"Liten fejkblomma stjälper ofta stort lass"

Inför Vindurs tävling var det VÄLDIGT tur att jag provred banan kvällen innan. Annars hade det aldrig blivit någon totalseger, utan det hela hade tagit abrupt slut redan efter ca 10 meter! Man rider in på kortsidan och vi hann knappt ut på långsidan förrän Lára först tvärstannade och sedan försökte fly. Alla mina försök att få henne att fortsätta framåt misslyckades. Undrade förståss vad det var som var så farligt, och insåg tillslut att det var blomman ni ser på bilden här ovan. "Hon upptäckte väl att den är fejk!" sa Fia! :-)

Och hade det inte varit för Fia och Ljúfa hade vi kanske aldrig tagit oss förbi denna häst-ätande plastväxt... Lára, som normalt alltid vill gå först, höll sig tätt, tätt bakom Ljúfa och vibrerade i hela kroppen när vi passerade. Men redan andra gången vågade hon gå först - även om hon fortfarande var spänd som en stålfjäder. Fjärde gången reagerade hon inte alls - och sedan under tävlingen var hon helt obrydd. Som tur var! Men vis av denna erfarenhet kändes det MKT viktigt att provrida banan kvällen innan även i Boden!

Den här gången samåkte Lára och jag med Kristin och Funi. Vi är nästan lika många från Mariebäck denna tävling som i Ske-å! Kul! Jag undrade förståss hur Lára skulle reagera när hon kom till travet, de flesta hästar bli alldeles överväldigade av alla intryck. Men hon har faktiskt varit där en gång tidigare, när ett gäng Miduriter hade uppvisning i samband med V75. Och jag tycker det märktes på henne att det inte var första gången. Visst tittade hon på allt möjligt, men hon var hela tiden kontaktbar.

Hade fått instruktioner av Atli att inte rida mer än 25 minuter idag, med fokus på lösgörande för att få henne att länga halsen. Red ut på själva travbanan, bredvid ovalen, och började från stillastående att uppmuntra henne att länga halsen. Sedan skritt på volt där jag först stämde av att jag kunde hålla henne på volten m h a ytterskänkel och vikt. Därefter flytta ut bakdelen och få henne att länga sig.

När jag övergick till trav på volt upptäckte jag till min glädje att det var mycket lättare att kontrollera yttersidan än tidigare! Måste vara all träning nu under kursen som haft effekt! När vi jobbat med att länga halsen i både trav och tölt på volt var det dags att ge sig i kast med ovalen.

Började med att skritta runt några varv åt båda hållen. När vi skrittade i vänster varv tittade hon VÄLDIGT mycket på den lilla sjön som ligger innanför travbanan - det var väl för att det blänkte i vattnet. Red lite arbetstempo tölt och några tempoväxlingar. Tänkte på Atlis tips att jag ska förbereda ökningarna i god tid. När jag gjorde så - och kom ihåg att hålla om med skänklarna hela tiden - blev det riktigt bra ökningar! En gång blev hon oren i takten, men då insåg jag att jag slutat driva... Klantigt! Så snart jag började göra det igen så kom takten tillbaka. Det var så roligt att "gasa på" att jag blev lite sen med nedtagningarna... får se till att skärpa mig där i morgon! Men en gång kom jag i alla fall ihåg hans tips att innan man börjar bromsa (och innan man tänker sidförande) ska man göra en förhållning och sedan ge STOR eftergift. Då har man bästa chansen till en bra nedtagning utan att hästen blir spänd. Och hela tiden när jag red hörde jag Atlis ord ringa i mina öron: "Håll henne lös, håll henne lös!"

Tränade lite galoppfattningar också. Gjorde dem från skritt och efter instruktionen från Atli. (Att vända sig utåt, ge några eftergifter på innertygeln som förberedelse och sedan ge galoppskänkel. Det gick inte riktigt lika bra som på Ersnäsovalen, men det blev rätt galopp varje gång i alla fall!

Avslutningsvis skrittade vi ett varv runt ovalen - ville påminna henne om att man inte BARA springer där. Fast en riktigt avslappnad skritt var inte så lätt att få till... vi hade nämligen blivit enda ekipage där och Lára trivdes INTE med att vara "den sista hästen i världen". Som tur var hann vi sedan ikapp Kristin och Funi på väg tillbaka till stallet.

Passade på att nyttja travets fina spolspiltor och tvättade Lára. Var in i det sista osäker på om jag skulle tvätta henne. Är inte alls i form i kroppen och vill inte påfresta i onödan... men samtidigt ville jag ju gärna passa på när det är så fina faciliteter. Och vill ju gärna ha henne extra fin på tävling också! Hade med mig schampo m m för att ha möjligheten i alla fall. Och det blev tvätt tillslut. I o m att hon är helklippt var det ju inte särskilt krävande att schamponera och skölja. Man och svans är ju tyvärr inte i närheten av Feykirs hårsvall, men då blir det ju å andra sidan lättvättat!

När jag vände hemåt hade Kristin lovat att kvällsfodra när hon var klar med sitt uppdrag i inskrivningen. Bussigt! Ju senare de får kvällsmaten desto bättre!