Midurs SM-kval: finaler

 Visst HAR jag en fantastiskt vacker häst??!! (Säger HELT opartisk matte..!)

Får väl börja med att be om ursäkt att denna blogguppdatering dröjt ett helt dygn... (t o m Mellanösternfalangen bland bloggläsarna har hört av sig och klagat!) Men jag skyller helt enkelt på att jag bara hann hem efter tävlingen igår innan magsjukan bröt ut... Ska bespara er från detaljerna, men det har i alla fall dröjt ett dygn innan jag varit i blogguppdateringsform. Men istället kan jag på en gång bjuda på en första bild - dock inte från finaldagen utan från vår fyrgångsuttagning på lördag.

Vår första final på söndagen var i tölt T3. Alla tre "Mariebäckare" som deltagit i klassen var faktiskt i A-final: förutom jag och Lára även Elisabeth på Démantur samt Sussi På Ari. Elisabeth och Démantur, som vunnit uttagningen med stor marginal, vann förståss även finalen. Själv fick jag till min förvåning uppleva att Lára kändes ganska matt... har faktiskt bara en gång tidigare under våra två år tillsammans varit med om att hon varit trött. Den gången hade de precis gått fem timmar på nytt bete så hon var proppmätt. Och nu var det antagligen hennes kraftiga pälssättning, som redan krävt två klippningar, som "spökade"...

Men jag var ändå rätt nöjd med vårt arbetstempo - där vi också fick 5.0 från tre av domarna. Men vi har ju ännu inte riktigt fått till det här med ökat tempo tölt - jag får liksom inte med mig hela hästen åt samma håll hela tiden... och hennes ovanliga matthet gjorde ju inte saken bättre. Men våra nedtagningar  kändes lika bra som igår - där var hon helt lätt i handen och jag kunde bromsa bara med vissling och säte! Poängen för dessa båda moment blev 0,5 p lägre än arbetstempot, men räckte i alla fall till en fjärdeplats - med Sussi och Ari på femte.

När Lára sedan var tillbaka i gäststallet och hade ätit sitt kraftfoder somnade hon i boxen - och när jag kom tillbaka en dryg timme senare låg hon fortfarande och sov. Jag blev nästan orolig att hon blivit sjuk, men så var som tur var inte fallet!

I eftermiddagens A-final i fyrgång var också alla tre Mariebäckare med! Här hade dock Elisabeth och Démantur "bara" kommit tvåa i uttagningen... Men om jag berättar att de fått 5,30 i uttagningspoäng TROTS att de fått 0:or på galoppen (Elisabeth råkade peta till honom lite olyckligt med pisken så att han bytte till korsgalopp under visningen....) så förstår ni ju vilken nivå de ligger på! Och utan ofrivilligt galoppombyte vann de förståss även fyrgångsfinalen med god marginal!

Att hösttrött häst inte bara är en nackdel, kunde jag konstatera då jag och Lára presterade vad jag tror är vår bästa skritt under en final. Hon gjorde inte en enda ansats till att börja takta utan skrittade faktiskt hela tiden och vi fick flera 5,0:or. Det var nästan så att jag tänkte chansa och driva lite för att se om hon skulle länga steget - men jag vågade inte utmana så mycket.

När det var dags för galopp låg vi strax bakom Elisabeth och Démantur och Lára ville SÅ gärna försöka hålla hans tempo. Men det är ju bara några veckor sedan jag började kunna hålla ihop henne i galoppen så hon orkar ju inte så mycket ännu och med pälssättningspåverkan flåsade hon verkligen som en blåsbälg. Två gånger blev vi omridna av andra ekipage dessutom - och varje gång ville hon köra upp huvudet och ta fram sitt "vansinnestempo" (som tidigare fått domare att skriva "rid ABSOLUT INTE fortare!!!" i sina kommentarer). Men tack vare att hon även har en fantastisk broms kunde jag hejda henne med några förhållningar för att få lite rundare språng istället.

Efter denna galoppurladdning skulle vi dessutom rida ökad tölt - och som hon kämpade!!! Men jag var verkligen mer än tacksam att domarna ganska snart var nöjda och lät oss avbryta. Och då behövde jag bara sätta mig djupare i sadeln och vissla lite för att "ju fortare desto bättre-Lára" skulle gå nästan direkt från ökad tölt till skritt. Ovanligt snabbt även för min lättbromsade häst - och ytterligare ett tecken på hur trött hon faktiskt var.

Vi hade verkligen gett allt vi hade för dagen, så jag var nöjd med vår femteplats. Kunde dessutom glädja mig åt både Elisabeths vinst och att Sussi och Ari kom trea! Lára var så svettig och anfådd efter detta att jag avstod ärevarvet, samt först gick runt med henne läääänge innan jag skrittade och travade en bra stund i lång, låg form för att hon verkligen skulle få sträcka ut sin överlinje. Allt medan jag njöt av att se Sylvia vinna femgångsfinalen på häftige Maur. Som hon förövrigt kvalade till SM på igår - trots att han för dagen "travade som en kratta" - för att använda hennes ord.

När jag sedan promenerat med min duktiga häst bort till gäststallarna ville jag ge henne en svalkande dusch innan hemresan. Men precis som tidigare i helgen tänkte Lára INTE gå in i någon av spolspiltorna... Denna gång fick jag dock riktig proffshjälp. Sylvias lilla Olivia dök upp i dörren och sa: "Vill hon inte gå in?!" varpå hon klappade i händerna två gånger. Lára tog två tveksamma steg framåt och när Olivia klappade två gånger till gick Lára in i spolspiltan! "Jag brukar hjälpa mamma!" konstaterade Olivia enkelt, innan hon skuttade ut igen för att leta upp sin kompis. Ja, hon har ju verkligen att brås på den lilla tjejen!!!