GOTT NYTT ÅR!!!

Ett riktigt gott nytt år önskar jag alla mina bloggläsare! Hoppas ni vill dela även 2013 med mig och Lára!

Lára har haft vilodag idag, medan vi ägnat oss åt våra gäster från Umeå och bl a gått sightseeingrunda här i Världsarvet Gammelstads Kyrkby. I morgon - på alla hästars födelsedag - fyller Lára 15 år. Och känner jag henne rätt önskar hon sig mest av allt att få komma ut och springa - helst riktigt fort! Så det tänkte jag ge henne!

Även min syster Kristina - som alltså firar nyår med oss i år - fyller år på nyårsdagen! Vad hon ska få i present tänker jag inte skriva här, ifall hon tjuvläser... Antagligen firar vi henne redan i natt, efter tolvslaget, eftersom Johan jobbar i morgon. (Som nykterist "prenumererar" han på nyårsdagen...!) Och så mycket kan jag avslöja att det blir Björn Ferrys LCHF-tårta i alla fall! (En nöt- och chokladbotten med vispgrädde och bär.) 

Agnarna sållas från vetet - del 2

...ännu en dag när agnarna sållades från vetet...jag på Lára & min syster Kristina på Gabriel.

Plusgrader och snöblandat regn den 30:e december... det är verkligen något som inte stämmer med vädret...!!! Så vad göra i en sådan svår situation? Jo, självklart låta sig inspireras av Gunde Svan! Han brukade tydligen motivera sig själv till träning vid dåligt väder med att tänka att ju sämre väder desto färre av konkurrenterna som tränade... och alltså hade han direkt ett övertag om han tränade!

Alla inblandade håller ett visst säkeravstånd till Lára...

Vi hade ju dessutom fått löfte om att låna Gabriel idag för att min syster Kristina och hennes Micke, som är på besök över nyårshelgen, skulle få prova att rida. Alltså var det bara att dra på oss kläder och åka till stallet. Så här i efterhand kan man dock konstatera att vi snarare borde ha satsat på regnkläder än vinter-dito... för vi var verkligen som dränkta katter när vi kom hem...

Kristina och Gabriel förbereder sig för ridtur. 

...men Micke skulle rida först - och vi kunde snabbt konstatera att stiglädren på Gabriels sadel inte gick att göra långa nog för att passa hans ben. Så jag fick byta till de låååånga Eva använder när hon rider Lára.

Här har vi bildbevis på att Micke fått sin önskan uppfylld om att premiärrida islandshäst! (Han har inte suttit på häst många gånger tidigare ö h t.) Stabile Gabriel kändes klockren för detta hedersuppdrag! (Kolla in Gabriels spetsade öron på bilden!!!) Både häst och ryttare skötte sig mycket bra och Micke fick chansen att prova många kortare intervaller i tölt. Bara en gång gick Gabriel över i trav - vilket inte var lika uppskattat av ryttaren - men det gick lätt att korrigera! 

Min plan var att vi skulle rida längs bilvägen bort till korsningen vid sjön, för att sedan byta ryttare på Gabriel så att min syster fick rida på hemvägen. Men när någon började skjuta fyrverkerier borta i byn kändes det tryggast att vända tillbaka mot Mariebäck igen.

Ryttarbytet gjordes istället i korsningen där man svänger upp mot stallet - varför Kristina fick den otacksamma uppgiften att övertyga Gabriel om att vi INTE skulle rida direkt hem till stallet utan först ta en liten sväng längs vägen mot Avan. Men tuffast var det ändå för Lára, som förväntades skritta saaaaaaaaaktaaaaa bakom Gabriel och inte ens fick öka tempot när matte smackade på Gabriel...!!! Hon var så frustrerad att det bitvis "rök ur öronen" på henne - och vid några tillfällen stod hon på bakbenen också.

Kristina, Micke & Gabriel

Innan vi vände hemåt igen fick Lára ÄNTLIGEN "blåsa ur systemet" genom en lång sträcka racergalopp bortåt - gissa om hon frustade belåtet?!!! Detta medan Kristina och Gabriel väntade vid vägen tillsammans med Johan och Micke. När vi sedan "hämtat upp" Kristina och Gabriel igen blev det  lite mer tölt på hemvägen, till dess Gabriel signalerade att han var trött genom att gå över i trav.

Tillbaka i stallet var Micke dessutom bussig att skotta ner all snö från taket på min hästtransport - särskilt uppskattat i o m att regnet nu gjorde snön TUNG...!!! När de "dränkta katterna" sedan kommit hem till Kyrkbyn igen och fått byta till torra kläder somnade Micke i soffan innan middagen. Uppenbarligen vet vi hur man tar knäcken på sina gäster!!! Ja, inte bara gästerna föresten - en stund senare hördes Johan snarka på övervåningen...!

Edit: Minst sagt extremt att temperaturen faktiskt stigit 30 grader på bara en vecka!!! Från -28 till +2...!!!  :-O 

En rejäl dos lycko-Lára!

Fortfarande kallt (-23 grader) när jag kom till stallet vid 12-tiden idag. Innan kvällen har SMHI lovat betydligt mildare väder - men jag hade inte tid att invänta det. I eftermiddag får vi nämligen trevligt besök av min syster med pojkvän! De stannar till nyårsdagen - tillika Kristinas födelsedag - och i morgon ska Micke få sin önskan om att få prova rida islandshäst uppfylld! Vi kommer nämligen att få låna Gabriel av Yvonne och KG.

Men nu var det ju den här dagen jag skulle skriva om, så det är väl bara att sätta igång?! Dagens träningspass hade (extra) stort fokus på långa halsen. Inledningsvis ett ovanligt ambitiöst skrittarbete som resulterade i att jag tillslut kunde hålla viss drivning i skritten UTAN att Lára tog det som signal att korta upp hals och steg för att börja springa. Istället blev resultatet låååång hals och låååånga steg! (Här skulle jag ha haft en "gilla-knapp" att trycka på!!!)

Sedan kunde vi även ta med den trevliga känslan från skritten över i trav - och jag upplevde också att gårdagens "genomridning" gav effekt i form av en mjukare häst idag! När vi övergick till galoppfattningar blev det VÄLDIGT tydligt att hon just nu är inne i en period då hon hellre skjuter ut vänster bog än höger. Damen är ju så ombytlig på det området - även om höger över tid är vanligast. M a o tyckte hon vänster galopp var en MKT bättre idé än höger... Hur som helst verkar allt vårt "galoppfattande" nu ha resulterat i att det är allt lättare att rida henne riktigt långsamt i galoppen - och i alla fall i vänster galopp börjar bärigheten bli riktigt bra!

När vi ridit en bit efter vägen längs sjön vände vi hemåt igen - och fokuserade på tölten. Precis som igår blev den riktigt trevlig när jag lyckats rama in henne så att "alla bogar (inkl den vänstra) och alla bakdelar" höll sig på plats! Red intervaller med skrittpaus emellan och under den sista intervallen försökte jag öka drivningen UTAN att för den skull låsa mig i sitsen - SVÅRT!!! Men liiiite mindre svårt nu när jag först ridit med avslappnad sits ett par intervaller.

