Vem överlistar vem, egentligen...?!

Lára i hagen - mars 2012

Eftersom det är fredag idag jobbade jag bara fram till lunch - och åkte sedan direkt till stallet för en omgång sjukgymnastik med världens bästa PT! Hästarna hade just fått sitt lunchhö, så jag började med att borsta Lára ute i hagen. Tog sedan med en tuss hö in i stallet för att låta henne fortsätta äta medan jag gjorde oss klara för ridning. En spännande del i detta var att jag ju måste binda henne med väldigt långt grimskaft om hon skulle nå ner att äta från golvet. Vilket samtidigt skulle göra det ovanligt svårt för mig att hålla mig undan från hennes bitande tänder...

Men till min förvåning blev det faktiskt vår mest odramatiska sadling hittills! Visst slängde hon hotfullt med huvudet mot mig ett antal gånger, men gjorde faktiskt inte ett enda utfall för att bitas! "Nu har jag överlistat dig - i fortsättningen ska jag distrahera dig med hö!" tänkte en belåten matte! För att i nästa sekund börja reflektera över vem som egentligen överlistat vem...  :-D

Trots alla rapporter om snökaos i Skåne, Stockholm och Bureå så har vi bara haft 2-3 cm snö i Luleåområdet... Men det senaste dygnet har vi fått ytterligare ca 5 cm fluffigt vacker "julbonadssnö" - härligt!!! Det blir ju både vackert och bättre underlag för hästarna!

Lára och jag testade detta underlag genom att rida längs bilvägen bort till korsningen vid sjön. Värmde upp genom att varva alla fyra gångarterna och avslutade uppvärmningen med att upptäcka att jag faktiskt kunde samla "speed-damen" lite i galoppen! Där har vi ytterligare något att träna på i vinter! (Tur att vintern är lång här i Norrbotten!)

I korsningen vid sjön jobbade jag en stund på volt med att vända in henne för ytterhjälperna - ett mycket bra verktyg för att få hästen mellan hand och skänkel. Allt voltarbete är ju dock lättare på ridbanan - när inte någon riktning så tydligt betyder HEM! Lára gjorde - som vanligt - några försök att övertyga mig om att huvudet i riktning hemåt borde betyda: "full fart framåt/hemåt!" Och när hästen vräker sig på bettet är det ju SÅ lätt att bli stum i handen och starta en dragkamp du aldrig kan vinna... Men till min glädje kom jag denna gång faktiskt ihåg Atlis ord om att handen istället måste vara ÄNNU rörligare. Och som genom ett trolleri var min häst åter bli lätt i handen och lyssnade på mina små förhållningar! Tänk vilken lycka det kan vara när man någon gång får känna sig normalbegåvad!

(Det är annars ett stående skämt vid våra ridkurser - att den som tror sig vara normalbegåvad bara behöver rida några lektioner för att inse hur det EGENTLIGEN ligger till med den saken... För man märker snart att instruktören måste upprepa samma instruktioner, igen och igen och igen...)

Under hemvägen blev det mycket tölt! Tempot var visserligen alldeles för "mitt emellan" för att Sylvia skulle ha godkänt det. Men Lára tog verkligen i med bakbenen och jobbade i en trevlig form - så jag var riktigt nöjd! När hon sträckt ut överlinjen riktigt fint i trav en stund satt jag av och gick sista biten hem.

Tillbaka i stallet tänkte jag att Lára först skulle få äta upp den sista kvarvarande hötussen, innan jag gav henne kraftfodret. Men hon ignorerade tussen totalt... Och när jag tillslut tog lite hö i handen för att ge henne fnös hon bara åt mig... Budskapet var mer än tydligt: "Jag ska ha RIKTIG mat!!!" Så hennes väldresserade matte serverade förståss den välfyllda kraftfoderhinken istället. För det var ju det där med vem som överlistar vem...egentligen!