Ofredad av fönstertittare...

Stackars Lára försöker här hämta sig efter chocken… 

Jag hade precis tränsat av efter vårt träningspass och hon tog chansen att klia sig på boxväggen när Sóley plötsligt dök upp utanför fönstret. Lára var uppenbarligen inte alls beredd på en fönstertittare - hon lättade från golvet och landade en bra bit bort! :-O (Det är överdelen av Sóleys huvud man kan ana utanför det vänstra fönstret .)

Men innan dess hade vi haft ett riktigt bra träningspass på ridbanan, till att börja med i sällskap med Sylvia och Hremsa. Både skritt och tölt på volt med ledande tygeltag gick riktigt bra idag! Men sedan hade jag ett litet dilemma… Borde förståss gå vidare och träna på samma sak i trav - det var ju väääldigt tydligt på lektionen i tisdags att vi behövde jobba mer med detta. MEN jag ville dessutom VÄLDIGT gärna träna tempoväxlingar med låååång hals - och risken om vi "gav oss på" trav på volt var ju att vi skulle bli kvar där till dess vi (eller i alla fall jag) inte orkade mer…

Men "man vaal voog nan´ting å", som min försiktige morfar i alla fall brukade säga! Så jag gav mig ändå på traven på volt - och det med riktigt bra resultat som tur var!!! Utgick ifrån skritt på volt med ledande tygeltag (där börjar effekten på halslängden verkligen bli bra!!!) och från ett läge där Lára verkligen slappnade av och sträckte ut överlinjen bad jag henne försiktigt att gå över i trav.

Resultatet blev vad Sylvia kallade "en riktigt bra övergång!!!" Redan efter 3-4 steg visslade jag åt Lára att sakta av igen för att sedan upprepa igen och igen. Jag har ju märkt när vi tränat detta på rakt spår tidigare att det gäller att göra travintervallerna riktigt, riktigt korta i början. Så att Lára tänker att det knappt är lönt att börja trava, eftersom hon vet att jag kommer att broms-vissla direkt - för då slutar hon kasta sig iväg i traven. Och på detta sätt lyckades vi faktiskt prestera riktigt låååångsam trav på volt! Visserligen inte så jätteliten volt som Sylvia krävde av oss i tisdags - men definitivt ett bra steg på rätt väg!!!

Tack vare att detta blev så odramatiskt kunde vi sedan övergå till tempoväxlingar i tölt! (Även om jag gång på gång får uppleva att jag bara behöver "ta striden" med Lára en enda gång om respektive "trätoämne" så vågar jag fortfarande inte räkna med att det ska vara helt odramatiskt redan vid nästa tillfälle… men det är ju härligt att hon fortsätter att överraska mig på det området!!!)

Längs spåret kunde jag sedan än en gång konstatera att den megalånga halsen som utgångsläge i korta tempot verkligen är det optimala utgångsläget för ökningar med bibehållen lösgjordhet! Även idag var det t o m så att hon frustade vid något tillfälle i det ökade tempot! Och den megalååååånga halsen är i sin tur lättare att uppnå med bettet som ger tungfrihet - hon har definitivt lättare att slappna av när hon slipper tryck på tungan!

Intressant är att ökade tempot har gått bättre i höger varv sedan vi red kurs för Atli i november. Innan dess har det däremot varit tvärt om - så vi har alltid ridit ökade tempot i vänster varv på tävlingarna. Men förändringar är ju ett tecken på utveckling! Idag provade jag även att rida hela varv i ökat tempo, inte bara kortare tempoväxlingar. Och i högervarvet klarade vi faktiskt även att ta kurvorna riktigt bra!

Sammanfattningsvis: tungfrihetsbettet, låååång hals och myyyyycket drivning (hon ska aldrig få en chans att "tappa" ett bakben) gör susen för ökade tölten!!!

När vi varvat ner i riktigt avslappnad tölt gjorde vi detsamma i trav. Fortsatte där med avslappnade igångsättningar och korta intervaller, först på volt och sedan längs spåret och eftersom trav i det här läget är tydlig signal till henne att det är dags att varva ner och avsluta så gick det riktigt bra!

Tillbaka i stallet utsattes stackars Lára sedan för ofredandet från fönstertittaren… men tröstätning verkade fungera bra som traumabearbetning!