I den avslutande traven fick jag ett kvitto på att dagens ridpass uppnått en riktigt bra kvalitet: för Lára sträckte ut och jobbade direkt på ett trevligt sätt genom kroppen! Atli skulle ha varit riktigt nöjd med den traven! Och m a o var det åter igen en Lára-hög matte som återvände till stallet!!!

Dålig ventilation har utlovats!

Så här glad blev jag på julafton när jag fick packa upp en ny ridhjälm ur ett av tomtens paket!!!

Minnesgoda läsare kanske invänder att jag ju faktiskt köpte en ny hjälm i samband med Vindurtävlingen i höstas - när min tidigare hjälm helt oväntat gick sönder... Och det stämmer, jag köpte då en oerhört välventilerad lättviktshjälm som jag varit MKT nöjd med! Men när temperaturen nu i vinter började sjunka under -10 och kallgraderna dessutom fick rejäl draghjälp av isande vindar kändes det där "oerhört välventilerad" plötsligt inte alls lika attraktivt längre... Hade därför varit och provat olika varianter för att hitta en skön "vinterhjälm" - och när hjälmen på bilden dessutom genomgående fick recensionen "dålig ventilation" på internet var ju valet givet!

Vid dagens -19 grader i stallet skickade jag också många tacksamma tankar till tomten! (Den röda klänningen på bilden var dessutom - som tur var - ersatt av betydligt varmare kläder!) Det märktes på Lára att hon haft en hel veckas vila (och när vi red senast blev det ju dessutom väldigt kort i o m att det var -28 grader...) för hon hade ovanligt livlig fantasi och verkade se både tomtar och troll lite överallt! Vilket - skulle det visa sig - inte enbart var en nackdel..!

När vi skulle galoppera uppför backen in till byn spanade hon nämligen in den jättelika granen med julbelysning alldeles vid vägen överst i backen - och blev så misstänksam att hon helt verkade glömma bort sin vanliga "katapultgalopp". Så jag fick faktiskt DRIVA ordentligt i galoppen för en gångs skull! :-O Och till min stora glädje innebar denna drivning enbart en ytterst marginell ökning av farten - istället kom hon upp mer och mer i sprången och jag fick uppleva en bärighet som jag aldrig kommit i närheten av med henne tidigare!!! Man kan ju bli hög för mindre!!!

På hemvägen kunde vi sedan prestera ett flertal intervaller med riktigt trevlig tölt! Alltså längd på halsen, överlinjen som en fjädrande båge från bakbenen och framåt, bogarna upp, och inget i handen! Till min glädje lyckades jag dessutom ovanligt bra med att verkligen slappna av i sitsen som belöning när hon gjorde rätt. Att det krävs mindre drivning från min sida för att uppnå denna tölt ute på vägen jämfört med på ridbanan underlättade förståss min avslappning. Men ju mer jag hittar den känslan ute desto mindre svårt blir det förhoppningsvis att hinna lägga in små avslappnande belöningssekvenser även på ridbanan! 

När vi var tillbaka i stallet var jag så "Lára-hög" att jag knappt kom ihåg att jag tidigare under dagen genomlevt årets sista bankdag. Men när jag sedan åkte hemåt igen var det ändå nästan så att jag ångrade att jag inte väntat till senare på kvällen med att rida... Det hade visserligen hunnit bli helt mörk ute, men den klara himlen lystes upp av en fullmåne som fick snön att gnistra! Fullmåne och snö är verkligen en magisk kombination!

VAD är detta?

Är det koraller fotade i svartvitt? 

I

V

Nej, det är förståss en närbild på rimfrost i Láras päls! 

Annandag jul - vi vänder hemåt igen!

Efter några härliga dagar med mycket släkt och endel vänner i Umeå var det dags för oss att vända hemåt igen idag. Men när "hemma" ser ut som på bilden ovan ska man ju inte klaga!!! Det är några av kyrkstugorna tvärs över vägen - och var vårt julkort här om året.

I morgon är vi tillbaka "i selen" igen, både jag och Johan. För mig är det årets två sista bankdagar som ska avverkas - vilket brukar vara ett riktigt racerlopp... så jag ger nog Lára ledigt i morgon och satsar på ridning först på fredag. 

Juldagsbadet!

Vissa traditioner ruckar man verkligen inte på - som vårt årliga juldagsbad på IKSU SPA i Umeå! En gång per år SKA det badas - antingen det behövs eller inte!!!

Johan och jag tillbringade mååååånga avkopplande timmar tillsammans med mina föräldrar + syster och pojkvän i denna UNDERBARA miljö!!! Fast nämn INGET om detta till ev umebor i er bekantskapskrets - vi vill ha stället för oss själva så gott det går!!!

God Jul!!!

...till alla våra bloggläsare!!!

Rimfrost i skägget...

-27 grader i Gammelstads Kyrkby i morse...

Rimfrost i skägget 1

Rimfrost i skägget 2

-28 grader och Lillejul i stallet!

Evas, Emelies och min "lillejul" i stallet är närmast en institution vid det här laget - så bara för att det idag råkade vara -28 grader kunde vi inte låta den lilla detaljer hindra oss! Men man kan väl säga att det var en temperatur som sållade agnarna från vetet.... för det var inte direkt någon trängsel i stallet idag...!

Hästarna verkade dock inte det minsta besvärade i sina tjocka pälsar. Fr o m igår har de dessutom "självservering" av hö i hagarna - och hästar har ju den fördelen att så länge de kan äta håller de sig varma.

Yvonne var bussig att låna ut Gabriel för dagen - så att Emelie skulle få rida. Och eftersom vi hade två hästar på tre ryttare tog först Eva och Emelie en sväng - till dess Emelie blev vit på nästippen. När de var tillbaka i stallet red även jag en sväng på Lára. Och min arbetsvilliga häst deppade inte ihop det minsta över att det blev en ridtur till innan kraftfodret - utan töltade iväg med ivrigt spetsade öron!

Även i mitt fall blev det näsan som avgjorde längden på ridturen (när man har glasögon kan man ju tyvärr inte ha någon halsduk uppdragen över näsan för då immar glasögonen igen...) Redan när vi kom ner på bilvägen hade det börjat "nypa" ganska rejält i näsan - och det dröjde inte allt för lång stund innan det kändes säkrast att vända hemåt igen.

Minst lika viktigt som ridningen är förståss vårt lillejulfika i Josefshallen! I år var dessutom julskinka och leverpastej kompletterade med rester från den "undergångsmiddag" som Eva anordnade igår. Och Kalixlöjrom - i det här fallet serverad med avocadocreme - sitter ju aldrig fel!!! Särskilt många plusgrader är det aldrig i Josefshallen (vårt kombinerade omklädnings- och fikarum) vintertid. Och med dagens utomhustemperatur var det som ni ser bäst att ha dunjackan på medan vi fikade...!

När fikat var avnjutet och julklappar utväxlade åkte vi hemåt igen samtidigt som vi konstaterade att det ju faktiskt finns en sång som handlar om just den här dagen: "När lillejulsmorgon glimmar, jag vill till stallet gå!"

-22 grader och jullov!

Jag hade glömt bort hur härligt det är med jullov!!! Efter en riktigt låååång frukost med flera koppar Earl Grey-te åkte jag till stallet. I radion spelades julmusik och längs vägen till Mariebäck snöklädda "julgranar" vart man såg...! Bilden ovan är fotad genom bilens framruta. Jag använde solfilmen högst upp på rutan som "filter" - visst blev det en ganska häftig effekt?!

När jag åkte hemifrån var det bara -13 grader i Kyrkbyn. Ingen kyla för en Norrbottning m a o! Men när jag kom till stallet kändes det så KALLT!!! Såg senare på termometern att det var -22 grader! :-O Det brukar alltid vara lite kallare där än hemma - men nu var det ovanligt stor skillnad... (När jag kom hem igen hade dock temperaturen sjunkit till -18 i Kyrkbyn och det var ju en mer normal skillnad.)

Kylan kändes i kroppen också... hade först riktigt svårt att ta mig upp på hästen (vilken TUR att jag inte har ett stort halvblod!!!) Och i början av ridpasset kände jag mig så oerhört stel och det gjorde ont mest överallt. Men allt eftersom jag blev varm började både stelhet och smärta ge med sig. Och för första gången på vad som känns som en evighet hade vi verkligen PERFEKT ridunderlag och kunde ÄNTLIGEN ägna oss åt seriös töltträning!

Red bilvägen längs med sjön bort till skoterklubbens stuga - där vi såg solen försiktigt kika upp över horisonten. Det är ju faktiskt vintersolståndet idag - när dag och natt är precis lika långa. Fr o m i morgon vänder det alltså och blir ljusare!!! När vi vänt hemåt igen ringde de från jobbet och för säkerhets skull satt jag av innan jag svarade. När samtalet var avslutat hade Lára bestämt sig för att jag INTE skulle få sitta upp igen... (Då rör sig ju sadeln lite och det kittlar så OTÄCKT!!!) 

Det utbröt rena tredje världskriget där på vägen - vilket inte heller förbättrades av att jag mitt i alltihop upptäckte att jag dessutom behövde dra åt sadelgjorden några hål... Var SÅ tacksam att ingen såg oss när vi "dansade krigsdans" där mellan dikeskanterna... (Men vad vet jag föresten... kanske stod någon och smygfilmade i en buske så att det kommer att läggas upp på youtube... hemska tanke!)

Tillslut satt jag i alla fall åter i sadeln - och då hade Lára faktiskt inte lyckats bita mig en enda gång! Men den fortfarande arga matte bestämde att det nu minsann skulle ridas samlad skritt, med betoning på SAMLAD! (Läs: ungefär det svåraste man kan hitta på.) Och fortfarande arga Lára svarade på detta med att stå på bakbenen... 

Men hennes ilska går ju över lika fort som den kommer - så snart presterade hon istället riktigt BRA samlad skritt. Som när jag lät henne "smyga" över i tölt gav ett helt fantastiskt resultat!!! Hon bar verkligen upp sig från bakbenen, med välvd överlinje, bogar som kom upp, helt lätt i handen och med framben som sprattlade ordentligt!  Detta dessutom i ett microtempo som jag tror att t o m Sylvia hade varit nöjd med! Och denna WOW, WOW, WOW-upplevelse fick förståss matte att blixtsnabbt glömma den där "häst bortskänkes-annonsen" som nyss känts som en alldeles lysande idé...! 

Tillbaka i stallet var det sedan dags för lite "polishästträning". Har ni någon gång undrat hur de lär sina hästar (som ju faktiskt är flyktdjur) att gå genom eld och andra farligheter? Jo, genom att locka med mat. Att äta är nämligen den enda instinkt en häst har som är ÄNNU starkare än flyktinstinkten! 

I Láras fall handlade det inte om eld denna gång - men väl något så otäckt som att bli sprayad med pälsglans i pannluggen. Man och svans går bra, men så där "mitt i nyllet" gillar hon det INTE! Men nu fattade matte posto vid den kraftfoderfyllda krubban med sprayflaskan i högsta hugg... 

Redan den första lilla sprayduschen fick förståss Lára att hoppa bakåt och sedan blev det ju besvärligt... Det var riktigt komiskt att se hur hon "med fara för eget liv" föööööööörsiiiiiiiiiiktiiiiiiigt kom smygande med mulen från olika vinklar i sina försök att nå kraftfodret utan att hamna inom sprayflaskans "skottradie"! Tillslut insåg hon dock att hon faktiskt bara hade två val: antingen dö av svält eller också utsätta sig för den dödligasprayen. Och ska man ändå dö är det väl onödigt att göra det hungrig?! 

Hel mirakulöst överlevde hon faktiskt! Och när hon sedan fick gå ut i hagen igen var hon så här snygg i håret! Men uttrycket "den som vill vara fin får lida pin" har väl aldrig varit mer träffande?! (I alla fall inte om ni frågar Lára!!!)  

Kraschlandning

Ännu ett av Johans fina foton - och den läckra tekulan har jag fått av Gabriels matte Yvonne! 

Efter en helt hysterisk jobbvecka har jag nu kraschlandat här hemma i min mysfåtölj med en kopp te... och känner mig nästan vimmelkantig av trötthet... Men strax innan jag gick hem från jobbet idag fick jag besked om att jag får LEDIGT i morgon, bara jag är tillgänglig på mobilen!!! Kommer alltså att ha JULLOV i hela 6 dagar - så HÄRLIGT!!! (Ska jobba mellandagarna - och då lär det vara "fullt ös medvetslös" som gäller igen.) Kan konstatera att jag gjort ett riktigt bra jobb den här veckan - så jag känner mig verkligen värd den lediga dagen i morgon!

Lára har ledig dag idag (igår red Eva) men i morgon vill jag förståss börja "jullovet" tillsammans med min fina häst!!! Och på lördag ska Eva, Emelie och jag sedan fira vår traditionella "lillejul" i stallet! Men i kväll kommer det dock inte att bli många knop här... 

Häst med belysning!

Här demonstrerar Lára vår fiffiga boglampa, vilken drivs med ett uppladdningsbart batteri som förvaras i en ficka på schabraket. Med denna utrustning gav vi oss i kväll ut i mörkret. KALLT var det (-11 grader vilket förstärktes av ISANDE vindar...) men precis vad jag behövde efter en tuff dag på jobbet! Kylan betydde ju dessutom att det äääääntligen INTE var "styltsnö"!!!

"Man har inte bättre häst än man förtjänar"... brukar jag säga ibland. Idag var detta VÄLDIGT tydligt... Den senaste tiden har jag - visserligen därtill tvingad av underlaget - bara ridit fort rakt fram, för att minimera styltorna i hovarna. Och eftersom Lára ändå halkat en hel del har jag ridit med fria tyglar för att ge henne bästa möjligheten att balansera sig.

Vad förtjänar man då för häst efter sådan ridning (som är alldeles lysande på unghästar i början av inridningen, men annars knappast för någon häst...)? Jo, en stel och framtung sådan... som i varje avsaktning gör sig beredd att vända hemåt. Och som när vi tillslut vänder hemåt vräker sig i handen och   slänger sig ner i trav... Låter det kul, någon?!

