Lára och jag står för underhållningen...!

Snyggaste "pudelrumpan"!!!

När jag kom till stallet idag höll Sylvia precis på att hålla en lektion på banan. Och när hon ropade att jag kunde jag få vara med på nästa lektion om jag ville var jag förståss inte sen att ta chansen!

Jag fick inleda lektionen med att värma upp i skritt på volt, med ledande tygeltag och när Lára slappnade av och längde halsen försiktigt lägga till aaaaaaaningen drivning så att hon längde steget men utan att börja stressa. Och Sylvia konstaterade att när jag använder de ledande tygeltagen så böjer sig Lára verkligen, utan att försöka fuska genom att vika halsen inåt men huvudet utåt. Vi fick också lägga in minivolter i sluta då och då för att böja lite extra.

Nästa steg blev skrölt på volt också nu med ledande tygeltag för böjning och längd på halsen. I o m att ridbanan är rejält isig höll jag volterna betydligt större här - och istället för minivolter flyttade jag bara in några steg m h a ytterhjälperna. Så här långt hade det gått riktigt bra - och Sylvia sa också att Lára såg fin ut! Men sedan körde det ihop sig...

Min och Láras huvudsakliga övning för dagen skulle vara att rida längs spåret och direkt efter första hörnpasseringen vända in vid första kvartslinjen, rida öppna rakt fram för att sedan övergå till en sluta och samtidigt sidföra ut till spåret igen där vi skulle göra övergång till tölt. Men innan nästa hörnpassering skulle vi ta ner till skritt igen för att efter hörnet åter vända in på första kvartslinjen, o s v.

Var det körde ihop sig? Direkt, skulle man kunna säga...!!! När jag vände in på kvartslinjen första gången ville Lára direkt gå i sluta (hon vill ju så gärna briljera med sina talanger för sluta.... Jämför med Ferdinands Matador "som ville visa hur tapper han var med sin cape och sitt svärd!") Och när jag försökte korrigera till en öppna gick Lára bara mer och mer "i spinn" och gjorde i princip ALLT som går att göra på en ridbana - förutom att gå i öppna då, förståss...

Sylvia kunde inte hålla sig för skratt vi "dansade" runt - och jag förstår henne - för trots alla mina försök att få ordning på det hela blev Lára bara mer och mer speedad och därmed mer och mer uppfinningsrik... och har man "gångjärn" åt alla håll, som hon har, så finns det verkligen mycket man kan hitta på...!!! Tillslut förbarmade sig Sylvia och satt själv upp på Lára en stund för att testa sig fram till hur man skulle kunna reda ut det hela. Och efter lite inledande diskussioner enades de tillslut om att gå i öppna längs kvartslinjen.

"Du får i princip inte göra någonting!" var Sylvias recept. "Sitt helt stilla, tänk rakt fram och vrid bara axlarna lite i öppnans riktning. ABSOLUT inget mer - för då spårar det ur direkt!" När jag åter satt i sadeln var Lára först tillbaka i speedat läge, men efter att jag gjort en djup utandning, fokuserat blicken på en punkt på motsatt kortsida och bara vred lite på axlarna var det som att Lára också kunde slappna av. "Jaha, det var bara det här vi skulle göra!!!!" Och medan jag knappt vågade andas på hennes rygg och än mindre släppa blicken på motsatta kortsidan - presterade vi faktiskt en öppna rakt fram längs hela kvartslinjen!!!

Två viktiga detaljer var också dels att ha tydligt stöd på yttertygeln samtidigt som jag böjde henne ordentligt runt innerskänkeln i hörnpasseringen och dels att jag sedan främst använde yttertygeln för att vända in henne på kvartslinjen. Ytterskänkeln måste vara passiv - annars ville hon direkt gå i sluta. Men med denna vändning samt bibehållet stöd på yttertygeln efter vändningen hittade vi alltså öppnan!

När detta fungerade fick vi efter några inledande steg i öppna längs kvartslinjen börja lägga till slutan ut till spåret. Och när även detta fungerade lägga till ett par steg samling och sedan övergång till tölt så snart vi kom ut på spåret. Men innan hörnpasseringen skulle vi ta ner till skritt igen. I vänster varv gick detta riktigt bra! Men i höger varv gällde det verkligen att jag först och främst hade tillräckligt stöd på yttertygeln för att hon inte skulle försöka gena i hörnet och sedan att jag verkligen böjde henne runt innerskänkeln i hörnpasseringen så att vi redan där var redo för avslappning i öppna.

Fick även testa att sätta lite mer tryck i den korta töltsekvensen, genom ett litet pet med pisken resp en smackning. Och efter dessa - enligt Lára - så "grova metoderna" blev hon ju speedad igen. Men när jag åter testade en djup utandning så svarade hon med att genast slappna av igen! Sylvia sa att hennes tölt var riktigt fin i vänstervarvet - KUL!!!

Efter detta fick hon varva ner med lååång hals i tölt längs spåret och sedan göra detsamma i trav. Till min glädje konstaterade Sylvia att Láras trav blir bättre och bättre också! "Det märks att hon har blivit starkare - och man ser ju också hur fint hon musklat sig längs överlinjen!" Och bättre beröm kunde vi ju inte få!!! Nu ser jag fram emot fortsatt träning för Sylvia i helgen! Hon ska ha kurs för ett gäng "utsocknes" och jag har fått möjlighet att vara med också - ska rida två lektioner på lördag och en på söndag. Vi får väl se om Lára och jag fortsätter att stå för underhållningen...!!!

Hot stone-massage!!!

Idag var det dags igen...mmmmmmmmm....!!!!! Synd bara att man måste kliva upp från massagebänken efteråt - jag skulle önska att jag fick ligga kvar och på något magiskt sätt bara förflyttades till sängen eller soffan hemma! Verkligen underbart när "onda kroppen" - i alla fall tillfälligt - byts ut mot "behagliga kroppen"!!!

Mer styrka och mindre päls - en bra kombination!

Jag (eller rättare sagt klippmaskinen) befriade Lára från en hel del päls igår! Men det ser ju verkligen inte ut som om det kommer från min svarta häst… Och p g a den ljusa "underullen" hon har vintertid blir hon också alldeles ljus där jag klipper henne så här års. De första gångerna jag klipper henne på hösten behåller hon däremot sin svarta färg även som klippt.

Jag var snabb till stallet efter jobbet idag och hann därmed rida innan det började skymma - härligt! Precis som igår började jag med riktigt små volter i skritt utanför stallet för att direkt få en bra längd på halsen.

På väg ner till bilvägen drog jag mig till minnes ännu ett Atli-tips: Om du haft ett ridpass du inte riktigt är nöjd med och vid analysen efteråt kommer fram till vad som var felet, så ska du direkt från uppvärmningen för nästa ridpass fokusera på att åtgärda just detta. Jag var visserligen nöjd med gårdagens ridpass, men eftersom det började gå riktigt bra först när jag verkligen fick högerbogen på plats så bestämde jag mig för att detta skulle uppnås snabbare än igår.

Högerbogen var alltså i fokus när jag började uppvärmningen med långsam tölt i öppna. Övergick sedan till att rida riktigt korta sekvenser tempoväxlingar - vilket jag fått lära mig också är lösgörande - fortfarande med fokus på riktigt lång hals och utan några större krav på hastigheten.

Efter lite uppvärmningstrav med lång hals tyckte jag att vi för variationens skull kunde fortsätta uppvärmningen i galopp - och tänkte mig då höger galopp. Lára höll förståss med om gångarten - men tänkte sig istället vänster galopp… Det blev en lång diskussion med massor av galoppfattningar... Men slutligen accepterade hon att högergaloppen var ett alternativ - och kompenserade oenigheten med råge genom att bibehålla längden på överlinjen nästan lika bra som hon gör i vänster galopp! All vår träning har nog gjort henne lite starkare i alla fall!!!

När vi vände hemåt igen var det dags för "det egentliga arbetet" vilket precis som igår bestod av arbetstempo tölt. När jag började samla ihop henne var det med ett tydligt stöd på högertygeln - för att hindra bogen från att göra några utflykter. Gjorde sedan ett antal övergångar från halt och rygga till tölt. Och hon kändes riktigt fin!!! Upplever att hon orkar komma upp bättre i tölten nu än i höstas! Vinterns träning måste ha gett endel muskler och när hon nu dessutom blivit av med endel av den överdimensionerade pälsen så orkar hon också använda dem mer! Om en månad har vi årets första träning för Atli - det blir spännande att höra om han också ser en förbättring på detta område!!!

Efter detta erbjöd jag duktiga hästen att sträcka ut igen - men fortfarande i tölt - och när jag inledde med att böja henne ordentligt i sidan så hade jag uppenbarligen också hittat hennes "off-knapp" för hon längde sig genast i en avslappnad tölt!

"Ju mer du kräver av hästen i tölten desto mer behöver du rida trav i grundform!" är också ett Atli-mantra, så självklart var det på detta vis vi avslutade vårt träningspass idag. Även här använde jag böjning i sidan för att "trycka på off-knappen". Det blev ingen jättelång avskrittning idag, men när vi kom tillbaka till stallet hade Lára ändå hunnit sluta flåsa. Och det blev inga svettpölar under henne på golvet heller. Jag tror INTE hon saknar pälsen jag klippte bort!!!

Bättre på Laura-hästen än på Laura-stadion

Idag har vi uppehållsväder - ja t o m SOL på morgonen!!! Så den Lára som tog emot mig när jag kom till Mariebäck var torr och fin i pälsen - perfekt dag för klippning m a o! Jag "klippte fram" hennes bogar, hals och bakben medan jag än en gång fascinerades av att superkittliga damen av någon anledning inte har några som helst invändningar mot klippmaskinens framfart över hennes kropp. "Första gången hon klipptes var hon ett MONSTER!!!" kommenterade Sylvia, så det är bara att tacka och ta emot när jag slipper uppleva det!

Sedan var det dags att inviga Láras nya "vår outfit" på bästa sätt:  med en ridtur! Satsade på en fortsättning av gårdagens töltträning längs vägen. Men inledde först med skritt på riktigt små volter, ute på stallplan, med ledande tygeltag. Och Lára svarade med att böja sig mjukt i båda sidorna och sträcka ut överlinjen. Fortsatte uppvärmningen längs vägen med öppna i tölt och Lára slappnade av mer och mer för att tillslut även börja frusta - precis vad jag ville höra!

