Crosstrainer på City Rehab och äpple till Lára

Några sådana här hade jag GÄRNA smusslat med mig hem från Roknäs igår!!!

Tyvärr har det varit ett låååångt uppehåll i min crosstrainer-träning... Först skulle träningshallen få nytt golv, sedan var crosstrainern ur funktion och den senaste dryga månaden har min kropp varit för risig... Men idag var det dags igen! Visserligen väntar "min" crosstrainer fortfarande på någon viktig reservdel som tydligen varit väldigt svår att få tag i... men jag använde sjukgymnastikens andra istället. Den går tyvärr inte att ställa in lika låg belastning på, så därför har jag hittills avstått från att använda den. Men jag måste ju komma igång tillslut så jag mjukstartade med 2+2 minuter innan det var dags för varmvattenbassängen.

Vi funderar på att byta ut en av våra bilar och hade därför fått låna hem en XC70 (senaste varianten av den bil jag har idag) för provkörning. Så efter middagen ägnades kvällen åt bilkörning. Tog chansen att åka till Mariebäck för att ge Lára ett äpple och hon verkade rätt nöjd även om hon blev "lurad" på ridturen. Bilen var f ö riktigt trevlig att köra! I o m att min bil hunnit få 12 år på nacken så har det ju hänt en hel del både när det gäller design, säkerhet och funktioner. Men vi ska definitivt testa fler bilmodeller innan vi bestämmer oss!

Rid inte planlöst - men var flexibel!

"Ha alltid en plan för din ridning, men var också alltid beredd att ändra den!" brukar Atli säga. Jag har i princip alltid en plan när jag sätter mig i sadeln och så även idag - men nu fick jag anledning att påminna mig själv om den andra halvan av citatet.

Ursprungsplanen var att, precis som igår, värma upp på ridbanan för att sedan rida ut längs bilvägen - men idag tänkte jag hoppa över galoppintervallerna och fokusera på tölt. Började uppvärmningen precis som igår genom att sidföra i skritt på volt med riktigt mycket tvärning, för att Lára verkligen skulle korsa bakbenen ordentligt och stretcha ut sina muskler där.

Efter fortsatt uppvärmning i skritt och trav skulle jag "bara" mjuka upp henne i tölt också innan vi skulle fortsätta töltträningen längs bilvägen. Men det tog betydligt längre tid än jag räknat med att få henne helt lösgjord i tölt med låååång hals. Så när det tillslut lyckades och hon sedan också jobbade på ett trevligt sätt i mer samlad tölt på små åttvolter tyckte jag det fick räcka med träning för dagen.

Avslutade med att först låta henne sträcka ut i trav en låååång stund (återigen med stretching av bakbenen i åtanke). Och sedan det tråkigaste Lára vet: avskrittning. Hon kommer alltid med olika förslag på vad vi kan göra istället, t ex springa lite eller också vända in till mitten av ridplanen för att göra halt och avsluta för dagen. Det hon däremot ALDRIG gör är att försöka gå ut från ridplanen, trots att jag oftast har grinden öppen. Även om hon precis har gjort flera försök att vända in mot mitten för att stanna så finns inte minsta antydan till att vilja gå ut när vi passerar grinden. ME LIKE!!!

Karin Åberg kom förbi Mariebäck idag på väg hem från Gällivare. En tjej som har hästen på träning hos Sylvia f n behöver nämligen ny sadel. Jag passade förståss på chansen att klämma och känna på både ridkläder, träns, voljockar, schabrak... o s v. Men tyvärr behövde jag ju ingenting nytt just nu (det är ju så ROLIGT att köpa hästprylar!!!) Och trots många fina saker lyckades jag faktiskt också motstå att göra något impulsköp. DUKTIG ANNA!!! (Fast hade hon haft så´na där suveräna vojlockar med "antiglid" både på ovan- och undersidan då hade jag slagit till! Gillar verkligen dem jag har - men skulle vilja ha en i svart, marin eller grått UTAN vit kant som bara ber om att bli smutsig på en gång.)

Under eftermiddagen var det sedan dags att "packa ihop" hönorna i två kartonger för att skjutsa dem till deras "vinterviste" i Roknäs. Detta skedde under högljudda protester - och jag är ganska säker på att jag hörde "Et tu Brute!!!" i alla fall en gång!

Och nu i kväll har vi sedan tagit årets sista dopp i SPA-badet. I natt ska vi nämligen för första gången få minusgrader - om prognosen stämmer. Och badets pump är inte avpassad för att klara det. Det var verkligen SKÖNT i baden och jag ville nästan aldrig gå upp... men tillslut blev jag ju tvungen i alla fall. Det är väl bara att inse att det är höst i Luleå den 28:e september...

Å andra sidan hörde jag för flera år sedan någon i radion säga att hon tyckte att hösten var den allra bästa årstiden, eftersom den aldrig gör en besviken. För om det regnar och är kallt så är det bara vad man hade förväntat sig. Och är det fint väder blir man glatt överraskad! Medan förväntningarna på våren och sommaren har närmnast orimliga proportioner... Och jag håller med om att det faktiskt ligger något i det resonemanget!

Dålig ventilation - jajamen!!!

Förra sommaren köpte jag en ny ridhjälm - en jätteskön, extremt välventilerad lättviktsvariant som dessutom var ställbar i storlek på samma sätt som cykelhjälmar brukar vara. Var SÅ nöjd med min nya hjälm, ända till hösten kom med isande vindar och jag fick minst sagt nytt perspektiv på det där med "välventilerad"... Bestämde mig därför för att önska mig en "vinterhjälm" i julklapp och när jag läste i recensioner av ovanstående hjälm "skön hjälm, men dålig ventilation" var ju valet enkelt!!! Och idag var det dags att plocka fram den för säsongen!

Som ni ser på bilden hade jag reflexväst på också - trots att jag red i dagsljus. Detta för att jag passerat ett stort gäng älgjägare längs grusvägen till Mariebäck och jag ville ju verkligen inte riskera att någon misstog Lára och mig för en älg! När jag sedan inledde dagens ridpass med uppvärmning på ridbanan konstaterade jag att om någon skulle se mig där skulle de nog tycka att jag gick lite VÄL långt i mitt säkerhetstänk... för det brukar varken vara särskilt trafikerat eller många älgjägare på vår ridbana...!!!

Började uppvärmningen med stretching av Láras bakben m h a Atlis grundövning: att skritta på volt och flytta ut bakdelen. Bad succesivt om mer och mer tvärning och tillslut petade jag även till inner bak med pisken en gång, för att hon verkligen skulle tvära ORDENTLIGT! Hon gav en hel del pustande ljud ifrån sig så uppenbarligen tog hon verkligen i!

Fortsatte sedan uppvärmningen med trav på volt och längs spåret, med låååång hals. Följt av tölt längs spåret med låååång hals. När jag var nöjd med uppvärmningen började jag succesivt samla henne i tölten, medan jag red små åttor m h a vikt och ytterhjälper.

När hon kändes riktigt mjuk och fin i tölten red jag ut från banan och ner på bilvägen mot Avan. Det blev nya galoppintervaller när vi växlade mellan höger och vänster galopp. Innan vi kommit till nya kalhygget vände jag hemåt igen och efter en längre skrittpaus provade jag att göra en övergång från galopp till ökad tölt. Det var första gången på ett tag som jag bad om ökat tempo - och det gick faktiskt riktigt bra! Hon kändes riktigt stabil i takten och m h a en hel del drivning och sidförande kunde jag hålla henne lösgjord utan att samtidigt råka bromsa henne. När det gäller takten så är det antagligen massörens förtjänst att hon nu tar i mer jämnt med bakbenen!

Avslutade med att låta Lára sträcka ut i trav en lång stund, för att också där stretcha bakbenen. Sedan blev det även lite stretching av dem i stallet också förståss. 

Fredagsmys - på flera fronter!

Fredagsmys i trädgården: Fru Kinell, Fröken Holmkvist och Fröken Persson närmast i bild, Maranen och Winnie Mandela i en upphöjd position längre bak. Bättre hejaklack kan man inte ha när man rensar ogräs!!!

Dagen började inte alls bra för mig...p g a värk började den nämligen alldeles, alldeles för tidigt. Hade då bara lyckats sova 4 timmar, men på något sätt tog jag mig ändå igenom arbetsdagen. Och gissa om det var skönt att sova en stund på soffan när jag kommit hem igen?!

Hann även med lite fredagsmys ute i trädgården med hönorna. (De gäller verkligen att passa på för de blir troligen bara kvar hos oss t o m nu på söndag... SNYFT! Har redan separationsångest, trots att det faktiskt är på mitt initiativ de åker, för jag har börjat oroa mig för att de ska frysa och bli sjuka nu när det tillslut blivit höstkyla och regn....)

När det började skymma gick hönorna in i sina resp hönshus - för då vill respektabla hönor genast "göra kväll". (De vita sitter på pinne och sover i sitt hus, medan de färgade vill sova i spånet på golvet i sitt. Eller rättare sagt: maranen sover i spånet på golvet och de andra två klämmer in sig tillsammans i värpredet (som egentligen bara är tillräckligt stort för en. Men de har faktiskt legat där alla tre ibland också!)

Själv fortsatte jag fredagsmyset genom att åka till Lára! Det blev dock ingen ridning för oss, utan istället massage. Jag fick ju instruktion av massören att massera henne två gånger/vecka och helst inte rida innan massagen. (Och om jag ändå rider ska jag mest bara skritta henne.) När hon var färdigknådad fick hon passa på att äta extra hö medan jag städade lite bland mina prylar i sadelkammaren samt putsade ett träns samt några nosgrimmor.

Här har Lára också fått mumsa hö - vid Havremagasinet i Boden. När jag skulle sadla henne inför uppvisningen lät jag henne ha ett hönät att äta ur för att vi inte skulle behöva visa upp vår vanliga "huggsexa" offentligt - och för att hon inte skulle råka bita någon förbipasserande.

Förutom att det minskar risken att man ska råka ut för damens huggtänder så är ju ljudet från en häst som tuggar hö något av det mest rofyllda man kan lyssna på! Har många gånger tänkt att man borde spela in och ha som "avslappningsmusik"! I kväll när blev det dessutom dubbel njutning i o m att tränsputsningen fick mig att känna mig så oerhört DUKTIG!

HÄR BRYTER VI BLOGGANDET FÖR ETT VIKTIGT MEDDELANDE TILL EVA: STANNA INTE FÖR LÄNGE I FÖRENADE ARABEMIRATEN FÖR DÅ KANSKE JAG UPPTÄCKER ATT JAG OCH LARA KLARAR OSS UTAN DIG! NU PUTSAR JAG JU T O M TRÄNS SOM DU MÄRKER - DET SOM JU ANNARS BRUKAR HA VARIT DIN NISCH!!!

Jag hade kvällsfodringen i kväll och det var första gången jag skulle hantera Maur (hingsten Sylvia har på träning och som hon nyligen kvalade till SM på). Han är den enda av hästarna som står inne på nätterna, så jag skulle ta in honom från hagen, ta av regntäcke m m. Jag har ju sett att han jämfört med Démantur är lite mer "hingstig" men det visade sig ändå gå hur bra som helst. Han FÖRSÖKTE ju inte ens bita mig - och jag som är van vid Láras huggtänder tänkte "Att ha hingst är ju ingen sport!!!"

Nu är det hög tid för mig att vika in hovarna för kvällen. Har tänkt ta sovmorgon i morgon! Fast först och främst hoppas jag kunna sova under natten förståss!!! I´ll be back!!!

Onsdagsgalopp

 Full galopp under fyrgångsuttagningen vid Midurs SM-kval nyligen.

Inför våra två tävlingar i höst - med Atlikurs där emellan dessutom - blev det extremt mycket ridbaneridning för mig och Lára. Därför har vi haft 2,5 veckas "ridbanepaus"- men idag var vi tillbaka igen. I alla fall delvis, när vi ägnade oss åt en lång och grundlig uppvärmning med lång hals i skritt, trav och tölt. Inledde på volt, men i trav och tölt red vi mest längs spåret.

Efter detta sedan galoppintervaller längs skogsvägen bakom bommen, voltarbete i skritt borta på vändplanen och galoppintervaller igen på hemvägen. Det är väl egentligen den ultimata kombinationen tycker jag: att värma upp på ridbanan och sedan rida ut för "själva arbetet" som Atli brukar kalla det.

Vi hann tillbaka till stallet innan det blivit mörkt ute och Lára fick både kylspray på de "strategiska punkterna" och stretching av bakbenen innan det var dags att mumsa kraftfoder och extra hö. (Hon hann inte äta upp allt hö hon fått innan ridpasset.) Den här gången gick det betydligt bättre att stretcha en tidigare - vi kanske börjar få in "den rätta knycken" både jag och Lára?! Dessutom blev det fleecetäcke på för att hon skulle hinna torka medan hon åt - nu när det plötsligt blivit höstkyla. (Fram t o m i helgen hade vi faktiskt metrologisk sommar - vilket var rekord för Luleå!)

Väderprognosen visar regn och bara 3 plusgrader i morgon bitti, så Lára fick fleecefodrat regntäcke på sig innan hon gick ut i hagen igen. Det är ju faktiskt i denna typ av väder som det är störst risk att hästarna fryser - inte när det är många minusgrader men torr luft för det klarar de oftast alldeles utmärkt. Dessutom har jag ju klippt henne och därmed förstört endel av hennes naturliga skydd mot regnet (fast förvånansvärt mycket päls har hunnit växa ut igen efter andra klippningen...!) När massören dessutom konstaterat ömhet i vissa muskler/muskelfästen vill jag ju inte heller riskera att hon blir kall på dessa (förutom under kontrollerade former - när jag efter hans ordination sprayar kylspray efter arbete.) 

En andra chans!

När Lára fick klart för sig att vårt senaste ridpass - med mest skritt - var ordinerat av massören var hon nog nära att avsäga sig all ytterligare kontakt med honom. För hur kan någon ha sådan EXTREM otur när han tänker, att skritt hela vägen hem ö h t kan komma på fråga???!!!

