Dålig ventilation har utlovats!

Så här glad blev jag på julafton när jag fick packa upp en ny ridhjälm ur ett av tomtens paket!!!

Minnesgoda läsare kanske invänder att jag ju faktiskt köpte en ny hjälm i samband med Vindurtävlingen i höstas - när min tidigare hjälm helt oväntat gick sönder... Och det stämmer, jag köpte då en oerhört välventilerad lättviktshjälm som jag varit MKT nöjd med! Men när temperaturen nu i vinter började sjunka under -10 och kallgraderna dessutom fick rejäl draghjälp av isande vindar kändes det där "oerhört välventilerad" plötsligt inte alls lika attraktivt längre... Hade därför varit och provat olika varianter för att hitta en skön "vinterhjälm" - och när hjälmen på bilden dessutom genomgående fick recensionen "dålig ventilation" på internet var ju valet givet!

Vid dagens -19 grader i stallet skickade jag också många tacksamma tankar till tomten! (Den röda klänningen på bilden var dessutom - som tur var - ersatt av betydligt varmare kläder!) Det märktes på Lára att hon haft en hel veckas vila (och när vi red senast blev det ju dessutom väldigt kort i o m att det var -28 grader...) för hon hade ovanligt livlig fantasi och verkade se både tomtar och troll lite överallt! Vilket - skulle det visa sig - inte enbart var en nackdel..!

När vi skulle galoppera uppför backen in till byn spanade hon nämligen in den jättelika granen med julbelysning alldeles vid vägen överst i backen - och blev så misstänksam att hon helt verkade glömma bort sin vanliga "katapultgalopp". Så jag fick faktiskt DRIVA ordentligt i galoppen för en gångs skull! :-O Och till min stora glädje innebar denna drivning enbart en ytterst marginell ökning av farten - istället kom hon upp mer och mer i sprången och jag fick uppleva en bärighet som jag aldrig kommit i närheten av med henne tidigare!!! Man kan ju bli hög för mindre!!!

På hemvägen kunde vi sedan prestera ett flertal intervaller med riktigt trevlig tölt! Alltså längd på halsen, överlinjen som en fjädrande båge från bakbenen och framåt, bogarna upp, och inget i handen! Till min glädje lyckades jag dessutom ovanligt bra med att verkligen slappna av i sitsen som belöning när hon gjorde rätt. Att det krävs mindre drivning från min sida för att uppnå denna tölt ute på vägen jämfört med på ridbanan underlättade förståss min avslappning. Men ju mer jag hittar den känslan ute desto mindre svårt blir det förhoppningsvis att hinna lägga in små avslappnande belöningssekvenser även på ridbanan! 

När vi var tillbaka i stallet var jag så "Lára-hög" att jag knappt kom ihåg att jag tidigare under dagen genomlevt årets sista bankdag. Men när jag sedan åkte hemåt igen var det ändå nästan så att jag ångrade att jag inte väntat till senare på kvällen med att rida... Det hade visserligen hunnit bli helt mörk ute, men den klara himlen lystes upp av en fullmåne som fick snön att gnistra! Fullmåne och snö är verkligen en magisk kombination!