Senaste träningstillfället på ridbanan gjorde det än en gång tydligt att det ofta är kontroll över högerbogen som är den sista pusselbiten för att jag ska få henne helt mellan hand och skänkel. För att uppnå detta när vi fortsatte töltträningen red jag därför ovanligt mycket med böjning till vänster och ett tydligt stöd på högertygeln, samtidigt som vänster skänkel "red in" vänster bak under henne.

Resultatet blev att hon kom upp betydligt mer med bogarna i tölten! Och detta redan innan jag petat till henne på vänster bak med pisken! När jag dessutom gjorde detta - utan att hon för den skull fick öka tempot - var känslan att hon hade riktigt mycket rörelser! HÄFTIGT!!!

På hemvägen fortsatte vi att träna på arbetstempo tölt - då jag f f a använde snabba förflyttningar av vikten bakåt för att fånga upp energin. Och det märktes verkligen att hon orkade BETYDLIGT mer än igår, tack vare att hon fått "klä av sig" mycket av vinterpälsen! Provade även en tempoväxling och det märktes att vi hade "massor av bakben" med oss!

Efter en längre skrittpaus var det så dags att varva ner henne i tölt - inte helt lätt att hitta en "off-knapp" när jag nu tryckt in hennes "on-knapp" ganska ordentligt… Jobbade mycket med böjning i sidorna och tillslut slappnade hon av tillräckligt för att sträcka ut halsen riktigt och rulla på där med lös tygel utan att vare sig försöka rusa iväg framåt eller ramla ner i trav. Trav blev det förståss också - men då under "kontrollerade former" och vid det laget kändes hon riktigt lösgjord både i kropp och själ!

Tillbaka i stallet kändes det bra att det, till skillnad mot igår, inte bildades några blöta svettpölar på golvet under henne! Lára var förståss nöjd med att få mumsa sitt kraftfoder. Men Bambam - som punktmarkerade mig sedan vi kommit tillbaka efter ridturen… Jag skulle nämligen lunchfodra hästarna och sedan SNABBT skynda mig  hem för att försöka hjälpa Tre Kronor att vinna OS-guld hockey! Några andra svenska medaljer har det inte blivit idag, trots förhoppningen på herrarnas tremil i morse. Det gick betydligt bättre på Laura-hästen än på Laura-stadion idag alltså!

Det gäller att höja ribban!

Vi brukar köra "after ride", men här blev det "before ride"-mys, med BamBam i knät medan Lára mumsar hö och jag dricker te!

"Ska det verkligen inte bli mer snö än så här i vinter?" har varit en stående fråga bland Luleborna den senaste tiden. I natt gav så Kung Bore svar på tal - genom att leverera flera dm tung blötsnö. Men plogbilen hade redan varit i farten även på lilla vägen ut till Mariebäck - där båda väghalvorna var plogade. Extra värdefullt i o m att det var blöt "styltsnö" - och dessutom skönt att veta att man inte skulle behöva möta någon plogbil när man var "fångad" mellan de plogkanterna.

Jag hade egentligen tänkt ge Lára en "vårklippning" idag - det gäller ju att passa på innan de börjat släppa vinterpälsen. Förra året klippte jag henne så här års, för att det inte skulle bli lika mycket jobb för mina onda händer när hon sedan började släppa vinterpälsen. Och i år känns det ÄNNU mer motiverat med tanke på det ovanligt milda vädret som gör att hon svettas så kopiöst i sin TJOCKA päls…! Men i o m snöandet i natt var pälsen för blöt för att klippas, så jag får avvakta till i morgon och hoppas på "torrväder" då!

Vi red ut längs vägen mot Alviksträsk. Medan vi lämnade gården hann hon få lite styltor i hovarna så nere på bilvägen började vi med att "tölta ur" den. Sedan ägnade vi en stund åt små volter i skritt med ledande tygeltag för att verkligen "böja igenom" henne ordentligt. Fortsatte sedan uppvärmningen med att rida tölt i öppna för succesivt mer och mer avslappning vilket resulterade i längre och längre hals. 

I korsningen vid sjön hade jag tänkt fortsätta "böjandet" med volter och små åttor i tölt. Men det var så isigt efter plogbilens framfart att hon halkade till redan när vi inledde med volt i skritt. Så istället fortsatte vi längs vägen in mot stan. Hade kortat upp tyglarna jämfört med uppvärmningstölten och jobbade med stilla, bara lätt vibrerande hand och MKT drivning för att få henne att trampa under sig mer och därmed lätta fram. 

När vi sedan vände hemåt igen tränade vi först övergångar från halt och ryggning till långsam tölt. När vi kunde göra detta med bibehållen längd på överlinjen ökade jag successivt samlingsgraden, för att träna arbetstempo tölt. Precis som Atli alltid påpekar gäller det att man vid varje ny nivå av samling åter lösgör hästen. 

Efter en stund tyckte jag det kändes riktigt bra! Men misstänkte ändå att Sylvia inte hade varit nöjd om vi presterat detta på en av hennes lektioner. Så istället för att - som jag brukar - nöja mig med detta petade jag till Láras vänster bak med pisken samtidigt som jag försökte rida ÄNNU långsammare. Upprepade detta några gånger samtidigt som jag jobbade för att lösgöra henne igen - och vips kom några sekvenser där kanske t o m Sylvia varit nöjd med oss! Lára liksom "växte upp" framför sadeln och det kändes i alla fall som att hennes rörelser blev väldigt stora!

Note to self: INTE nöja mig när jag tycker det känns "riktigt bra" för då är vi fortfarande inom vårt "ganska OK-bekvämlighetsläge".  Jag måste höja ribban för att vi ska utvecklas vidare!!! 

Ett tydligt tecken på att Lára verkligen tagit i utöver det vanliga var att hon nu flåsade ÄNNU mer än vad det varma vädret redan fått henne att göra. Så vi tog en lååång skrittpaus för att hon skulle hinna hämta andan ordentligt innan vi varvade ner, först med långsam tölt och sedan i trav. När vi kom tillbaka till stallet var hon ändå så svettig att det droppade konstant från hennes bakben… Att ha päls för -30 (minst) när temperaturen mest håller sig runt 0 kan inte vara någon höjdare… Hon skulle verkligen behöva få "lätta på klädseln" m h a klippmaskinen!!! Hoppas verkligen det är uppehåll i morgon så att jag kan klippa henne då!

Tydlig maktdemonstration från "The Queen"!

Längre överlinje än så här vill jag ha i ökade tölten! 

När jag kom till stallet efter jobbet idag berättade Sylvia om Láras tydliga maktdemonstration i flocken tidigare under dagen. Vi har en stor rundbal utanför resp hage så att det ska vara nära till hands när man ska fodra hästarna. När Sylvia i morse konstaterade att det som var kvar i balen utanför stohagen kanske inte skulle räcka till både lunch, kväll och frukost i morgon bestämde hon sig för att vara generös med lunchen och lastade in alltihop i hagen, för att sedan kunna ta fram en ny bal inför kvällen.

Även om hö:t spreds ut en hel del så blev det även en större hög och en stund senare kunde hon konstatera att Lára, som väntat, lagt beslag på denna. Fast ni ska inte tro att "The Queen of Mariebäck" stod och åt - det är hon ju inte så intresserad av… Nej, hon hade helt enkelt lagt sig i högen - för då vågade ju inte någon annan äta av den heller! "Bara för att jag kan…!!!"

För mig och Lára blev det träning på den för dagen nyskottade ridbanan. De senaste tidens slaskväder hade dessutom bytts mot minusgrader - m a o vårt bästa ridunderlag på länge! Uppvärmningen gjordes i skritt, trav och tölt på små volter med ledande tygeltag.

"Samlade ihop oss" genom tölt längs spåret med stilla, bara lite vibrerande hand och MKT drivning. Lára kom ihåg övningen från senaste Sylvialektionen och var snart med på noterna genom samling med bra längd på överlinjen. Då tyckte vi var redo att övergå till vårt "långtidsprojekt": tempoväxlingar.

Det är fortfarande inte helt enkelt att bibehålla lösgjordheten i ökningarna… Men när vi tillslut fick högerbogen på plats även i vänster varv var det som att saker och ting "ramlade på plats" - med riktigt trevligt resultat! Det gäller att lära oss hitta till det läget snabbare innan Lára börjar bli trött i musklerna...!  

Lysande Lára-logik!

Ilade till stallet efter jobbet idag - och kunde till min glädje konstatera att jag skulle hinna rida innan det blev helt mörkt!!! Även Lára insåg att det inte fanns någon tid att förlora - så när hon hörde att matte var "på ingång" gick hon direkt gå till grinden för att vara redo när jag kom ut med grimman.

Efter borstning helt i vrålkittliga Láras smak (d v s knappt någon alls) åkte utrustningen på i fart. Vi red sedan ut längs bilvägen, med viktboots (170 g) på. Efter sedvanlig uppvärmning i tölt med lååååång hals övergick vi till att träna tempoväxlingar. Med tungfrihetsbettet och MKT drivning gick det riktigt bra trots att vi inte hade möjlighet att varva med att lägga volter i tölt, som jag gärna gör på ridbanan. Fast några frustningar under ökningarna kom det inte när vi nu bara red rakt fram...

I korsningen vid sjön passade jag i alla fall på att rida både volter och små åttor i tölt innan vi vände hemåt igen. På hemvägen fick vi "mer bakben" och därför både högre tempo i ökningarna och mer samling i nedtagningarna. Men nu började det milda vädret (+2 grader) ta ut sin rätt - för Lára flåsade snart ordentligt…

För maximal mental nedvarvning gick vi via lååångsam tölt med lååång hals, till skrölt med låååång hals innan hon också fick sträcka ut överlinjen ordentligt i trav. Vid det här laget ångrade jag lite att jag inte tagit reflexvästen på - för nu började det skymma… Men som tur var hade vi i alla fall reflexer både på min jacka och på stigbyglarna. Och dessutom kom det aldrig någon bil längs vägen - men det kunde jag ju inte veta i förväg.

Avslutar med ett exempel på lysande Lára-logik: Eftersom matte hittills under våra 2,5 år ALDRIG tyckt det varit OK att jag försöker bita henne vid uppsittningen måste ju den dagen komma när som helst nu!!!

Snöoväders-selfie lägger grund för OS-guld!

Snöoväders-selfie!

Efter sex vilodagar för Lára p g a att mattes risiga kropp var det ääääntligen dags för ridning igen - och då kunde vi ju inte låta ett snöoväder stå i vägen! Efter morgonfodringen drog jag därför på mig woodfieldrocken - som skyddar minst lika bra mot blöt snö som mot regn - och vi gav oss ut längs vägen bort mot Alviksträsk.

Den blöta snön ville gärna bilda styltor i hovarna, trots snösulorna, så det blev snabbt tydligt att det var högt tempo som gällde idag. Valde därför galopp direkt vi kom ner på bilvägen - och Lára var självklart med på noterna! Vi galopperade hela vägen bort till korsningen vid sjön - saktade bara av och bytte galopp en gång - och hon frustade belåtet PRECIS hela tiden!!!

Och inte blev hon mindre nöjd när hon, efter en skrittpaus, fick vända och galoppera tillbaka hem igen! Istället för nedvarvningstrav blev det istället en lååång avslutande skrittpaus. I det läget spelade det ju inte så stor roll om vi drog på oss styltor i hovarna.

Detta skulle också visa sig vara PERFEKT  uppladdning inför dagens OS-stafett: där de svenska herrarna tog Sveriges andra OS-guld på Laurastadion! Deras huvudsponsor skickar sina hälsningar och gratulationer från hagen i Mariebäck! (Lára uttalas ju Laura - ifall någon missat det.)

OS-skidåkningens huvudsponsor!

Lára har fått ägna sig åt egen träning den här veckan, när mattes kropp alldeles satt sig på tvären… Har dock inte fått några rapporter om det inneburit galoppintervaller i hagen, eller om hon lagt upp träningen på annat sätt denna gång.

Sedan i går kväll har det varit ett väldigt hallå om Tre Kronors lagkapten som måste avstå OS p g a ont i ryggen. Vill bara påpeka att jag har VÄLDIGT ont i ryggen OCH händerna OCH handlederna OCH armarna OCH axlarna OCH höfterna OCH benen OCH fotlederna OCH fötterna… Eller i alla fall hade - när jag skriver detta har det äntligen börjat lätta! Kanske kan jag t o m orka rida en sväng i morgon?!! Håll tummarna för det - det gör jag och garanterat Lára också!!!

Ni har väl föresten uppmärksammat att OS-skidåkningen går av stapeln på Laura-stadion?! Ni kan ju gissa vem som är huvudsponsor??!! ;-)

Utfodring för prestation!

Läste för länge sedan en artikel om utfodring där det bl a stod hur man ska tänka när det gäller utfodring i samband med prestation/tävling. Mindes att hästens prestationsförmåga försämrades under ett visst tidsintervall efter utfodring med kraftfoder, men jag kunde inte komma ihåg vilket intervallet var… och inte har jag hittat igen den artikeln heller…

MEN Lillhästen i Stav länkade nyligen från sin Facebooksida till en artikel om utfodring - och i den artikeln fanns svaret på min fundering!!! Efter utfodring med stärkelserikt foder blir hästen - p g a mekanismer i matsmältningen - slö och okoncentrerad under en period av ca 1-3 timmar. Alltså kommer den inte att kunna prestera sitt max under denna tid. Dessutom ökar risken att den blir uttorkad eftersom en stor del av vätskan som cirkulerar i blodet trycks ut i tarmsystemet vid smältning av stora måltider.

1-2 kg hö kan man ge minst 2-3 timmar innan man ska rida, men inte kraftfoder. Så om man har en tidig första start ger man inte kraftfoder på morgonen - däremot kan man ge ett sent mål kvällen innan. Har man en sen första start kan man ge kraftfoder på morgonen, om det är minst fem timmar innan.

För att maximera återhämtningen kan man sedan ge ett litet stärkelserikt mål 1-1,5 timme efter prestationen, samt ett till efter ytterligare 2-3 timmar.

Källa: www.brogaarden.se

Artikeln, som även innehöll mycket annat intressant, hittar du i sin helhet här:

Morgonstund med hö i mund

Undrens tid är verkligen inte förbi: Lára, Hera och Hremsa äter frukosthö tillsammans! Det hade INGEN trott för bara ett år sedan - att någon annan häst någonsin skulle få dela hö med Lára…!!!

Efter en jobbig natt med väldigt dålig sömn var det seeegt att stiga upp för att morgonfodra... men när jag kom ut och hörde fåglarna kvittra blev det lättare!!! När hästarna sedan belåtet mumsade på sin frukost bäddade jag ner mig under under några jackor i Josefshallen och vilade en stund innan jag också åt frukost.

Sedan var det dags för ett träningspass med Lára - vilket blev en repris av gårdagskvällens. D v s tempoväxlingar. Den blöta snön hade slutat falla från himlen någon gång under natten. Underlaget på ridbanan var väl visserlingen inte bättre, men inte heller värre än igår kväll. Och jag vidhöll min ståndpunkt: Klarar vi att öka tempot på det här underlaget så klarar vi det över allt!