Använde massor av galoppfattningar under uppvärmningen för att lösgöra och fortsatte sedan med att rida öppna i tölt resp trav. Vände runt för ytterhjälperna i korsningen borta vid sjön och ryggade i flera omgångar på hemvägen för att hitta bärkraften i hennes bakdel.

Och när jag tillslut insåg att hon för dagen faktiskt behagade skjuta ut VÄNSTER bog mer än höger var det som om "bitarna föll på plats" - eller som att jag lyckats trycka på "Riktigt trevlig tölt-knappen"!
Så när vi efter nästan en timmes ridning var tillbaka i stallet var jag riktigt nöjd med slutresultatet! Nu hoppas jag att det här fantastiska ridunderlaget håller i sig i fortsättningen! Så att jag kan fortsätta träna min fina häst på det sätt hon förtjänar!

(Kanske ska tillägga att "full fart rakt framåt-ridning" förståss också kan vara ett bra sätt att under en period träna hästar med bristande framåtbjudning - för att förbättra denna. Alltså inte BARA för unghästar. Men eftersom framåtbjudning i princip är Láras mellannamn passar vi inte in i den kategorin heller...) 

"Stick och brinn!!!"

Lára med "sockermule"!

Idag var det faktiskt plogat 2/3 av vägen till stallet - jämfört med oplogat hela vägen igår kändes det ju definitivt som en standardhöjning! Vädret lämpade sig dock fortfarande lika dåligt för ridning med bara två traktbrodd samt avsaknad av snösulor... 

Det blev därför "unghästridning" idag - d v s full fart direkt från gårdsplanen, konstant högt tempo och tillbaka igen efter bara drygt 20 minuter. Valde att rida mot Avan, för jag hade kommit körande därfrån så det fanns i alla fall mitt bilspår att försöka hålla sig efter. I förhoppningen att i alla fall i någon mån minska mängden snö som kunde börja bilda styltor. 

Lára fick fria tyglar i alla gångarter för att kunna balansera sig så bra som möjligt vid de tillfällen då hon ändå halkade till. Ett par gånger hörde jag henne smida (slå ihop hovarna) bak i traven - och blev dessa gånger riktigt glad! Normalt är det ju ett tecken på obalanserad häst - men i den här situationen kändes det som ett perfekt sätt för henne att slå snön ur hovarna! Man skulle kanske ha tränat in ett kommando för detta?!

Tillbaka efter ridturen. 

Ser verkligen fram emot att det ska bli dags att sko om henne - så att vi kan få full vinterutrustning med fyra broddar per sko samt snösulor på alla hovarna! Hovslagaren vill helst att det går 12 veckor mellan hennes skoningar vintertid, för att det ska hinna växa ut tillräckligt med ny hov att spika i. Och till veckan är det bara 10 veckor sedan sist... (På sommaren växer hovarna snabbare, så då kan man sko lite tätare.)

Hade otur med timingen vid senaste skoningen: det var fortfarande bara lera ute så det kändes alldeles för tidigt med vinterskor. (Broddarna nöts upp direkt i leran och obroddade skor med broddhål är inte heller någon bra lösning eftersom skorna då mkt snabbt nöts upp i tårna.) Men bara någon vecka senare hade det för första gången frusit på för hösten och hästarna som skoddes då fick fyra broddar runt om. Men snaaaaaart! (F ö "borde" det snart bli riktig vinterkyla - det är ju faktiskt december - och då minskar ju besväret med styltor betydligt!)

Avslutningsvis en liten kurs i hästspråk. "STICK OCH BRINN!!!" säger Lára (se örat),

och Hrissla börjar snabbt bege sig ut ur bild!

"Matte bortskänkes!" ...eller inte?!

Lára har än en gång konstaterat vilken nitlott hon fick i "mattelotteriet"... Vadå, säger ni, det är väl måååånga som ägnar sig åt markarbete med sina hästar?! Jo, visst, men en normal matte gör det någon gång då och då... och i de allra flesta fall handlar det då om att hästarna får SPRINGA i en lång lina! Láras matte hon har fått för sig att markarbete är något trams man ska ägna sig åt innan VARJE ridpass! :-O  Hur otur får egentligen en människa ha när hon tänker???!!

Och inte handlar det om att springa i någon lina heller... utan MYCKET svårare - och totalt onödiga - saker... Idag var förståss inget undantag, utan direkt man var sadlad och gått ut ur stallet drog det  igång... då ska man stanna bara för att hon visslar och sedan stå stilla... när det naturliga självklart är att fortsätta framåt och gå rakt över människan!

Sedan får man inte ens hugga efter henne, vare sig när hon ska lägga tyglarna över halsen eller sitta upp... det som funkat alldeles utmärkt under alla år på ridskolan!!! Uppenbarligen har hon aldrig hört uttrycket "varför ändra på ett vinnande koncept?!!" (Láras riktiga paradgren - att kasta sig undan så att man inte kan sitta upp i sadeln - sparas dock till riktigt högtidliga tillfällen numera. )

Idag var matte alltså precis lika tramsig som vanligt... och Lára var SÅ nära att lägga ut en annons om "matte bortskänkes"... men som tur var hann hon dra tillbaka annonsen i sista stund. För plötsligt gör matte något TOTALT otippat: hon föreslår galopp direkt ut från gården! Lára blir så överrumplad av detta uppenbara ögonblick av klarsyn att hon inte kommer sig för annat än att galoppera alldeles lugnt och sansat - trots fria tyglar... (Men som tur var fick hon möjlighet att rätta till det misstaget senare, nere på bilvägen.)

Det visade sig även fortsättningsvis bli en alldeles idealisk ridtur, där galopp blandades med trav och tölt i snöovädret. I traven såg Lára dock till att ganska snabbt få styltor under hovarna och leka "Bambi på hal is", så hon fick gå över till galopp igen. Halvvägs bort mot korsningen vid sjön blev det en snabb vändning och sedan full fart hemåt igen genom med än decimeterdjup snö på den oplogade vägen.

Sista biten hem till stallet satt dock matte av och gick - och då blev ju Lára tvungen att skritta... Synd att matte skulle förstöra en i övrigt så idealisk ridtur... Men så snart kraftfodret sedan serverades i stallet bestämde sig Lára för att överse med den fadäsen och behålla sin matte - i alla fall ett tag till. För uppenbarligen kan även en blind höna ibland hitta ett korn! Och vännerna på SMHI har lovat fortsätta med Láras favoritväder: "styltsnö" i flera dagar till!

Snökaos lamslår Norrbottenskusten - hästar drabbas av svält!!!

"Vi har svultit i över två timmar nu..." vittnar Lára och Tildra uppgivet.

Det är en skakande berättelse bloggens utsända får ta del av när hon efter fyra mils strapatsrik bilkörning längs oplogade vägar, i flatljus och snörök, slutligen når Mariebäck under lördagsförmiddagen. Här bor 14 islandshästar samt en shettlandsponny, fördelade på tre olika hagar och alla kan vittnar de om samma grymma verklighet: i snöovädrets spår har de lämnats att svälta i mer än två timmar. "Jag vet inte om jag överlever mer än några minuter till..." anförtror oss en fuxvalack som vill vara anonym. 

(Svält hos häst uppstår per definition samma minut som det sista höstrået från föregående utfodring ätits upp. Svår svält inträder redan någon timme senare. Reds anm.)

"Alla är JÄTTEHUNGRIGA!!!" berättar Litlamin (e Démantur, u Lára) och gör ett desperat försök att livnära sig på snö.

Läget för de drabbade hästarna riskerar dessutom att förvärras ytterligare under förmiddagen, erfar bloggen, då man vid vårt besök inte kunde se några tecken på att en lunchfodring skulle ske under de närmaste minuterna i alla fall. 

Vi har självklart sökt ansvarig för dagens lunchutfodring: Anna Niklasson, som via sin pressekreterare låter hälsa att hon tyvärr inte kan lämna någon kommentar i dagsläget. Detta eftersom hon, enligt hittills obekräftade uppgifter, befinner sig i Mariebäck för att lunchfodra hästarna. 

HSB=Hon Som Bestämmer!

Jag har fått en upprörd skrivelse från "HON SOM BESTÄMMER" med krav på en OMEDELBAR uppskärpning av denna blogg:  Bilder på andra än henne får helt enkelt INTE förekomma!!! Att det t o m publicerats foton på mesiga valacker ser hon som SÄRSKILT stötande... Och eftersom hon både är vackrast och bäst (alla kategorier) finns det ingen anledning till bilder på andra hästar. (Jo, där har hon ju absolut en poäng!)

Hon har dessutom med STOR irritation förstått att den valack som förekommit på flest bilder av alla tydligen var en riktig linslus... Spetsade t o m öronen så snart han hörde ljudet från husses kamera! ALDRIG att Lára skulle nedlåta sig till sådant trams!!! Vill någon ta bilder på henne så får de väl passa på under den sekund som hon möjligen kan tänka sig att stå stilla...eller så får de låta bli!

Och som hunsad matte skyndar jag självklart till bättring! Jag har alldeles tillräcklig erfarenhet av damens huggtänder redan (eller hovar, för den delen...) för att vänta en endaste dag till med ett Lárafoto!

Ridningen har dock fått fortsätta vänta tyvärr... Vi har visserligen inte snökaos, men ett rejält snöoväder med våldsam snörök som gör att man uppmanar folk att låta bilen stå om man kan. Hade ändå tänkt åka till stallet om det inte varit för att gårdagens hemska "styltväder" håller i sig... Det enda som funkar då är ju att rida riktigt fort rakt fram - och det kan vi vänta med till i morgon. För racerhästen behöver verkligen inte flera sådana dagar i rad!

Sitter därför här vid datorn och njuter av en kopp Earl Grey istället, samtidigt som hela huset doftar nystädat! Suveräna Kerstin från Seniouthyrning har än en gång gjort ett toppenjobb! Under kvällen ska dessutom maten vi beställde online igår kväll levereras hem. Att det finns sådana möjligheter har gjort att vår tid som två "halta och lytta" här hemma fungerat över förväntan. Men det är ändå tur att Johan börjar vara i alla fall delvis återställd för i kväll MÅSTE han skotta!

Vikarierna på SMHI...

Finaste Feykir (2000-2011) busar i snön!

Det är väl ingen som missat att det varit många vikarier på SMHI i höst/vinter? För att skicka snöoväder på snöoväder till södra Sverige (ja, t o m till Skåne!) medan vi haft snöbrist här vid Norrbottenskusten kan ju inte vara annat än nybörjarfel...! (Riktigt allvarliga sådana, dessutom!)

I helgen gick uppenbarligen någon av de ordinarie ändå in för att styra upp det hela - för succesivt har vi fått 2 dm härligt, fluffig "julesnö"! Men idag är det en vikarie igen... som råkat släppa upp temperaturen mot nollgradigt! Tala om orutinerat!!! :-O  För det är ju faktiskt NORRBOTTEN vi talar om här!!! 

Men, men... "alla är vi barn i början"... och det är väl i o f s bra att de passar på att ta in nytt folk så här under vintern, så att de hinner lära upp dem ordentligt innan det är dags för sommar?! (När jag nu tänker efter inser jag dock att det kanske var så att de nya faktiskt började redan i våras?! Det skulle i så  fall förklara en hel del avseende "sommar"vädret...!) För säkerhets skull ska jag i alla fall kontakta SMHI och stämma av att de verkligen går igenom Solligan med de nya - så de vet var de ska skicka alla stabila högtryck. För vi Luleåbor förväntar oss ju att vinna den varje år!

Idag skulle jag ha ridit lektion för Sylvia efter jobbet - och hade verkligen sett fram emot det! Men på eftermiddagen fick jag meddelandet att ridunderlaget var alldeles bedrövligt... Det enda som fungerade om man inte direkt skulle få höga styltor var att rida riktigt fort rakt fram. Vilket Lára självklart inte skulle ha något emot - "riktigt fort" är ju hennes bästa gren! Men förståss det absolut sista hon behöver träna på...När det handlar om att utbilda och bygga upp hästen är väl i princip ALLT annat ett bättre alternativ?! Alltså ställde vi in lektionen och nu är det bara att hålla tummarna att vi hinner med en lektion nästa vecka, innan Sylvia åker till Thailand en månad. 

2012-12-12 kl 12.12

En härlig "arkivbild" från när jag och Eva red salig Feykir och Geisli ute på havsisen - längs isvägen ut till Storbrändön!

Vad gjorde ni idag - på detta "magiska" datum - kl 12.12?! Har förstått att det runt om i världen varit väldigt populärt att både förlova sig och gifta sig. Själv har jag ju "gjort undan" både ock för lääänge sedan... Men kan avslöja att Johan ringde och väckte mig precis då... :-O Jag låg nämligen fortfarande och sov, efter en natt med mkt värk och lite sömn... Men det var ju tur att han väckte mig för jag behöver ju försöka vrida tillbaka dygnet igen för att förhoppningsvis kunna sova i natt.

Lára får därför vilodag idag. (Ja, egentligen skulle det säkert vara jättebra både för värken och för dygnsrytmen att ändå åka ut och rida en liten sväng i kväll. Men det känns ändå lite knepigt att göra det i o m att jag inte varit på jobbet idag...) Får väl satsa på simhallens ångbastu istället och hoppas att det hjälper också!

Eva red i alla fall Lára igår, så hon har ju fått röra på sig en dag hittills i veckan. (Och när Eva är inblandad så kan man utgå ifrån att speedhästen dessutom fick röra på sig ORDENTLIGT!) Och i morgon hoppas jag vara i både jobbmässigt och ridmässigt skick igen!

Häst med högklackat!

Idag hade jag äran att morgonfodra hästarna - innan jag intog egen (för dagen julinspirerad) frukost och läste dagens DN i Josefshallen. Sedan var det dags att ge sig ut i det vackra vinterlandskapet!

Här har jag än en gång överlistat Lára genom att ge henne extra hö att äta medan jag borstar och sadlar. Vem som egentligen överlistat vem kan i o f s diskuteras... Men i o m att hon får extra mat och jag slipper hoppa undan för hennes tänder så är det väl en klassisk win-win?!

