"Stabile" Snarfari "drar järnet"...

Låt inte er luras av Snarfaris genomsnälla uppsyn - idag demonstrerade han en ruskig turbo... och det TVÅ gånger dessutom!!!


Unge Djarfur drog med sin matte i galopp igår (men hon fick faktiskt stopp innan de var ända hemma) så idag skulle Snarfari och jag följa med som ett tryggt och stabilt "moraliskt stöd". Hm... det gick ju som det gick med den saken...

Vi red bort till korsningen vid sjön och jag jobbade som vanligt med att aldrig låta Snarfari vara helt rak - oavsett gångart - för att han ska länga sin överlinje. Nu har ju inte Snarfari lika långa ben som Djarfur - så vi hamnade på efterkälken... och tillslut var vi riktigt långt efter. Jag kände att Snarfari när som helst riskerade att slänga sig iväg i galopp för att hinna ikapp, så jag såg till att böja honom ordentligt åt höger - för då kanske han åtminstone skulle välja den där vänstergaloppen som jag haft problem med att få till... Några sekunder senare exploderar han iväg och jag insåg direkt att det inte var lönt att försöka bromsa. Men var ändå lite nöjd när jag kunde konstatera att han faktiskt valt vänster galopp! När vi dundrat på en stund började jag i alla fall böja lite till höger igen, för att försöka lugna ner tempot lite. Ropade också en varning fram till Sussie att "vi kommer väldigt snabbt" så hon skulle vara beredd ifall Djarfur blev rädd. Det vore ju just snyggt om vi, som skulle agera lugnande sällskap, istället skrämde honom att springa! Som tur var hade Sussie koll på läget och Snarfari blev åter kontaktbar så att jag kunde få stopp på honom när vi kommit ikapp.

När vi vände hemåt höll sig Sussie och Djarfur bakom oss när vi töltade och det funkade mycket bättre! I o m att vi fick sätta tempot behövde inte Snarfari stressa upp sig och bli spänd. Han var visserligen inte lika avslappnad som när vi rider själva, så formen i tölten var inte så mycket att skryta med... men han höll i alla fall takten för det mesta. Och det blev inget nytt galopprace.

När vi skrittade in på gården igen hade Sussie precis konstaterat att det varit jättebra för Djarfur att ha trygge Snarfari med på ridturen. (Snarfari hade ju visserligen dragit med mig - men Sussie och Djarfur blev ju aldrig inblandade i det som tur var.) Ungstona busade runt i sin hage och jag kände att Snarfari blev lite spänd, men trodde inte det skulle vara något problem. Sekunderna senare kommer en plötslig hagelskur som får stona att börja springa. Detta gör Snarfari jätterädd så han exploderar iväg i full galopp ner mot stallet. Naturligtvis skrämde han därmed också Djarfur som följde efter - inte ville han bli lämnad ensam med vad än det var som skrämt Snarfari! Stalldörren var som tur var stängd men utan att minska farten det minsta galopperade Snarfari vidare förbi stallet och in i gången mellan hagarna. Det är en återvändsgränd så jag var rädd att han skulle spränga något av staketen - men som tur var blev det tvärstopp innan dess. Och när Snarfari stannade så gjorde Djarfur detsamma. Jag fick be Sussie om ursäkt för att den som skulle vara deras trygga sällskap istället var den som ställde till det! Men hon var ändå nöjd med att Djarfur bara sprungit - han hade inte försökt bocka av henne också. Ja, ibland får man vara glad för det lilla! (Jag var ju glad att vi ridit den "svåra" galoppen när Snarfari drog första vändan idag. Vid tillfälle nummer två hade jag dock inte sinnesnärvaro nog att kolla vilken galopp det blev...)

När jag pysslade med Feykir idag lyckades jag faktiskt inte känna puls på någon av hans framben! Nu är jag ju inte någon expert på detta - och han har vääääldigt lurviga ben - men tidigare har jag alltid lyckats känna den tillslut. Måste kolla igen i morgon innan jag riktigt vågar tro det... Men det vore ju verkligen fantastiskt om han redan fick vara smärtfri!