Och precis som igår var vi riktigt duktiga, efter underlags-omständigheterna! Lára har uppenbarligen åter börjat minnas att man KAN springa fortare i tölt UTAN att bli spänd som en stålfjäder! Och de gånger hon började visa tendenser att "tappa bakdelen" och bli hög i formen gjorde MER drivning mot en stilla, men lätt vibrerande hand, direkt susen!

Varvade ner henne riktigt grundligt efteråt - först en lååång stund i tölt med nosen nästan i backen för att hon verkligen skulle avsluta träningen med "avslappnad tölt" i både kropp och själ. Och när frustningarna hela tiden började avlösa varandra fick hon även sträcka ut i nedvarvningstrav en lång stund.

Massören har lärt mig att stretcha hennes bakben efter ridningen och succesivt har Lára lärt sig uppskatta detta. Vet inte om jag inbillade mig, men det verkade som hon tyckte det var extra behagligt idag! I morgon blir det välförtjänt vila för hennes muskler. Det kan de behöva efter två dagars tempoväxlingar på snömoddig ridbana med 170 g tunga boots! 

Snösulor hopp fallera!!!

I kväll lämnade jag både hockey och melodifestival åt sitt öde och åkte till stallet för att rida istället! Och Lára var förståss med på noterna - som vanligt!!!

Den blöta snö som föll från himlen och bildade ett styltskapande lager på ridbanan var förståss inte optimalt… men jag sa till Lára att fixar vi någorlunda tempoväxlingar med det här underlaget så fixar vi det på vilken ovalbana som helst!!!

Började uppvärmningen i skritt på volt med ledande tygeltag. Lára var riktigt duktig - och när hon slappnar av och "följer med" det ledande tygeltaget kommer man förbi problemet vi annars har i vänster varv att hon visserligen böjer halsen till vänster, men ändå huvudet till höger… Precis som Sylvia förutspådde när hon introducerade övningen för några veckor sedan!

Trots snösulorna bildades det lite styltor som då och då fick Lára att "sladda" lite med bakhovarna. Så jag bestämde mig för att inte göra något försök med trav på liten volt idag. Det fick bli trav längs spåret och sedan tölt på volter och böjda spår med ledande tygeltag, innan jag var nöjd med vår uppvärmning.

När det var dags för våra tempoväxlingar gjorde underlaget verkligen det hela till en extra utmaning… Efter några "hackiga" försök i båda varven började jag lägga in en volt efter nedtagningen på kortsidan - och när jag på detta sätt fick Lára riktigt lösgjord inför varje ny ökning lossnade det!

När jag i det svårare vänstervarvet lyckades hålla ytterbogen på plats inför ökningen blev takten helt ren  även i det ökade tempot! Och i högervarvet avslutade vi med tre varv tempoväxlingar med bibehållen längd på halsen! Hon gjorde inte en endaste ansats till att börja spänna sig och korta upp överlinjen - vare sig i ökningarna eller i nedtagningarna!!! Gissa om matte var nöjd med sin DUKTIGA häst??!!

Varvade först ner i skrölt (OJ, så jag fick driva - nu märktes det att hon var trött i musklerna för hon ville SÅ gärna ramla ner i trav!!!) Men så snart hon kändes mentalt nedvarvad fick hon sträcka ut i trav - precis som hon ville!

Ser verkligen fram emot att träna vidare på tempoväxlingarna i morgon!!! Nu är det hög tid att vika in hovarna - för jag ska upp och morgonfodra i morgon bitti!

Ofredad av fönstertittare...

Stackars Lára försöker här hämta sig efter chocken… 

Jag hade precis tränsat av efter vårt träningspass och hon tog chansen att klia sig på boxväggen när Sóley plötsligt dök upp utanför fönstret. Lára var uppenbarligen inte alls beredd på en fönstertittare - hon lättade från golvet och landade en bra bit bort! :-O (Det är överdelen av Sóleys huvud man kan ana utanför det vänstra fönstret .)

Men innan dess hade vi haft ett riktigt bra träningspass på ridbanan, till att börja med i sällskap med Sylvia och Hremsa. Både skritt och tölt på volt med ledande tygeltag gick riktigt bra idag! Men sedan hade jag ett litet dilemma… Borde förståss gå vidare och träna på samma sak i trav - det var ju väääldigt tydligt på lektionen i tisdags att vi behövde jobba mer med detta. MEN jag ville dessutom VÄLDIGT gärna träna tempoväxlingar med låååång hals - och risken om vi "gav oss på" trav på volt var ju att vi skulle bli kvar där till dess vi (eller i alla fall jag) inte orkade mer…

Men "man vaal voog nan´ting å", som min försiktige morfar i alla fall brukade säga! Så jag gav mig ändå på traven på volt - och det med riktigt bra resultat som tur var!!! Utgick ifrån skritt på volt med ledande tygeltag (där börjar effekten på halslängden verkligen bli bra!!!) och från ett läge där Lára verkligen slappnade av och sträckte ut överlinjen bad jag henne försiktigt att gå över i trav.

Resultatet blev vad Sylvia kallade "en riktigt bra övergång!!!" Redan efter 3-4 steg visslade jag åt Lára att sakta av igen för att sedan upprepa igen och igen. Jag har ju märkt när vi tränat detta på rakt spår tidigare att det gäller att göra travintervallerna riktigt, riktigt korta i början. Så att Lára tänker att det knappt är lönt att börja trava, eftersom hon vet att jag kommer att broms-vissla direkt - för då slutar hon kasta sig iväg i traven. Och på detta sätt lyckades vi faktiskt prestera riktigt låååångsam trav på volt! Visserligen inte så jätteliten volt som Sylvia krävde av oss i tisdags - men definitivt ett bra steg på rätt väg!!!

Tack vare att detta blev så odramatiskt kunde vi sedan övergå till tempoväxlingar i tölt! (Även om jag gång på gång får uppleva att jag bara behöver "ta striden" med Lára en enda gång om respektive "trätoämne" så vågar jag fortfarande inte räkna med att det ska vara helt odramatiskt redan vid nästa tillfälle… men det är ju härligt att hon fortsätter att överraska mig på det området!!!)

Längs spåret kunde jag sedan än en gång konstatera att den megalånga halsen som utgångsläge i korta tempot verkligen är det optimala utgångsläget för ökningar med bibehållen lösgjordhet! Även idag var det t o m så att hon frustade vid något tillfälle i det ökade tempot! Och den megalååååånga halsen är i sin tur lättare att uppnå med bettet som ger tungfrihet - hon har definitivt lättare att slappna av när hon slipper tryck på tungan!

Intressant är att ökade tempot har gått bättre i höger varv sedan vi red kurs för Atli i november. Innan dess har det däremot varit tvärt om - så vi har alltid ridit ökade tempot i vänster varv på tävlingarna. Men förändringar är ju ett tecken på utveckling! Idag provade jag även att rida hela varv i ökat tempo, inte bara kortare tempoväxlingar. Och i högervarvet klarade vi faktiskt även att ta kurvorna riktigt bra!

Sammanfattningsvis: tungfrihetsbettet, låååång hals och myyyyycket drivning (hon ska aldrig få en chans att "tappa" ett bakben) gör susen för ökade tölten!!!

När vi varvat ner i riktigt avslappnad tölt gjorde vi detsamma i trav. Fortsatte där med avslappnade igångsättningar och korta intervaller, först på volt och sedan längs spåret och eftersom trav i det här läget är tydlig signal till henne att det är dags att varva ner och avsluta så gick det riktigt bra!

Tillbaka i stallet utsattes stackars Lára sedan för ofredandet från fönstertittaren… men tröstätning verkade fungera bra som traumabearbetning! 

City Rehab-dag

En lördagmorgon i Kyrkbyn. 

Idag blev det en andra vilodag för Lára. Själv har jag nämligen varit på City Rehab för första gången sedan strax innan jul. Det blev både träning med crosstrainer och i varmvattenbassängen. HÄRLIGT! Tyvärr såg jag inte till min sjukgymnast… hade annars tänkt fråga henne om att höja träningsdosen med crosstrainern. Har kört 3+5 minuter i alla fall i en månad (hemma) och funderar om jag "får" öka mer och om det i så fall är den andra omgången jag ska förlänga. Nåja, hon har ju f f a betonat för mig att jag måste skynda låååååångsamt - så det är säkert bara bra om jag fortsätter på samma nivå någon eller några veckor till.

Det är i alla fall fantastiskt hur välgörande bassängträningen med efterföljande bastu är för min kropp! Den känns riktigt samarbetsvillig när jag åker hem från City Rehab! Och i morgon blir det ridning igen - det ser jag verkligen fram emot!!! I morgon kväll kommer dessutom Johan - ÄNTLIGEN - hem igen efter ännu en (forsknings-)vecka i Umeå. Det ser jag också fram emot!!!

Tisdagsträning!

Idag var det dags igen: för ridlektion - och för mer "böja och bända". Vi fick börja med att skritta igång hästarna på volter med ledande tygeltag varvat med framdelsvändningar… ett slags sammanfattning av de senaste lektionerna skulle man väl kunna säga!

Sedan övergick vi till lååångsam tölt på volt, med ledande tygeltag. Bytte varv då och då - och Lára kändes riktigt samarbetsvillig! Men då tyckte Sylvia att det var dags att höja svårighetsgraden genom att minska volten och genast ville förståss Lára börja diskutera igen...

Efter en bra stund lyckades jag prestera "mer av allt" (d v s mer stöd på yttertygeln, lägre tempo, mer drivning och mer böjning - samt justerat mina ledande tygeltag som under Láras spjärnande börjat bli mer mot mig än ut från hennes hals) och då började det också hända saker!

När jag dessutom fick varva med att ibland göra den lilla, lilla volten ÄNNU mindre, för att sedan öka den något igen så resulterade tillslut allt böjande i en MKT avslappnad Lára som jobbade jättetrevligt med överlinjen inkl låååång hals!

Efter en längre belöningspaus fick jag rida längs spåret med ganska stadig hand och använda säte och skänklar för att driva henne fram emot bettet för eftergift och längd på halsen. Göra halter och nya igångsättningar med säte och skänklar o s v. Det gick riktigt bra!

