Plötsligt händer det!!!

När jag kom till Mariebäck på förmiddagen låg Lára och sov utanför kyrkan. Och det trots alla knott!!! (Halvsystrarna Mysla, Hremsa och Ljufa, alla e Berserkur, i bakgrunden.)  Väl inne i stallet blev det dock tydligt att hon ändå irriterats av deras bett - för första gången någonsin tyckte hon faktiskt inte att det var obehagligt utan t o m  SKÖNT när jag borstade henne! Även under magen!!! "Plötsligt händer det!" som de säger i reklamen. Fast sedan kompenserade hon med att leva rövare när jag skulle sadla. Och jag som hade börjat undra om jag fått med mig fel häst från hagen fick därmed bekräftat att ingen bytt ut henne i smyg!

Det blev ett pass på ridbanan för oss - vilket inte riktigt utvecklade sig som jag tänkt mig... Efter igångskrittning med bl a gymnastiserande sidförande tyckte jag nämligen att det var läge för Atliuppvärmning med trav på volt. Något som kommit lite i skymundan sedan Eyjolfur-kursen, då det blivit mycket "kasta toppi" istället... Blev dock snabbt varse att Lára helt enkelt strukit "trav på volt" från sin vokabulär - så det hela urartade snart till ett mindre världskrig. Jag hade dessutom börjat i det svårare högervarvet - och Lára förklarade med all önskvärd tydlighet att hon verkligen inte tänkte nedlåta sig till att trava på liten volt. SÄRSKILT inte med böjning i innersidan... Och då tjurade förståss matte ihop ännu mer...

För att ha en chans att hålla emot på tygeln när hon försökte räta ut sig men samtidigt ge lös tygel så snart hon gjorde rätt tog jag stöd med handen mot mitt inre knä. Avpassade längden på tygeln så att den var lös när hon höll böjningen och sträckt om hon rätade ut sig. Ibland lyckades hon ändå räta ut sig (hon slänger iväg huvudet, för att jag inte ska hinna parera) - och då stod hon på bakbenen... Jag fokuserade på att hon skulle vara böjd och skulle gå fram (att flytta pisken till innerhanden var en stor hjälp!) Det blev mååånga varv i "ilsken tölt" innan hon tillslut kunde tänka sig att trava. Och då gör hon det plötsligt hur lätt som helst! För ingenting är ju egentligen svårt för den här damen - det är bara PRINCIPEN som får henne att protestera så våldsamt.

Vid det här laget var hon redan rejält svettig - och vi höll ju egentligen bara på med uppvärmningen... Men det är väl inget som är så svettframkallande som lite hederlig ilska?! Efter en skrittpaus gav jag mig sedan på den samlade skritten - också detta först i höger varv. När jag tillslut var nöjd och smög över i tölt varvade vi ökningar med nedtagningar genom Atlivändningar. Lyckades verkligen aktivera Láras bakben ordentligt och fick känna på lite härligt bensprattel!

Det blev ett kort töltpass, i o m att hon uppvärmningen blivit betydligt mer ansträngande än jag hade tänkt. Började sedan nedvarvningen med mer trav i höger varv (och slapp dramatik den här gången.) När jag sedan lät henne trava längs spåret i höger varv önskade jag så att ett tävlingsdomare funnits på plats och gett oss poäng! För den traven gick verkligen inte av för hackor! Hon tog verkligen i ordentligt bakifrån, men utan att det gick fort. Bakbensstegen var så kraftfulla att hon nästan skickade mig ur sadeln - och halsen var föredömligt lång! WOW!!! En riktigt, riktigt häftig känsla! Tänk om vi någon gång skulle komma i närheten av det där på tävling...!!!

Efter en lång avslutande skritt fick duktiga hästen duscha i spolspiltan. Och precis som när jag borstade henne innan ridpasset stod hon bara och njöt! Efter lite kraftfoder och en rejäl "marinering" i insektsmedel fick hon så gå tillbaka till sin flock. Som hälsade henne med glada gnäggningar!

(Hon verkar klia sig endel i svansen nu... Förra sommaren kliade hon ju plötsligt av sig stora delar av man och svans - utan några tecken på exem. Det är därför hon får gå med exemtäcke nu. Jag tvättade svansroten med clorhexidinschampo och smorde sedan med "superbra hästsalva" som ska ha klådstillade effekt. Hoppas att det hjälper, så att hon får behålla svansen i sommar!!!)