Som ni kan ana av bilden så snöar det idag! MKT bussigt av SMHI att vänta med snön till dess Johan börjar bli (hyfsat) återställd igen! Jag förstår ju att de varit lite desperata där nere i Norrköping... vad skulle de egentligen GÖRA med alla snöoväder som de inte kunde skicka till Luleå? Jag menar, att t o m skicka delar av snön till Skåne tyder väl på ett visst mått av panik?!

Det var föresten inte bara i stallet som Lára kunde linda matte runt lillfingret (framhoven?) idag - utan även när det var dags för själva ridningen. Jag ville ju verkligen inte återuppleva gårdagens styltor i hovarna, vilka orsakade "Bambi på hal is"... Alltså var det FULL SULA som gällde idag!

M a o djupsnötölt direkt ut från gården (jodå, riktig Reykur-dejavu!!!) med övergång till galopp när vi kom ner på bilvägen. Lára öste förståss på - med spetsade öron och frustade belåtet i vart annat galoppsprång! Vände hemåt igen innan gamla soptippen - varpå racerhästen ökade farten ÄNNU mer och övergick till att frusta i varje galoppsprång!

En kort skrittpaus över bäcken och uppför backen mot gården började genast bygga styltor... men dessa flög ur när en smackning från mig fick Lára att nästan spinna loss in på skogsvägen bakom vägbommen. Efter en rejäl "urblåsning av systemet" bort till vändplatsen fick hon dock finna sig i att skritta hela vägen tillbaka till stallet igen.

Under denna avslutande skritt hann Lára skaffa sig "högklackat"... Som ni ser är broddarna (hon har bara två längst bak på varje sko ännu) inte ens i närheten av marken... Att satsa på tempo från första stund var m a o rätt satsning av mig! Och Lára var förståss nöjd att matte ÄNTLIGEN börjat utnyttja lite av hennes potential, både när det kommer till tempo och sträcka i galoppen! Det min häst önskar sig mest av allt just nu är antagligen fortsatt "snöklampsväder"!

Feltänk gav ändå ett trevligt resultat!

Snöig Lára väntade förväntansfullt vid grinden när jag kom till stallet idag!

Efter en uuuunderbart lång natt (precis vad jag behövde efter ovanligt knackig sömn p g a värken denna vecka) såg jag verkligen fram emot en härlig ridtur ute i "julkortslandskapet"! När kylan dessutom tagit paus och termometern bara visade -3 grader tyckte jag det var läge för en längre sväng. (Och som vanligt behövde jag ju aldrig fundera på vad "Lára-ju mer springa desto bättre" skulle tycka om den saken!) 

Bestämde därför att det var hög tid att göra ett första försök med "vinterrundan" - där man rider in vid gamla soptippen och sedan fortsätter genom skogen och över myrmark innan man åter kommer ut på bilvägen borta mot Avan till. Min förhoppning var förståss att alla de blöta partierna skulle ha frusit på nu, samtidigt som det inte är mer snö än att man ganska lätt kunde avgöra hur "springbart" underlaget var. 

Men så här såg delar av vägen ut... (detta är inte ens det värsta partiet) och då var vi inte i närheten av myrmarkerna ännu... Lára och jag gjorde ändå ett tappert försök utifrån devisen "det kan väl bara bli bättre?!" Men lera och vatten i kombination med snö visade sig inte vara någon bra idé... Det bildades rejäla styltor under hennes hovar och vårt försök att bli av med dem genom att galoppera slutade med att hennes fyra hovar plötsligt for åt var sitt håll..

Jag hoppade av och försökte slå ur hovarna, men inblandningen av lera gjorde styltorna extra hårda... och med mina vinterstigbyglar i komposit vågade jag inte heller slå hur hårt som helst... Vände därför och började gå tillbaka ner mot bilvägen, med "Bambi" halkandes efter. Innan vi var nere på bilvägen igen lyckades jag dock hitta en träbit som inte var fastfrusen i marken och med den bankade jag till dess Lára åter hade "lågskor" igen - och därmed också broddar som faktiskt nådde ner till marken! Vid nästa försök att rida denna runda ska jag se till att ha en hovkrats med i fickan!

Min plan hade ju varit att vi skulle undvika bilvägen så långt det var möjligt idag... men planen hade ju dessutom varit en lite längre ridtur och då kunde vi ju inte vända hemåt så här snart! Så åter nere på bilvägen fortsatte vi bort mot Alviksträsk. I början halkade Lára lite - uppenbarligen hade nya styltor börjat bildas i hovarna - men det var inte värre än att lite tölt fick dem att lossna själva efter en stund. Halkandet hade även gjort henne spänd i kroppen - vilket inte var konstigt - men även detta problem gick att lösa, med skrölt resp några galoppintervaller.

I korsningen vid sjön vände vi hemåt igen - och då fick jag uppleva det som gjorde att ridturen trots allt kändes som en stor framgång! Nämligen samlad tölt på en häst som kändes helt mjuk i kroppen, utan minsta mikrogram i handen och som bar sig i en riktigt trevlig form!!! WOW!!! Mindes Atlis ord om att  slappna av och bara "glida med" som belöning till min duktiga häst. Och egentligen hade jag förståss velat fortsätta så hela vägen hem!

Men då var det ju den där lilla detaljen att om man inte försöker höja ribban så kommer man aldrig vidare heller... (Hörde verkligen både Atlis och Sylvias ord om detta inom mig!) Så efter en stund började jag ändå jobba för att samla henne ÄNNU mer, trots att det förståss innebar att den där härliga lösgjordheten försvann... Det var alltså bara att försöka lösgöra igen i denna grad av samling - verkligen inte det lättaste... Men den dag vi fixar det kommer jag ju inte att ångra mig!!!

Det märktes på Lára att detta var riktigt jobbigt - så efter en stund fick hon varva ner i trav innan det blev en ovanligt lång skrittsträcka hem. Och när matte sedan skärpt till sig och efter evighetslånga sekunder TILLSLUT serverat Lára hennes rättmätiga kraftfoder verkade svarta damen ytterst nöjd med tillvaron!

Även idag fick hon föresten äta hö när jag sadlade - och precis som igår gjordes alla arga utfall BORT från mig... detta ska jag verkligen fortsätta med! (Jo, snacka om att hon kan styra sin matte PRECIS dit hon vill!!!)

Vem överlistar vem, egentligen...?!

Lára i hagen - mars 2012

Eftersom det är fredag idag jobbade jag bara fram till lunch - och åkte sedan direkt till stallet för en omgång sjukgymnastik med världens bästa PT! Hästarna hade just fått sitt lunchhö, så jag började med att borsta Lára ute i hagen. Tog sedan med en tuss hö in i stallet för att låta henne fortsätta äta medan jag gjorde oss klara för ridning. En spännande del i detta var att jag ju måste binda henne med väldigt långt grimskaft om hon skulle nå ner att äta från golvet. Vilket samtidigt skulle göra det ovanligt svårt för mig att hålla mig undan från hennes bitande tänder...

