Atlikurs - oj, vad jag lär mig mycket!

Oj, oj, oj så lärorikt det är att rida kurs med en annan häst än sin egen! Red båda mina pass tillsammans med Maja och Ivar idag. Inför första passet sa jag till Atli att jag gärna ville fortsätta att träna vändningarna från igår - för det var så roligt! Han påpekade då att det viktiga inte är vilken övning man gör - utan vad man vill med övningen. Det vi ska eftersträva är att göra vändningen så snäv och snabb som möjligt - för att därmed aktivera hästens bakben mer och mer. Målet med övningen är att den tillslut ska få hästen att bära mer vikt på sina bakben och därmed "lätta" fram.

Efter uppvärmning med skritt och trav på volt fick vi skritta längs spåret och börja med vändningarna. Atli påpekade att vi i skritt skulle vända så snävt att hästen verkligen korsade sina ben. Och om hästen inte lättade i handen av vändningen skulle vi fortsätta att vända runt med ytterskänkel och vikt.

Nästa steg blev att övergå till tölt längs spåret, men vi skulle hela tiden vända in så att vi red fram och tillbaka längs samma långsida hela tiden. Och även här fortsätta vända runt på en volt ifall hästen inte lättade i handen. Atli påpekade att Snarfari och jag behövde mycket mer energi i vändningarna för att de skulle få önskad effekt. Efter en massa vändningar fick vi tillslut rida en stund längs fyrkantspåret - men ifall hästen började gå emot handen skulle vi korrigera genom att vända in igen. Snarfari började vara trött och när vi bytte till vänster varv, där han har lättare att länga halsen i tölt, blev han tillslut så djup i formen att han ramlade över i trav. Atli påpekade att när det händer ska jag göra en ordentlig förhållning med hela kroppen (tänk halsringsridning) för att få tillbaka tölten. Avslutade med trav på volt och nu när jag kunde hålla honom på volten m h a ytterskänkeln och samtidigt forma runt innerskänkeln blev traven jättehärlig!!!

Observera min underskänkel på denna bild! Har kämpat som en galning de senaste åren för att lyckas dra bak skänkeln i tölt - och nu verkar det faktiskt som att jag börjat få ordning på detta. För av de ca 100 töltbilder Johan fotade idag hittade jag faktiskt inte en enda där jag har skjutit fram skänklarna! DUKTIG Anna!!! Kanske är jag inte helt obildbar ändå!

Dagens andra ridpass fick vi jobba vidare på samma sätt som under det första. Atli påpekade för mig att han vill se mer lätthet i Snarfaris rörelser - och nyckeln till det är tydligare och mer precisa hjälper från mig. Tydligare drivning, tydligare förhållningar, tydligare eftergifter. Lätt i teorin men ack så svårt i praktiken...! Men bitvis under passet kändes Snarfari riktigt trevlig i tölten - och Atli påpekade också att det kom "glimtar" av det vi är ute efter.

Den avslutande traven på volt kändes lika trevlig som efter första lektionen!

Som ni kan se ställde min favoritfotograf (Johan förståss!) än en gång upp och tillbringade halva dagen i Mariebäck! Resultatet blev ca 500 bilder, så ni har betydligt fler att se fram emot framöver!