Nu orkar vi lite mer samling i tölten!

En vacker vy från färjeläget - mobilkameran gjorde ett bra jobb!

Efter tre påtvingade vilodagar (för mig) fick jag ääääntligen rida lycko-Lára igen!!! Hade planerat in ett pass på ridbanan - det måste vara i alla fall en vecka sedan sist. Det var riktigt roligt och kändes riktigt, riktigt bra!

När vi skrittat igång värmde vi upp med trav på volt och det gick riktigt bra både att få lugn trav och att hålla henne på volten m h a ytterskänkeln, så att jag kunde ge henne lös innertygel. Och duktiga hästen slappnade av så fint och längde halsen! Även den efterföljande skritten på volt, då vi flyttade ut bakdelen, fungerade mycket bra!

Den senaste tiden har jag upplevt en skillnad på Lára när vi jobbat med lite mer samling i tölten. Det har känts som att hon faktiskt hunnit få lite mer muskler, så att hon orkar bättre. Och nu på ridbanan blev det ÄNNU tydligare att så måste vara fallet! Varvade först övergångar till tölt från samlad skritt med halt-rygga-tölt, samt gjorde lite Atli-vändningar för att aktivera bakbenen mer. Sedan ökade jag samlingen ytterligare m h a några pet med pisken i rumpan. Hela tiden i långsamt tempo tölt, lätt i handen och lite längd på halsen. Det var en häftig känsla att uppleva hur bogarna kom upp lite mer! Hon var verkligen riktigt, riktigt duktig!!!

Som avslutning fick hon först sträcka ut i trav längs spåret och sedan ville jag avsluta med lugn trav på volt. Men nu hade jag ju kommit åt hennes "on-knapp" så trots att hon flåsade rejält så var det INTE lätt att få till en lugn trav på volt som Atli hade kunnat vara nöjd med... Men tillslut blev det OK i alla fall. Sedan skulle vi skritta av och jag trodde hon skulle vara tacksam för att få hämta andan. Men istället fick jag sitta och bromsa hela tiden för att hålla henne i skritt. När hon började kännas mer avslappnad försökte jag länga lite på tygeln, men redan efter några steg började hon takta igen...

Till saken hör att både Sussie med Djarfur och Adina med Funi var på ridbanan samtidigt. MKT nyttigt för oss att träna på att skritta samtidigt som de andra hästarna fick springa...!!! Men svårt, som sagt... Eftersom jag vill vara noga med att ALLTID få avslappnad skritt innan jag går vidare med en ny övning/annan gångart så blev det endel långa skrittpauser idag... Men värdefull träning inför framtida finalridning i fyrgång!!!

Nya skor!

Idag var det dags för Lára att få nya skor. Och skillnaden från sist var verkligen som natt och dag! Då höll hon nästan på att riva stallet och försökte t o m hoppa över boxväggen när till tillslut lät henne stå i en box. Nu stod hon som ett ljus hela tiden! Hon avstod t o m från att bita hovslagaren i baken när han skodde hennes framben - något hon tidigare gjort VARJE gång han skott henne under alla år! Duktiga tjejen fick en godis efter varje hov - och ett äpple när fjärde hoven var klar.

Sylvia var med i början av skoningen - ifall Lára skulle börja som sist. Men ganska snart kunde vi konstatera att hon inte behövdes. På hennes inrådan fick Lára skor med broddhål i trakterna, så att jag kan skruva i broddar när halkan kommer. För det lär ju bli innan det är dags att sko henne nästa gång.

För mig blev det ingen ridning idag, för Eva hade redan ridit Lára tidigare under dagen. Men i morgon är det min tur igen! Tyvärr blir det ingen lektion i morgon, den är inställd... Synd, det är ju tre veckor sedan jag red lektion sist... Men då har jag ju å andra sidan något att skylla på ifall det inte går så bra nästa vecka!

Lugnet före stormen

...kanske man skulle kunna kalla denna bild från i söndags?! För det var ju verkligen lugnt då - men idag kom stormen! T o m med Luleåmått mätt blåste det riktigt, riktigt ordentligt! (30 m/s i byarna...!!!) :-O  Räddningstjänsten uppmanade alla båtägare att kontrollera sina båtar, på Kurirens hemsida kunde man se bild på en båt som sjunkit i Norra hamn och kommunens personal hade fått ta hand om mer än 20 träd som blåst omkull under dagen...

Kanske inte så konstigt om min kropp reagerade på detta väder också... så tyvärr blev det ingen ridning för mig idag... :-(   Hoppas kroppen hinner hämta sig till på torsdag i alla fall, då vi ska rida lektion! I morgon rider Eva, men jag ska ändå till stallet på kvällen för hovslagaren ska sko Lára. (I morgon är det rätt onsdag!) Så jag får ju träffa min lilla häst i alla fall! Hoppas nu att hon inte försöker riva stallet den här gången... men Sylvia har lovat att vara med och hon har MKT positiv inverkan på min svarta madam så jag tror att det ska gå bra.

Själv ska jag vara JÄTTEMODIG och ta prover på vårdcentralen i morgon (jag har MKT svår fobi för sådant...) För att förhoppningsvis utesluta att jag fått en allvarlig biverkan av den nya medicinen jag testar. Skulle egentligen ha gått upp i dos fr o m i dag, men nu ska jag avvakta provsvaren innan jag gör det. Jag som hoppats att doshöjningen skulle resultera i viss smärtlindring... men nu är det ju säkrast att avvakta. Håll tummarna!

Världens bästa sjukgymnast!

Ytterligare en av Johans bilder från igår. Har noterat att det knappt är några röda höstlöv i år, bara gula... och i en artikel i Norrbottens Kuriren idag fick jag förklaringen: för att det ska bli röda löv måste temperaturen ligga kring 0. Och vi har ju bara haft någon enstaka natt som den gjort det. Däremot blev löven gula ovanligt tidigt och det gick väldigt fort, nästan över en natt. Min teori är att de gulnade p g a den extremt torra sommaren. För det här var ju innan de senaste veckornas väldiga regnande.

För ett antal veckor sedan bestämde jag mig för att "bli en bättre människa", genom att i fortsättningen träna i bassängen på Cityrehab en gång/vecka oavsett vad som händer. Jag tog då inte i beräkningen att de kunde ha stängt för utbildning - som de har denna vecka. Men fram till nu har jag i alla fall hållit mig till vad jag hade bestämt.


Jag har ofta påpekat att en egen häst är den allra bästa sjukgymnast man kan ha - och det blir ju extra tydligt vid sådana här tillfällen! Just idag fick dock Lára ledigt, för jag var till simhallen och bastade ångbastu + stretchade istället. Men redan i morgon ska "sjukgymnast-hästen" få göra en insats.

Inte heller Eva rider idag - trots att måndag brukar vara hennes riddag - för hon jobbar i tornet på Gällivare flygplats idag och det var ju svårt att kombinera med ridning i Mariebäck... Påtvingad vilodag för racer-Lára m a o. Blir spännande att se hur arg hon är i morgon innan hon fått springa av sig...

Johan rider regelbundet!

...en gång var femte år. Och idag var det åter dags! Det är ju som med flygcertifikat, man behöver ett visst antal ridtimmar för att få behålla ridhjälmen! ;-) Och eftersom det snart var fem år sedan sist så började den sitta lite löst... Alltså behövde det åtgärdas! Och för detta högtidliga evenemang hade han valt 25 september, av Svenska Islandshästföreningen proklamerad som "Islandshästens dag" - vad kunde väl vara lämpligare?!

Bussiga Yvonne och KG hade lånat ut trygge Gabriel - och där kan man tala om en "perfect match" för varken Gabriel eller Johan vill att det ska gå så fort. Det vill ju däremot Lára som bekant, så det blev en hel del frustration från hennes sida när hon förväntades tölta saaaaaaaaaktaaaaaaa...!!! Vilket slöseri på "springmöjligheter" tyckte hon. Men förståss jättenyttigt  - det är ju just de där saaaaaaktaaaaa-musklerna hon verkligen behöver träna!

Jag hade morgonfodringen, så vi var tidigt i stallet. Det är väldigt lerigt i hagarna nu, särskilt vid grindarna, så man får gå en bit in i dem för att hitta torra stället att lägga hö på. För att förenkla lastade jag först in ett lager hö innanför grinden, för att sedan gå in i hagen och flytta det till torr plats. Men Lára demonstrerade förståss genast flockledarens privilegium att lägga beslag på HELA "lagret" för sig själv!

(Det faktum att Johan hade sovit dåligt under natten gjorde föresten att det var en EXTRA stor hjälteinsats av honom att stiga upp redan kl 07 fen söndagmorgon! Jag utgår dock ifrån att den dåliga sömnen berodde på att han var så förväntansfull inför ridningen!) Det var bara 4 +grader, men strålande sol - härligt! Det skulle sedan visa sig att morgonen och tidig förmiddag bjöd på dagens allra bästa väder, så vi hade riktigt bra timing!

Vi red bort till sjön, med ett antal fotostopp förståss eftersom fotografen var med. Men som ni ser fick även han vara med på några bilder! Efter en galopp uppför backen in till byn vände vi sedan hemåt igen. (Efter ytterligare ett fotostopp.) På hemvägen kom jag på att det var MYCKET effektivt att rida lite snett bakom Gabriel, med pisken i handen mot honom. Då töltade han på riktigt duktigt!!! Det gällde bara att få Lára att acceptera att vi dels skulle tölta tillräckligt sakta för detta och att vi dessutom INTE skulle ligga först...!!!

Fast jag verkligen försökte rida saaaaktaaaa så hamnade grabbarna på efterkälken då och då. Och Lára tyckte varje gång att det var lika frustrerande när hon måste vända tillbaka för att "hämta upp" dem! Hon och Gabriel är verkligen inte den "perfect match" som Johan och Gabriel är...!!!


Tillbaka i stallet träffade vi sedan det gäng Miduriter som skulle rida på Midurs långtur. Tyvärr var de inte så många... misstänker att det dåliga vädret tidigare i veckan har fått många att hoppa av. Synd, i o m att det var bra väder nu! Eva skulle ha varit med på Lára egentligen, men hade tydligen fått förhinder i sista stund. Synd, det var annars min present till Lára på Islandshästens dag - TVÅ ridturer, garanterat PRECIS vad hon helst ville ha! Särskilt som det säkert hade varit ett betydligt högre tempo under ridtur nr 2!

Innan Lára fick gå ut i hagen igen provade jag det nya täcket jag köpte igår. Och då vidtog en diskussion kring huruvida det är lämpligt att bitas när matte knäpper bogspännena eller inte. Där råder nämligen delade meningar och trots ett flertal diskussioner i ämnet har vi ännu inte uppnått samsyn... Det har vi dock (för det mesta) numera när det gäller att spänna exemtäckets resårgjord runt magen. Så om hon fick gå med vanligt täcke varje dag sedan exemtäckessäsongen är slut kanske vi innan vinterns slut skulle vara mer överens avseende bogspännena också...?! Hm....hoppas det finns något annat sätt!

Ridtur med sällskap

Idag fick Lára och jag sällskap av Fia, men inte på hennes Ljúfa utan på halvbrorsan Sleipnir. (Båda e Berserkur). Sylvia har fortfarande Ljúfa på träning, så Fia fick låna Sleipnir för att dämpa den värsta ridabstinensen.

Vi red in till Alviksträsk. Inledde och avslutade med trav och red tölt där emellan. Jo, en galopp uppför backen in till byn blev det också. Då lät jag Lára bestämma tempot till att börja med, vilket alltid betyder riktigt racertempo! Hon älskar verkligen att galoppera riktigt fort, så jag vill gärna låta henne göra det ibland när förutsättningarna är de rätta. Fast när hon fått blåsa ur sig det värsta började jag lägga mig i det hela, så att vi avslutade galoppsträckan med kontrollerat tempo och trevlig form.

Lára hade gärna haft en betydligt längre ridtur, men för Sleipnirs skull vände vi hemåt igen. Då passade jag på att försöka samla henne riktigt ordentligt i tölten, för att hon ändå skulle få jobba ordentligt. Kvalitet istället för kvantitet, skulle man kunna säga, om man räknar kvantiteten i antal ridna meter. Och det verkade fungera, för när vi kom tillbaka till stallet var hon rejält svettig.

Hon har gått utan exemtäcke sedan i onsdags, då jag tog hem det för tvätt. Det har ju ösregnat sedan dess, och därmed har också knotten lyst med sin frånvaro, så har låtit henne gå utan. Men fr o m natten till idag är det uppehållsväder igen, så nu åkte exemtäcket på. Det var VÄLDIGT mycket trevligare att hantera täcket nu när det var tvättat! Men den trevliga känslan lär inte bli långlivad...

Från stallet åkte jag sedan till Häst & Fritid och köpte ett nytt regntäcke till Lára i storlek 125. Feykirs 135-täcke såg ju ut som ett tält på henne! Det var dessutom 40 % rabatt - helt perfekt! Och just när jag parkerade utanför butiken ringde ett okänt nummer på mobilen. Det visade sig vara en spekulant på min fina Childeric-sadel! Hon bor i Stockholm, men visade sig ha en kompis som pluggar i Umeå, så troligen får sadeln följa med när jag åker till Umeå för att fira lillebrors 40-årsdag om ett par veckor. Vore ju skönt att få den såld så behöver jag inte fundera mer på den saken. Jag vet ju att den tyvärr aldrig kommer att passa lilla Lára.

Vilken fantastisk överraskning!!!

När jag kom hem från stallet idag hittade jag ett tjockt kuvert i brevlådan - och i kuvertet låg denna fantastiska akvarell! Det visar sig att den kom från en av de privatrådgivare jag hade när jag jobbade som privatmarknadschef på Handelsbanken i Luleå. Eva, som hon heter, är pensionär sedan flera år och akvarellmålning är en av hennes hobbies. Hon hade tydligen sett bilderna i tidningen från när jag, Feykir, Eva och Geisli red på isvägen ute i Luleå skärgård för några år sedan och blivit så inspirerad att hon målade ovanstående! Jag blev ju alldeles tårögd av glädje - måste skriva ett brev till henne och tacka! Och se till att rama in den riktigt fint! Som ni ser nere i vänstra hörnet hade den blivit lite skadad under postgången... men jag hoppas det inte ska märkas när den hamnar bakom glas och ram!

Vattenhinder!

Efter den extremtorra sommaren har vi verkligen fått hysteriskt mycket regn de senaste veckorna! Med undantag för förra helgen har det regnat 15-25 mm nästan varje dygn! Det har kommit så mycket regn att marken är mättad, det har bildats små sjöar här och där ute i naturen... och när jag idag var på väg till stallet möttes jag av detta: vägen hade svämmat över! :-O  :-O  Och det berodde inte på att det blivit stopp i vägtrumman, där forsade det vatten, men det kom helt enkelt för mycket för att den skulle hinna ta undan!

 

Så här såg det ut från andra hållet.... sådana här gånger känns det tryggt med fyrhjulsdrift! Det skulle dock visa sig att detta inte vara det enda vattenhindret för dagen...

Det kändes verkligen RIKTIGT ruggigt när jag kom till stallet... regnet fortsatte falla och det var knappt +5 grader... BRRR!!!!! Det blev förståss Woodfieldrock och gummistövlar på och till min glädje hittade jag dessutom mina softshell-ridbyxor samt en ylletröja i Josefshallen. Och varma, vattentäta handskar! Utrustad med detta kände jag mig redo att trotsa elementen!

När jag hämtat in Lára från hagen fick jag börja med svettskrapan för att få bort det mesta vattnet ur hennes päls. Oj, så blöt hon var! Hon blev ju påtvingad en vilodag igår, så jag räknade med att jag skulle få "sota" för det på något sätt idag. Och mycket riktigt: för första gången på riktigt, riktigt länge skulle hon inte låta mig sitta upp i sadeln. Hon provade både att hugga efter mig och en stor del av det övriga registret... jag blev tvungen att ryta till RIKTIGT ordentligt innan hon skärpte sig. Jag hade mycket problem med detta de första veckorna jag red henne. Men sedan började det gå bättre och bättre. Och när jag fått sitta upp utan problem 15 gånger i rad slutade jag hålla räkningen. Fram till idag då... men jag tror inte hon kan rå för det, det bli något slags "system overload" ibland om hon har för mycket överskottsenergi och hon bara MÅSTE ta till något slags protest.

Därmed var det i alla fall fastställt att damen behövde få springa: mycket och fort. Så när jag red upp bakom bomen lät jag henne först galoppera hela vägen bort till vändplanen - och hon frustade i nästan varje galoppsprång! På ett ställe har ett träd fallit så att dess topp ligger på vägen. Det är inget stort träd så den sticker väl inte ens upp en dm från marken. I vanliga fall brukar vi bara springa rakt över den, oavsett gångart. Men nu hade det bildats en stor vattenpöl på vägen just bortanför, så Lára överraskade genom att ta ett låååångt språng över alltihop. Uppenbarligen tyckte hon det var ett lämpligt tillfälle att bevisa att man inte behöver heta Tornesch eller Ninja för att hoppa vattengravar!

Uppe på vändplanen fick hon pusta en stund medan vi jobbade med skritt på "volt med hörn" - där jag stämde av att jag kunde hålla henne på volten enbart m h a ytterskänkel och säte. Sedan hade jag tänkt galoppera tillbaka också. Men när Lára istället föreslog ökat tempo tölt så hakade jag på direkt! Insåg att det nog är  någon vecka sedan jag testade att gasa på ordentligt.

Efter en ny skrittpaus när vi närmade oss stallet, vände jag och lät henne galoppera bort till vändplanen igen. Den andra galoppen. Sedan följde mer voltarbete i skritt - denna gång flyttade vi ut bakdelen. (Snart är det Atlikurs igen, så det gäller ju att träna hans "paradövning"!)

När vi åter vände hemåt vidtog en livlig diskussion. Jag tyckte att vi skulle börja med samlad skritt, medan Lára försökte förklara att skritt är en helt onödig gångart och att det ABSOLUT inte finns någon anledning att skritta så sakta som möjligt! Men även om hon är väldigt uttrycksfull så slutar det ju med att hon gör som jag vill. Fast när jag sedan gav klartecken om högre tempo blev det drag under galoscherna! Hon rivstartade så att jag nästan riskerade en whiplash! Och jag fick uppleva riktigt häftig ökad tölt!

Tillbaka i stallet fick Lára stå med "raffset" på och äta sitt kraftfoder. Täcket har hon förståss fått ärva av Feykir  - men jag tycker egentligen det passar hennes kynne bättre! I o m att hon var blöt "både inifrån och utifrån", d v s både av regn och svett, så hann hon förståss inte torka... så jag letade fram ett fleecefodrat regntäcke som hon sedan fick ha på sig när hon gick ut igen. Det var ju också "arvegods" och jag kunde konstatera att det var VÄLDIGT stort åt henne... Men någonstans har jag ett till, får leta fram det och prova nästa gång. Kanske är det lite mindre i alla fall. Annars blir det att investera i ett nytt - fleecefodrat regntäcke är (förutom fleecetäcke) den typ av täcke som jag oftast använder. Tycker det är perfekt att lägga på svettig häst när det kommer nederbörd. Eftersom det var så kallt och regnigt idag gav jag hästarna ett extra mellanmål med hö i hagarna innan jag åkte från stallet. Hästar har ju den fördelen att så länge de äter håller de sig varma!

