Snarfari samlar poäng!

Fr o m idag har jag ökat min arbetstid med hela 50 %! (Har gått från 50 % sjukskrivning till 25 %.) Och det gick faktiskt över förväntan! Som tur var är det ju en kort vecka också - med ledig långfredag - så det blir ju lite av en mjukstart!

Orkade t o m åka till stallet en sväng efter jobbet! Och väl där började jag misstänka att Feykir tipsat Snarfari om hur löjligt enkelt det är att fjäska för hans matte: bara man kommer när hon ropar så blir hon alldeles till sig! Har aldrig ens försökt ropa på Snarfari i hagen, men brukar alltid småprata när jag går för att hämta honom. Och idag resulterade detta småprat i att han vänder om och börjar gå mot mig! Jag stannade för att invänta och han kom ända fram! Tur att jag hade godis i fickan!

Red ett pass på ridbanan, efter Atlis instruktioner: värma upp med skritt och trav på volt. Sedan vändningar i skritt och tölt. När han känns lösgjord i tölten ska jag ladda med mer energi (vilket alltid gör honom spänd) och sedan lösgöra i det läget m h a fler vändningar.

Töltade längs spåret också - och vår absolut bästa tölt presterade vi efter hörnen i vänster varv. Genom hörnet hade jag stöd på yttertygeln och "sladdade" ut lite med bakdelen så att jag verkligen fick med inner bak. Resultatet blev riktigt trevlig tölt i riktigt trevlig form! Inga långa sträckor i taget - men som tur var kommer det ju hela tiden nya hörn!

Avslutade med trav på volt. Försökte då tänka på något som Atli sa: han beskrev ridningen som att dansa - och det är ryttaren som ska föra i dansen. Så om du t ex vill rida på volt så är det DU som ska rida på volt och hästen ska följa med. Du ska inte åka med och se var ni hamnar... Försökte anamma detta tankesätt genom att m h a vikt och skänklar rida på volt - och kunde konstatera att när jag lyckades så resulterade det i en väldigt mjuk och trevlig häst! Tyglarna fick vara sekundära hjälper - för enligt Atli är det inte tyglarna som ska hålla hästen på volten - utan jag bara kramade lite på tygeln ifall Snarfari blev lite hög i formen.

Efter ridpasset var det Feykirs tur att bli ompysslad. Han uppskattade väldigt mycket att bli kliad under hakan så det blev en hel del av den varan! Ååååååh, vad jag längtar till dess vi i alla fall kan ge oss ut och skritta!!!