Men alla förtjänar ju en andra chans - och efter dagens ridpass, som också var enligt hans ordination, kan man definitivt säga att vår massör är "med på banan" igen. Smaka bara på ordet: "Galoppintervaller" så förstår ni!!! "Now we´re talking!!!" frustade Lára MKT belåtet!

Vi red längs bilvägen mot Avan (de senaste dagarnas regn hade gjort att den inte längre var lika hård som tidigare utan faktiskt inbjöd till galopp.) Där varvades höger resp vänster galopp med längd på halsen. Alla galoppfattningarna var klockrena - varför jag var SÅ nöjd med min duktiga häst!!! Men kanske var det liiite fusk att jag hela tiden tog vänster galopp från skritt och höger från trav?!

Framme vid det nya kalhygget, som helt lyckats utplåna spåren efter vår tidigare "travslinga 1", blev det  terrängtrav och -galopp i fri form längs skogsvägen upp över hygget. Sedan fortsatte vi även samma väg en stund till, in i skogen, innan vi vände tillbaka.

Under vår terrängskritt tillbaka ner över kalhygget (strax efter att vi stannat för att ta bilden ovan) upptäckte Lára plötsligt något i skogen nere vid bilvägen... I o m att detta "väsen" förvandlade min normalt så "metmaskslingrande" häst till ett stelt järnspett - och behöll henne i denna för henne så främmande form nästan hela vägen tillbaka till stallet - gissar jag att det var en eller flera älgar som hon fått vittring på. (Det nybyggda älgjaktstorn som vi passerade på kalhygget har ju heller knappast placerats just där av en slump...)

Jag vet inte hur väl ni känner till järnspettens ridegenskaper rent generellt... men så mycket kan jag avslöja att samlad galopp med lååång hals definitivt inte hör till deras starkare sidor... Och inte trav i någon uppbygglig form heller för den delen... Tyvärr har de egentligen bara två lägen: tvärstopp med huvudet i vädret eller stressad tölt med huvudet i vädret... så det enda alternativet att ta sig hem blev ju att välja det senare... Och eftersom varje mikroskopisk kramning (eller annan rörelse) på tygeln tolkades som signal för "tvärstopp" blev det en hel del av den varan också...

Vi kunde i alla fall avsluta med en hyfsat avslappnad trav och dito skritt under sista biten hem. Medan jag kunde konstatera att Lára faktiskt var skummig på halsen där tyglarna legat emot... det måste vara upphetsningen över älgarna som bidragit till det för även om galoppintervallerna varit många så hade jag hållit dem korta med ganska långa pauser mellan.

Sprayade kylspray vid manken och på bakdelen på vänster sida - enligt massörens anvisningar medan Lára mumsade kraftfoder. Sedan i fredags har hon fått gå i regntäcke istället för exemtäcket, eftersom det regnat så mycket. Nu ska det enligt prognosen vara uppehållsväder igen, men istället verkar höstkylan komma så jag bestämde mig för att inte heller sätta på henne något exemtäcke. Håll tummarna för att hon inte börjar klia sig!!!

Rysk roulette?!

Vid det här tillfället tror jag faktiskt att både Atli och jag lyckades undkomma Láras tänder...!

Mesiga typer kan kanske få lite spänning i vardagen genom att hoppa bungyjump, eller spela rysk roulette... men för min del krävs lite "tyngre grejer" - så jag testade istället att sadla Lára utan att hon var fastbunden, eller ens hade grimma på sig...!

Har börjat om med vår "vintervana" att hon får passa på att äta extra hö medan jag gör i ordning henne för ridtur. Då måste hon ha riktigt långt grimskaft för att nå ner till hö:t på golvet. Och när jag började med detta förra vintern märkte jag att kombinationen större frihet och något (=hö) som var tillåtet att bita på gjorde utfallen mot mig färre. Dessutom var utfallen oftast av typen "tydlig markering" - bara ytterst sällan försökte hon verkligen sätta tänderna i mig.

Bestämde mig därför för att se vad som hände om jag tog det hela ett steg längre: med varken grimskaft eller grimma utan lät henne stå helt lös i stallgången. Och eftersom jag skriver detta så överlevde jag ju! Har ju märkt tidigare att genom att låta henne få ett visst utlopp för sina aggressioner i samband med sadlingen - och genom att låta henne bita hur mycket hon vill i grimskaftet eller hugga i luften bort från mig - så har attackerna mot mig blivit mycket färre. Ett slags "vapenvila" kanske man skulle kunna säga. 

Och med hö som var tillåtet att bita i och full frihet så kan man säga att vapenvilan följdes även denna gång. Visserligen slängde hon med huvudet mot mig några gånger när jag drog de sista hålen, men jag upplevde inte att hon verkligen försökte bita mig utan snarare bara markera extra tydligt. Istället för att hugga gav hon ovanligt många arga ljud ifrån sig - men det kan hon ju få göra! Skulle dock inte våga testa detta om det fanns andra människor eller djur i närheten - för jag har sett mer än en gång att "vapenvilan" bara gäller mot mig. F f a mot andra hästar eller hundar tar hon mer än gärna ut sina aggressioner - och även människor har råkat ut ibland... 

Dagens ridtur bestod av en lång uppvärmning i trav där hon verkligen fick sträcka ut sin överlinje. Men sedan tyckte Lára verkligen att jag spårade ur totalt - när jag fick för mig att vi skulle skritta hela vägen hem... ja, ni hör ju själva hur idiotiskt det låter!!! Och trots att Lára kom med otaliga tips om alla möjliga gångarter som är MYCKET roligare och går MYCKET snabbare, så vidhöll matte att det minsann bara skulle skrittas... med lätt tygelkontakt, lååång hals och aktiverad överlinje.

Matte skyllde dessutom ifrån sig och påstod att all skritt var massörens ordination. Och väl tillbaka i stallet fick Lára sedan en omgång massage av de muskler på bakdelen, vid manken och på halsen på vänster sida - där han hittat att hon var lite öm och irriterad f n. "Svarta faran" gjorde sig genast beredd att protestera mot detta - men såg riktigt förvånad ut när hon upptäckte att det var riktigt behagligt, trots att matte faktiskt "tog på henne". 

After competition

I kväll fick Lára en genomgång av massören. Han konstaterade att hon musklat sig väldigt fint över ryggen sedan han såg henne senast (när jag bara haft henne ett drygt halvår). "Ni är helt klart på rätt väg!" sa han och det var ju skönt att höra!

Men däremot hade hon spänningar i trapetziusmuskeln på vänster sida, vilket påverkar rörelserna i vänster bog. Samt en liten upphakning i vänster bak.

När han var klar med genomgången och behandlingen fick jag följande instruktioner: På höftkammen till vänster bak ska jag behandla med kylgel efter ridning samt dessutom stretcha båda bakbenen genom att dra dem rakt bakåt. Även i ridningen ska jag stretcha bakbenen, både genom att låta henne sträcka ut ordentligt i trav, samt att en gång/vecka rida galoppintervaller. På mankens vänstra sida ska jag också kyla efter ridning.

Dessutom ska jag ge henne massage under höftkammen på vänster bak, samt vid manken och på halsen på vänster sida - även ner längs bogbladets framkant. Massagen ska jag gärna ge två gånger/vecka, men inte efter ansträngande ridpass utan helst ska jag bara ha skrittat innan. Så nu vet jag vad vi ska ägna oss åt fram till återbesöket om ca 6 veckor. 

Hästfesten vid Havremagasinet fick stort genomslag i media!

En helsida om Hästfesten i måndagens NSD! Med alla Miduriterna på stora bilden!

Och nästan en helsida i Kuriren också!!! Här var det förutom gruppfoto på Miduriterna även en bild på när Madde och Penni visar hans fina trav!

Magic monday?!

Lára och jag väntar på vår tur hos fotografen - utanför Havremagasinet i lördags.

Igår var det första helgdagen på alldeles för många veckor som jag var hemma - SKÖNT och välbehövligt! I natt höll värken tyvärr mig vaken igen några timmar... så det var ganska tungt att jobba idag. Efter jobbet åkte jag i alla fall till stallet för en dos Lára-lycka! Det blev bara en kort ridtur, mot Avan,  i o m att jag inte kände mig i så god form. Men vi hann ändå med lite av varje: en kort vänster och en längre höger galopp med fokus på lång hals, tempoväxlingar i trav samt ökat tempo tölt, innan det var dags för nedvarvningstrav. Förhoppningsvis blir det ridning i morgon igen!

Hästfest på Havremagasinet i Boden!!!

Med en sydamerikansk hästkarneval som förebild arrangerades idag en Hästfest vid Bodens konstcentrum Havremagasinet.

Så´na här skyltar ser man ALLDELES för sällan... Fördel Boden - säger jag bara!!!

Vi var ett gäng som tog chansen att vara med och representera Midur på detta evenemang och visa upp vår härliga hästras! Från Mariebäck var det förutom jag och Lára även Elisabeth & Démantur, Sussi och Ari samt Madde och Penni. Dessutom anslöt Sara och Sleipnir samt Maja och Baltasar från Ersnäs. Sammanhållande kraft från Midur var Nina från Åbergstorp.

Vi hade uppvisningen på en lång "rakbana" med publiken längs ena sidan och medan Midurs ordförande Katarina berättade om islandshästen, dess historia och gångarter illustrerade vi andra detta genom att rida fram och tillbaka framför publiken. "Även om man inte kan tro det när man ser just de här hästarna, så kan islandshästen ha över 100 olika färgvarianter!" sa Katarina med anledning att det, med undantag för Démantur och Baltasar, hade råkat bli bara svarta hästar i denna uppvisning...!!!

Vi visade bl a skillnaden mellan trav och tölt samt tölt i olika tempi. Några visade även tölt på lös tygel.

Sussie på Ari och Madde på Penni - visst ser de synkade ut?!!!

Nina visade flygande pass på sin häst medan Lára och jag galopperade med som draghjälp. 

Förutom att det var roligt att göra något tillsammans och sprida kunskap om våra härliga hästar så var det riktigt nyttig social träning för hästarna också! Lára var visserligen inte särskilt brydd över publiken eller sådant som hände runt omkring. Men hon blev VÄLDIGT speedad av att ridas tillsammans med ett gäng andra hästar utan att få springa om och springa ifrån dem allihop... Precis som under finalridning på tävling m a o! I början var hon därför väldigt spänd och sprang "med huvudet i vädret" - men i slutet började hon kännas mer och mer avslappnad och därmed betydligt trevligare att rida.

Lára och jag fick dessutom hedersuppdraget att demonstrera "safttölt" - där jag red med tyglarna i ena handen och en stor bägare fylld med röd saft i den andra handen. Jag fick detta uppdrag först när vi var på plats i Boden så jag hann aldrig prova innan det var "skarpt läge". Men i o m att vi red ensamma, utan någon hon kunde försöka springa ikapp med - gick det riktigt bra!

Jag startade med 500 ml saft och enligt kontrollanten var det fortfarande 500 ml kvar när jag var tillbaka där jag startat. (Fast jag ska erkänna att lite ändå stänkt ut på min hand i vändningen...) Av kommentarerna efteråt att döma var detta moment väldigt uppskattat av publiken - så det måste vi definitivt ha med igen en annan gång!

Tack för oss!

Midur hade äran att både inleda och avsluta dagens uppvisningar - så vi genomförde alltså vårt program två gånger. I pausen där emellan hann vi gå runt bland utställarna ute på Havremagasinets gård och titta. Där fanns bl a Hästkraft, med den nya hästkliniken i Boden.

En hovslagare demonstrerade varmskoning av häst.

Och Andreas Fernandez-Rosenke, erbjöd porträttfotografering av hästarna. Med min vackra Lára som modell var det förståss inget problem för honom att åstadkomma ett så här fint porträtt!!!

När Johan var färdig med att fotografera vår uppvisning "knäckte han extra" som fotoassistent åt Andreas, med den viktiga uppgiften att få hästarna att spetsa öronen.

Byggnaden Havremagasinet i sig har en historia som är väl värd att berätta: den är Bodens största byggnad, ritades av arkitekten Erik Josephsson och färdigställdes 1912. Som namnet också berättar förvarades här den havre som bidrog till att säkra försörjningen till den enorma garnisionen i Boden och dess "fordon" hästarna.

Bodens stora betydelse för hela landet och vårt försvar visas väl inte minst av det faktum att den svenska guldreserven under lång tid förvarades just i Bodens fästning. I samband med avhästningen av försvaret upphörde också förvaringen av foder i Havremagasinet. Byggnaden är sedan många år byggnadsminnesförklarad och fungerar idag alltså som konsthall och café.

En rejäl dos Lára-lycka!!!

Lára och jag försöker oss på ökad tölt, under fyrgångsuttagningen i Boden. Hon blir spänd i nacken och hög i formen som ni ser... det här behöver vi träna mer på - också!!!

Alltså, det är JÄTTEKUL med både ridtävlingar och Atlikurser, men efter tre sådana fredag till söndag-engagemang tre helger i rad är det skööööönt med en vanlig fredag idag!!! D v s möjlighet till ridning efter jobbet och sedan en hel kväll bara till att ladda batterierna! (Normalt ägnar jag mig till största delen åt "batteriladdning" hela helgerna, så efter den senaste tidens intensiva schema har jag definitivt "battery low" som blinkande varningstext på min display...)

Lára har fått stå ut med hela fyra vilodagar nu, sedan Bodentävlingen. På söndagen kändes hon ju så väldigt "hösttrött" och eftersom "trött" är ett ord som aldrig brukar förekomma i samband med mitt svarta energiknippe kändes det extra befogat. Så egentligen var jag väl bara effektiv som hann "riva av" magsjuka, svår värk och en förkylning under dessa dagar?!

Efter några vilodagar brukar hon bli mycket stökigare att hantera (jo, det kan faktiskt bli värre!) inför ridturen när hennes stora förväntan inför att ääääntligen få komma ut och springa förstärker alla hennes ilskna tendenser. Av den anledningen kändes det också bra att ha ridit henne en gång innan vi ska vara med på uppvisningar under Havremagasinets Hästfest i Boden i morgon - vill ju inte gärna komma dit och skämma ut oss mer än nödvändigt!

