På väg till stallet i morse hörde jag på radion att Försvarsmakten skulle fira nationaldagen med överflygning av JAS-plan i Luleå, Boden, Älvsbyn, Piteå och Skellefteå. Konstigt nog glömde de nämna metropolen Mariebäck... men flygplanen utgjorde ändå ett svenskt inslag i vårt firande, som i övrigt bestod i att rida isländska hästar för en isländsk instruktör - fast i svenskt regnväder.
Var ju så OERHÖRT nöjd med min duktiga häst efter gårdagens två ridpass, så jag undrade om vi verkligen skulle kunna komma upp till samma nivå idag. Men det skulle faktiskt visa sig bli ÄNNU bättre! Inför dagens första ridpass sa Atli (han börjar och avslutar varje ridpass med en kort teoristund) att vi idag skulle få jobba med att öka lättheten i hästen - att få snabbare reaktioner. "Vill du samla hästen mer kan du inte göra det med muskelkraft - för då startar en dragkamp du bara kan förlora. Utan det är genom att få hästen att svara snabbare och snabbare på dina hjälper."
Han påminde också om sin käpphäst att en lyckad övning är när du "irriterat" hästen, fått önskad reaktion OCH BELÖNAT reaktionen. Det är när du belönar genom att "låta hästen vara ifred" som den lär sig!
Uppvärmningen började förståss med skritt och trav på volt. Atli påminde om att det är tyglarna som ska kontrollera bogarna och skänklarna bakdelen - och jag märkte att det fungerade väldigt bra att sidföra i skritt om jag flyttade ytterhanden in mot halsen. Det lilla räckte faktiskt för att kontrollera ytterbogen i rörelsen! Sedan fick vi rida "kasta toppi" längs spåret istället för på volten - och ställa hästarna utåt för att få längd på halsen. När det sedan var dags för samlad skritt fick vi även då använda utåtställningen. "Ta dig alltid god tid med samlade skritten - då får du en lösgjord och allt starkare häst!" sa Atli.
När vi sedan gjort övergång från samlad skritt till tölt var det dags att jobba med den där "lättheten". Jag fick först göra några "Atlivändningar" (töltpiruetter) där han hela tiden betonade hur viktigt det var att jag var mjuk i handen trots att vändningen skulle gå snabbt. Nästa steg blev att gasa på i tölten, för att sedan ta ner tempot igen genom en Atlivändning. Gasa på, ta ner tempot i ny vändning o s v. Och då började det hända grejer!!! "Jättebra, jättebra - nu har vi STORA rörelser - fantastiskt bra!" utropade Atli. Och jag kände verkligen hur hon kommit in med bakdelen och upp med bogarna! Trots att jag fortfarande red på hackamore! Önskar verkligen att jag hade kunnat se hur det såg ut, för det kändes så häftigt!!! (Sussie, som red samtidigt på banan, kommenterade efteråt att Atli verkligen sken som en sol när han berömde oss!)
Efter detta fick vi varva ner en ganska lång stund i trav på volt. "När hon jobbat så ordentligt i tölten är det extra viktigt att avsluta med ordentlig avslappning!" sa Atli.
Under lektion två fick vi jobba vidare på samma sätt - varför ändra på ett vinnande koncept?! Även nu kändes Lára riktigt, riktigt fin!!! Som avslutning sa Atli att jag ska lägga in korta stunder med denna högre nivå av samling under varje ridpass, för att successivt göra henne allt starkare. Men stunderna får inte vara för långa och jag måste vara VÄLDIGT noga med nedvarvningen efteråt - för att inte riskera att få en spänd häst istället för en samlad.
Nu känner jag mig helt slutkörd - efter att ha avverkat en hel tävlingssäsong och dessutom en ridkurs på bara 12 dagar... Det känns i kroppen också - så det blev inte så mycket sömn i natt. Men nu ska i alla fall Lára få en vilodag innan Eva kommer och rider ut med henne på fredag. Matte får däremot finna sig i att arbeta - men det är ju bara två dagar till helgen, som tur är!
