Dålig ventilation - jajamen!!!

Förra sommaren köpte jag en ny ridhjälm - en jätteskön, extremt välventilerad lättviktsvariant som dessutom var ställbar i storlek på samma sätt som cykelhjälmar brukar vara. Var SÅ nöjd med min nya hjälm, ända till hösten kom med isande vindar och jag fick minst sagt nytt perspektiv på det där med "välventilerad"... Bestämde mig därför för att önska mig en "vinterhjälm" i julklapp och när jag läste i recensioner av ovanstående hjälm "skön hjälm, men dålig ventilation" var ju valet enkelt!!! Och idag var det dags att plocka fram den för säsongen!

Som ni ser på bilden hade jag reflexväst på också - trots att jag red i dagsljus. Detta för att jag passerat ett stort gäng älgjägare längs grusvägen till Mariebäck och jag ville ju verkligen inte riskera att någon misstog Lára och mig för en älg! När jag sedan inledde dagens ridpass med uppvärmning på ridbanan konstaterade jag att om någon skulle se mig där skulle de nog tycka att jag gick lite VÄL långt i mitt säkerhetstänk... för det brukar varken vara särskilt trafikerat eller många älgjägare på vår ridbana...!!!

Började uppvärmningen med stretching av Láras bakben m h a Atlis grundövning: att skritta på volt och flytta ut bakdelen. Bad succesivt om mer och mer tvärning och tillslut petade jag även till inner bak med pisken en gång, för att hon verkligen skulle tvära ORDENTLIGT! Hon gav en hel del pustande ljud ifrån sig så uppenbarligen tog hon verkligen i!

Fortsatte sedan uppvärmningen med trav på volt och längs spåret, med låååång hals. Följt av tölt längs spåret med låååång hals. När jag var nöjd med uppvärmningen började jag succesivt samla henne i tölten, medan jag red små åttor m h a vikt och ytterhjälper.

När hon kändes riktigt mjuk och fin i tölten red jag ut från banan och ner på bilvägen mot Avan. Det blev nya galoppintervaller när vi växlade mellan höger och vänster galopp. Innan vi kommit till nya kalhygget vände jag hemåt igen och efter en längre skrittpaus provade jag att göra en övergång från galopp till ökad tölt. Det var första gången på ett tag som jag bad om ökat tempo - och det gick faktiskt riktigt bra! Hon kändes riktigt stabil i takten och m h a en hel del drivning och sidförande kunde jag hålla henne lösgjord utan att samtidigt råka bromsa henne. När det gäller takten så är det antagligen massörens förtjänst att hon nu tar i mer jämnt med bakbenen!

Avslutade med att låta Lára sträcka ut i trav en lång stund, för att också där stretcha bakbenen. Sedan blev det även lite stretching av dem i stallet också förståss.