Som avslutning skulle vi trava på liiiten volt. Det gick bra en liten stund, men sedan tyckte Lára att det var onödigt jobbigt att böja sig så där mycket och övergick till tölt. Nu fick jag jobba ordentligt med att hålla henne på den lilla, lilla volten med mycket drivning utan att hon fick dra iväg i tempo... "En mkt positiv sak är ju i alla fall att hon går på den lilla volten, MED viktboots och ändå är HELT ren i tölttakten!" sa Sylvia.

Tillslut kunde dock även Lára acceptera trav på volten - även om det gick lite fort... "Nästa lektion ska ni klara lååååångsam, avslappnad trav på liiiten volt!" sa Sylvia. Och jag konstaterade att vi nog i så fall får vänta ett bra tag innan vi tar nästa lektion...!

En isländsk (krokodil-)tiger!

Lára vill INTE posera med sitt nya röda träns!!!

"Ja, ja… om du envisas så…"

Dagens outfit: croco-präglat träns och bett med tungfrihet. Nu har Lára alltså BÅDE "krokodilträns" och tigermönstrat fleecetäcke… det känns som "don efter person" på något sätt…!!! ;-)

Har ridit med tredelat bett de senaste veckorna, sedan jag monterat det bettet på det andra nya tränset. Det sägs ju att det är bra att variera mellan olika bett - och jag har konstaterat att det bara blir av ifall jag har dem färdigmonterade på var sitt träns. Men jag tycker alltid det är lite svårare att få Lara att sträcka ut överlinjen riktigt ordentlig med tredelade bettet… som att hon blir lite mer spänd av tryck på tungan…

Så nu kändes det som hög tid att byta till tungfrihet igen! Min plan var att träna tempoväxlingar med låååång hals på ridbanan. Så blev det också, men i o m att det låg en hel del nysnö på banan blev underlaget ganska tungt, så jag red inte så länge. Men det känns väldigt tydligt att detta är oerhört bra för hennes ökade tölt - så jag ska definitivt träna mer på ridbanan den närmaste tiden. Inte "bara" för att repetera övningarna från våra träningar för Sylvia alltså.

Ny ridväg lokaliserad i Mariebäck!!!

Det var en snöig Lára som tog emot vid grinden idag!!!

Det har snöat lätt sedan igår och när jag körde till stallet kunde jag konstatera att det låg ca 1 dm nysnö på bilvägen under sista biten. M a o perfekt underlag för att ge sig ut och galoppträna! Och som väntat hade Lára absolut inget att invända mot denna idé!

Inledde dock med några galoppfattningar i höger varv på ridbanan - och hon tog rätt galopp varje gång. Men när vi kom ut på vägen däremot, ville hon bara ta vänster galopp… Men när jag avbrutit henne 7-8 gånger för ny fattning "fattade hon galoppen": Om man tar den galopp matte ber om får man springa myyyycket längre stund! Efter det var det plötsligt hur lätt som helst att fatta höger galopp…!!!

Borta i korsningen vid sjön tog jag av åt vänster men red sedan direkt in på ängen på vänster sida. När vi passerat mellan de två virkesupplagen kunde jag konstatera att det pågick avverkning även idag, uppe i skogen rakt framför oss. Jag valde istället att följa skogsmaskinsspåren som går tvärs över ängen åt höger, mot det område som avverkades tidigare.

När jag en gång tidigare i vinter försökte mig på samma sak fick vi vända ganska snart, för spåret bar inte utan Lára trampade igenom hela tiden. Men nu var det tillräckligt hårdfruset! Första biten in i skogen var dock som rena berg- och dalbanan… tunga maskiner och sank mark är sällan en bra kombo…och när de avverkade åt det här hållet var det fortfarande mjukt i marken. Men snart blev det jämnare.

Vi varvade trav och galopp, utifrån underlaget. Ganska ofta var det Lára som "talade om" att det gick bra att byta till galopp igen - och intressant nog valde hon då högergaloppen VARJE gång. Hon ville kanske inte riskera att jag skulle förstöra det roliga genom att be henne sakta av igen om hon tog vänster galopp?! Alltid lika kul att hitta en ny ridväg - den här ska vi definitivt fortsätta utforska en annan dag!!!

När vi vänt tillbaka ner till bilvägen igen blev det i alla fall en lååååång vänstergalopp på hemvägen, på en MKT belåtet frustande Lára! Även när hon sedan fick sträcka ut sig i trav höll vi oss från hjulspåren, så att hon fick lyfta extra mycket på hovarna. MKT bra muskelträning!!! Precis när vi svängde av vägen upp från gården började ett högt motorljud höras från Avan-hållet och några sekunder senare dök plogbilen upp bakom nästa kurva… Tala om timing att vi slapp möta den längs vägen!!!

Medan jag såg till att Lára blev stretchad, borstad och sedan fick sitt kraftfoder satt Bambam (en av stallkatterna) i stallgången och bevakade mig. Den sista tiden har han börjat göra så när vi kommer tillbaka från vår ridtur, istället för att ligga kvar inne i det varma foderrummet. Och när jag satt mig ner och började hälla upp tevatten i min mugg kom han SPRINGANDE och hoppade upp i mitt knä! Han gillar verkligen att sitta och mysa numera - och uppenbarligen har han kommit på att när jag sätter mig för att dricka te blir jag sittande en stund!!!