Undrens tid är verkligen inte förbi: Lára, Hera och Hremsa äter frukosthö tillsammans! Det hade INGEN trott för bara ett år sedan - att någon annan häst någonsin skulle få dela hö med Lára…!!!
Efter en jobbig natt med väldigt dålig sömn var det seeegt att stiga upp för att morgonfodra... men när jag kom ut och hörde fåglarna kvittra blev det lättare!!! När hästarna sedan belåtet mumsade på sin frukost bäddade jag ner mig under under några jackor i Josefshallen och vilade en stund innan jag också åt frukost.
Sedan var det dags för ett träningspass med Lára - vilket blev en repris av gårdagskvällens. D v s tempoväxlingar. Den blöta snön hade slutat falla från himlen någon gång under natten. Underlaget på ridbanan var väl visserlingen inte bättre, men inte heller värre än igår kväll. Och jag vidhöll min ståndpunkt: Klarar vi att öka tempot på det här underlaget så klarar vi det över allt!
Och precis som igår var vi riktigt duktiga, efter underlags-omständigheterna! Lára har uppenbarligen åter börjat minnas att man KAN springa fortare i tölt UTAN att bli spänd som en stålfjäder! Och de gånger hon började visa tendenser att "tappa bakdelen" och bli hög i formen gjorde MER drivning mot en stilla, men lätt vibrerande hand, direkt susen!
Varvade ner henne riktigt grundligt efteråt - först en lååång stund i tölt med nosen nästan i backen för att hon verkligen skulle avsluta träningen med "avslappnad tölt" i både kropp och själ. Och när frustningarna hela tiden började avlösa varandra fick hon även sträcka ut i nedvarvningstrav en lång stund.
Massören har lärt mig att stretcha hennes bakben efter ridningen och succesivt har Lára lärt sig uppskatta detta. Vet inte om jag inbillade mig, men det verkade som hon tyckte det var extra behagligt idag! I morgon blir det välförtjänt vila för hennes muskler. Det kan de behöva efter två dagars tempoväxlingar på snömoddig ridbana med 170 g tunga boots!
Efter en jobbig natt med väldigt dålig sömn var det seeegt att stiga upp för att morgonfodra... men när jag kom ut och hörde fåglarna kvittra blev det lättare!!! När hästarna sedan belåtet mumsade på sin frukost bäddade jag ner mig under under några jackor i Josefshallen och vilade en stund innan jag också åt frukost.
Sedan var det dags för ett träningspass med Lára - vilket blev en repris av gårdagskvällens. D v s tempoväxlingar. Den blöta snön hade slutat falla från himlen någon gång under natten. Underlaget på ridbanan var väl visserlingen inte bättre, men inte heller värre än igår kväll. Och jag vidhöll min ståndpunkt: Klarar vi att öka tempot på det här underlaget så klarar vi det över allt!
Och precis som igår var vi riktigt duktiga, efter underlags-omständigheterna! Lára har uppenbarligen åter börjat minnas att man KAN springa fortare i tölt UTAN att bli spänd som en stålfjäder! Och de gånger hon började visa tendenser att "tappa bakdelen" och bli hög i formen gjorde MER drivning mot en stilla, men lätt vibrerande hand, direkt susen!
Varvade ner henne riktigt grundligt efteråt - först en lååång stund i tölt med nosen nästan i backen för att hon verkligen skulle avsluta träningen med "avslappnad tölt" i både kropp och själ. Och när frustningarna hela tiden började avlösa varandra fick hon även sträcka ut i nedvarvningstrav en lång stund.
Massören har lärt mig att stretcha hennes bakben efter ridningen och succesivt har Lára lärt sig uppskatta detta. Vet inte om jag inbillade mig, men det verkade som hon tyckte det var extra behagligt idag! I morgon blir det välförtjänt vila för hennes muskler. Det kan de behöva efter två dagars tempoväxlingar på snömoddig ridbana med 170 g tunga boots!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar