Ingen linslus - ännu i alla fall!

Lára ville visst inte vara med på bild - hon skyndade sig att vrida bort huvudet... Hm.... det är lika bra att hon vänjer sig och blir linslus istället, med tanke på vilken matte och inte minst husse hon "råkat ut för"!!! Men hon kanske aldrig blir som Feykir... han spetsade öronen så snart han hörde ljudet av Johans kamera!

Efter tre hela dygn utan ridning var det äääääntligen dags igen! Hade ont om tid, men ett kort ridpass ville jag absolut hinna med! Behövde dessutom ridningens smärtlindrande effekt - även om jag idag mår MYCKET bättre än de senaste dagarna. Det blev ett 40 min-pass på ridbanan, ett pass som kändes riktigt BRA!

Lára började förståss med racerskritt, men det räckte med att jag bromsade upp henne ordentligt en enda gång för att hon sedan skulle skritta lugnt och avslappnat! Det var som om hon sa: "Äh, jag skojade ju bara!!!" När vi skrittat igång några varv runt spåret började jag rida på åttkantig volt då jag bara svängde m h a ytterskänkel och vikt. Tyglarna fick bara användas till att påminna om formen och tempot.

När jag på detta sätt stämt av att jag i båda varven kunde hålla henne på volten m h a ytterskänkeln övergick jag till att flytta ut bakdelen i skritt för att uppmuntra henne att länga halsen. Hörde Atlis ord i mina öron: "STORA eftergifter när hon länger halsen!"

Nästa steg var trav på volt - och det gick verkligen över förväntan! Inte minsta tendens till racer-trav utan lugnt och fint i trevlig form!!! Passade på att trava ganska länge, eftersom hon jobbade så bra och verkligen behöver träna upp styrkan i dessa muskler!

Provade sedan att uppmuntra henne att länga halsen när vi töltade längs spåret. I början ramlade hon ner i trav ett par gånger, för att jag glömde driva tillräckligt mycket. Men sedan hittade vi ett riktigt bra flyt där jag hann agera med extra drivning just innan det blev trav.

Nästa steg blev att öka graden av samling, genom att göra övergångar från samlad skritt till tölt. Det blev några pet med pisken också för att tillföra extra energi, men kunde sedan ganska snabbt lösgöra henne igen. Då kändes tölten riktigt, riktigt trevlig!!!

När vi skulle avrunda på Atlivis med mer trav på volt var det uppenbart att jag under tölten "kommit åt hennes on-knapp" för nu krävdes många, många påminnelser för att undvika racer-traven... Försökte ändå hela tiden tänka på Atlis ord om att hålla henne på volten m h a ytterskänkeln och ge STORA eftergifter på innertygeln, "utan lös innertygel blir hon aldrig lös i sidan!" Tillslut lyckades vi ändå prestera vad jag tycker var godkänd trav i grundform i båda varven, så då var jag nöjd.

Nu var t o m Lára nöjd med att skritta i lång, låg form en stund - så det passade jag på att utnyttja! Det gäller ju att ta alla chanser att bygga rätt muskler på min ännu så omusklade dam!!!