Men även hon hade kanske faktiskt uppskattat vilodagarna, för i stallet räckte det med att distrahera henne genom att hon fick äta extra hö medan jag borstade och sadlade. Hon gjorde inte heller minsta ansats att hindra mig från att sitta upp (annars hennes mest kontraproduktiva beteende, eftersom hon så gärna vill ut på ridtur!) och kunde också skritta iväg från gården - t o m på hellång tygel!

Mitt huvudfokus för dagens ridpass var att hon skulle få "skaka loss" och mjuka upp musklerna efter tävlingen. Därför svängde jag av från bilvägen nästan direkt och lät henne skritta i terrängen längs bäcken, nästan ända fram till den lilla sjön åt Avan till. Sedan galopperade vi längs sandvägen som går parallellt med bilvägen. Jag hade egentligen tänkt att vi skulle trava där, men Lára gjorde en så trevlig galoppfattning och när hon dessutom för en gångs skull valde HÖGER galopp helt på eget initiativ lät jag henne "rulla på".

Efter tölt med lååång hals vände vi hemåt igen. Här tog Lára också ett initiativ och föreslog ökad tölt istället för det mellantempo jag hade tänkt mig. Och hon var så ivrig och övertygande med sina spetsade öron att jag inte hade hjärta att börja bromsa. Dessutom var det ju väldigt tydligt under båda höstens tävlingar att vi verkligen behöver träna mer på ökade tölten, så jag lät henne rulla på i det självvalda höga tempot medan jag sidförde för vikten för att försöka lösgöra henne. Och korta sekvenser var det inte så tokigt!

Efter en ny galopp längs sandvägen (vänster galopp den här gången) fick hon sedan sträcka ut i lång, låg form i trav innan vi skrittade hem. Då insåg jag plötsligt hur befriande lite insekter det var idag - trots det riktigt varma och sköna vädret (sol och 18 grader). Vilken härlig skillnad från i söndags, när vi kom tillbaka från tävlingen, och luften var full av knott...!!!

Oj, vad denna stund tillsammans med min häst gjorde gott för själen!!! Och i morgon ska vi alltså få åka till Boden och vara med på Hästfesten där. Den ska visst inledas med en jättekaravan av hästar som rids    eller körs från Bodentravet genom centrum bort till Havremagasinet, där det sedan är olika programpunkter från kl 13. Vi kommer inte att vara med i själva karavanen, utan istället passa på att träna inför vår första uppvisning kl 13.30. Vi har nämligen inte haft tillfälle att träffas och öva något tidigare... men den lilla detaljen kan man väl inte haka upp sig på! Missa nu inte att komma till Boden i morgon för att uppleva denna Hästfest!!!

Linus på linjen-kommunikation!

Vacker höstfägring utanför orangeriet! Rosen heter New Dawn.

Idag skulle jag ha varit på en efterlängtad hot stone-massage efter jobbet. Men när jag kom till banken började jag känna mig febrig och eftersom jag hört att det inte är bra att ta massage då kontaktade jag massören för att diskutera saken. Vi kom fram till att jag skulle byta tid - min kropp har ju verkligen haft mycket att hantera i veckan så det var nog ändå bäst att låta den "vila sig i form". Tyvärr innebar det att jag inte kunde få en ny tid förrän i oktober... Men då blir det några dagar innan vi reser ner till Förenade Arabemiraten för att hälsa på Eva - och det kan ju vara ett bra sätt att preparera mig inför resan!

Det här blev Láras fjärde vilodag sedan tävlingen. Bestämde i söndags att hon skulle få vila t o m idag, eftersom hon kändes så trött då. Planen var att rida en sväng i skogen i morgon, för att inte riskera att hon är allt för överladdad och därmed ilsken på lördag när vi ska rida uppvisningar under Hästfesten i Boden. Men jag får väl se hur min förkylning utvecklar sig... om den fortsätter att förvärras är det väl bäst att jag ändå låter henne vila i morgon också, så att jag orkar vara med på lördag. 

Här hemma har jag kommit på att våra hönor faktiskt påminner väldigt mycket om Linus på Linjen i sina uttryckssätt! (För dem av er som är i så anständig ålder att ni minns honom.) De oförblommerade glädjeyttringarna, de högljudda protesterna när något inte faller i smaken och där emellan ett mycket belåtet "mummel"! 

I går kväll t ex, fick de fortfarande gå ute lösa på gården när Johan och jag gick in för att äta middag. Klockan hade börjat närma sig 19 och när vi sitter där vid köksbordet blir det världens liv där ute - jag hör ända in i köket vilken REJÄL utskällning jag får! :-O  När jag rusade ut på gräsmattan möttes jag också av två MYCKET upprörda vita hönor, som vankade av och an utanför den stängda luckan in till deras bur. Budskapet var hur tydligt som helst: "SLÄPP IN OSS!!! Det har ju börjat skymma!!! Det är sovdags!!! VARFÖR släpper du inte in oss KORKSKALLE??!!!" 

(När de alla fem går ute lösa har jag alltid luckan till de vita hönornas bur stängd för att inte riskera att någon av de färgade ska gå in där och sedan åka på storstryk. Eftersom det dessutom bara finns en lucka till den buren skulle det vara väldigt svårt för mig att ingripa i en sådan situation...) 

När jag öppnade luckan till buren skuttade de glatt in och utskällningen övergick till ett belåtet kacklande istället. Men inte ska ni tro att det var slut på eländet bara för det... Strax upptäckte de nämligen att det var något lurt med ingången till själva hönshuset också... Här om veckan testade jag att hänga tyg för öppningen för att det inte ska dra på dem på natten när de sitter där och sover. Förra årets hönor behövde jag bara locka in i huset en gång för att de sedan skulle förstå att de kunde gå in och ut som de ville trots tyget. 

Men årets hönor verkar inte lika snabbtänkta på detta område... Därför började jag med bara en liten tygflik, för att sedan succesivt ta lite mer tyg i öppningen för varje dag. Igår provade jag att sätta tyg för hela öppningen för de färgade hönorna med gott resultat så därför hade jag gjort samma sak för de vita. Jag hörde ju hur de började kackla konfunderat medan de stod vid hönshuset och letade sin ingång, men gick därifrån för att de själva i lugn och ro skulle få chansen att upptäcka "tricket". Men en stund senare hade de uppenbarligen gett upp och jag åkte på en ny rejäl utskällning! Skulle de verkligen inte få gå in i sitt eget hönshus???!!!

När jag vek upp taket på hönshuset och försiktigt drog undan bara en liiiten flik av tyget från insidan tog det max 3 sekunder innan första hönans huvud stack in genom den lilla öppningen! Och hon hann inte in innan den andra hönan också stack in huvudet och försökte tränga sig förbi! Så, det är alltså med hönorna som med Linus på Linjen - de är VÄLDIGT uttrycksfulla även om de inte kan prata!!!

Full galopp - fast inte för Láras matte.

En galoppbild från fyrgångsuttagningen på lördag. 

Igår, måndag, var jag alltså hemma från jobbet i sviterna efter söndagkvällens magsjuka. Av någon konstig anledning tyckte mina kollegor INTE att jag skulle ha bråttom tillbaka till jobbet...! Men när kvällen kom började jag förbereda mig för jobb nästa dag, eftersom jag kunnat äta "vanlig mat" utan att magen reagerade negativt. 

