig så där mycket och övergick till tölt. Nu fick jag jobba ordentligt med att hålla henne på den lilla, lilla volten med mycket drivning utan att hon fick dra iväg i tempo... "En mkt positiv sak är ju i alla fall att hon går på den lilla volten, MED viktboots och ändå är HELT ren i tölttakten!" sa Sylvia.
Tillslut kunde dock även Lára acceptera trav på volten - även om det gick lite fort... "Nästa lektion ska ni klara lååååångsam, avslappnad trav på liiiten volt!" sa Sylvia. Och jag konstaterade att vi nog i så fall får vänta ett bra tag innan vi tar nästa lektion...!
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar