Viktmåttbandet avslöjar: lite häst för pengarna...

Lára får mumsa grönt gräs utanför hagen! Och i bakgrunden anar man Tildra som alltid följer Lára som en skugga... även om det råkar vara ett staket dem emellan, som synes! Fortfarande brun vinterpäls kvar... men den blir tunnare och tunnare så snaaaart har jag nog min vackra, svarta sommarhäst!!! Jag brukar alltid låta henne äta extra hö medan jag förbereder henne för ridning - men idag fick hon först grunda med grönt innan det var hödags. 

Efter ännu en superintensiv dag på jobbet lyxade jag till tillvaron ordentligt - genom att rida min FINA häst! Det var dessutom soligt och så varmt att man kunde rida i kortärmat - det har vi ju verkligen inte varit bortskämda med i år! Hade bestämt mig för ett pass med hackamore på ridbanan. Upplever att det är SVÅRT att samla en häst på "hack" - men under Atlikursen förra veckan gick det ju riktigt bra, så jag ville passa på att jobba med de övningarna medan jag har dem i färskt minne. Under kursen lyckades jag ju till min (och Atlis) stora glädje rida fram lite riktig "benspratteltölt" - och även idag hittade jag faktiskt tillbaka till en sådan sekvens!

Mina och Láras träningspass börjar dock redan innan jag suttit upp. Innan man kan sitta upp på hästen måste den ju stanna/stå stilla. Och sedan tidigare har jag varit van vid att om jag stannar så stannar hästen - och så är det bara att sitta upp. Men inte med Lára... Första gången jag skulle rida på henne tog jag mig helt enkelt inte upp förrän Sylvia kom och hjälpte mig. Och sedan hade vi en låååång period då det krävdes att jag grälade ordentligt på henne innan jag fick sitta upp. Men under Eyjolfur-kursen insåg jag vad som verkligen gjorde susen! Jag måste vara JÄTTETYDLIG med att hon ska stanna precis när jag säger åt henne (t ex genom att vifta lite med pisken framför henne). När det funkar kan jag sitta upp utan problem. Ja, hon är t o m "parkerad" a´la Reykur så att hon står kvar och väntar även om jag går iväg för att hämta något jag glömt. Om jag däremot inte varit tillräckligt tydlig redan i "stoppet" så stökar hon på, trampar runt mig, knuffas, hugger efter mig när jag ska lägga tyglarna över halsen m m. Tala om att det är en ENORM skillnad - som två olika hästar!

Dagens ridpass inleddes med att länga halsen i skritt och trav på volt. Och jag kunde än en gång konstatera att alla år på ridskolan verkligen gjort att Lára lärt sig många luriga knep... När hon är duktig och länger halsen (vilket förståss belönas med STOR eftergift på tyglarna) passar hon på att "försvinna iväg" med ytterbogen... Så det gäller alltså att ge eftergiften bara med innertygeln och behålla kontakten på yttertygeln.

Efter "kasta toppi" var det dags för samlad skritt. Oj, så mycket lättare det går när det finns ett staket så att inte "fröken-gångjärn överallt" kan ta vägen riktigt var som helst! Tyckte faktiskt vi fick till en samlad, men lösgjord skritt riktigt snabbt idag! Men eftersom Atli flera gånger upprepade: "Stressa inte i samlade skritten - ge den mycket tid. För den betyder så mycket för att stärka hästen!" så försökte jag att inte ha för bråttom med övergången till samlad tölt.

När jag i tölten sedan varvade korta sekvenser ökningar med att ta ner tempot igen m h a en "Atlivändning" (töltpiruett) fick jag så uppleva en härlig sekvens med "benspratteltölt"! Lyckades inte bibehålla den så länge som på kursen, men vi hittade den i alla fall! Efter detta fick Lára varva ner i lugn trav på volt resp längs spåret en lång stund. Även detta enligt Atlis instruktioner.

Vad tror du slanka damen väger?

När min duktiga, duktiga häst sedan stod och mumsade kraftfoder tog jag fram viktmåttbandet. Nu har hon bara ytterst lite vinterpäls kvar, så måttet borde bli ganska rättvisande. Man brukar ju inte prata om en dams vikt, men jag tror inte Lára har något emot att jag nämner hennes 265 kg. Det var 280 kg senast jag mätte - men då hade hon rejält med vinterpäls fortfarande så jag tror inte alls hon gått ner sedan dess. (Testade en gång på Feykir att mäta både före och efter en helklippning. Trots att han bara hade tunn vinterpäls innan klippningen visade måttbandet en skillnad på 10 kg.) Jag tycker Lára är ganska perfekt i hullet - men vill med viktmåttbandet hålla koll på att hon inte börjar gå ner. Hon har musklat sig fint också - men det finns förståss alltid utrymme för ännu mer muskler!