Men kroppen hade uppenbarligen andra planer... för istället för magsjuka höll den mig vaken med svår värk större delen av natten... Vid 9.30 lyckades jag dock somna, efter ett dopp i varma spabadet. (Passade på när de som jobbar med asfaltering här utanför hade kaffepaus - eftersom ljudet från dem nästan var olidligt inomhus t o m. Varför hittar man inte sitt lager av vattentäta hörselkåpor när man som bäst behöver dem?!) 

När jag vaknade igen insåg jag till min förvåning att klockan redan var 15... "Det var den dagen"... Frågan är ju hur jag ska kunna vrida tillbaka dygnet tillräckligt för att sova i natt? För i morgon vill jag ju verkligen gå till jobbet!!! Fast jag får se vad kroppen tänkt sig... värken har visserligen lagt sig nu i kväll, men istället börjar jag bli förkyld, är väldigt frusen och har REJÄLT ont i halsen... Ska jag hinna med "alla sjukdomar" denna vecka?! Skulle väl i o f s vara OK om jag fick en garanti att jag är frisk hela vintern!

Midurs SM-kval: finaler

 Visst HAR jag en fantastiskt vacker häst??!! (Säger HELT opartisk matte..!)

Får väl börja med att be om ursäkt att denna blogguppdatering dröjt ett helt dygn... (t o m Mellanösternfalangen bland bloggläsarna har hört av sig och klagat!) Men jag skyller helt enkelt på att jag bara hann hem efter tävlingen igår innan magsjukan bröt ut... Ska bespara er från detaljerna, men det har i alla fall dröjt ett dygn innan jag varit i blogguppdateringsform. Men istället kan jag på en gång bjuda på en första bild - dock inte från finaldagen utan från vår fyrgångsuttagning på lördag.

Vår första final på söndagen var i tölt T3. Alla tre "Mariebäckare" som deltagit i klassen var faktiskt i A-final: förutom jag och Lára även Elisabeth på Démantur samt Sussi På Ari. Elisabeth och Démantur, som vunnit uttagningen med stor marginal, vann förståss även finalen. Själv fick jag till min förvåning uppleva att Lára kändes ganska matt... har faktiskt bara en gång tidigare under våra två år tillsammans varit med om att hon varit trött. Den gången hade de precis gått fem timmar på nytt bete så hon var proppmätt. Och nu var det antagligen hennes kraftiga pälssättning, som redan krävt två klippningar, som "spökade"...

Men jag var ändå rätt nöjd med vårt arbetstempo - där vi också fick 5.0 från tre av domarna. Men vi har ju ännu inte riktigt fått till det här med ökat tempo tölt - jag får liksom inte med mig hela hästen åt samma håll hela tiden... och hennes ovanliga matthet gjorde ju inte saken bättre. Men våra nedtagningar  kändes lika bra som igår - där var hon helt lätt i handen och jag kunde bromsa bara med vissling och säte! Poängen för dessa båda moment blev 0,5 p lägre än arbetstempot, men räckte i alla fall till en fjärdeplats - med Sussi och Ari på femte.

När Lára sedan var tillbaka i gäststallet och hade ätit sitt kraftfoder somnade hon i boxen - och när jag kom tillbaka en dryg timme senare låg hon fortfarande och sov. Jag blev nästan orolig att hon blivit sjuk, men så var som tur var inte fallet!

I eftermiddagens A-final i fyrgång var också alla tre Mariebäckare med! Här hade dock Elisabeth och Démantur "bara" kommit tvåa i uttagningen... Men om jag berättar att de fått 5,30 i uttagningspoäng TROTS att de fått 0:or på galoppen (Elisabeth råkade peta till honom lite olyckligt med pisken så att han bytte till korsgalopp under visningen....) så förstår ni ju vilken nivå de ligger på! Och utan ofrivilligt galoppombyte vann de förståss även fyrgångsfinalen med god marginal!

Att hösttrött häst inte bara är en nackdel, kunde jag konstatera då jag och Lára presterade vad jag tror är vår bästa skritt under en final. Hon gjorde inte en enda ansats till att börja takta utan skrittade faktiskt hela tiden och vi fick flera 5,0:or. Det var nästan så att jag tänkte chansa och driva lite för att se om hon skulle länga steget - men jag vågade inte utmana så mycket.

När det var dags för galopp låg vi strax bakom Elisabeth och Démantur och Lára ville SÅ gärna försöka hålla hans tempo. Men det är ju bara några veckor sedan jag började kunna hålla ihop henne i galoppen så hon orkar ju inte så mycket ännu och med pälssättningspåverkan flåsade hon verkligen som en blåsbälg. Två gånger blev vi omridna av andra ekipage dessutom - och varje gång ville hon köra upp huvudet och ta fram sitt "vansinnestempo" (som tidigare fått domare att skriva "rid ABSOLUT INTE fortare!!!" i sina kommentarer). Men tack vare att hon även har en fantastisk broms kunde jag hejda henne med några förhållningar för att få lite rundare språng istället.

Efter denna galoppurladdning skulle vi dessutom rida ökad tölt - och som hon kämpade!!! Men jag var verkligen mer än tacksam att domarna ganska snart var nöjda och lät oss avbryta. Och då behövde jag bara sätta mig djupare i sadeln och vissla lite för att "ju fortare desto bättre-Lára" skulle gå nästan direkt från ökad tölt till skritt. Ovanligt snabbt även för min lättbromsade häst - och ytterligare ett tecken på hur trött hon faktiskt var.

Vi hade verkligen gett allt vi hade för dagen, så jag var nöjd med vår femteplats. Kunde dessutom glädja mig åt både Elisabeths vinst och att Sussi och Ari kom trea! Lára var så svettig och anfådd efter detta att jag avstod ärevarvet, samt först gick runt med henne läääänge innan jag skrittade och travade en bra stund i lång, låg form för att hon verkligen skulle få sträcka ut sin överlinje. Allt medan jag njöt av att se Sylvia vinna femgångsfinalen på häftige Maur. Som hon förövrigt kvalade till SM på igår - trots att han för dagen "travade som en kratta" - för att använda hennes ord.

När jag sedan promenerat med min duktiga häst bort till gäststallarna ville jag ge henne en svalkande dusch innan hemresan. Men precis som tidigare i helgen tänkte Lára INTE gå in i någon av spolspiltorna... Denna gång fick jag dock riktig proffshjälp. Sylvias lilla Olivia dök upp i dörren och sa: "Vill hon inte gå in?!" varpå hon klappade i händerna två gånger. Lára tog två tveksamma steg framåt och när Olivia klappade två gånger till gick Lára in i spolspiltan! "Jag brukar hjälpa mamma!" konstaterade Olivia enkelt, innan hon skuttade ut igen för att leta upp sin kompis. Ja, hon har ju verkligen att brås på den lilla tjejen!!! 

Midurs regionala SM-kval: uttagningar

Midurtävlingarna i Boden brukar vädermässigt oftast vara en prövning... Förra året var väl rekordet när det t o m kom en så våldsam hagelskur att huvuddomaren avblåste tävlingen till dess det värsta lagt sig. (Och när vi precis kom igång igen hördes en våldsam knall och stora rökmoln slog upp när ett hus bara en bit från banan började brinna... Jag var precis i collecting-ring då och fick rida in på banan och inleda mitt program ackompanjerad av brandbilarnas sirener...) MEN i år överraskade SMHI och/eller YR med att bjuda på solsken och värme!!!

Jag hade ju stränga order av Atli om att fokusera på att få Lára riktigt mjuk och lösgjord inför visningarna, så jag såg till att ha riktigt gott om tid till uppvärmning inför vår första uttagning - i T3 (tölt). Mycket skritt, trav och tölt på volt med lååång hals. Atli hade sagt att jag helst skulle rida till dess hon var så avslappnad att hon började frusta. Och i tölten kändes hon verkligen avslappnad och sträckte verkligen ut överlinjen - men inte behagade damen frusta...

Tillslut gav jag upp "frust-försöken" - för hon kändes ju riktigt lösgjord i alla fall - och övergick till att rama in henne lite mer i tölten. Inför sista steget: att rida riktigt samlad tölt, började jag att samla henne i skritten. "Visst kan jag samla mig!" sa Lára - och började samtidigt frusta och frusta...!!!

Innan det var dags för vår visning fick vi njuta av Elisabeths tävlingsdebut på sin fina Démantur - och att även domarna gillade vad de såg visade sig i att hon bl a fick en 6.5:a och två 6:0!!!

Lára och jag är ju inte på den nivån direkt... och tyvärr fick vi inte till Atli-kurskänslan i arbetstempot, men det kändes ändå ganska OK. När det var dags för tempoväxlingarna kunde jag glädjas åt att våra nedtagningar åter "satt som en smäck" - d v s jag kunde göra dem med "lös tygel", bara med säte och vissling!

Att öka tempot är dock fortfarande lite värre... Det är verkligen inte lätt att hinna parera så att hela "fröken gångjärn överallt" håller i hop och följer med åt samma håll - särskilt inte när det börjar gå lite fort...och när jag inte lyckas balansera upp henne blir hon dessutom lite spänd... Så vi hade endel problem i ökningarna och ännu mer i ökade tölten... fast någon kurvtagning lyckades vi faktiskt få till rätt bra i alla fall!


För arbetstempot låg vi runt 5.0 i poäng men tempoväxlingarna och ökade tölten drog ner så att vi totalt fick poängen 4.53. Nog hade jag väl hoppats på lite högre totalpoäng - men det är bara att träna vidare på det ökade tempot! Jag var i alla fall jätteglad för våra nedtagningar - och inte blev jag mindre glad när en av domarna skrivit: "JÄTTEFINA NEDTAGNINGAR!!!" :-)

I fyrgångsuttagningen red Lára och jag på banan samtidigt som Elisabeth och Démantur. Här hade jag ännu lite bättre känsla i arbetstempot än på förmiddagen och i traven var hon stadig i formen och gjorde inte minska försök att slå upp i galopp trots att jag hade vågat mig på att plocka upp henne lite i formen.

När det var dags för skritten - vår svåraste gångart - kom Elisabeth och Démantur ikapp oss bakifrån och red förbi. Trots detta började Lára inte takta utan fortsatte skritta - något jag var VÄÄÄÄLDIGT glad över! Såg sedan att tre av fem domare hade gett oss 5.0 för skritten vilket var mkt glädjande! En vacker dag kanske vi t o m kommer till det läge att jag faktiskt kan lägga på lite drivning utan att hon börjar takta utan istället länger stegen i skritt - trots att vi är på en tävlingsbana... Ja, drömma kan man ju i alla fall!

Det är ju först den senaste månaden som jag börjat kunna hålla ihop henne lite mer i galoppen, så hon har ju ännu inte de muskler som krävs för detta. Vilket märktes väldigt väl när det var dags att visa galopp... I fri form kan hon i princip galoppera hur länge som helst utan problem, men här började hon flåsa ganska snart. Faktiskt blev hon så trött att hon i övergången till ökad tölt kastade sig ner i trav istället. Men jag behövde bara göra en lätt förhållning för att hon skulle gå över i tölt igen och sedan var det bara att gasa.

Även hon nu var rejält trött så funkade ökade tölten bättre nu än på förmiddagen, antagligen för att hon var mindre spänd tack vare att vi just galopperat. Sammantaget var jag MKT nöjd med vår uttagning - och även med totalpoängen som blev 4.97. I morgon får vi rida A-final i båda våra grenar!

Nu blir det SPA-bad för att preparera inför morgondagens finaler!

TÄVLINGSDAGS!!!

Nu är det tävlingsdags igen - höstens andra och sista tävling. Midurs klubbtävling i Boden. Håll tummarna för oss i helgen!!!

Klematisvandring

Trädgårdssällskapet bjöd in till "Klematisvandring" i en trädgård i Antnäs i söndags. Men då red jag ju kurs för Atli. "En bra kvinna reder sig själv - jag gör väl min egen vandring..!" tänkte jag här om kvällen och gick ner till lektstugan där den klematis vi planterade i slutet av förra sommaren blommar så här fint! Styrde sedan stegen till orangeriet - jo, här snackar vi verkligen vandring som ni märker - där en ljust blå variant också blommar. "Klematisvandring - check!" konstaterade jag och gick tillbaka in i huset. Men de som vandrade i Antnäs fick kanske se fler än två sorter...?!

Idag har kroppen tyvärr gått i baklås igen... var det kanske klippningen av Lára igår som blev droppen? Låg ändå i spa-badet och värmebehandlade mig i går kväll, men uppenbarligen var det inte tillräckligt "motgift". Det får bli mer spa-bad idag, för jag MÅSTE ju kurera mig inför helgens Midur-tävling!!! Efter den är "hela vår säsong" d v s båda tävlingarna avverkade och det dröjer till i maj nästa år innan det är dags igen. 

Jag gör (nästan) som Atli säger...!!!

Just här gör jag i alla fall som Atli säger att jag ska, men i obevakade ögonblick...!

Igår hade Lára och jag vilodag efter kursen. På förmiddagen fick hon sina hovar verkade och nya skor "monterade" - men tack vare att bussiga Sylvia assisterade hovslagaren behövde jag inte ta ledigt från jobbet för att vara med.

När jag åkt till Mariebäck efter jobbet idag började jag med att än en gång helklippa min häst - helt otroligt att hon hunnit sätta så mycket päls IGEN!!! Men en av domarna på Vindurs tävling berättade att de också behövt klippa många hästar redan i mitten av augusti - och hon kom från Eskilstunatrakten så då är det kanske inte så konstigt om vi har lurviga hästar här uppe också...?!

När Lára och jag var redo för ridning höll Sylvia precis en lektion på ridbanan, men jag fick ändå rida där jag också under förutsättning att jag red innanför spåret. Och eftersom jag har order från Atli att fram till tävlingen främst satsa på att lösgöra och länga halsen på volt så var det ju inget problem för mig.

När Lára kändes riktigt lösgjord i både trav och tölt med lååång hals kunde jag dock inte låta bli att även samla liiite. (Säg inget till Atli!!!) När vi hittade en trevlig längd på halsen där också avslutade jag med en grundlig nedvarvning i trav för att förhoppningsvis "reparera" det samlingen kan ha ställt till med.

