Matte stör!

Så här mysigt hade Lára det i höstsolen idag när matte kom och störde... Med Mysla, Hremsa och Tildra i bakgrunden. Men som tur var kunde jag erbjuda en dryg timmes ridtur i det härliga vädret - och sådant gillar hon ju!

Mjukade upp med sidförande i skritt och sedan värmde vi upp på Atlivis med en låååång sträcka trav i lång, låg form. Vet inte om det berodde på värmen, men det var i alla fall riktigt lätt att få henne att slappna av i traven idag så jag passade på att trava riktigt länge!

Efter lite tölt och sedan galopp uppför backen in i byn testade jag för första gången att rida in längs en skogsväg till höger, mitt emot första stallet. Eva berättade nämligen att hon ridit där för första gången i måndags. Jag har själv aldrig reflekterat över att vägen finns. ö h t Men nu kunde jag konstatera att hennes beskrivning stämde: efter en kurva i början så var det sedan en helt rak väg som fortsatte så långt man kunde se! Vägen var ganska ojämt och bitvis rejält blöt, men Lára föreslog ändå att vi skulle galoppera. Och då hon självmant valde en väldigt lugn och kontrollerad galopp, samtidigt som hon verkligen är så säker på foten som man kan bli, så lät jag henne göra det.

 Vände hemåt igen innan vi nått vägens ände - den verkade ju som sagt fortsätta hur långt som helst. Och på tillbaka vägen fick Lára faktiskt finna sig i att skritta. Något som hon ganska snart accepterade och t o m kunde gå helt avslappnad, med nästan hellång tygel. Skritt är den gångart där hästarna använder flest muskler - och i o m att det var ojämn terräng så att hon behövde lyfta ordentligt på sina fötter antog jag att denna skrittpaus var MKT bra för henne! Hon behöver ju verkligen bygga upp muskler igen efter "mammaledigheten". Och eftersom skritt normalt inte hör till hennes favoritgångarter gäller det att passa på när man kan få henne att ändå slappna av och sträcka ut sig i skritten!

Tillbaka ute på bilvägen blev det mycket tölt. Och kombinationen hemväg, lite pisk, samt en matte som försökte sitta på rumpan resulterade i vad som kändes som riktigt trevligt "bensprattel"! När jag som avslutning lät henne sträcka ut i trav mötte vi Sylvia på Fias lilla Ljúfa. Sylvia tränar henne f n och de rider korta, intensiva ridpass med tölt i relativt högt tempo. De vände för att följa oss tillbaka till stallet. Verkligen kul att se Ljúfa - hon töltade på riktigt duktigt! Men man såg ju att hon tyckte det var jobbigt också.

Lára och jag började med att tölta i Sylvia och Ljúfa-tempo vi också. Men det märktes att Lára var trött hon också - hon hade ju verkligen fått ta i ordentligt i tölten redan, Så efter en stund erbjöd jag trav istället, vilket tacksamt togs emot. Sylvia avrundade med riktig racergalopp över bäcken och uppför backen. Där fick jag ett tillfälle att verkligen testa hur bra broms jag har. Lára "frågade" förståss om vi inte skulle galoppera vi med, men det räckte med ett lätt förhållning från min sida för att hon skulle fortsätta skritta. Duktig tjej!!!

Tillbaka i stallet passade jag på att tvätta både man och svans på min dam - i det varma vädret kändes det ju inte som något problem att blöta ner henne. Smorde sedan även med "Superbra hästsalva" på undersidan av svansen, där hon kliade sig här om dagen. Nu hop

Sylvia föreslog föresten att vi någon dag ska rida bort till unghästbetet och titta på Litlamin, Láras nu ettåriga dotter. Det vore ju jättekul! Jag har inte sett henne sedan hon var någon månad el två, för sedan dess har hon inte varit i Mariebäck. Har sagt att jag vill ha option på att köpa henne om hon ska säljas i framtiden, för med Lára som mamma och Démantur som pappa måste hon ju bli en FANTASTISK tölthäst!!!