Vattenhinder!

Efter den extremtorra sommaren har vi verkligen fått hysteriskt mycket regn de senaste veckorna! Med undantag för förra helgen har det regnat 15-25 mm nästan varje dygn! Det har kommit så mycket regn att marken är mättad, det har bildats små sjöar här och där ute i naturen... och när jag idag var på väg till stallet möttes jag av detta: vägen hade svämmat över! :-O  :-O  Och det berodde inte på att det blivit stopp i vägtrumman, där forsade det vatten, men det kom helt enkelt för mycket för att den skulle hinna ta undan!

 

Så här såg det ut från andra hållet.... sådana här gånger känns det tryggt med fyrhjulsdrift! Det skulle dock visa sig att detta inte vara det enda vattenhindret för dagen...

Det kändes verkligen RIKTIGT ruggigt när jag kom till stallet... regnet fortsatte falla och det var knappt +5 grader... BRRR!!!!! Det blev förståss Woodfieldrock och gummistövlar på och till min glädje hittade jag dessutom mina softshell-ridbyxor samt en ylletröja i Josefshallen. Och varma, vattentäta handskar! Utrustad med detta kände jag mig redo att trotsa elementen!

När jag hämtat in Lára från hagen fick jag börja med svettskrapan för att få bort det mesta vattnet ur hennes päls. Oj, så blöt hon var! Hon blev ju påtvingad en vilodag igår, så jag räknade med att jag skulle få "sota" för det på något sätt idag. Och mycket riktigt: för första gången på riktigt, riktigt länge skulle hon inte låta mig sitta upp i sadeln. Hon provade både att hugga efter mig och en stor del av det övriga registret... jag blev tvungen att ryta till RIKTIGT ordentligt innan hon skärpte sig. Jag hade mycket problem med detta de första veckorna jag red henne. Men sedan började det gå bättre och bättre. Och när jag fått sitta upp utan problem 15 gånger i rad slutade jag hålla räkningen. Fram till idag då... men jag tror inte hon kan rå för det, det bli något slags "system overload" ibland om hon har för mycket överskottsenergi och hon bara MÅSTE ta till något slags protest.

Därmed var det i alla fall fastställt att damen behövde få springa: mycket och fort. Så när jag red upp bakom bomen lät jag henne först galoppera hela vägen bort till vändplanen - och hon frustade i nästan varje galoppsprång! På ett ställe har ett träd fallit så att dess topp ligger på vägen. Det är inget stort träd så den sticker väl inte ens upp en dm från marken. I vanliga fall brukar vi bara springa rakt över den, oavsett gångart. Men nu hade det bildats en stor vattenpöl på vägen just bortanför, så Lára överraskade genom att ta ett låååångt språng över alltihop. Uppenbarligen tyckte hon det var ett lämpligt tillfälle att bevisa att man inte behöver heta Tornesch eller Ninja för att hoppa vattengravar!

Uppe på vändplanen fick hon pusta en stund medan vi jobbade med skritt på "volt med hörn" - där jag stämde av att jag kunde hålla henne på volten enbart m h a ytterskänkel och säte. Sedan hade jag tänkt galoppera tillbaka också. Men när Lára istället föreslog ökat tempo tölt så hakade jag på direkt! Insåg att det nog är  någon vecka sedan jag testade att gasa på ordentligt.

Efter en ny skrittpaus när vi närmade oss stallet, vände jag och lät henne galoppera bort till vändplanen igen. Den andra galoppen. Sedan följde mer voltarbete i skritt - denna gång flyttade vi ut bakdelen. (Snart är det Atlikurs igen, så det gäller ju att träna hans "paradövning"!)

När vi åter vände hemåt vidtog en livlig diskussion. Jag tyckte att vi skulle börja med samlad skritt, medan Lára försökte förklara att skritt är en helt onödig gångart och att det ABSOLUT inte finns någon anledning att skritta så sakta som möjligt! Men även om hon är väldigt uttrycksfull så slutar det ju med att hon gör som jag vill. Fast när jag sedan gav klartecken om högre tempo blev det drag under galoscherna! Hon rivstartade så att jag nästan riskerade en whiplash! Och jag fick uppleva riktigt häftig ökad tölt!

Tillbaka i stallet fick Lára stå med "raffset" på och äta sitt kraftfoder. Täcket har hon förståss fått ärva av Feykir  - men jag tycker egentligen det passar hennes kynne bättre! I o m att hon var blöt "både inifrån och utifrån", d v s både av regn och svett, så hann hon förståss inte torka... så jag letade fram ett fleecefodrat regntäcke som hon sedan fick ha på sig när hon gick ut igen. Det var ju också "arvegods" och jag kunde konstatera att det var VÄLDIGT stort åt henne... Men någonstans har jag ett till, får leta fram det och prova nästa gång. Kanske är det lite mindre i alla fall. Annars blir det att investera i ett nytt - fleecefodrat regntäcke är (förutom fleecetäcke) den typ av täcke som jag oftast använder. Tycker det är perfekt att lägga på svettig häst när det kommer nederbörd. Eftersom det var så kallt och regnigt idag gav jag hästarna ett extra mellanmål med hö i hagarna innan jag åkte från stallet. Hästar har ju den fördelen att så länge de äter håller de sig varma!