I kväll har jag fått rapport om att Mellanöstern-falangen av mina bloggläsare (alltså Eva) är nöjd med att jag "är tillbaka i gammal god form med täta blogguppdateringar." Och jag förståss mitt bästa för att hålla mina bloggläsare nöjda - var än i världen ni befinner er! Men nu blir det spa-badet och sedan en tidig kväll i säng för det behöver jag verkligen.

Dag 3, lektion 2: Fyrgångsprogram

Arbetstempo tölt

Under vår avslutande lektion på denna Atlikurs fick Elisabeth och jag rida ett fyrgångsprogram. Atli sa: "Ni startar om 10 minuter och då kommer ni att rida på mitt kommando. Fram till dess får ni värma upp hästarna på egen hand!" Jag passade på att fråga om övergången från galopp till ökad tölt, om jag förstått hans instruktioner till Elisabeth igår rätt. Det hade jag ju inte, visade det sig... Det man skulle göra var att böja hästen mer inåt, genom att föra båda händerna utåt och krama på innertygeln samtidigt som man rätade på sig och slutade rida med i galoppen.

Jag försökte snabbt lagra denna information i mitt minne - för nu var det dags att börja rida. Och först uppvärmning alltså. Den här gången gick det betydligt lättare att få Lára att slappna av än under förmiddagen och när jag fått fram längden på halsen i både trav och tölt sa Atli att jag även skulle tölta henne lite mer "mellan hand och skänkel" innan vi började fyrgångsprogrammet.

Trav

När Atli var nöjd med oss fick vi en långsida på oss att förbereda och han hjälpte till att smacka lite både när jag red samlad skritt och när jag gjort övergången till tölt, samtidigt som han hela tiden ropade: "långa halsen, långa halsen, långa halsen!!!" Han berömde vårt arbetstempo och den efterföljande övergången till trav.

När vi sedan skulle visa skritt hade ju Lára som vanligt alldeles för bråttom... Han tipsade då om att jag även här skulle fokusera på att framkalla längd på halsen - för då skulle hon också automatiskt länga steget istället för att trippa fram.

När vi fattat galopp tyckte han att jag skulle "lämna henne i fred att hitta galoppen" innan jag tog kontakt på tyglarna och började påminna om formen. Efteråt sa han att galoppen varit lite flack i början med att hon sedan rundade sprången bättre. Det lät ju bra!!!

Övergången till ökad tölt var lite spännande, eftersom det var första gången jag försökte göra enligt hans instruktioner. Men det gick över förväntan! Han sa att det avgörande var böjningen i nedtagningen, samt den rörliga innerhanden. Och i Láras fall skulle jag fortsätta att krama på innertygeln så länge hon hade tendens att vilja rolla med vänster fram.

Efteråt konstaterade han att jag ju faktiskt aldrig fått träna ökad tölt på hans lektioner. "Men bara du tänker på att hålla henne mjuk och att länga på halsen även där så blir hon ren i takten!"

Eftersom vi förutom fyrgång även ska tävla i T3 båda två fick vi även prova att rida lite tempoväxlingar i tölt. Först påpekade Atli att tempoväxlingarna ska komma från ryttarens mage - att man följer med framåt i ökningen och lägger vikten bakåt i nedtagningen. Man ska alltså inte släppa efter på tyglarna i ökningen, men däremot driva med skänklarna förståss. Han upprepade också tipset för nedtagningarna som jag fått av honom tidigare: att man ska se till att man kan belöna hästen med en eftergift på tygeln innan man sätter sig tillbaka och börjar bromsa. För man kan aldrig göra en bra nedtagning på en häst som redan går emot tygeln.

Som avslutning sa han till mig att eftersom jag på tävlingen nästa lördag vill rida samma tölt som igår eftermiddag så måste jag också förbereda Lára som jag hade gjort då. M a o fram till dess "rida fram" så mycket längd på halsen som möjligt. Och självklart har han ju rätt - som alltid - men det får mig ändå att känna mig lite frustrerad... för jag känner ju att det finns så mycket som jag skulle vilja finslipa... Men samtidigt: om jag verkligen skulle lyckas rida sådan tölt till helgen, så kunde jag ju inte vara annat än supernöjd! ÄVEN om övergången från galopp till ökad tölt och tempoväxlingarna m m inte är våra bästa...!

Och Atlis avslutande ord: "Din häst har verkligen utvecklats jättefint!!!!" kommer jag förståss att leva läääänge på!!!

Dag 3, lektion 1: "Stora problem - små volter"

Inför dagens första lektion sa Ati till mig att när man fått uppleva sådan tölt som jag fick uppleva igår eftermiddag så är det naturligt att man vid nästa ridpass vill uppleva samma ska igen. "Men kom ihåg att gårdagens tölt kom efter tre lektioners arbete med att lösgöra henne och få ordentlig längd på halsen! Man kan inte förvänta sig att få sådan tölt direkt man sätter sig i sadeln!"

M a o: under detta ridpass skulle mitt huvudfokus återigen vara att få henne att sträcka ut halsen (och därmed överlinjen) riktigt ordentligt. Något som visade sig vara lättare sagt än gjort... Trots att jag på Atlis uppmaning ägnade mig åt extra mycket nedvarvning både under och efter gårdagens andra lektion så var Lára nu spänd och lite stressad i traven och ville inte alls slappna av...

"Minska volten!" ropade Atli och återkom till sitt klassiska: "Stora problem kräver små volter". Och när hon ändå inte lyssnade på mina signaler om att böja sig och sträcka ut halsen uppmanade han mig att böja henne riktigt ordentligt, genom att föra inner hand mot ytter höft. "Om hästen inte lyssnar på en liten signal är det bättre att direkt ge en STOR signal - så att man sedan har möjlighet att ge en STOR belöning!"

Det krävdes några sådana STORA signaler och totalt 20 minuters ridning innan hon kändes helt mjuk i både trav och tölt. Atli citerade sin kollega Einar Öder Magnusson: "När man tagit ut från kontot måste man se till att sätta in igen." och konstaterade att det jag "tog ut" igår måste jag idag jobba med att "sätta in på kontot" igen.

Tillslut fick jag i alla fall rida lite samlad skritt och sedan dito tölt. Och Atli sa än en gång att Lára var riktigt flott i tölten!!! När jag uttalade min förvåning över att jag inte behövde "packa ihop" henne mer i skritten för att få fram sådan häftig tölt svarade han att om man bara gjort grundarbetet bra så kan man "leka fram" arbetstempo tölt på detta sätt. Och precis som igår önskade jag mig verkligen en "spara-knapp"...!!!

Efter den sedvanliga nedvarvningen i trav konstaterade Atli att "alla hästar kan bli flotta i tölten - bara man arbetar dem tillräckligt mycket i grundformen så att man får dem att ärligt sträcka ut sin överlinje. Då kommer bärigheten och rörelserna!"

Tyvärr var Johan varken på plats igår eller under vårt första ridpass idag, så jag har tyvärr inga töltbilder från de tillfällen när Atli ropade att hon var riktigt flott...men till min glädje kom Johan loss från jobbet så att han hann fota oss under dagens andra lektion - så bilden ovan är därifrån.