Tvättas 40 grader?!

När jag skrev gårdagens blogginlägg snurrade exemtäcket i tvättmaskinen. Det var verkligen i STORT behov av tvätt! På väg hem från stallet spred det en allt annat än fräsch lukt i bilen... Och när jag kom hem ville jag inte lägga ifrån mig det någonstans utan bar det - med utsträcka armar för att inte få det mot kläderna - direkt ner till tvättstugan där det åkte in i tvättmaskinen. 

När jag lite senare på kvällen gick ner för att hänga det tvättade täcket på tork upptäckte jag att det inte BARA var täcket som hamnat i tvättmaskinen...

....även bilnyckeln hade blivit tvättad! :-O  :-O  Johan skruvade upp delen med sändaren - där det förståss hade blivit fuktigt - för att den skulle få torka över natten. Men till vår förvåning och glädje så fungerade den faktiskt igen idag! Men för säkerhets skull vill jag ändå säga: "Don´t try this at home!!!"

Visst har jag en fin islandshäst på nyckeln, föresten?! Den vann jag och Feykir på en Vindurtävling för ett par år sedan! Finaste Feykir.... oj, vad jag saknar honom... TUR att jag har Lycko-Lára, annars hade jag nog grävt ner mig ordentligt...

Idag skulle vi ha ridit lektion men ihållande ösregn i Mariebäck gjorde att vi ställde in. Kändes riktigt skönt faktiskt! Jag sov så dåligt i natt och det var dessutom meningen att jag skulle rida ovanligt sen lektion idag, vilket skulle stöka till det med min sömntablett... Dessutom blev det ju ridning istället för vilodag igår. Så jag tycker inte Lára kan klaga allt för mycket på att hon tvingas ha vilodag idag. Men det kommer hon förståss att göra ändå - blir antagligen extra protester i morgon... Hon är verkligen "a girl with an attitude!!!" Men har man så fantastiska ridegenskaper som hon har så blir det där andra bara charmigt på något sätt! 

Överraskningsridning!

Idag hade jag tänkt tvinga på Lára en vilodag. Skulle inte ha åkt till stallet alls ifall det inte var för att hovslagaren skulle komma och fixa nya skor. Trots att det bara är sju veckor sedan sist så har hon redan hunnit nöta bort tåkapporna på båda framskorna och när de väl är borta brukar det gå snabbt att hoven blir väldigt nött i tårna... Alltså var det bara att beställa omskoning och hoppas att hovarna vuxit tillräckligt för att det ska finnas något att spika i. Man vill ju inte försvaga hovarna genom att slå i nya sömmar för nära de gamla sömhålen... Och dessutom hoppas att Lára inte skulle försöka riva stallet den här gången! Men hovslagaren hade stämt av att Sylvia skulle kunna vara med, så det kändes ju betryggande!

Fast när jag åkt till stallet och hämtat in Lára ur hagen visade det sig att jag missförstått hovslagaren om VILKEN onsdag han skulle kunna sko - det var inte alls idag utan nästa vecka...! Snopet! "Då får du rida istället!" sa Sylvia, som precis kom ut till stallet för att rida Démantur. Jag bestämde mig snabbt för att vi skulle följa med dem ut en sväng - och Lára blev därmed befriad från vilodagen!

Det har kommit många störtskurar under dagen, så Sylvia hade "preparerat" sig med både regnbyxor och Woodfieldrock. Själv var jag ju inte beredd på ridning och hade inga regnkläder redo, men som tur var fick jag låna en galonjacka av Sylvia. Och det var antagligen därför som vi klarade oss från regnskurar!

Red en härlig runda med mycket tölt, men även en hel del muskelbyggarskritt ute i terrängen samt några härliga galopper. Och det verkade som om hästarna var lika nöjda med det som vi!

Igår var det med stor tvekan som jag satte på Lára exemtäcket igen efter ridturen, för det var fuktigt och dessutom allt annat än rent... Men den natt vi haft med minusgrader verkar inte ha tagit död på alla knotten, så tillslut blev det täcke på i alla fall. Idag var täcket rejält blött och jag kände att jag kunde bara inte lägga på det efter ridturen... Så det blev att "marinera" henne med insektsmedel och hålla tummarna att det går bra!

Täcket tog jag hem för att tvätta - och det luktade INTE gott i bilen kan jag säga... Men nu snurrar det i tvättmaskinen så förhoppningsvis är det BETYDLIGT trevligare att hantera i morgon!

Sammanfattningsvis kan jag konstatera att överraskningsridning verkligen inte är dumt - och det tyckte inte Lára heller! Men till Madde på Lillhästen och ni andra som väntar på rapport om hur det gick med hovslagaren får jag säga: "To be continued next week..."

Hästglädje!!!

SMHI hade uppenbarligen råkat blanda ihop mina och Evas riddagar den här veckan, för igår när hon red Lára var det strålande höstväder. Och idag, när jag skulle rida VRÄKTE regnet ner - alltså precis som det brukar göra på Evas riddagar... Men uppenbarligen insåg de misstaget och såg till att korrigera, för när jag åkte till stallet vid 15-tiden hade det precis slutat regna. Och precis när Lára och jag sedan skrittade ut från gården tittade solen fram bakom molnen! Och ridturen blev alldeles, alldeles underbar!!! 


Vi var ute en knapp timme och hela tiden kände jag bara: OJ, vad jag mår bra i själen av detta!!! All värk och dålig sömn var bortglömt för en stund och jag bara njöt av livet! Ridning kan verkligen vara en mycket kraftfull form av Mindfulness när den är som bäst - som idag!

Inledde med sidförande i skritt (jag säger bara: ordna en tävling i ökat tempo skänkelvikning och Lára kommer att dominera! Och hon tar dessutom i så att hon nästan går ner i spagat - fast tvärt om!) Sedan en uppvärmning i trav som jag tror Atli hade varit mycket nöjd med om han sett oss! Det verkar som om Lára har förstått att den inledande traven inte är en hastighetstävling utan att det handlar om att länga halsen och jobba i "muskelbyggarform". Duktig tjej!!!

När vi rider lektioner för Atli så får vi alltid jobba väldigt mycket på volt. Och då flytta ut bakdelen för att få hästen att trampa under sig mer med inner bak och därmed komma till eftergift. Vid något tillfälle frågade jag Atli hur jag ska översätta detta till ridning ute på vägen. "Rid öppna!" sa han. "Öppnan är en volt fast rakt fram!"

Så idag red jag massor av tölt "på volt fast rakt fram". Så snart hon blev lite spänd och hög i nacken flyttade jag undan bakdelen något steg och när hon åter slappnade av och längde halsen mjuknade jag och  "bara åkte med". Red förbi sjön, bort till skoterklubben innan vi vände hemåt igen. Och jag hade lite tid att njuta av den vackra utsikten med dramatiska moln på himlen men ändå ett solsken som fick sjöns vatten att glittra!

På hemvägen blev det tölt i micro-tempo, med massor av drivning och öppna för att lösgöra. "Det enda du behöver lära dig är att lösgöra henne när hon är riktigt samlad!" sa Atli under senaste kursen. "Så bra, tänkte jag, jag som var rädd att jag skulle behöva lära mig något svårt!" (OBS - ironi!!!) Tycker ändå att vi var riktigt duktiga - kan det vara så att hon redan hunnit få lite mera muskler?!

Den avslutande traven var lika bra som i början - även här verkar hon ha förstått att det alltid handlar om att slappna av och länga halsen. I alla fall när vi rider själva så hon inte har någon att springa i kapp med.
När Lycko-Lára sedan var ompysslad, utfodrad och tillbaka hos sin flock åkte jag hemåt med ett STORT leende på läpparna och tänkte än en gång: "Den som sa att lycka inte kan köpas för pengar tänkte uppenbarligen inte på att man kan köpa en islandshäst!"

"Har spanjorer mustasch???!!!"

Här får ni en länk till Sveriges Radios redan klassiska referat från EM:ets sista ritt:

Sveriges Radios referat

EM-GULD!!!

Rolf-Göran Bengtsson och Ninja la Silla vann Sveriges första EM-guld någonsin i kväll!!! Trots att Ninja är 16 år - äldst av alla hästar på EM - så hoppade han lika vig som en katt! Historiskt var också att näst bäste svensk var femma! Henrik von Eckerman gjorde en strålande insats på lånehästen Coup de Coeur som han bara ridit två gånger innan EM:et startade. Ändå gick hästen t o m bättre än med sin ordinarie ryttare Ludger Beerbaum. Henrik var faktiskt den i hela startfältet som var allra bäst den sista dagen, med två felfria ritter och bästa tid!

SvD utnämnde RGB till Sveriges största medaljhopp i OS 2012. Hoppas nu bara att någon rik hästägare får upp ögonen för talangen von Eckerman och förser honom med riktigt bra hästar - då lär även han vara självskriven i det svenska OS-laget.

Sveriges placering i lagtävlingen på EM gav oss ju en OS plats i London. Och lilla Sverige är faktiskt därmed ett av bara tre länder som har kvalat in lag i alla tre OS-grenarna i ridsport: hoppning, dressyr och fälttävlan. (De andra två länderna är Tyskland - förståss, samt Storbritannien.) Synd bara att inte islandshästarna får vara med på OS - ännu! Vi vet ju att vi hävdar oss bra internationellt, inte minst i passgrenarna!

Matte stör!

Så här mysigt hade Lára det i höstsolen idag när matte kom och störde... Med Mysla, Hremsa och Tildra i bakgrunden. Men som tur var kunde jag erbjuda en dryg timmes ridtur i det härliga vädret - och sådant gillar hon ju!