Men till min förvåning blev det faktiskt vår mest odramatiska sadling hittills! Visst slängde hon hotfullt med huvudet mot mig ett antal gånger, men gjorde faktiskt inte ett enda utfall för att bitas! "Nu har jag överlistat dig - i fortsättningen ska jag distrahera dig med hö!" tänkte en belåten matte! För att i nästa sekund börja reflektera över vem som egentligen överlistat vem...  :-D

Trots alla rapporter om snökaos i Skåne, Stockholm och Bureå så har vi bara haft 2-3 cm snö i Luleåområdet... Men det senaste dygnet har vi fått ytterligare ca 5 cm fluffigt vacker "julbonadssnö" - härligt!!! Det blir ju både vackert och bättre underlag för hästarna!

Lára och jag testade detta underlag genom att rida längs bilvägen bort till korsningen vid sjön. Värmde upp genom att varva alla fyra gångarterna och avslutade uppvärmningen med att upptäcka att jag faktiskt kunde samla "speed-damen" lite i galoppen! Där har vi ytterligare något att träna på i vinter! (Tur att vintern är lång här i Norrbotten!)

I korsningen vid sjön jobbade jag en stund på volt med att vända in henne för ytterhjälperna - ett mycket bra verktyg för att få hästen mellan hand och skänkel. Allt voltarbete är ju dock lättare på ridbanan - när inte någon riktning så tydligt betyder HEM! Lára gjorde - som vanligt - några försök att övertyga mig om att huvudet i riktning hemåt borde betyda: "full fart framåt/hemåt!" Och när hästen vräker sig på bettet är det ju SÅ lätt att bli stum i handen och starta en dragkamp du aldrig kan vinna... Men till min glädje kom jag denna gång faktiskt ihåg Atlis ord om att handen istället måste vara ÄNNU rörligare. Och som genom ett trolleri var min häst åter bli lätt i handen och lyssnade på mina små förhållningar! Tänk vilken lycka det kan vara när man någon gång får känna sig normalbegåvad!

(Det är annars ett stående skämt vid våra ridkurser - att den som tror sig vara normalbegåvad bara behöver rida några lektioner för att inse hur det EGENTLIGEN ligger till med den saken... För man märker snart att instruktören måste upprepa samma instruktioner, igen och igen och igen...)

Under hemvägen blev det mycket tölt! Tempot var visserligen alldeles för "mitt emellan" för att Sylvia skulle ha godkänt det. Men Lára tog verkligen i med bakbenen och jobbade i en trevlig form - så jag var riktigt nöjd! När hon sträckt ut överlinjen riktigt fint i trav en stund satt jag av och gick sista biten hem.

Tillbaka i stallet tänkte jag att Lára först skulle få äta upp den sista kvarvarande hötussen, innan jag gav henne kraftfodret. Men hon ignorerade tussen totalt... Och när jag tillslut tog lite hö i handen för att ge henne fnös hon bara åt mig... Budskapet var mer än tydligt: "Jag ska ha RIKTIG mat!!!" Så hennes väldresserade matte serverade förståss den välfyllda kraftfoderhinken istället. För det var ju det där med vem som överlistar vem...egentligen!

Modern twist på gammal tradition

På väg till residenset för adventsfika i söndags passerade vi museiparkens härliga skyltsöndag av traditionellt snitt, med försäljning av granriskransar, hembakat fikabröd, hantverk m m. Men allt var ju inte riktigt så traditionellt som man kunde tro vid första anblicken...! Det fanns ett helt marknadsstånd med julbonader och -dukar av denna typ. Och Eva, som förståss varit där en första runda redan på förmiddagen, kunde meddela att det var VÄLDIGT utsålt jämfört med tidigare. Så uppenbarligen är de mycket populära! Men ovanstående fanns i alla fall kvar i ett ex fortfarande!

Populär kan man inte säga att min kropp är just nu däremot... Efter en jobbig natt med mkt värk lyckades jag bara vakna till tillräckligt strax innan 8 för att meddela jobbet att jag måste vara hemma. Sedan stängde jag ögonen "en kort stund" och när jag öppnade dem igen hade klockan på något konstigt sätt rusat fram och visade nu 11.45... :-O  Och att jag vaknade "redan" då berodde nog mest på den krampande värken i ryggen...

När jag stapplat ner i köket serverades jag nästan omgående vad som väl nästan kunde kallas "lunch på säng" av min fortfarande sjukskrivne make. Det är faktiskt första gången jag behöver stanna hemma sedan hans fallolycka för fyra veckor sedan. Och jag måste väl ändå ge skröppliga kroppen lite cred för att den faktiskt väntade till dess Johan börjat få igång viss rörlighet i armen igen, så att jag faktiskt kunde ha lite nytta av honom en dag som denna!

Ute är det faktiskt bara -15 grader nu. Jag skriver "faktiskt" eftersom det både är mildare än igår och att det dessutom "kändes" som betydligt mer i min kropp under natten och morgonen. Ska se om jag tar mig iväg till simhallen en sväng lite senare i eftermiddag för ett par omgångar i deras ångbastu. Det gäller ju sedan att lyckas vrida tillbaka dygnet - för jag hoppas ju att kroppen tillåter jobb igen i morgon!

Det blir många vilodagar för Lára den här veckan... ska ju dessutom på hockey i morgon med Eva för att se derbymatchen mellan Luleå och Skellefteå så då hinner jag inte rida. Men på fredag är det förhoppningsvis dags för en rejäl dos lycko-Lára igen!

Kallt!!!

Termometern visar 21 minusgrader här i Kyrkbyn - och kylan får den gamla timmerstommen i vårt hus att knaka plågat... och det är väl ungefär vad som händer med min kropp i kylan också...? Det hela skulle kunna sammanfattas i tre bokstäver: ONT...

Att jobba var alldeles tillräckligt för mig idag - så Lára har därför vilodag. Men Eva red henne igår, så någon större nöd på går det väl inte på "svarta faran"?! Men det är bara att hoppas att mattes kropp skärper till sig framöver.

Edit: pratade nyss med Eva och hon berättade att det varit lika kallt ute på F21 när hon kom till jobbet i morse. Efter en stunds funderande hade hon därför valt att lämna cykeln olåst. Att låset skulle frysa kändes helt klart som en större risk än att den skulle bli stulen vid 21 minusgrader! Mycket riktigt stod den också kvar när det var dags för henne att cykla hem igen. Och jag är inte förvånad - det kan väl inte vara allt för många som cyklar frivilligt i den här kylan??! 

Adventsfika på Länsresidenset

På väg till Residenset: Johan, Eva och Johan.

Norrbottens nye landshövding Sven Erik Österberg, hustrun Ann-Marie och hunden Sigge hälsade alla välkomna!

En av residensets vackra salonger. 

LCHF-fika var tyvärr en bristvara... med de hade ju Earl Grey-te i alla fall!

Och det var faktiskt vi som "stängde stället"! Vi satt där och pratade och hade så trevligt när vi plötsligt hör en röst: "Jo, men här är det faktiskt några kvar!" Det var landshövningen m fru som gick runt för att se om alla hade gått hem. Så då fick vi en extra pratstund både med dem och Sigge (hunden alltså). 