Konstaterade föresten att det gick så oerhört bra för alla på den här kursen. Trots att vi alla i teorin borde ha massor att "reparera" efter tävlingarna. ("När man tränar sätter man in på kontot och när man tävlar tar man ut...") Men när jag nämnde det för Madde sa hon att vi ju tränat hela vår låååååååååånga vinter och när vi dessutom har så extremkort tävlingssäsong hinner vi inte hamna på minus. Ja, eftersom alla verkligen presterade på topp under kursen så bestämde jag mig för att tro på hennes resonemang! :-)
Var ju så OERHÖRT nöjd med min duktiga häst efter gårdagens två ridpass, så jag undrade om vi verkligen skulle kunna komma upp till samma nivå idag. Men det skulle faktiskt visa sig bli ÄNNU bättre! Inför dagens första ridpass sa Atli (han börjar och avslutar varje ridpass med en kort teoristund) att vi idag skulle få jobba med att öka lättheten i hästen - att få snabbare reaktioner. "Vill du samla hästen mer kan du inte göra det med muskelkraft - för då startar en dragkamp du bara kan förlora. Utan det är genom att få hästen att svara snabbare och snabbare på dina hjälper."
Han påminde också om sin käpphäst att en lyckad övning är när du "irriterat" hästen, fått önskad reaktion OCH BELÖNAT reaktionen. Det är när du belönar genom att "låta hästen vara ifred" som den lär sig!
Uppvärmningen började förståss med skritt och trav på volt. Atli påminde om att det är tyglarna som ska kontrollera bogarna och skänklarna bakdelen - och jag märkte att det fungerade väldigt bra att sidföra i skritt om jag flyttade ytterhanden in mot halsen. Det lilla räckte faktiskt för att kontrollera ytterbogen i rörelsen! Sedan fick vi rida "kasta toppi" längs spåret istället för på volten - och ställa hästarna utåt för att få längd på halsen. När det sedan var dags för samlad skritt fick vi även då använda utåtställningen. "Ta dig alltid god tid med samlade skritten - då får du en lösgjord och allt starkare häst!" sa Atli.
När vi sedan gjort övergång från samlad skritt till tölt var det dags att jobba med den där "lättheten". Jag fick först göra några "Atlivändningar" (töltpiruetter) där han hela tiden betonade hur viktigt det var att jag var mjuk i handen trots att vändningen skulle gå snabbt. Nästa steg blev att gasa på i tölten, för att sedan ta ner tempot igen genom en Atlivändning. Gasa på, ta ner tempot i ny vändning o s v. Och då började det hända grejer!!! "Jättebra, jättebra - nu har vi STORA rörelser - fantastiskt bra!" utropade Atli. Och jag kände verkligen hur hon kommit in med bakdelen och upp med bogarna! Trots att jag fortfarande red på hackamore! Önskar verkligen att jag hade kunnat se hur det såg ut, för det kändes så häftigt!!! (Sussie, som red samtidigt på banan, kommenterade efteråt att Atli verkligen sken som en sol när han berömde oss!)
Efter detta fick vi varva ner en ganska lång stund i trav på volt. "När hon jobbat så ordentligt i tölten är det extra viktigt att avsluta med ordentlig avslappning!" sa Atli.
Under lektion två fick vi jobba vidare på samma sätt - varför ändra på ett vinnande koncept?! Även nu kändes Lára riktigt, riktigt fin!!! Som avslutning sa Atli att jag ska lägga in korta stunder med denna högre nivå av samling under varje ridpass, för att successivt göra henne allt starkare. Men stunderna får inte vara för långa och jag måste vara VÄLDIGT noga med nedvarvningen efteråt - för att inte riskera att få en spänd häst istället för en samlad.
Nu känner jag mig helt slutkörd - efter att ha avverkat en hel tävlingssäsong och dessutom en ridkurs på bara 12 dagar... Det känns i kroppen också - så det blev inte så mycket sömn i natt. Men nu ska i alla fall Lára få en vilodag innan Eva kommer och rider ut med henne på fredag. Matte får däremot finna sig i att arbeta - men det är ju bara två dagar till helgen, som tur är!
Konstaterade föresten att det gick så oerhört bra för alla på den här kursen. Trots att vi alla i teorin borde ha massor att "reparera" efter tävlingarna. ("När man tränar sätter man in på kontot och när man tävlar tar man ut...") Men när jag nämnde det för Madde sa hon att vi ju tränat hela vår låååååååååånga vinter och när vi dessutom har så extremkort tävlingssäsong hinner vi inte hamna på minus. Ja, eftersom alla verkligen presterade på topp under kursen så bestämde jag mig för att tro på hennes resonemang! :-)
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar