Woodfieldväder

The Queen of Mariebäck (liggande i mitten) - omgiven av sina hovdamer!

Bilden är från igår - idag regnade det ordentligt när jag kom till stallet för att morgonfodra. Lára fick komma ut ur hagen och beta gräs medan jag utfodrade övriga.  Sedan fick hon stå i en box med en REJÄL portion hö och fleecetäcke på för att torka lite medan hon åt frukost. 

Med förhoppningen att hon skulle hinna äta riktigt mycket hö tog jag god tid på mig med min egen frukost i Josefshallen. Hade söndags-DN med mig och njöt av flera koppar te medan regnet smattrade mot plåttaket. Riktigt mysigt!

När jag efter nästan 1,5 timme kom tillbaka till stallet möttes jag av en påtagligt upprörd Lára. Här hade hon fått stå i en box så länge att det nästan börjat växa mossa på henne!!! :-O  Och som enda sällskap hade hon haft en hög gammalt hö, som hon ledsnat på för lääääääänge sedan! Blixtarna från hennes ögon visade med all önskvärd tydligen att detta verkligen inte var en behandling som anstår the Queen of Mariebäck!!! Till min glädje hade hon ändå ätit upp nästan allt hö, fast det kanske var ännu ett bevis för hur desperat hennes situation blivit?! 

Det hö som fortfarande fanns kvar bevärdigades dock inte med en blick... förrän jag började borsta henne inne i boxen. Då plötsligt satte hon igång att äta med god aptit igen - den här "borsteffekten" på hennes matlust är verkligen intressant!

Dagens ridpass började på ridbanan. Igår var det ju vääääldigt tydligt vad vi behövde jobba med efter de senaste veckornas ridning på hackamore: böja, böja, böja!!! Tänkte på Atlis ord: "Stora problem - små volter. Små problem - stora volter". Och hans konstaterande att "De flesta tenderar att rida större volter än vad deras kapacitet för ögonblicket räcker till för..." Alltså blev det microvolter och microåttor för oss. Först i skritt och sedan i skrölt. Och efter Eyjolfurs instruktioner gjorde jag många varvbyten och många micropauser i skritt. Tillslut började vi också få lite längd på halsen och då lät jag volterna bli något större. 

Avslutade ridningen på ridbanan med samlad skritt och dito tölt, samt lite tempoväxlingar i tölt varvade med nedtagningar m h a töltpiruetter - som Atli rekommenderade som ett sätt att träna in en större snabbhet och lätthet i ridningen som på sikt resulterar i högre grad av samling.

Sedan lämnade vi ridbanan och red upp bakom bommen för att träna ökad tölt. Efter en sträcka samlad tölt där hon verkligen jobbade på med bakdelen och ryggen så gasade vi på nästan ända bort till vändplanen. Det borde väl motsvara två varv på en ovalbana i alla fall, tycker jag. Efter microvolter i skritt på vändplanen vände vi hemåt igen. Lyckades också prestera riktigt bra samlad skritt trots att vi inte hade något staket att stödja oss emot. Och sedan riktig racertölt på hemvägen!!! Till min glädje var det lättare att hålla henne mjuk i ökade tempot än igår. 

Det är så roligt att känna både hur Lára hittar tekniken och balansen allt bättre samtidigt som jag bättre och bättre lär mig hur jag ska förebygga resp parera taktproblem. Något som blev väldigt tydligt idag var att jag ska tänka på precis samma sätt när hon blir för hög i formen i ökade tempot som i arbetstempot: att öka drivningen samtidigt som jag kramar på tyglarna. Då kommer jag åt grundproblemet: att vi "tappat" bakdelen lite. Märker också att "hackamoreridningen" haft en positiv inverkan på mig: jag har blivit bättre på de där STORA eftergifterna som Atli vill se efter varje förhållning! 

När vi var nästan hemma och vi gjort en nedtagning till arbetstempo tölt, för att träna på att "bromsa bakifrån", vände jag tillbaka för att låta henne sträcka ut i trav en liten stund. Men just när jag började tänka att det kanske skulle få räcka för idag tappade Lára framåtbjudningen och började trava i zickzack fram och tillbaka över vägen som signal att hon tyckte vi skulle vända. Och då blev ju matte obstinat och fortsatte att trava en lång stund till. Så den avslutande skritten hem blev ju också betydligt längre än jag först tänkt mig. Under denna var det dock inget problem med framåtbjudningen...! Lára arbetade kontinuerligt med att övertyga matte om att skritt i lång, låg form var ett oerhört slöseri med ridtid... men hon hade inga större framgångar...

Tillbaka i stallet fick Lára mumsa kraftfoder medan jag passade på att träna på mina övningar i Basal kroppskännedom. Var ensam i stallet så det gick ju bra. (Man ska helst vara ensam, för att verkligen kunna fokusera på varje detalj i de små, precisa övningarna.) Det ingår några övningar som, när jag får till dem, verkligen löser upp mycket av mina spänningar i bröstryggen. En oerhört härlig känsla när jag känner hur blodcirkulationen kommer igång ordentligt i det området igen!!!