Somnade på simhallen... :-O

Den som till äventyrs missat att vi nu gått in i april månad fick definitivt en påminnelse i morse - när det plötsligt snöade igen och marken var alldeles vit! Så sent som igår var stallvägen rena lervällingen, men ni ser ju på bilden ovan att det var helt annorlunda idag! Precis som igår åkte jag till stallet direkt efter jobbet. Men till skillnad från igår hade jag verkligen behövt ett par timmars vila först... var så TRÖTT!!! Ville dessutom spara på ryggen inför helgens kurs, så det blev vilodag för Snarfari. Vi tog ett litet snack i hagen bara, han och jag.

Men Feykir måste ju förståss pysslas om! Började med att försöka kolla pulsen - INNAN de hade fått lunchhö. Men det var alldeles hopplöst - understimulerade Feykir kunde inte stå still någon längre stund... samtidigt som han hela tiden antingen försökte nosa på mina händer eller också buffade på mig med mulen. Det var som om han försökte säga: "Ska vi inte hitta på nå´t kul?!!" Men matte var ju tvungen att vara preciiiis lika tråååååkig som alla andra dagar... Mockade hagen och hjälpte Sylvia att lunchfodra. När Feykir mumsade lunchhö var det lättare att få kolla pulsen - och jag tyckte den var svårar att känna idag än igår.

Sedan var det dags att byta vatten i Feykirs vattenbalja. (Hans lilla "sjukruta" har tyvärr inte automatisk vattenkopp, som de andra hagarna.) Kånka vatten och överansträngd rygg låter ju inte som någon bra kombination... men då vill jag presentera en av Sylvias smarta "uppfinningar": vi kånkar inte vattendunken - vi DRAR den på snön! Det är helt otroligt smart - det är nästan så att dunken glider av sig själv! Sedan jag dessutom kom på att slangen i spolspiltan räcker ut genom dörren mot hagen, så att jag kan ha dunken stående ute på snön medan jag fyller den, blev det ÄNNU smartare. Nu behöver jag inte ens lyfta den ut från stallet! Och när jag fyller vattnet i vattenbaljan sitter jag på huk så att jag kan låta dunken vila mot ett av mina knän - också mycket snällt mot ryggen!

När jag åkte från stallet fortsatte jag direkt till simhallen här i Gammelstad för att basta ångbastu och streeeetcha lite. Brukar alltid basta i två omgångar och där emellan sitta en stund i en vilstol utanför. Den här gången blev första omgången i bastun ovanligt lång, jag var alldeles vimmelkantig när jag gick ut. I o m att jag dessutom var så TRÖTT idag var det ju alldeles ljuvligt att sedan luta sig tillbaka i vilstolen... och där somnade jag till! :-O Hade förståss inte tänkt berätta det för någon... (Och ni säger väl inget??!!) Men när jag efter bastuomgång två kom ut i omklädningsrummet igen träffar jag på en tidigare kollega, som glatt säger: "Jag såg dig förut när du satt i vilstolen, men ville inte störa när du sov!"