Mjukade upp med sidförande i skritt och sedan värmde vi upp på Atlivis med en låååång sträcka trav i lång, låg form. Vet inte om det berodde på värmen, men det var i alla fall riktigt lätt att få henne att slappna av i traven idag så jag passade på att trava riktigt länge!

Efter lite tölt och sedan galopp uppför backen in i byn testade jag för första gången att rida in längs en skogsväg till höger, mitt emot första stallet. Eva berättade nämligen att hon ridit där för första gången i måndags. Jag har själv aldrig reflekterat över att vägen finns. ö h t Men nu kunde jag konstatera att hennes beskrivning stämde: efter en kurva i början så var det sedan en helt rak väg som fortsatte så långt man kunde se! Vägen var ganska ojämt och bitvis rejält blöt, men Lára föreslog ändå att vi skulle galoppera. Och då hon självmant valde en väldigt lugn och kontrollerad galopp, samtidigt som hon verkligen är så säker på foten som man kan bli, så lät jag henne göra det.

 Vände hemåt igen innan vi nått vägens ände - den verkade ju som sagt fortsätta hur långt som helst. Och på tillbaka vägen fick Lára faktiskt finna sig i att skritta. Något som hon ganska snart accepterade och t o m kunde gå helt avslappnad, med nästan hellång tygel. Skritt är den gångart där hästarna använder flest muskler - och i o m att det var ojämn terräng så att hon behövde lyfta ordentligt på sina fötter antog jag att denna skrittpaus var MKT bra för henne! Hon behöver ju verkligen bygga upp muskler igen efter "mammaledigheten". Och eftersom skritt normalt inte hör till hennes favoritgångarter gäller det att passa på när man kan få henne att ändå slappna av och sträcka ut sig i skritten!

Tillbaka ute på bilvägen blev det mycket tölt. Och kombinationen hemväg, lite pisk, samt en matte som försökte sitta på rumpan resulterade i vad som kändes som riktigt trevligt "bensprattel"! När jag som avslutning lät henne sträcka ut i trav mötte vi Sylvia på Fias lilla Ljúfa. Sylvia tränar henne f n och de rider korta, intensiva ridpass med tölt i relativt högt tempo. De vände för att följa oss tillbaka till stallet. Verkligen kul att se Ljúfa - hon töltade på riktigt duktigt! Men man såg ju att hon tyckte det var jobbigt också.

Lára och jag började med att tölta i Sylvia och Ljúfa-tempo vi också. Men det märktes att Lára var trött hon också - hon hade ju verkligen fått ta i ordentligt i tölten redan, Så efter en stund erbjöd jag trav istället, vilket tacksamt togs emot. Sylvia avrundade med riktig racergalopp över bäcken och uppför backen. Där fick jag ett tillfälle att verkligen testa hur bra broms jag har. Lára "frågade" förståss om vi inte skulle galoppera vi med, men det räckte med ett lätt förhållning från min sida för att hon skulle fortsätta skritta. Duktig tjej!!!

Tillbaka i stallet passade jag på att tvätta både man och svans på min dam - i det varma vädret kändes det ju inte som något problem att blöta ner henne. Smorde sedan även med "Superbra hästsalva" på undersidan av svansen, där hon kliade sig här om dagen. Nu hop

Sylvia föreslog föresten att vi någon dag ska rida bort till unghästbetet och titta på Litlamin, Láras nu ettåriga dotter. Det vore ju jättekul! Jag har inte sett henne sedan hon var någon månad el två, för sedan dess har hon inte varit i Mariebäck. Har sagt att jag vill ha option på att köpa henne om hon ska säljas i framtiden, för med Lára som mamma och Démantur som pappa måste hon ju bli en FANTASTISK tölthäst!!!

Blågul outfit och kvällsfodring

Efter kvällens ridtur fick Lára vara så här snygg en stund, med täcke och grimma som jag valde som pris på Midurtävlingen! En häst som vinner båda sina uttagningar ska självklart ha segerfärgerna!

Det blev alltså kvällsridning för mig idag, eftersom jag hade kvällsfodringen. Red ut 18.30 och med ca en timmes ridtur hann jag tillbaka innan det började skymma. Red mot Avan och efter inledningen med sidförande i skritt varvade vi trav (med riktigt bra längd på halsen) och galopp. Vi gjorde riktigt bra fattningar i båda galopperna, enligt Atlis instruktioner.

Tog en ganska lång skrittpaus i lång, låg form när vi höll på att komma ikapp en person som var ute och gick med några hundar. Hundarna verkade ganska stökiga så jag tyckte det var bäst om vi aldrig hann ikapp dem. Istället för att fortsätta längs bilvägen svängde vi sedan in på f d "travslinga 2" som Lára snabbt omvandlat till galoppslinga. Fast idag kunde hon faktiskt tänka sig att varva med lite trav ibland.

Tillbaka ute på bilvägen töltade vi hemåt. Efter några pet med pisken lyckades jag aktivera hennes bakben så bra att det blev en hel del bensprattel fram! Härligt! Testade även en längre sträcka i ökat tempo, där jag utgick från riktigt samlad tölt. Och det gick riktigt bra att gasa på utan att det stökade till sig med takten! Så häftigt det ska bli när hon blivit ordentligt musklad så att hon verkligen orkar gå i ökad tölt på riktigt!

Hade tänkt tvätta hennes svans efter ridturen. Igår kliande hon sig nämligen där, för första gången på mer än en månad. Då smorde jag med "Superbra hästsalva", vilken verkligen brukar göra skäl för sitt namn! Men när jag kom hem ångrade jag att jag inte tvättat svansen först och lovade mig själv att göra det idag. Fast nu på kvällen var det bara 4 grader ute och då kändes det ju inte så kul att blöta ner henne... Som tur var verkade det inte alls klia i svansen idag. Jag provade att klia henne - och då brukar det snabbt märkas att det är skönt i o m att de lyfter svansen. Men nu kom ingen reaktion alls.

Istället blev det nytt fleecetäcke på medan hon mumsade kraftfoder, så att hon skulle hinna torka innan hon gick gå ut igen. (Hade svampat av henne där hon var som mest svettig.) Man får vara på sin vakt när man sätter på henne täcke... Hon kan nämligen få för sig att bitas när man knäpper bogspännena... Hon hugger för det mesta efter mig när jag rättar till exemtäcket framme vid bogen också. Tidigare högg hon även när jag spände exemtäckets resårgjord runt magen, men det har hon slutat med.

Tidigare i veckan bet hon visst Eva... tur att hon är så ROLIG att rida att man förlåter henne så snart man sitter i sadeln!!!

När Lára ätit sitt kraftfoder, inkl alla mineraler - duktig tjej - samt två päron som "efterrätt" fick hon gå ut i hagen igen. Där blev hon som alltid varmt välkomnad av sin flock, f f a av Kippy och Tildra. Och för mig var det dags att fodra med hö i hagarna. Fodringen går verkligen snabbt nu när det är så lite hästar! Bara sex stycken i stoflocken (inkl Kippy), sju i vallackflocken, samt Démantur + en träningshäst som står i egen hage. Förr var det ju ett 30-tal hästar för det mesta, så det är viss skillnad! 

Intressant föresten det där med mineralerna som alltid blir kvar sist i krubban... Hästarnas mule har verkligen otrolig precision när den alltid lyckas skilja ut dem (ung som grova saltkorn i storlek) från blandningen med havre, betfor och vatten! Lára gör sig alltså också omaket att sortera bort dem när hon äter. Men får hon stå kvar i boxen några minuter till så slickar hon krubban ren ändå. Man kan ju tycka att det vore enklast att bara äta allt på en gång...!

Tack för hjälpen med hästgården!

När jag nyligen slog upp senaste numret av Finansförbundets tidning möttes jag av denna artikel om Tomas och Linda, som har Tranmyrovalen i Ersnäs. Niklas (längst till höger i bild) är dessutom en av mina närmaste kollegor, så jag blev både stolt och glad! Och det var verkligen hög tid att man fick in lite islandshäst i tidningen!

Det enda jag undrar är hur Finansvärlden (som tidningen heter) kunde missa att sätta den här bilden med snygge Skalmar & co på framsidan??!! Det är f ö Skalmars matte Linda som tagit bilden (både hon och Tomas jobbar som fotografer).  Så jag får väl passa på att be Linda om ursäkt för att mitt mobilfoto av tidningsuppslaget inte direkt gör bilden rättvisa... 

Ääääääntligen helg!

Det har varit en MKT intensiv start på hösten för mig. Förutom Atlikurser dessutom två tävlingshelger och förra helgen i Stockholm. I o m att jag egentligen behöver använda helgerna till att vila för att orka kommande vecka (samt träna/rida förståss - för smärtlindringen) så har jag verkligen "tullat på reserverna" den senaste tiden...

I torsdags dessutom firande av Norrlandsfondens 50 årsjubiléum. I o m att de som regionalt riskkapitalbolag är värdefull samarbetspartner för oss på banken så var det viktigt att vara med där. De bjöd på intressanta föredrag från kl 14 på em och sedan ett program som i alla fall pågick fram till midnatt. Själv gick jag hem kl 22. Inte jättesent, men tyvärr för sent för att jag skulle kunna ta den sömntablett som normalt ger mig hyfsad sömn i alla fall. (Vaknar fortfarande många gånger/natt även om jag tagit tabletten, men brukar inte behöva ligga vaken i timtal utan somnar då om ganska fort.) Men sömntablett vid 22.30 ger garanterad "jetlag" dagen därpå så det var inte att tänka på. Var så trött att jag hoppades kunna sova ändå. Men värken såg till att det blev många vakna timmar... Tur att min chef är förstående för att jag i de allra flesta fall står över så´na här kvällsaktiviteter just av denna anledning!

Men jag överlevde ändå gårdagen. I går kväll blev det sömntablett på vanlig tid, somnade strax efter 21 och i natt blev det bara de där korta vakna stunderna. Så när jag vaknade kl 08 i morse hade jag lyckats samla ihop riktigt många sömntimmar totalt. Även om de tyvärr blir lite "ineffektiva" p g a att jag vaknar ideligen. Och insikten att jag har en helt ledig helg, då jag kan vila precis så mycket som kroppen vill är UNDERBAR!

Har kvällsfodringen i stallet idag (hästarna togs in från betet här om dagen så nu är det fodringar som gäller igen) så jag åker inte och rider förrän efter  en tidig middag. Alltså kan jag nu se fram emot många avkopplande timmar med ljudbok i orangeriet och/eller ute i trädgården i solskenet! Och mååånga koppar av det underbara Earl Grey-te som jag specialbeställt från Storbritannien. Gissa om jag behöver denna "batteriladdning"??!! 

Öronfladder och snabb tölt

Jaaaaaaaa, idag fick jag rida lycko-Lára igen!!! Och vi fick dessutom sällskap av Kristin och Funi. Vi tog till höger nere på bilvägen och började mjuka upp hästarna med sidförande i skritt. Lára har en lite lurig sak för sig när man ska ställa henne till vänster: hon viker halsen åt vänster men huvudet åt höger... Inte helt lätt att korrigera, men jag tycker det går bäst om jag håller ut vänsterhanden en bit från halsen.

Nästa steg blev att jobba enligt Atlis instruktioner med trav i grundform. Det blir ju lätt racer-trav för Lára, särskilt när vi har sällskap. Men idag gick det verkligen över förväntan att få henne att slappna av och söka sig framåt-nedåt i "muskelbyggarform".  Ju mer hon slappnar av i traven desto mer fladdrar hennes öron (och ju längre ser de ut!) Och nu blev det ganska mycket öronfladder!

Efter en skrittpaus töltade vi fram till korsningen vid sjön där vi tog till höger och galopperade uppför backen in till byn. Oj, vad Lára laddade på i galoppen när hon hade snabbgalopperande Funi att hålla bakom sig! Lät henne springa på till en början - hon tycker ju det är så roligt! Men som avslutning fick hon galoppera mer sansat och i form - vi ska ju bygga muskler!

Vi vände hemåt och när hästarna fått en skrittpaus var det dags att tölta mer. Och nu höll vi ett ganska högt tempo. Oj, så härligt det är att kunna gasa på i tölten! Fast jag kom ändå ihåg att RIDA - jag satt inte bara och njöt, som jag oftast gjorde i början. Lite arbetstempo tölt blev det också - och Lára var riktigt duktig på att länga halsen!

När vi avslutade på Atlivis genom att låta hästarna trava i lång, låg form var Lára inte riktigt lika avslappnad som i början av ridturen. Men lite öronfladder blev det i alla fall. Tillbaka i stallet kunde jag konstatera att Lára var ganska svettig, trots att hon är klippt. Men urladdningen i galopp hade säkert gjort sitt till, samt att hon fått jobba ordentligt i tölten.  

Nu har jag bevis!

Oj, oj, oj - det här börjar BRA!!! Alla fyra svenskar red felfritt i den första klassen på EM. Vilket faktiskt  innebär att Sverige ligger på tredje plats, efter redan OS-klara Frankrike och Tyskland! Bättre kunde det ju inte börja!

Själv har jag i kväll hämtat ut ett rek från Svenska Islandshästförbundets avelskansli, med Láras pass där ägarbeviset uppdaterats med mitt namn. Så nu är hon min officiellt också, lyckohästen!!! Är SÅ ridsugen, men har tvingat mig själv att vara hemma i kväll. I morgon em och kväll ska jag nämligen på Norrlandsfondens 50 årsjubileum i tjänsten och det gäller nog att ladda för att den här skröppliga kroppen ska orka... Då missar jag ju veckans ridlektion också.... som tur var kan Eva rida lektionen istället. Får erkänna att jag annars skulle ha haft väldigt svårt att överlåta en lektion till henne, de är ju så roliga! Så på sätt och vis är det ju faktiskt bra att den här krocken uppstod. För självklart är det ju optimalt om även hon får tips på hur Lára ska ridas!  

Så länge det finns liv finns det hopp!

Idag inleds EM i hästhoppning i Madrid och för Sveriges del handlar det inte bara om ett mästerskap - det handlar också om att kvala in till OS i London. Som tur är har vi det starkaste laget på många år: Malin Baryard på Tornesch, R-G Bengtsson på Ninja, Henrik von Eckerman på Ludger Berbaums Coup de Coeur samt stjärnskottet Angelica Augustsson på Mic Mac. Både ryttare och hästar uppges vara i toppform, så det är bara att hålla tummarna!

EM:s äldste ryttare är fransmannen Michel Robert, 63 år. Och sin ålder till trots uppges han vara i strålande form: "Jag har utvecklats enormt de senaste fem åren!" sa han i en intervju. Sådana uttalanden ger ju hopp för framtiden - man kan alltså fortsätta utvecklas som ryttare i MÅNGA år!!!

När detta skrivs har Malin, Angelica och Henrik inlett med var sin felfri runda för Sverige - nu håller vi tummarna att det fortsätter lika bra!

Ingen linslus - ännu i alla fall!

Lára ville visst inte vara med på bild - hon skyndade sig att vrida bort huvudet... Hm.... det är lika bra att hon vänjer sig och blir linslus istället, med tanke på vilken matte och inte minst husse hon "råkat ut för"!!! Men hon kanske aldrig blir som Feykir... han spetsade öronen så snart han hörde ljudet av Johans kamera!

Efter tre hela dygn utan ridning var det äääääntligen dags igen! Hade ont om tid, men ett kort ridpass ville jag absolut hinna med! Behövde dessutom ridningens smärtlindrande effekt - även om jag idag mår MYCKET bättre än de senaste dagarna. Det blev ett 40 min-pass på ridbanan, ett pass som kändes riktigt BRA!

Lára började förståss med racerskritt, men det räckte med att jag bromsade upp henne ordentligt en enda gång för att hon sedan skulle skritta lugnt och avslappnat! Det var som om hon sa: "Äh, jag skojade ju bara!!!" När vi skrittat igång några varv runt spåret började jag rida på åttkantig volt då jag bara svängde m h a ytterskänkel och vikt. Tyglarna fick bara användas till att påminna om formen och tempot.

När jag på detta sätt stämt av att jag i båda varven kunde hålla henne på volten m h a ytterskänkeln övergick jag till att flytta ut bakdelen i skritt för att uppmuntra henne att länga halsen. Hörde Atlis ord i mina öron: "STORA eftergifter när hon länger halsen!"

Nästa steg var trav på volt - och det gick verkligen över förväntan! Inte minsta tendens till racer-trav utan lugnt och fint i trevlig form!!! Passade på att trava ganska länge, eftersom hon jobbade så bra och verkligen behöver träna upp styrkan i dessa muskler!

Provade sedan att uppmuntra henne att länga halsen när vi töltade längs spåret. I början ramlade hon ner i trav ett par gånger, för att jag glömde driva tillräckligt mycket. Men sedan hittade vi ett riktigt bra flyt där jag hann agera med extra drivning just innan det blev trav.

Nästa steg blev att öka graden av samling, genom att göra övergångar från samlad skritt till tölt. Det blev några pet med pisken också för att tillföra extra energi, men kunde sedan ganska snabbt lösgöra henne igen. Då kändes tölten riktigt, riktigt trevlig!!!

När vi skulle avrunda på Atlivis med mer trav på volt var det uppenbart att jag under tölten "kommit åt hennes on-knapp" för nu krävdes många, många påminnelser för att undvika racer-traven... Försökte ändå hela tiden tänka på Atlis ord om att hålla henne på volten m h a ytterskänkeln och ge STORA eftergifter på innertygeln, "utan lös innertygel blir hon aldrig lös i sidan!" Tillslut lyckades vi ändå prestera vad jag tycker var godkänd trav i grundform i båda varven, så då var jag nöjd.

Nu var t o m Lára nöjd med att skritta i lång, låg form en stund - så det passade jag på att utnyttja! Det gäller ju att ta alla chanser att bygga rätt muskler på min ännu så omusklade dam!!!

Aj, aj...

Ingen rolig dag idag... det blev visserligen mer än förra nattens tre timmar sömn, men bara marginellt... har så ONT, i princip överallt... Så det blev inget jobb för mig idag. När jag varit uppe ett par timmar under den tidiga morgonen och rört på mig tillräckligt för att den allra värsta värken skulle lindras lite, somnade jag om och sov ända fram till lunch!

Kl 17 hade jag tid i varmvattenbassängen på CityRehab. P g a den dåliga dagsformen vågade jag bara göra några enstaka upprepningar av varje övning - och det tog verkligen emot precis överallt... Efteråt satt jag riktigt, riktigt länge i bastun så jag höll aldrig på att sluta eftersvettas sedan... men värmen var som vanligt effektiv och värken lindrades ytterligare. Nu hoppas jag på ytterligare lite fler sömntimmar i natt! 

Jag har åkt limousin!!!

Hemma igen efter en omtumlande och alldeles underbar vistelse i Kungliga huvudstaden! Åkte ner lördag morgon och efter en dag med strosande i butiker och lunch på uteservering laddade jag upp för kvällen med två timmars vila på hotellrummet.

Sedan vidtog en minst sagt upplevelserik kväll! Först middag och show på Hamburger Börs med Niklas Strömstedt, Andreas Johnsson, Pernilla Andersson, Petra Mede samt alltid lika otroliga Sarah Dawn Finer som gästartist. En riktigt, riktigt bra show! Inte minst Andreas Johnsson visade sig vara en överraskande bra liveartist!

Efter showen hängde Strömstedt, Johnsson och Dawn Finer kvar i baren tillsammans med Christer Björkman. Och det gjorde vi också, fram till kl 24 när tre vita limousiner hämtade upp oss för en otroligt häftig rundtur runt Stockholm. (Strömstedt och gängen blev säkert besvikna, för de fick inte följa med...)

Som avslutning på denna smått surrealistiska upplevelse gled limousinerna upp framför Café Opera där vi fick gå förbi hela kön... ! Detta visade sig snart vara ett alldeles utmärkt ställe om man vill betala dyrt för att skaffa sig tinnitus... Ljudvolymen var helt osannolik - inte ens om man skrek allt vad man orkade i någons öra kunde denne höra vad man sa. Och alla låtar de spelade var dessutom helt söndermixade så att de lät som en och samma oändliga technolåt... Klientelet var dessutom betydligt yngre (och förvånande många betydligt sunkigare klädda) än vad vi hade väntat oss. Ganska snart lämnade vi därför stället och via Max restaurang vid Kungsträdgården (vi är ju lokalpatrioter) blev det promenad "hem" till hotellet.

Tyvärr blev det bara ca 3 timmars sömn för mig, då värken slog till rejält tidigt på morgonen och inte ens en lång och HET dusch vid 07-tiden fick den att släppa. Skulle egentligen flyga hem först kl 18, men tack vare en hjälpsam kvinna på resebyrån lyckades jag få boka om min icke ombokningsbara flygbiljett till 13.30! (Ja, vi har i o f s inte sett ännu om de verkligen drar av pengarna för den första flygbiljetten när de fakturerar biljett nr 2 - men jag fick det löftet i alla fall.) Så istället för besök på Lars Wallin-utställningen på Waldemarsudde samt ytterligare shopping idag blev det avfärd till Arlanda där jag vandrade runt till dess värken i ryggen lindrats så att jag klarade att sitta ner på planet hem. Och flyga hem gick bra - trots att det var 11:e september och allt.

Nu säger jag: BORTA BRA MEN HEMMA BÄST!!!

Gårdsloppis i Mariebäck!

I helgen är det loppis i kyrkan i Mariebäck - lördag och söndag kl 10-16. MASSOR av glas, porslin, böcker, leksaker, möbler, hästprylar... Dessutom försäljning av våfflor och kaffe. Missa inte det!!!

Trevligt sällskap och terränggalopp!

Lára och jag galopperar på Midur-tävlingen.

Idag hände något riktigt sällsynt: Eva och jag fick rida ut tillsammans! Det är ju annars den stora nackdelen när man rider samma häst... men idag hade hon fått låna Gabriel av KG och Yvonne, så då var det möjligt! Eva ska också vara med på den stora gårdsloppisen i Mariebäck i helgen, så när jag hämtade upp henne lastade vi min bil full med sådant som hon ska sälja. Min XC70 rymmer ju liiite mer än hennes Amazon!

Vi red mot Avan och hann med alla fyra gångarterna innan det var dags för Eva och Gabriel att vända hemåt igen. Han är ganska otränad så hon ville ju inte anstränga honom för mycket. Men Lára hade förståss massor av "spring" kvar i benen så vi fortsatte på egen hand. När jag svängde in på min "travrunda 2" blev jag snabbt varse att Lára redan döpt om den till "galopprunda 1". Hon hade full koll på att vi galopperade här sist och hade ingen plan att ändra på den saken. Och jag var inte svårövertalad, utan det blev "terränggalopp" på kringelikrokstig inkl hopp över några små stockar. Vi hade roligt båda två!

När vi var tillbaka ute på bilvägen töltade vi hemåt. Provade även några sekvenser ökat tempo och f f a den första ökningen blev riktigt bra! Men så hade jag henne riktigt samlad innan - det slarvade jag lite med senare... Avslutningsvis fick hon sträcka ut i trav, till dess det tog TVÄRSTOPP! Vid vägen upp till gården hade Sylvia satt en STOR skylt om loppisen och det var Lára inte riktigt beredd på. Eller också ville hon försäkra sig om att hon skulle hinna läsa ordentligt och memorera tiderna... ;-)

Tillbaka i stallet visade det sig att vi nästan hade hunnit ikapp Eva och Gabriel. De hade tagit det riktigt lugnt på vägen hem och kommit till stallet bara en kort stund före oss. När hästarna var ompysslade och tillbaka i sina hagar gick Eva och jag till kyrkan för att förbereda loppisen. Var så nöjd att jag igår lyckades plocka ut FYRA hästtäcken som jag ska sälja. Är lite av en täckessamlare och det gällde ju att hitta några som varken hade brodyr eller kändes viktiga att ha kvar av nostalgiska skäl... Två av dem jag kunde tänka mig att skiljas ifrån är dessutom vintertäcken, vilka ju tar rätt mycket plats, så nu känns det riktigt luftigt i skåpet! Sedan hade jag även plockat ihop ett par schabrak och lite annat smått och gott. Hoppas de kan komma till glädje för någon annan! 

Trevligt med sällskap!

Idag var det dags för torsdagslektion - trodde jag. Men det visade sig att lektionerna var inställda p g a att Sylvia har fullt upp med att förbereda helgens gårdsloppis. Hela kyrkan är full av prylar! Så vad skulle jag och Lára hitta på då? Jo, vi hade så tur att både Sussie och Kristin dök upp, så vi fick rida ut med sällskap! Det var lääänge sedan sist!

Vi red bort till korsningen vid sjön och Lára kändes förståss riktigt upplivad av att ha de andra hästarna med. På hemvägen, när jag ville samla henne lite mer i tölten, studsade hon på stället i sin iver att springa. Men det hela resulterade i en hel del bra "muskelbyggartölt" och även en sekvens med "bogarna upp och bensprattel".

Hade som vanligt tänkt avsluta med att låta henne sträcka ut framåt, nedåt i trav. Men hon var alldeles för "i gasen" för att det skulle vara möjligt... istället blev det först mer tölt, innan hon tillslut lugnade sig så pass att vi kunde få hyfsad trav i alla fall.

Fick erbjudande av Sylvia att vara med på ett hörn på loppisen i helgen, ifall jag har några hästprylar att sälja. Medan Lára mumsade kraftfoder gick jag igenom mina saker i Mariebäck och nu ska jag ge mig i kast med det jag har här hemma. Ett mycket bra tillfälle att rensa upp lite!

Så för alla er som läser detta: missa inte Sylvias gårdsloppis i Mariebäck i helgen! Lö-sö 10-16. Kaffe och våfflor kommer att säljas också! 

Dagens outfit

Idag fick Lára och jag inviga vårt nya schabrak i de isländska färgerna! Hade ju önskat mig ett sådant och när jag nyligen fyllde år fick jag ett presentkort på Häst & Fritid av Eva, tänkt till detta ändamål. Som jag tidigare berättat var Häst & Fritid på Midurtävlingen med ett helt lastbilssläp som butik! Och där hängde minsann det här schabraket och bara väntade på mig!

Jag har ju "tvingat på" Lára två vilodagar efter helgens tävling, men idag var det dags för ridning igen. Och hon var förståss med på noterna - kom direkt fram till mig i hagen och stoppade i princip huvudet i grimman! Efter de senaste veckornas intensiva tränande ville jag belöna min duktiga häst med något riktigt roligt, d v s massor av galopp!

Red mot Avan och varvade höger och vänster galopp längs bilvägen - och extra roligt var att det blev rätt galopp varje gång! Sedan var det dags att ge sig ut i terrängen där vi omvandlade mina "travrunda 1" och "travrunda 2" till galopprunda 1 och 2. Eftersom Lára både är så säker på foten och dessutom har så bra "broms" vågade jag låta henne galoppera även på smala, krokiga stigar - och det märktes att hon tyckte det var jättekul!

När vi vände hemåt igen längs bilvägen kände vi även på tölten och avslutningsvis en trav där jag fick henne att länga halsen riktigt bra utan att börja rusa. Tillbaka i stallet fick hon mumsa kraftfoder (förra veckan började jag ge henne lite efter varje ridpass, men det är ju viktigt att trappa upp sakta så hon får bara en näve betfor och en halv skopa havre än så länge.) Och hon åt t o m upp mineralerna jag hade blandat i. 

Blod, svett och glädje!

...kan det innebära att rida!

Matte behövde vilodag idag - så Lára fick "ledigt" för andra dagen i rad. Är fortfarande rejält trött efter helgen, men det känns lite bättre i kroppen ändå. Fick dessutom ridsår på insidan av båda knäna i söndags, så även för dem är det nog bra med lite tid till läkning. Sprayade med sprayplåster igår morse för det inte skulle göra så ont när byxorna skavde mot såren.

Idag hade jag istället klänning och nylonstrumbyxor på jobbet. Inte så smart, skulle det visa sig... när jag i kväll skulle ta av strumbyxorna visade det sig att de fastnat i sprayplåstret på höger ben - TROTS att jag tog på strumpbyxorna ett helt dygn efter att jag sprayade. Så när jag tog av mig strumporna följde stora delar av den skorpa som hade hunnit bildas med... INTE skönt! Får satsa på Compeed-plåster till i morgon. För då vill jag absolut rida igen!!!

I morgon ska jag också skicka in Láras pass och ägarbevis för att jag ska registreras som hennes ägare hos SIF (Svenska Islandshästföreningen). Har inte kunnat göra det tidigare eftersom jag behövt ha passet tillhands för att få tävla. Ska samtidigt skicka in Feykirs registreringsbevis med intyg om att han är avlivad. Sorgligt, men känns ändå bra att få det gjort. 

Rivstart!

Så här glad blir man när man har en Lára! Här är hon iklädd "segertäcket" som jag valde efter vår andraplats i T5. Ska fixa en bild på henne där hon även har på sig den matchande grimman. Johan tog tyvärr aldrig någon sådan i går, så min mobilkamera får göra en insats.

Oj, vad jag har varit mör i kroppen idag... och TRÖTT, trots att jag i natt faktiskt för första gången på en dryg vecka fick sova hela natten. Hade tid i CityRehabs bassäng kl 17 och när jag åkte från jobbet undrade jag verkligen hur jag skulle orka med det. Men jag hann hem och vila en timme och sedan kändes det inte riktigt lika oöverstigligt. Och så här efteråt är jag jätteglad att jag tog mig iväg, för det var mycket som behövde mjukas upp och stretchas i den här kroppen!

Här om kvällen sammanfattade jag den dryga månad som jag och Lára haft tillsammans nu. Det har varit en riktig rivstart! Vi har hunnit med två tredagars Atli-kurser, två ovalbaneträningar och två tävlingar. Samt lektioner på torsdagarna för Sylvia förståss. Men nu är ju vår korta och intensiva tävlingssäsong över, så framöver ska vi ta det lite lugnare.

Fast vi ska ju inte lägga av med träningen - det är ju nu det verkligen börjar, när vi helt kan fokusera på att återställa de muskler hon tappat under "mamma- ledigheten" samt helst även bygga ännu mera av den varan. Till min hjälp kommer jag ju att ha torsdagslektionerna för Sylvia. Och redan i oktober är det föresten Atli-kurs igen. Så nog kommer vi att vara aktiva även fortsättningsvis - men jag har tänkt att vi ska hålla oss hemma i Mariebäck ett tag i alla fall!

Idag har Lára i alla fall vilodag. Och det kan faktiskt bli så även i morgon. Men det är mest för mattes skull i så fall, Lára själv skulle nog inte vilja ha några vilodagar ö h t ifall hon fick välja. 

Midurtävlingen - finaler

Oj, vilken dag vi haft idag - jag och lycko-hästen!!! Och hon har verkligen haft hur mycket energi som helst! Inför vår första final i fyrgång V5 värmde jag i 45 minuter för att hon skulle hinna bli tillräckligt trött för att fokusera på banan. Började med att galoppera längs hela långsidan och ena kurvan på travbanan - det är LÅNGT! Och hon drog på i ett racertempo samtidigt som hon frustade i VARJE galoppsprång - verkade hur lycklig som helst av att få "bränna ur systemet"!!! Efter en skrittpaus galopperade vi samma sträcka igen - fast då började jag lägga mig i lite genom begränsa farten något. Men frustandet fortsatte, om än "bara" i var 4:e till 5:e galoppsprång. Det hann bli några långa galoppsträckor till också, varvat med skrittpauser där jag verkligen försökte rida lååångsamt, vilket inte var lätt denna dag. Damen hade så mycket energi att det nästan bolmade ur öronen!

Finalen i V5 började mycket bra! Vi fick 5,0 i tölten och låg därmed i delad ledning. Traven gick lika bra - poängen blev 5,5 och därmed hade vi gått upp i ledningen! Men sedan kom ju skritten... trots att jag under hela poänggivningen hade suttit och försökt bromsa upp Lára för att få en lugn skritt så räckte inte det. Jag fick bromsa under precis hela skrittbedömningen också... och poängen blev därför bara 4.67....

När det var dags för galopp tänkte jag trava några steg för att sedan göra min galoppfattning. Men så snart jag började korta upp tyglarna kastade sig Lára iväg i tölt. För att inte få avdrag för sen fattning, så försökte jag fatta från tölt istället - men då blev det fel galopp... Det blev bara genom ena kurvan, innan jag kunde ta ner henne i trav och göra en ny galoppfattning - rätt den här gången. Men det ger ju ändå avdrag på poängen. I o m detta slutade vi på 5.0 i galoppen.

Vår totalpoäng 5.04 räckte ändå till en andraplats, efter Sylvia på Sleipnir. Men jag påpekade förståss att det ändå var jag och Lára som är Mariebäcksmästare i V5 eftersom det är uttagningspoängen som räknas när det gäller kval, uppklassningar, totalseger m m. Därför passade också priset jag valde från prisbordet så bra: en blågul vinnargrimma till vinnarhästen! Sylvia hade ju dessutom andra mycket större framgångar: på lördagen kvalade hon till SM i femgång på sin läckre Démantur!

Inför töltfinalen (T5) värmde jag också 45 minuter. Märkte ju i Skellefteå att det inte räckte med att Lára gått en klass redan utan hon kunde vara överladdad ändå. Även nu blev det mycket galopp men förståss också mycket tölt. Ändå hade damen precis hur mycket energi som helst kvar! Arbetstempot gick ändå riktigt, riktigt bra! Hon hade trots allt så mycket fokus att det blev ren takt och vi fick poängen 5,0. En 5,5:a också faktiskt - men det högsta (och lägsta) poängen räknas ju bort när det är fem domare.

Har gasar vi på när det är tempoväxlingar.

När vi saktade av till skritt för poänggivningen visade Lára tydligt hur mycket energi hon hade kvar - hon studsade jämfota för att hon inte fick springa! Tempoväxlingarna blev ju sedan lite klurigare... Hon har ju ännu inte den styrka som krävs, även om hon har viljan! Men precis som igår var jag mycket nöjd med våra nedtagningar eftersom jag kunde hålla henne mjuk genom dem och aldrig fick något i handen. Förutom styrkan till ökningarna så har vi ju ännu inte hunnit träna in precisionen i ökning resp nedtagning. Det ska ju vara TYDLIGA temposkillnader och de ska vara exakt på rätt ställe. Gäller alltså att t ex att veta exakt hur lång bromssträcka man har, resp att veta exakt hur mycket man törs trycka på i ökningen för att få maximal acceleration utan att tappa takten. Och där har vi mycket kvar att träna på - men det är ju det som är roligt också! Som Atli sa: "Här har du en häst du kan utvecklas med i flera år framåt!"

Totalt räckte poängen till en andraplats - och när det var min tur att välja vid prisbordet fick jag ögonen på ett tjockt fleecetäcke i samma blå-gula vinnarfärger som grimman jag valde på förmiddagen. Och då var ju valet lätt!

När vi sedan kom hem till Mariebäck såg Lára mycket nöjd ut över att få gå ut till sin flock igen. Och oj, vad både Tildra och Kippy gnäggade när de fick syn på henne! Tala om att vara välkommen hem!!! Som alltid efter en tävlingshelg drar jag en suck av lättnad över att jag "överlevt". Den här helgen har kroppen verkligen inte varit med mig... men tack vare min härliga häst har "själen" varit på topp och det kompenserar ju en hel del! Dessutom är det alltid så härlig stämning på våra tävlingar, där alla gläds med alla. Och många Miduriter har också sagt att "det syns att du och Lára verkligen passar ihop!" och sådant gläder förståss!

Nu ska jag "koka" i ett riktigt varmt bad, smörja massor med smärtstillande gel och sedan förhoppningsvis drömma om min härliga häst - om jag nu får sova...

Min häst är BÄST!!!

Oj, oj, oj så duktig Lára har varit idag! Det blev en favorit i repris: precis som på Vindurs tävling vann vi BÅDA våra uttagningar! Min lycko-häst är fantastisk!!! Och tänk att detta var möjligt trots att jag mår så risigt i kroppen...!!!

I T5 fick vi inte till våra bästa ökningar, däremot var jag MKT nöjd med nedtagningarna då hon kändes mjuk och fin genom dem. Och poängen räckte alltså till en första plats!

I V5 var hon sedan HELT otrolig! Allt bara funkade - t o m skritten!!! Nu fick jag inte med mig domarkommentarerna för den uttagningen, så jag vet inte ännu vad vi fick för resp gångart. Men totalpoängen blev i alla fall 5.30. På andra plats kom Sylvia och Sleipnir på 5,27 så det var jämnt!

A-finalen i morgon kommer nästan att bli en intern Mariebäck-uppgörelse, det är bara ett av ekipagen som inte står i vårt stall! Förutom jag och Sylvia rider även Kristin och Sussie denna final! Det blir spännande att se hur det går! Faktiskt blir det min och Láras första fyrgångsfinal, eftersom jag strök mig från den i Skellefteå. Så jag vet inte hur hon kan tänkas reagera på att vi är så många på banan samtidigt.

Hade föresten satsat på långa uppvärmningar inför båda klasserna den här gången. Med mycket galopp först och få henne att länga halsen på volt som avslutning. När vi inför V5-uttagningen galopperade längs nästan hela ena långsidan på travbanan frustade hon nästan hela tiden - hon blir verkligen SÅ nöjd när hon får springa!

Efter uttagning nr 2 och en fotosession med Johan satsade jag på det som alltid ska vara ledorden vid våra tävlingar: "hästens väl": jag gick med henne så att hon fick beta gräs i drygt 40 minuter. MKT uppskattat! Men först hade jag gått förbi Häst & Fritids STORA mobila ridsportbutik (en hel lastbilssläp!) och köpt en stor påse hästgodis med lakritssmak. Lára blev alldeles till sig av doften redan när jag försökte öppna påsen, och mumsade snabbt i sig några nävar. Sedan påpekade Johan att lakrits bl a är laxerande, så vi sparade resten av godiset till senare.

När hon dessutom fått havre och morötter åkte jag hemåt för att ladda inför morgondagens finaler. Nu hoppas jag att det blir en bättre natt i natt, de senaste nätterna har jag sovit så väldigt dåligt p g a värken... Så en (i alla fall nästan) hel natts sömn står definitivt högst på önskelistan!

"Liten fejkblomma stjälper ofta stort lass"

Inför Vindurs tävling var det VÄLDIGT tur att jag provred banan kvällen innan. Annars hade det aldrig blivit någon totalseger, utan det hela hade tagit abrupt slut redan efter ca 10 meter! Man rider in på kortsidan och vi hann knappt ut på långsidan förrän Lára först tvärstannade och sedan försökte fly. Alla mina försök att få henne att fortsätta framåt misslyckades. Undrade förståss vad det var som var så farligt, och insåg tillslut att det var blomman ni ser på bilden här ovan. "Hon upptäckte väl att den är fejk!" sa Fia! :-)

Och hade det inte varit för Fia och Ljúfa hade vi kanske aldrig tagit oss förbi denna häst-ätande plastväxt... Lára, som normalt alltid vill gå först, höll sig tätt, tätt bakom Ljúfa och vibrerade i hela kroppen när vi passerade. Men redan andra gången vågade hon gå först - även om hon fortfarande var spänd som en stålfjäder. Fjärde gången reagerade hon inte alls - och sedan under tävlingen var hon helt obrydd. Som tur var! Men vis av denna erfarenhet kändes det MKT viktigt att provrida banan kvällen innan även i Boden!

Den här gången samåkte Lára och jag med Kristin och Funi. Vi är nästan lika många från Mariebäck denna tävling som i Ske-å! Kul! Jag undrade förståss hur Lára skulle reagera när hon kom till travet, de flesta hästar bli alldeles överväldigade av alla intryck. Men hon har faktiskt varit där en gång tidigare, när ett gäng Miduriter hade uppvisning i samband med V75. Och jag tycker det märktes på henne att det inte var första gången. Visst tittade hon på allt möjligt, men hon var hela tiden kontaktbar.

Hade fått instruktioner av Atli att inte rida mer än 25 minuter idag, med fokus på lösgörande för att få henne att länga halsen. Red ut på själva travbanan, bredvid ovalen, och började från stillastående att uppmuntra henne att länga halsen. Sedan skritt på volt där jag först stämde av att jag kunde hålla henne på volten m h a ytterskänkel och vikt. Därefter flytta ut bakdelen och få henne att länga sig.

När jag övergick till trav på volt upptäckte jag till min glädje att det var mycket lättare att kontrollera yttersidan än tidigare! Måste vara all träning nu under kursen som haft effekt! När vi jobbat med att länga halsen i både trav och tölt på volt var det dags att ge sig i kast med ovalen.

Började med att skritta runt några varv åt båda hållen. När vi skrittade i vänster varv tittade hon VÄLDIGT mycket på den lilla sjön som ligger innanför travbanan - det var väl för att det blänkte i vattnet. Red lite arbetstempo tölt och några tempoväxlingar. Tänkte på Atlis tips att jag ska förbereda ökningarna i god tid. När jag gjorde så - och kom ihåg att hålla om med skänklarna hela tiden - blev det riktigt bra ökningar! En gång blev hon oren i takten, men då insåg jag att jag slutat driva... Klantigt! Så snart jag började göra det igen så kom takten tillbaka. Det var så roligt att "gasa på" att jag blev lite sen med nedtagningarna... får se till att skärpa mig där i morgon! Men en gång kom jag i alla fall ihåg hans tips att innan man börjar bromsa (och innan man tänker sidförande) ska man göra en förhållning och sedan ge STOR eftergift. Då har man bästa chansen till en bra nedtagning utan att hästen blir spänd. Och hela tiden när jag red hörde jag Atlis ord ringa i mina öron: "Håll henne lös, håll henne lös!"

Tränade lite galoppfattningar också. Gjorde dem från skritt och efter instruktionen från Atli. (Att vända sig utåt, ge några eftergifter på innertygeln som förberedelse och sedan ge galoppskänkel. Det gick inte riktigt lika bra som på Ersnäsovalen, men det blev rätt galopp varje gång i alla fall!

Avslutningsvis skrittade vi ett varv runt ovalen - ville påminna henne om att man inte BARA springer där. Fast en riktigt avslappnad skritt var inte så lätt att få till... vi hade nämligen blivit enda ekipage där och Lára trivdes INTE med att vara "den sista hästen i världen". Som tur var hann vi sedan ikapp Kristin och Funi på väg tillbaka till stallet.

Passade på att nyttja travets fina spolspiltor och tvättade Lára. Var in i det sista osäker på om jag skulle tvätta henne. Är inte alls i form i kroppen och vill inte påfresta i onödan... men samtidigt ville jag ju gärna passa på när det är så fina faciliteter. Och vill ju gärna ha henne extra fin på tävling också! Hade med mig schampo m m för att ha möjligheten i alla fall. Och det blev tvätt tillslut. I o m att hon är helklippt var det ju inte särskilt krävande att schamponera och skölja. Man och svans är ju tyvärr inte i närheten av Feykirs hårsvall, men då blir det ju å andra sidan lättvättat!

När jag vände hemåt hade Kristin lovat att kvällsfodra när hon var klar med sitt uppdrag i inskrivningen. Bussigt! Ju senare de får kvällsmaten desto bättre!

Atlikurs - sista dagen

Idag hade jag önskat att få rida en privatlektion (annars rider man två och två - två lektioner/dag). Tycker det upplägget passar mig bäst. Efter två kursdagar är jag i regel ganska mör så ett sjätte ridpass brukar alltid gå lite sämre. Bättre då att fokusera på det femte och sluta när man (förhoppningsvis) är på topp!

Atli sa att det jag ska fokusera på nu inför tävlingen är att hålla henne lösgjord. Jag fick först i stillastående uppmuntra henne att länga halsen genom att ställa höger resp vänster och krama lite på tyglarna. Sedan värma upp med skritt och trav på volt där jag fortsatt skulle uppmuntra henne att länga halsen.

Efter lite tölt på volt, med fortsatt fokus på att länga halsen, övergick vi till att träna samlad skritt. Det är SÅ svårt!!! Som tur var fick jag i alla fall rida längs spåret, då har man i alla fall ett håll som Láras olika kroppsdelar inte kan försvinna iväg! Atli påminde igen om att det är kvaliteten på den samlade skritten som ger kvaliteten i tölten. Och att jag hela tiden måste se till att hålla henne lösgjord i nacken i samlingen. Det känns som att det är alldeles för många saker på en gång att hålla koll på - jag skulle behöva minst en veckas intensivkurs bara i samlad skritt!!!

När han var nöjd med den skritt vi presterade fick jag "smyga iväg" i tölt samtidigt som jag skulle fortsätta att hålla henne lösgjord i nacken. Och vilken tölt det blev de första stegen!!! Fick börja om med samlad skritt och göra övergångar till tölt några gånger - och det blev så tydligt hur mycket detta gör för tölten. Det gäller "bara" att lära sig rida samlad skritt på lösgjord häst alltså...!!!

Fick rida några tempoväxlingar också. Först i vänster varv - som är vårt lättare varv. Atli påminde redan i början på kortsidan om att jag skulle börja förbereda ökningen på nästa långsida, så att jag var beredd att följa med henne framåt när det var dags. Och att hela tiden hålla henne lösgjord i nacken genom ökningen. Samt förbereda nedtagningen genom att "tänka sidförande" innan jag börjar bromsa och verkligen hålla om med skänklarna i nedtagningen så att hon inte "tappar bakbenen". Och förståss hålla henne lösgjord genom nedtagning och i arbetstempot.

I höger varv gick det först lite knackigare i ökningarna... men sedan upptäckte jag att om jag INTE gjorde något försök att rakrikta henne utan "lät bogarna vara där de var" och bara höll henne lösgjord i nacken så gasade hon på riktigt ordentligt där också - i ren takt! Ibland stämmer det alltså att "less is more"! Mellan ökningarna fick jag några gånger gå in på en liten volt i tölt för att få henne att länga halsen igen.

Avslutningsvis förståss trav på volt - och nu var det lååångt från den "stillsamma" traven på ovalen igår - Lára satsade för fullt och jag hade fullt sjå att få ner tempot. Atli tycker inte att man ska bromsa hästen med båda tyglarna, utan ta ner tempot genom att minska volten. Men Lára verkar kunna springa Solvallatrav på nästan hur liten volt som helst... Jag upplever att det ändå är bäst att först bromsa upp henne ordentligt, som för att "visa var skåpet sa stå" för då accepterar hon att det ska vara långsam trav och håller sig till det.

Atlis tips inför morgondagen (dagen före tävlingen) var att jag skulle fortsätta fokusera på lösgjordhet, att jag får henne att länga halsen i de olika gångarterna. Och max rida 25 minuter. Jag kommer definitivt att vilja provrida banan - men det kanske bara blir i skritt. Vi åker med hästarna till Boden redan i morgon. Så då hinner jag visa Lára området och banan - min erfarenhet säger mig att hästarna brukar bli alldeles överväldigade av området, så avslappnad skritt lär vara en STOR utmaning!

Efter tre dagars kursande är jag REJÄLT mör i kroppen... och i helgen är det tävling så då gäller det ju att orka det också. Som uppladdning tänker jag i kväll gå till simhallen här i Gammelstad och bada ångbastu. Värme kan vara fantastiskt smärtlindrande! Ångbastun stod ju för uppladdningen i Skellefteå senast - och varför ändra ett vinnande koncept?!

Edit: fick ju ytterligare ett MKT bra "tips från coahen": i skritten när jag vill att hon ska hålla fokus på mig, länga steget, men INTE börja takta. Atli sa att jag skulle tänka "höger, vänster, höger vänster" och det fungerade jättebra! Tänk att det kan räcka med så lite för att få effekt! Men, det är förståss som Atli också säger: det räcker med att kittla hästen lite, bara du gör det på rätt ställe!