Vi skojade om att be landshövdingen fotografera oss innan vi gick - men det fick bli kamerans självutlösare som fixade den avslutande bilden. 

Oj, är det så här jag tycker??!!

"Jag tycker som du, vad tycker du?" sa jag till frissan idag - som vanligt. Och så här tyckte jag uppenbarligen! (Nu har hon dock fönat det rakt - men det kommer ju inte att hålla i sig i längden.) Men härligt att det "vinterröda" är tillbaka efter en sommar och höst med olika bruna toner! 

1:a Advent!!!

Arkivbild från 2010 - i år har vi bara knappt 2 cm snö ännu... Men sol verkar det bli i år också! Och alla de som hävdar att Gammelstads Kyrkby är allra vackrast vintertid har ju inte helt fel...! Och frågar ni mig så är 1:a advent verkligen en av decembers absoluta höjdpunkter!

Idag ska vi till länsresidenset för att välkomna Norrbottens nye landshövding när han bjuder på adventsfika! (Jo, det är nyordning - den tidigare landshövdingen hade alltid trettondagsfika. Jag lyckades få tag i biljetter för ett par år sedan och vi bjöd med Eva och en kompis till henne. Och Johan får fortfarande något drömmande i blicken när han tänker på de hembakta wienerbröden... Verkligen klockrena i hans HCHF-diet dessutom!!! I år lyckades Eva få biljetter och "bjuder tillbaka"!)

För ytterligare lite stämning kommer ännu en "favorit i repris" - som Johan filmade här uppe vid kyrkan 3:e advent förra året:



Lára får stå ut med vilodag idag, trots det fina vädret. Förutom landshövdingen prioriterar jag besök i kyrkan i eftermiddag, med förhoppning om att få både höra och sjunga MASSOR av de underbara adventssångerna!

Trevlig första advent!!!

Ute i kylan...

Dagens outfit - inkl den balaclava jag fått låna av Johan för att försöka motverka effekten av min superventilerande ridhjälm. Men jag skulle ha behövt en som var vindtät bak - eftersom hjälmen där är skuren så att nackrosetten (där massor av muskler fäster) ligger oskyddad. Jättebra under ett svettigt ridpass sommartid - men med dagens isande vindar gjorde istället riktigt ont... 

Termometern visade visserligen bara -12 grader idag men vinden gjorde så att köldfaktorn definitivt drog iväg REJÄLT nedåt... Jag undrade först HUR mycket... men insåg sedan att jag helt inte ville veta! Trots detta blev det en timmes ridpass för mig och Lára. Det gäller ju att passa på när man har möjlighet att vara ute i dagsljuset!

Radarparet Tildra och Lára i skogskanten, när jag kom till Mariebäck idag. När jag ropade och visslade på min häst gjorde hon som hon brukar: vände sig först mot Tildra som om hon rådfrågade henne om huruvida hon skulle nedlåta sig att komma på inkallning. Sedan började Lára skrapa så där uppfodrande med vänster framhov, som för att säga att jag faktiskt fick skynda mig dit med något gott! Innan hon efter en liten stund ändå bestämde sig för att gå bort till mig vid grinden. (Självklart inte för att jag bad henne utan för att hon råkade känna för det just då...)

Trots kylan inledde vi ridpasset med att under en lång strund sträcka ut hennes överlinje ordentligt i skritt. Men sedan övergick vi till galopp "av alla möjliga varianter" - KALLT för ansiktet med värmande för resten av kroppen. Och alla gånger utom en var vi dessutom helt överens om vilken galopp vi skulle ägna oss åt! 

Red mot Avan och tog in i skogen på vår "travslinga 2". Men en bit in i skogen blev det TVÄRSTOPP! Lára vibrerade i hela kroppen och även jag hörde det knaka inne i skogen bara en kort sträcka längre fram, men skogen där är väldigt snårig så det gick inte att se vad det var där framme. Jag började ropa och sjunga högt - för att skrämma undan möjliga älgar - medan vi försiktigt fortsatte framåt. Men fortsatta knakanden indikerade att vad det än var där framme så verkade det inte ha några omedelbara planer på att avlägsna sig... 

Bestämde mig därför för att vända tillbaka ut till bilvägen igen - och lyckades också övertyga Lára att vi skulle göra detta i kontrollerad skritt. (Vi var dock inte alls särskilt överens om den saken till att börja med... ) Istället för travslinga blev det sedan en rejäl omgång kalhyggesskritt - d v s jättebra muskelträning! 

På hemvägen tjatade matte om den där totalt onödiga samlade skritten igen... Lára tyckte förståss att det var ett katastrofalt slöseri med "springmöjlighet", men med lite övertalning gick det ändå riktigt bra! Och efter ett antal övergångar samlad skritt till dito och riktigt långsam tölt fick hon faktiskt även gasa på i ökat tempo tölt! ÄÄÄÄÄÄÄNTLIGEN!!! utropade hon förståss och ångade fram med glatt spetsade öron!

Jag satt av och gick sista biten hem för att försöka få lite värme i min stelfrusna kropp. Vilket uppvägning av kvällshö samt fodring av lunchhö i hagarna också hjälpte till med. Är det lika isande vindar i morgon ska jag nog satsa på Woodfieldrocken utanpå varma kläder. Den är visserligen inte fodrad, men i o m att man då har ett vindtätt "överdrag" från halsen och ner till fotlederna (samt att den samlar in värme från hästen) gör att det blir riktigt varmt! 

När jag var yngre brukade jag rida barbacka på vintern när det var kallt - eftersom man då sitter direkt på hästens varma rygg. Men min superkittliga dam skulle antagligen vara snabb med att kasta av mig ifall jag försökte med något så obehagligt... 

U2-kväll igår som jag trodde!

En av alla de klassiska U2-låtar vi fick avnjuta igår under Pro Bono-kvällen! Ett arrangemang som inte bara var väldigt trevligt för oss som var där utan också inbringade hela 100.000 kr till fattiga barn.

Bandet Vinterrock ("Sveriges bästa band i vår prisklass") förstärkta med Norrbotten Big Band under den avslutande "Angels of Harlem".

Enligt Röda korsets definition finns faktiskt 1.300 fattiga barn i Luleå och med dessa pengar kommer Svenska Kyrkan att kunna hjälpa många av dessa med t ex nya kläder, lite julmat, en julklapp etc. Av representanterna från kyrkan som var på plats fick vi höra att behoven är så mycket större än vad man kan tro... T ex om den enstamstående mamman med tre tonåringar, vilka bara fick utöva en idrott vart tredje år - alltså ett barn per år. För att man helt enkelt inte hade råd med mer.

(Att Handelsbanken i Luleå var en av huvudsponsorerna till kvällens engagemang kändes bra! Här om året skänkte vi - istället för julkort till kunderna - pengar till Kyrkans hus här i Luleå som ordnar julfirande för barn som av olika anledningar inte kan eller får vara hemma på julafton. Mitt i vår välfärd är det nämligen varje år ca 120 barn som kommer till deras julfirande... Fantastiskt att det finns - men verkligen hemskt att det behövs...)

Och Pro Bono-koncerten var verkligen ett bra initiativ av Vinter reklambyrå och Vinterrock!!!