En andra chans!

När Lára fick klart för sig att vårt senaste ridpass - med mest skritt - var ordinerat av massören var hon nog nära att avsäga sig all ytterligare kontakt med honom. För hur kan någon ha sådan EXTREM otur när han tänker, att skritt hela vägen hem ö h t kan komma på fråga???!!!

Men alla förtjänar ju en andra chans - och efter dagens ridpass, som också var enligt hans ordination, kan man definitivt säga att vår massör är "med på banan" igen. Smaka bara på ordet: "Galoppintervaller" så förstår ni!!! "Now we´re talking!!!" frustade Lára MKT belåtet!

Vi red längs bilvägen mot Avan (de senaste dagarnas regn hade gjort att den inte längre var lika hård som tidigare utan faktiskt inbjöd till galopp.) Där varvades höger resp vänster galopp med längd på halsen. Alla galoppfattningarna var klockrena - varför jag var SÅ nöjd med min duktiga häst!!! Men kanske var det liiite fusk att jag hela tiden tog vänster galopp från skritt och höger från trav?!

Framme vid det nya kalhygget, som helt lyckats utplåna spåren efter vår tidigare "travslinga 1", blev det  terrängtrav och -galopp i fri form längs skogsvägen upp över hygget. Sedan fortsatte vi även samma väg en stund till, in i skogen, innan vi vände tillbaka.

Under vår terrängskritt tillbaka ner över kalhygget (strax efter att vi stannat för att ta bilden ovan) upptäckte Lára plötsligt något i skogen nere vid bilvägen... I o m att detta "väsen" förvandlade min normalt så "metmaskslingrande" häst till ett stelt järnspett - och behöll henne i denna för henne så främmande form nästan hela vägen tillbaka till stallet - gissar jag att det var en eller flera älgar som hon fått vittring på. (Det nybyggda älgjaktstorn som vi passerade på kalhygget har ju heller knappast placerats just där av en slump...)

Jag vet inte hur väl ni känner till järnspettens ridegenskaper rent generellt... men så mycket kan jag avslöja att samlad galopp med lååång hals definitivt inte hör till deras starkare sidor... Och inte trav i någon uppbygglig form heller för den delen... Tyvärr har de egentligen bara två lägen: tvärstopp med huvudet i vädret eller stressad tölt med huvudet i vädret... så det enda alternativet att ta sig hem blev ju att välja det senare... Och eftersom varje mikroskopisk kramning (eller annan rörelse) på tygeln tolkades som signal för "tvärstopp" blev det en hel del av den varan också...

Vi kunde i alla fall avsluta med en hyfsat avslappnad trav och dito skritt under sista biten hem. Medan jag kunde konstatera att Lára faktiskt var skummig på halsen där tyglarna legat emot... det måste vara upphetsningen över älgarna som bidragit till det för även om galoppintervallerna varit många så hade jag hållit dem korta med ganska långa pauser mellan.

Sprayade kylspray vid manken och på bakdelen på vänster sida - enligt massörens anvisningar medan Lára mumsade kraftfoder. Sedan i fredags har hon fått gå i regntäcke istället för exemtäcket, eftersom det regnat så mycket. Nu ska det enligt prognosen vara uppehållsväder igen, men istället verkar höstkylan komma så jag bestämde mig för att inte heller sätta på henne något exemtäcke. Håll tummarna för att hon inte börjar klia sig!!!