Dagens outfit - inkl den balaclava jag fått låna av Johan för att försöka motverka effekten av min superventilerande ridhjälm. Men jag skulle ha behövt en som var vindtät bak - eftersom hjälmen där är skuren så att nackrosetten (där massor av muskler fäster) ligger oskyddad. Jättebra under ett svettigt ridpass sommartid - men med dagens isande vindar gjorde istället riktigt ont...
Termometern visade visserligen bara -12 grader idag men vinden gjorde så att köldfaktorn definitivt drog iväg REJÄLT nedåt... Jag undrade först HUR mycket... men insåg sedan att jag helt inte ville veta! Trots detta blev det en timmes ridpass för mig och Lára. Det gäller ju att passa på när man har möjlighet att vara ute i dagsljuset!
Radarparet Tildra och Lára i skogskanten, när jag kom till Mariebäck idag. När jag ropade och visslade på min häst gjorde hon som hon brukar: vände sig först mot Tildra som om hon rådfrågade henne om huruvida hon skulle nedlåta sig att komma på inkallning. Sedan började Lára skrapa så där uppfodrande med vänster framhov, som för att säga att jag faktiskt fick skynda mig dit med något gott! Innan hon efter en liten stund ändå bestämde sig för att gå bort till mig vid grinden. (Självklart inte för att jag bad henne utan för att hon råkade känna för det just då...)
Trots kylan inledde vi ridpasset med att under en lång strund sträcka ut hennes överlinje ordentligt i skritt. Men sedan övergick vi till galopp "av alla möjliga varianter" - KALLT för ansiktet med värmande för resten av kroppen. Och alla gånger utom en var vi dessutom helt överens om vilken galopp vi skulle ägna oss åt!
Red mot Avan och tog in i skogen på vår "travslinga 2". Men en bit in i skogen blev det TVÄRSTOPP! Lára vibrerade i hela kroppen och även jag hörde det knaka inne i skogen bara en kort sträcka längre fram, men skogen där är väldigt snårig så det gick inte att se vad det var där framme. Jag började ropa och sjunga högt - för att skrämma undan möjliga älgar - medan vi försiktigt fortsatte framåt. Men fortsatta knakanden indikerade att vad det än var där framme så verkade det inte ha några omedelbara planer på att avlägsna sig...
Bestämde mig därför för att vända tillbaka ut till bilvägen igen - och lyckades också övertyga Lára att vi skulle göra detta i kontrollerad skritt. (Vi var dock inte alls särskilt överens om den saken till att börja med... ) Istället för travslinga blev det sedan en rejäl omgång kalhyggesskritt - d v s jättebra muskelträning!
På hemvägen tjatade matte om den där totalt onödiga samlade skritten igen... Lára tyckte förståss att det var ett katastrofalt slöseri med "springmöjlighet", men med lite övertalning gick det ändå riktigt bra! Och efter ett antal övergångar samlad skritt till dito och riktigt långsam tölt fick hon faktiskt även gasa på i ökat tempo tölt! ÄÄÄÄÄÄÄNTLIGEN!!! utropade hon förståss och ångade fram med glatt spetsade öron!
Jag satt av och gick sista biten hem för att försöka få lite värme i min stelfrusna kropp. Vilket uppvägning av kvällshö samt fodring av lunchhö i hagarna också hjälpte till med. Är det lika isande vindar i morgon ska jag nog satsa på Woodfieldrocken utanpå varma kläder. Den är visserligen inte fodrad, men i o m att man då har ett vindtätt "överdrag" från halsen och ner till fotlederna (samt att den samlar in värme från hästen) gör att det blir riktigt varmt!
När jag var yngre brukade jag rida barbacka på vintern när det var kallt - eftersom man då sitter direkt på hästens varma rygg. Men min superkittliga dam skulle antagligen vara snabb med att kasta av mig ifall jag försökte med något så obehagligt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar