Lördagsridning

Igår fick Snarfari jobba ordentligt, så idag tog vi det lite lugnare. Började med att böja ordentligt i skritt (effektivast tycker jag är att sidföra utåt på volt). Och sedan samma sak i trav. Efter uppvärmningen kunde jag förståss inte låta bli att galoppera lite på volt - det är ju så KUL!!! I vänstervarvet tyckte han det var lite jobbigt att ta i med inner bak efter en stund. Men efter gårdagens påminnelse om att jag har en pisk (jo, jag nuddade honom faktiskt med den!!! :-O ) räckte det idag med en smackning för att han skulle ta i ordentligt.

... och vilken häftig trav det blev sedan, när galoppen både lösgjort honom och "fått igång" bakbenen!!! Övergick till att varva tölt längs spåret med vändningar. Precis som igår lyckades jag bättre än tidigare med att hålla igång tölten i vändningarna, så det är jag mycket nöjd med! Avslutade med tölt på volt i båda varven. Tidigare har jag haft problem med att han då blivit FÖR låg i formen och sedan ramlat ner i trav. Men lyckades jag sitta på rumpan bättre och hålla igång drivningen - och då höll vi tölten också! Det blev ett kort, men ganska varierat, töltpass idag. Kändes väldigt "lagom" efter gårdagens tuffare pass!

Pysslade med Feykir också förståss. Och kunde konstatera att han nästan druckit upp allt vatten som bussige KG fyllt på åt honom i går em. Kunde dessutom konstatera att Feykir vidareutvecklat sin "toalett" ytterligare. Nu var det nästan som ett "hingsttorn" - mycket prydligt!

I morgon blir det vilodag för Snarfari. Har morgonfodringen men hinner inte rida dessutom.

Duktig Snarfari!

Red Snarfari på ridbanan igen idag. Efter uppvärmningen började vi med galopp på volt - roligt! I vänstervarvet krävs det endel jobb för att få formen, i högervarvet är det lättare och där kan han även galoppera på småååååå volter! I vänstervarvet ville han först inte ta i riktigt bakifrån, men en liten påminnelse om att jag faktiskt hade en pisk gjorde susen både i traven och galoppen! När vi tog en lite längre skrittpaus efter galoppjobb i båda varven kändes han härligt lösgjord - skritten "gungade" verkligen genom hela kroppen! Det var också en del i min plan: att lägga galoppen först och utnyttja dess lösgörande effekt för att sedan träna tölt.

Övergick sedan till att träna vändningar i tölt - och kunde konstatera att jag faktiskt ska tänka på samma sätt i vändningarna som på galoppvolten: att det är med vikten och skänklarna jag ska styra hästen. Har haft endel problem att verkligen hålla igång tölten i vändningarna, men jag tyckte det gick lite bättre idag. När jag sedan övergår från "komforttölt" till att tillföra mer energi måste jag också bli bättre på att komma ihåg halvhalterna. Annars tenderar han att bli för lång och ramla ner i trav istället för att tölta med eftergift. Även detta tyckte jag faktiskt att jag fick till bättre idag än senast.



Red även lite tölt längs spåret - och använde vändningar för att lösgöra igen då han började gå emot handen. I vänstervarvet töltade han på riktigt trevligt - medan jag fick påminna mer om formen i höger varv. Han fick i alla fall jobba ordentligt idag - när vi varvat ner med trav och skritt var han riktigt svettig. Men så var det varmt idag också - inte alls så kylslaget som det ser ut på de här bilderna från senaste Atlikursen.

Feykir har goda vänner!

Feykir fick stödutfodring idag... Maddes nya stjärna Penni som stod utanför hagarna för att äta extra hö hade lyckats knuffa in Feykirs hösäck in i hans sjukruta... (HUR lyckades Feykir muta Penni att göra det??!) Det hade alltså varit fri tillgång - oklart hur länge... tur att det i alla fall var hans eget torrhö nu när han verkligen inte ska utsättas för något foderbyte!

När jag kom till stallet låg Feykir och sov vid staketet mot vallackhagen - och precis på andra sidan staketet stod Djarfur och sov! Har sett att Djarfur ofta står där - det verkar som att han saknar Feykir!

Vända i skritt och tölt

...har Snarfari och jag tränat på idag. Han var nämligen "uppdaterad" med sommarskor på alla fyra hovarna! Använder några bilder från förra Atlikursen i det här inlägget - och det är verkligen fascinerande att se hur mycket snö det var då! :-O

Duktig Snarfari får pusta lite.

Anabaptist i ett tidigare liv?!

Är visserligen uppväxt i "EFS-bältet" Västerbotten, men kanske har jag ändå varit Anabaptist i ett tidigare liv?! Se webb-tvinslaget nedan så får ni se! Pappas äldsta bror Sigge använde gärna hästarna i jordbruket han också. (Han hade Nordsvenska travhästar som han tävlade - med ett V75-lopp som största merit.) Det var nog av honom jag ärvde mitt hästintresse - och för arvet jag fick när han dog för några år sedan köpte jag min Childeric-sadel. Tror han hade tyckt att det var ett bra sätt att använda pengarna! Själv har jag ingen körhäst - men det finns uppenbarligen andra som bär det arvet vidare...

Web-tvinslaget jag hänvisar till ser ni HÄR!

Rumsren häst "hänger" med grabbarna.

Kan konstatera att jag har en "rumsren" häst! Här är hans toalett längst in i "sjukrutan" och han ser alltid till att placera skiten där så prydligt. Mycket praktiskt när man ska mocka! (Pinkar gör han alldeles bredvid skithögen.)

Feykir undersöker pirran, som vi drar vattendunken på nu när man inte längre kan dra den över snön på marken. Självklart var han tvungen att försöka gnaga lite på den också - har man en hundvalpsgen så har man!

Det går bra att "hänga med grabbarna" även om det är eltråd emellan! Bakom Feykir skymtar några av hästarna i hans numera så "färgglada" flock. Hm... två fuxar och sex svarta...

Atlikurs för mig och Snarfari!!!

Har via Sylvia fått veta att bussiga Pernilla låter mig rida Snarfari på Atlikursen 6-8 maj också!!! JÄTTEKUL - TACK!!! Det innebär också att jag kan fortsätta rida honom fram till kursen - så jag kommer att ha ridhäst ytterligare ett par veckor! Sedan ska Sylvia ta över och träna honom - men Pernilla hade även sagt att det kunde vara OK om jag även då fortsatte rida honom någon dag ibland. Verkligen kanon - då får jag ju några tillfällen att träna på Atliövningar även efter kursen! Samtidigt blir det ju en liten "avtrappning" så att jag inte behöver drabbas av akut Snarfari-brist som tillägg till min rida Feykir-abstinens!

Snarfari har i alla fall fått två vilodagar nu p g a sin tappsko. Vilket har passat mig bra då jag tyvärr haft några dagar som varit sämre än vanligt... Men i morgon kommer hovslagaren för att sko honom så efter det kan jag rida igen. Ser fram emot att återuppta träningen på vändningar i skritt och tölt! Kanske blir det något varv på galoppvolten också... jag lär ha svårt att låta bli!

Galopp, tappsko, mysigt muller och Atlikurs!

Snarfari mumsar extra hö efter vårt ridpass - hans kompisar i flocken behöver banta lite, men det behöver inte han.

Jag hade morgonfodringen i morse och det var en härlig morgon: solsken, vindstilla och nästan 10 grader redan 07.30! Medan Snarfari åt frukost mockade jag Feykirs sjukruta och pysslade med honom. Sedan red jag på ridbanan ca 40 minuter. Det kändes att Snarfari haft ledigt några dagar, för han var betydligt stelare än vanligt. Alltså blev det extra mycket igångskrittning - f f a med sidförande på volt, vilket jag upplever som det mest effektiva sättet att lösgöra honom.

Dagens "program" bestod sedan av galopp på volt - jag vill ju ta chansen att "lagra i kroppen" en massa bra galopp på volt. F f a är det på vänstervolten som det gäller för mig att göra som Atli sa: "Din kropp ska rida en volt och hästen ska följa med." Tyvärr är det så att när Feykir spänner sig så ramlar jag utåt med vikten och gör det därmed ÄNNU svårare för honom... Så nu fokuserade jag på att min kropp red på volt - så att både vikt och skänklar skulle göra sitt jobb. Nyttigt!!!

Det blev ett lite kortare ridpass än jag tänkt - för Snarfari råkade trampa av sig ena framskon. Men han gjorde det väldigt prydligt - inte en enda flisa hade lossnat från hoven. Och tack vare att han trampade av den på ridbanan och inte i hagen så var det ju lätt att hitta skon också. Sylvia lovade att kontakta vår hovslagare för att få skon på plats igen.

När jag skulle åka hemåt hade Feykir lagt sig för att sova middag. Jag tycker alltid hästarna ser så mysiga ut när de ligger så här!!! Och när jag gick närmare för att prata lite med honom och fota en bild så "mullrade" han lite åt mig! Han vet minsann hur man får matte att smälta!

Sylvia fick precis telefonsamtal från Atli som sa att han kunde komma och hålla kurs för oss 6-8 maj. Det är ju kort varsel, men eftersom det är helgen då vi tyvärr fick ställa in Midurtävlingen p g a för få anmälda så har folk förhoppningsvis inte hunnit boka in sig på annat. Fast jag hade ju hunnit det... men förhoppningsvis går det att lösa ändå... måste ju förståss också kolla med Pernilla om jag får fortsätta låna Snarfari till kursen!

Påsken i sammandrag

I vanliga fall brukar vi äta lunch på Max i Skellefteå när vi åker ner till Umeå - det brukar kännas perfekt med en paus ganska precis halvvägs. MEN med otäcka parasiter i vattnet kändes det inte så lockande denna gång... istället blev det picknicklunch med havsutsikt i Jävre. Verkligen inte illa det heller! (När vi sedan passerade genom Skellefteå såg vi en stor skylt utanför Maxrestaurangen där det stod "Ingen fara!" och under texten fanns en överkryssad vattenkran. Men då hade vi ju redan tagit det säkra före det osäkra. Bilden får också symbolisera all god påskmat vi ätit under besöken hos mina och Johans föräldrar.

Påskdagens Uppståndelsekors utanför kyrkan i Ersmark (min hemby). Väldigt vackert tycker jag -särskilt som växtligheten runt omkring inte hunnit börja grönska. Bilden får också symbolisera den "plötsliga sommaren" som vi fått uppleva i helgen, med frukost ute i solen både lördag och söndag morgon.

Feykir får som han vill

Feykir är alltid så nyfiken och ska nosa (eller helst gnaga lite) på allt. Nu när han står i sin "sjukruta" och inte kan aktiveras har detta drag förstärkts ännu mer. ALLT som matte kommer dragandes med måste självklart undersökas - som skottkärran t ex.

De där tuggleksakerna för hund som jag köpte till honom, för att tillfredsställa hans tuggbehov, blev däremot ingen "hit"... Han verkar inte bry sig om dem alls... Däremot vill han alltid tugga lite på piggborsten/plastborsten när jag ska borsta honom, så igår bestämde jag att han skulle få som han ville och lämnade helt enkelt piggborsten i sjukrutan....

...och det blev VÄLDIGT populärt! ÄNTLIGEN hade matte fattat vilken leksak han ville ha!!! Blir intressant att se om det är något kvar av borsten när jag kommer tillbaka på annandagen! (Vi åker till Umeå ett par dagar i början av påskhelgen.)

Glad Påsk!

Glad Påsk önskar jag alla mina bloggläsare med en bild på den härliga påskkorgen som vi varje år kan glädjas åt utanför Handelsbanken. Tack parkförvaltningen! MEN se till att ta det lugnt i helgen...

...så att det inte slutar så här!!! :-O "Enom till straff och androm till varnagel..." skulle man kunna säga. (På skylten står "Don´t drink and fly!") Det är våra grannars husvägg och jag trodde först att det handlade om en felnavigering och tänkte att flygledar-Eva hade behövt styra upp det där lite! Men nu handlade det ju uppenbarligen om kvastfylla och då är det ju inte säkert att det ens hjälper med flygledarsupport...

Feykir ligger i lä!!!

Idag har jag ridit rent tretaktig galopp på volt - antagligen för första gången i mitt liv! :-D Feykir och jag har ju jobbat mycket på saken - men ännu är vi inte "framme". Och salig Reykur hade - trots att han var ren fyrgångare - svårt att balansera sig i galoppen. Jag har alltså bara hysterisk galopp på volt lagrad i kroppen - men idag fick jag ÄNTLIGEN känna hur det ska kännas! JÄTTEKUL!!!

Eftersom det är så mycket lättare att lösgöra Snarfari på ridbanan i de andra gångarterna så borde jag ju för länge sedan ha räknat ut att även galoppen skulle fungera bättre där. Men med 16 års erfarenhet av att galopp är svårast på ridbanan så hade jag lite svårt att tänka om... Som tur var gjorde jag ändå det idag - och så KUL det var!

Sylvia varnade mig innan att han kanske skulle börja med att rusa i galoppen - "han kan ju vara lite fånig..." men det gjorde han inte alls. Istället rullade han på i fin, tretaktig galopp runt volten! Feykir är ju lättare att böja längs spåret - men med Snarfari var det tvärt om. Så snart jag lät honom galoppera längs spåret försökte han räta ut sig och spjärna mot bettet. Men vad hade jag egentligen för anledning att rida läng spåret - när jag nu ÄNTLIGEN satt på en häst som bemästrade konsten att galoppera på volt?! Alltså blev det MÅNGA volter i vardera varvet - med skrittpauser mellan.

När jag ridit ut har det varit allra svårast att böja honom i vänstersidan i galopp. Nu upptäckte jag att det var bäst att rida in på volt direkt efter galoppfattningen - precis som med Feykir - så att de inte har en chans att hinna börja styva sig i innersidan. Gör jag så med Feykir kan vi numera lyckas hålla galoppen ett varv på volten. Med Snarfari innebar samma upplägg en galopp i jättetrevlig form!

Hade gärna fortsatt njuta av den där galoppen hur länge som helst! Men det krävdes rejält med drivning för att behålla formen i galoppen och när jag kände att mina ben inte riktigt orkade längre var det dags att avbryta. Det fanns ju ingen anledning att fortsätta till dess det började gå sämre. Alltså behövde inte Snarfari "bli utnött" på volterna. Men jag ser redan fram emot nästa gång - det är ju KANON att jag får tillfälle att "lagra" bra galopp på volt i kroppen! Ska se till att rida mycket galopp på volt framöver, så jag förhoppningsvis har kvar känslan när de är dags för mig och Feykir att återuppta vår träning.

Off road!!!

Idag har jag ridit i skogen - utanför bilvägen!!! När hände det senast - någon gång i november...? Det känns som en hel evighet som höga plogvallar har hindrat oss från att lämna vägen - men idag forcerade Snarfari och jag vad som var kvar av plogkanten vid infarten till vår "travslinga 1". Härligt att äntligen få uppleva lite skogsstig igen!

Innan dess hade vi först galopperat en hel del - båda galopperna - och då kunde jag än en gång konstatera att i galopp är det "ingen hemma"... Även om det inte alltid går våldsamt fort så blir han totalstum i munnen - som om tyglarna satt fast i en betongvägg... På Feykir brukar det gå bra att lösgöra i galoppen bara jag inte fastnar i (vänster-) tygeln utan kramar lite omväxlande höger-vänster. Men på Snarfari verkar jag kunna krama på hur mycket som helst, han förblir lika stum ändå. Det är först efter några kraftigare tygeltag som jag kan få en liiiten böjning av halsen - i alla fall i högersidan. Vänstersidan kräver ännu mer arbete. Men vi lyckades ju i alla fall få till även den svårare galoppen idag - så lite duktiga var vi ändå!

I skogen blev det trav upp på höjden och skritt tillbaka ner igen. Snarfari verkade lika glad som jag över att få lite variation på ridvägen! På hemvägen blev det sedan fokus på tölten. Red öppna för vänster skänkel och när jag fick honom att verkligen ta i även med vänster bak så presterade vi trevlig tölt i trevlig form!

Avslutade med trav i lång-låg form och då jobbade han på riktigt bra och var trevligt lätt i handen!

Medan Snarfari fick äta mat pysslade jag med Feykir. Kliade örat och det var visst så skönt att han nästan kröp ur skinnet! Kollade pulsen i hovarna och jag tycker att den känns allt svagare. Om nu tiden bara kunde rusa fram så att jag snart får börja skritta honom i alla fall! (Hm... det är ca två månader kvar innan det är dags...)

Påskpynt!

Luleås fantastiska parkförvaltning har gjort det igen! Förutom färgglada påskfjädrar i alla (!!!) träden längs Storgatan har de även satt upp ett färgglatt klädsträck a´la Italien i Disneyfilm! Och i rondellen vid Kulturens hus finns nu en påskkärring. :-)

Snarfari har lite påsklov idag - för min del fick det räcka med jobbet + att se till att däckfirman bytte till sommardäck på min bil. Så nu kör jag lagligt igen!

Snarfari samlar poäng!

Fr o m idag har jag ökat min arbetstid med hela 50 %! (Har gått från 50 % sjukskrivning till 25 %.) Och det gick faktiskt över förväntan! Som tur var är det ju en kort vecka också - med ledig långfredag - så det blir ju lite av en mjukstart!

Orkade t o m åka till stallet en sväng efter jobbet! Och väl där började jag misstänka att Feykir tipsat Snarfari om hur löjligt enkelt det är att fjäska för hans matte: bara man kommer när hon ropar så blir hon alldeles till sig! Har aldrig ens försökt ropa på Snarfari i hagen, men brukar alltid småprata när jag går för att hämta honom. Och idag resulterade detta småprat i att han vänder om och börjar gå mot mig! Jag stannade för att invänta och han kom ända fram! Tur att jag hade godis i fickan!

Red ett pass på ridbanan, efter Atlis instruktioner: värma upp med skritt och trav på volt. Sedan vändningar i skritt och tölt. När han känns lösgjord i tölten ska jag ladda med mer energi (vilket alltid gör honom spänd) och sedan lösgöra i det läget m h a fler vändningar.

Töltade längs spåret också - och vår absolut bästa tölt presterade vi efter hörnen i vänster varv. Genom hörnet hade jag stöd på yttertygeln och "sladdade" ut lite med bakdelen så att jag verkligen fick med inner bak. Resultatet blev riktigt trevlig tölt i riktigt trevlig form! Inga långa sträckor i taget - men som tur var kommer det ju hela tiden nya hörn!

Avslutade med trav på volt. Försökte då tänka på något som Atli sa: han beskrev ridningen som att dansa - och det är ryttaren som ska föra i dansen. Så om du t ex vill rida på volt så är det DU som ska rida på volt och hästen ska följa med. Du ska inte åka med och se var ni hamnar... Försökte anamma detta tankesätt genom att m h a vikt och skänklar rida på volt - och kunde konstatera att när jag lyckades så resulterade det i en väldigt mjuk och trevlig häst! Tyglarna fick vara sekundära hjälper - för enligt Atli är det inte tyglarna som ska hålla hästen på volten - utan jag bara kramade lite på tygeln ifall Snarfari blev lite hög i formen.

Efter ridpasset var det Feykirs tur att bli ompysslad. Han uppskattade väldigt mycket att bli kliad under hakan så det blev en hel del av den varan! Ååååååh, vad jag längtar till dess vi i alla fall kan ge oss ut och skritta!!!

Hingstfestival på Strömsholm

Igår arrangerade avelsföreningen Idunn årets hingstfestival på Strömsholm - och precis som tidigare år var det fullsatt på läkarna. Till årets populäraste hingst valdes Kraftur frá Bringu. TV4 gjorde ett kort inslag om evenemanget - det kan ni se HÄR. På Ridsports hemsida kan ni läsa mer och även se en mkt fin bild på Kraftur - fotograf är föresten Anna H som gav Reykur så fina sista år i livet. För att se reportaget och bilden klicka HÄR.

Ångbastun vann!

Det är så knäckande att jag mår så mycket sämre... det här har varit min sämsta vinter sedan 2002 och det verkar tyvärr fortsätta i samma stil... I morse var jag tvungen att ta trappan ner till bottenvåningen i etapper, för det gjorde så ont att gå... Vid 11-tiden hade jag i alla fall fått igång kroppen tillräckligt för att åka till stallet.

Red Snarfari en sväng på ridbanan och jobbade med våra vändningar i skritt och tölt. Det gick lite bättre att hålla igång tölten genom vändningarna idag - men det kan också ha berott på att jag inte lyckades vända tillräckligt snävt...

Hade med mig lunch för att äta i Josefshallen innan jag skulle åka vidare till Boden och Midurs medlemsmöte. Hade redan fått höra av Sylvia att vår klubbtävling 7-8 maj tyvärr blir inställd p g a för få anmälda. (Det har ju legat i luften ett tag - många har skadade hästar eller är justerade själva...) När jag satte mig i bilen och började köra insåg jag plötsligt att om jag istället åkte hem skulle jag precis hinna nyttja simhallens ångbastu innan de stängde för dagen. Efter en kort överläggning med mig själv vann bastualternativet och jag styrde hemmåt - det skulle ju ändå inte bli någon tävlingsplanering på medlemsmötet.

Och så här efter bastun känns det SÅ mycket bättre i min kropp - jag behövde verkligen den där ångande värmen!!! Hoppas nu det håller i sig en stund. Min period med 50 % sjukskrivning slutar idag, fr o m i morgon ska jag försöka jobba 75 %. Håll tummarna att det går bra!

Ridning i kvällssolen

Jag hade kvällsfodringen idag och som ni ser ovan hade jag vallackflockens HELA uppmärksamhet när jag närmade mig hagen! (Funi närmast med Snarfari snett bakom.) Men de fick vänta ett tag till på maten, för först skulle jag rida.

Valde att rida till höger mot korsningen vid sjön, trots alla sprickorna längs vägkanterna. Det är ju så lite trafik längs vägen i vanliga fall och jag tänkte att en lördagkväll skulle det ju knappast dyka upp något fordon. Trodde jag.... vi hann nästan bara ner på vägen så kom det en bil! Fast vi hade inte hunnit fram dit där sprickorna börjar - så det kändes ändå ganska tryggt att rida ut i vägkanten. Som tur var kom det inga fler bilar - för lägre bort var det inte bara sprickor, på många ställen hade det dessutom bildats små jordskred där vägkanten helt enkelt rasat ner i diket! Ska definitivt undvika att rida den här vägsträckan ett bra tag till!

Jobbade mycket med tölten idag - red öppna och försökte få honom att länga halsen. Avslutade med att trava i sicksack över vägen för att hela tiden hålla honom böjd så han skulle länga överlinjen.

I morgon får det bli ridbanan igen - vi måste ju jobba på våra vändningar i både skritt och f f a tölt! Midur har föresten medlemsmöte i morgon kl 14.00 på Peabtravet i Boden. De som vill kan ta med häst och rida på ovalen efter mötet. Men min tävlingshäst är ju konvalecent så det blir möte utan häst för min del... Får se till att rida Snarfari innan jag åker till Boden.

Vårblommor!

Idag var det äntligen dags att plantera vårblommor! I krukorna på var sida om entrén blev det uppstammad sälg samt penséer i blått och ljusgult.

"Penséerna ute i backarna står, niger och säger att nu är det vår!"

Älskar den här gamla hinken - minns att mormor och morfar hade sådana i ladugården! Den här står vid vår bilplats och bredvid har Johan och snöslungan haft snöupplag hela vintern, så det kan verkligen behövas något som "skvallrar" om vår innan all snön hunnit tina bort!

Utanför orangeriet blev det en påsklilja istället. Förra året var första gången jag hade påskliljor utomhus och jag förvånades över hur länge de blommade - inne blommar de ju över så väldigt snabbt.

Följ med på ridtur på Island!!!

Klicka här:
Iceland Horse Experience

Däbbt i dädan - eller snorförkyld helt enkelt

Har blivit dunderförkyld... jobbig snuva som bara rinner, heltät i näsan, ont i bihålorna... Jag känner inte ens smaken av mitt goda Earl Grey-te (då förstår ni hur allvarligt det här är!!!) När jag svarade i telefon på jobbet var det kunder som trodde de ringt fel för de kände inte igen min röst...!

Trots förkylningen åkte jag ut till Mariebäck för att pyssla med Feykir. Vid 10 soliga plusgrader skulle ju förkylningen knappast bli sämre av lite utevistelse. Sylvia hade longeringsdag och longerade hästar på löpande band. När hon plötsligt använde pisken en gång började Feykir springa runt och skutta i sin sjukruta! Jag försökte förklara för honom att så får han bara göra om matte inte ser!

Red ut en sväng på Snarfari också. Hade tänkt att det skulle gå bra att träna vändningarna i tölt, från Atlikursen, även längs vägen. Vitsen är ju att man ska svänga snävt och då borde ju grusvägen räcka till även om den är ganska smal. Det hela komplicerades dock av att ett håll alltid är hemvägen... Vände vi hemåt så blev det en VÄLDIGT snäv sväng - men om jag sedan ville fortsätta runt på en volt så hamnade vi oftast i diket... Hm... får nog främst använda denna övning på ridbanan i fortsättningen.

Galopperade endel idag - båda galopperna. Och han tog faktiskt den svåra redan vid andra försöket! Då blev det verkligen åka av! Hade precis vänt hemåt, vilket uppenbarligen piggade upp, för han bet helt enkelt tag i bettet och stack... Men jag lät honom springa på ett tag och när jag sedan succesivt kunde börja böja lite i högersidan blev han ju tvungen att börja jobba i galoppen och då gick det att börja bromsa sedan.

Det som funkade bäst idag var att sidföra fram och tillbaka över vägen - använde denna övning i skritt, trav och tölt vilket fick honom att kännas mjuk och trevlig! Snarfari var riktigt svettig efter ridturen - f f a tror jag det var galoppracet som "tog på". För mig var det däremot inte särskilt jobbigt idag. Perfekt m a o - det är ju jag som är förkyld, inte Snarfari!

Blev föresten så sugen på att longera när jag såg Sylvia. Jag har alltid tyckt att det är jättekul, men av någon anledning har det inte blivit av alls de senaste åren! Men det ska vi göra när Feykir tillslut är frisk igen, och rida med halsring, och träna samlad skritt från marken och..... Ååååååh, jag vill ju rida Feykir NUUUUU!!!

Häääärligt vårväder!!!

Åh, vilket uuuuunderbart vårväder vi haft idag! Man behövde verkligen ingen softshelljacka, som på bilden ovan (den är från i lördags) för solen värmde så skönt och det var dessutom helt vindstilla! (Hörde på radion att de pratade om "regnigt och grått i hela landet"... hm...) Har haft två dagars återhämtning efter kursen, så idag kändes det väldigt bra att vara tillbaka i stallet igen! Även om jag blivit REJÄLT förkyld och i brist på nässpray var helt tät i näsan... Men pyssla med Feykir är ju alltid pyssla med Feykir - särskilt i det här härliga vädret!

Sedan blev det ridning på Snarfari också. Valde ridbanan för att repetera övningarna från Atlikursen. Jag fick ju tips om hur jag skulle lägga upp ett träningspass och gjorde precis så: uppvärmning i skritt och trav på volt. Sedan träna vändningar i skritt och tölt. Och när det fungerar bra ska jag tillföra mer energi och sedan fortsätta med vändningarna för att lösgöra honom igen.

Mycket vändningar blev det alltså! Och det är viktigt att komma ihåg att det är VIKT och ytterskänkel som ska vända hästen - inte innertygeln. Där ska man istället kunna ge STOR eftergift så snart vändningen gör hästen lös i innersidan.

När vändningarna i tölt kändes bra och det var dags att tillföra mer energi, för att öka samlingen, använde jag det gamla Feykirknepet: byta spöhand. Eftersom Snarfari är precis lika fånig som Feykir när det gäller pisken blir det väldigt mycket mer fart direkt!

En intressant iakttagelse jag gjort är att när vi ska vända i skritt så har jag störst behov av att ha pisken i vänster hand - för att kunna förstärka med den på vänsterbogen när han inte riktigt vill lyssna på ytterskänkeln och vända in åt höger. MEN när vi istället vänder i tölt och jag börjat "gasa på" mer så är det i höger hand jag behöver ha pisken för då tenderar han att "rinna iväg" ut åt höger i vändningarna till vänster. Det kan säkert finnas någon logisk förklaring till detta, men ingen som jag lyckats klura ut ännu i alla fall...

Red ingen längre stund, men Snarfari hann ändå bli ganska svettig i värmen. När han sedan ätit sitt kraftfoder fick han även äta lite extra hö. Alla i vallackflocken utom Snarfari och Funi behöver hålla igen lite - så de två kommer att behöver få äta extra utöver det som fodras i hagen. Under tiden han mumsade satt jag i solen vid stallväggen med en katt i knät och njöt - så det gick definitivt ingen nöd på mig! Det var väl bara en iskall cola light som saknades för att allt skulle vara HELT perfekt!

"Mamma upp i dagen"

Matte kliar örat...

....sköööööönt!!!

Och som ni kan se kan man tro att vi går till samma frissa: båda har vi guldiga slingor på mörk botten!

Har inte varit i stallet idag. Och något extremt ovanligt är att det faktiskt är andra dagen i rad utan besök hos Feykir! :-O Har satsat på återhämtning efter helgens ridkurs istället, inkl träning i varmvattenbassängen på CityRehab. Under en lång period har jag inte orkat åka dit och träna efter jobbet som jag brukat... men nu hoppas jag komma igång igen. Kroppen behöver det ju definitivt! Har tränat i bassäng två gånger/vecka i alla år (d v s sedan 2003), men nu tänkte jag mjukstarta med en gång/vecka.

I morgon är planen definitivt att åka till stallet igen! Förutom pyssel med Feykir behöver Snarfari och jag repetera övningarna från Atlikursen medan jag minns hur det ska kännas.

Har föresten även IRL fått flera förfrågningar om var jag köpt mina suveräna ridstövlar i neopren - borde snart få provision från LaCrosse! :-)

Dagen efter

Snarfari och jag har haft fullt upp med sådant här idag - det har varit riktigt körigt faktiskt! ;-) Och i alla fall för mig var det helt nödvändigt med en vilodag. Han kommer dessutom att få en till i morgon, när jag ska till CityRehab och träna i varmvattenbassängen för första gången på ett halvår. Måste försöka orka komma igång med den träningen igen - för min kropp behöver den verkligen!

Atlikurs - dag tre.

Ännu en MYCKET givande kursdag! Fick jobba på samma sätt som igår, med vändningarna i skritt och tölt. Jag frågade Atli hur man ska uppnå den lätthet som han pratade om igår. Han sa att vi först måste göra en övning sakta - för att lära oss själva och hästen "koreografin". När detta sedan "sitter" kan ryttaren, genom att tillföra mer och mer energi, succesivt öka lättheten i rörelsen.

Till mig sa han också att jag måste vara mer aktiv i ridningen - "sitt inte och vänta på att något ska hända utan se till att det du vill ska hända verkligen händer!" Men han sa dessutom att det hela tiden går framåt - och det var ju jättekul att höra!

Hur Atli tycker jag ska träna Snarfari i fortsättningen:

Värma upp i skritt och trav på volt. Sedan rida "vändningsövningen" i skritt - kom ihåg vikthjälperna ("du för i dansen och han ska följa dig"). När han känns lösgjord i skritten ska jag göra samma sak i tölt till dess han är lösgjord i tölten. Viktigt att driva ordentligt så att han håller igång tölten även i vändningarna. Lägg även in tölt längs spåret där jag håller honom böjd, stöd på yttertygeln och kräver form. Blir han hög i formen ökar jag drivningen.

Sedan är det dags att fylla på med mer energi - för att kunna få mer samling. Utnyttja då gärna hela långsidan. Gör en vändning i början på långsidan, rid sedan på i ett högre tempo längs långsidan för att sedan styra in på volt igen i slutet av långsidan. VIKTIGT: när jag styr in på volten ska jag verkligen sitta tillbaka och DRIVA så att jag får med mig och bibehåller energin i vändningen! Samt förståss styra in på volten m h a vikten och ytterskänkeln.

Oj, så oerhört roligt och lärorikt det varit i helgen! Men jobbigt...!!! Känns som att jag skulle kunna gå och lägga mig redan nu - kl 16! Men måste väl försöka hålla mig vaken liiite längre ändå... Det får definitivt bli en tidig kväll för mig i alla fall! (Till saken hör att normal sängdags är redan kl 21 numera - i o m att jag vaknar så väldigt många gånger varje natt p g a värken så orkar jag inte vara vaken längre än så om kvällarna. Så en tidig kväll för mig blir verkligen tidig alltså!)

Feykir förståss!

Jag utlovade fler bilder från idag - och självklart måste allra vackraste Feykir-hästen vara med på bild även om han inte kan vara med på ridkurs! (Dock är hans "sjukruta" inte långt från ridbanan så jag hoppas han passade på att få lite "teorilektioner"!)

Eva hade följt min uppmaning här i bloggen att planera in en heldag i Mariebäck idag! Hon kom ut på förmiddagen för att se mig rida. Sedan hjälpte hon mig med lunchfodring, mockning hos Feykir samt att bära in ett gäng nya höbalar från hästtransporten in i höförrådet. Efter det avnjöts trevlig lunch tillsammans ute i solskenet! Och Johan inte bara fotade - dessutom bytte han vattnet i Feykirs vattentunna!

Atlikurs - oj, vad jag lär mig mycket!

Oj, oj, oj så lärorikt det är att rida kurs med en annan häst än sin egen! Red båda mina pass tillsammans med Maja och Ivar idag. Inför första passet sa jag till Atli att jag gärna ville fortsätta att träna vändningarna från igår - för det var så roligt! Han påpekade då att det viktiga inte är vilken övning man gör - utan vad man vill med övningen. Det vi ska eftersträva är att göra vändningen så snäv och snabb som möjligt - för att därmed aktivera hästens bakben mer och mer. Målet med övningen är att den tillslut ska få hästen att bära mer vikt på sina bakben och därmed "lätta" fram.

Efter uppvärmning med skritt och trav på volt fick vi skritta längs spåret och börja med vändningarna. Atli påpekade att vi i skritt skulle vända så snävt att hästen verkligen korsade sina ben. Och om hästen inte lättade i handen av vändningen skulle vi fortsätta att vända runt med ytterskänkel och vikt.

Nästa steg blev att övergå till tölt längs spåret, men vi skulle hela tiden vända in så att vi red fram och tillbaka längs samma långsida hela tiden. Och även här fortsätta vända runt på en volt ifall hästen inte lättade i handen. Atli påpekade att Snarfari och jag behövde mycket mer energi i vändningarna för att de skulle få önskad effekt. Efter en massa vändningar fick vi tillslut rida en stund längs fyrkantspåret - men ifall hästen började gå emot handen skulle vi korrigera genom att vända in igen. Snarfari började vara trött och när vi bytte till vänster varv, där han har lättare att länga halsen i tölt, blev han tillslut så djup i formen att han ramlade över i trav. Atli påpekade att när det händer ska jag göra en ordentlig förhållning med hela kroppen (tänk halsringsridning) för att få tillbaka tölten. Avslutade med trav på volt och nu när jag kunde hålla honom på volten m h a ytterskänkeln och samtidigt forma runt innerskänkeln blev traven jättehärlig!!!

Observera min underskänkel på denna bild! Har kämpat som en galning de senaste åren för att lyckas dra bak skänkeln i tölt - och nu verkar det faktiskt som att jag börjat få ordning på detta. För av de ca 100 töltbilder Johan fotade idag hittade jag faktiskt inte en enda där jag har skjutit fram skänklarna! DUKTIG Anna!!! Kanske är jag inte helt obildbar ändå!

Dagens andra ridpass fick vi jobba vidare på samma sätt som under det första. Atli påpekade för mig att han vill se mer lätthet i Snarfaris rörelser - och nyckeln till det är tydligare och mer precisa hjälper från mig. Tydligare drivning, tydligare förhållningar, tydligare eftergifter. Lätt i teorin men ack så svårt i praktiken...! Men bitvis under passet kändes Snarfari riktigt trevlig i tölten - och Atli påpekade också att det kom "glimtar" av det vi är ute efter.

Den avslutande traven på volt kändes lika trevlig som efter första lektionen!

Som ni kan se ställde min favoritfotograf (Johan förståss!) än en gång upp och tillbringade halva dagen i Mariebäck! Resultatet blev ca 500 bilder, så ni har betydligt fler att se fram emot framöver!

Helgens schema

I alla fall som det såg ut när jag åkte från Mariebäck i kväll. Jag lämnar inga garantier att det ser ut precis så här även i fortsättningen. Men vill ni t ex se Snarfari och mig vända så kan ju 11.30 i morgon vara ett "hett tips"! Har ni andra preferenser så finns det ju en hel del annat att välja på också - som ni ser! Sylvia t ex - med urläckre Démantur. Eller Nina - med Snarfaris bror Axjón. För att inte riskera att missa något (inte heller det utlovade fina vädret) kan jag rekommendera att ni helt enkelt packar fikakorgen och satsar på en heldag i Mariebäck!

Kurs-hög!!!

Har ridit Atlikurs idag på den här lille gynnaren - och OJ så KUL det var!!! Fick börja att värma upp i skritt och trav på volt och sedan även tölta lite på volten och längs spåret, för att Atli skulle se hur vi utvecklats sedan sist och vad vi behövde gå vidare med. Han konstaterade att Snarfari nu är mycket mer avslappnad - varför det är hög tid att få honom att jobba med mer energi. Och efter allt böjande ska jag flytta fokus från innerhjälper till ytterhjälperna.

Atli red Snarfari en stund och visade mig (eller oss båda egentligen) nästa övning: att rida längs spåret med inåtställd häst och sedan göra en volt tillbaka m h a vikten och ytterhjälperna. I början fick Atli vara VÄLDIGT tydlig för att Snarfari skulle lyssna - men snabbt gick det bättre och bättre. (Det är förståss mycket lättare att vara häst när man äntligen får någon på ryggen som är så tydlig att man får beröm i samma sekund som man gör rätt!!!) Atli vände runt till dess Snarfari släppte bettet, så i början blev det volter, men sedan bara volt tillbaka. Och när han gjort övningen i skritt gjorde han samma sak i tölt.

Sedan var det min tur att göra samma sak. Även jag fick börja i skritt och till att börja med fick jag förstärka med pisken på ytterbogen när jag skulle vända in till höger, men sedan gick det bara m h a skänkel. När jag fick övergå till att göra övningen i tölt blev det riktigt roligt! Det var en så häftig känsla att hästen liksom "följde med mig runt"! Men det gällde också att driva för att hålla igång honom i svängarna.

Jag hade kunnat vända på detta sätt i tölt hur länge som helst! Men efter en stund fick jag istället tölta på volt, men använda hjälperna på samma sätt. Insåg då att jag lätt glömmer bort att använda vikthjälperna på volten... Töltade på riktigt små volter och fick ta hjälp av pisken några gånger för att få tillräckligt med energi. Snarfari reagerar ju så överdrivet på den - men Atli sa att jag då bara ska se till att böja honom i innersidan. Fick byta varv några gånger på volten m h a ytterhjälper och vikt och hela tiden med bibehållen energi.

När vi sedan avslutade med trav på volt var det VÄLDIGT tydligt hur mycket bättre Snarfari lyssnade på mina ytterhjälper nu! Lektionen var slut och vi fick beröm av Atli! Men jag kände bara att jag velat rida minst lika länge till - det är ju så KUL!!! Helt underbart att vi har två ytterligare kursdagar framför oss!!! Duktiga hästar får kraftfoder! Medan Snarfari mumsade borstade jag Feykir. På frågan "Hur smutsig kan en häst bli i en sjukruta?" kan Feykir tala om att svaret är : "Precis hur smutsig som helst!" Men han var i alla fall torr - så det gick ju att borsta bort.

In i dimman!

Idag är det dimmigt i Luleåtrakten! När jag åkte från jobbet och körde upp på Bergnäsbron såg man inte Bergnästet ö h t - det var bara vitt! Och jag hörde på radion att ett SAS-plan inte kunnat landa i Luleå utan fått omdirigeras till Skellefteå...

Men jag hittade i alla fall fram till stallet, trots dimman! Efter pyssel med Feykir red jag Snarfari på ridbanan. Efter uppvärmning med trav på böjda spår tränade vi samlad skritt. SVÅRT - tycker jag om att få honom att verkligen jobba genom ryggen. JOBBIGT - tycker Snarfari om att behöva ta i ordentligt med bakbenen. Men då och då fick vi till det ganska bra i alla fall. Varvade med att låta honom sträcka ut med lite längre tygel - och då skrittade han på riktigt bra!

Hade förståss halsringen på (det har jag alltid numera) och passade på att träna halter och ryggningar med den. Först från skritt, men sedan även från tölt. Vi kan verkligen inte skryta om någon stadig form i tölten - men det är i alla fall lättare och lättare att få honom att slappna av och länga halsen lite, även om det bara blir korta sekvenser åt gången.

Avslutade med trav på volt och då jobbade Snarfari i en jättetrevlig "muskelbyggarform"! Glädjande nog kunde jag idag dessutom rida trav utan att det gjorde ont i ryggen - hoppas det håller i sig för nu är det Atlikurs fre-sö!

Sylvia, som red samtidigt som jag på ridbanan sa: "Jag har inte haft tid att titta på er, men jag hör ju att takten är ganska bra nu!" Medan Snarfari åt kraftfoder (och några av Feykirs äpplen - säg inget till Feykir!!!) borstade jag Feykir ute i hans "sjukruta". Han verkade tycka det var mysigt - och när jag kom till öronen var det uppenbarligen så skönt att han nästan kröp ur skinnet! Jag skulle ha haft någon som fotade honom då - eller egentligen filmade!

Somnade på simhallen... :-O

Den som till äventyrs missat att vi nu gått in i april månad fick definitivt en påminnelse i morse - när det plötsligt snöade igen och marken var alldeles vit! Så sent som igår var stallvägen rena lervällingen, men ni ser ju på bilden ovan att det var helt annorlunda idag! Precis som igår åkte jag till stallet direkt efter jobbet. Men till skillnad från igår hade jag verkligen behövt ett par timmars vila först... var så TRÖTT!!! Ville dessutom spara på ryggen inför helgens kurs, så det blev vilodag för Snarfari. Vi tog ett litet snack i hagen bara, han och jag.

Men Feykir måste ju förståss pysslas om! Började med att försöka kolla pulsen - INNAN de hade fått lunchhö. Men det var alldeles hopplöst - understimulerade Feykir kunde inte stå still någon längre stund... samtidigt som han hela tiden antingen försökte nosa på mina händer eller också buffade på mig med mulen. Det var som om han försökte säga: "Ska vi inte hitta på nå´t kul?!!" Men matte var ju tvungen att vara preciiiis lika tråååååkig som alla andra dagar... Mockade hagen och hjälpte Sylvia att lunchfodra. När Feykir mumsade lunchhö var det lättare att få kolla pulsen - och jag tyckte den var svårar att känna idag än igår.

Sedan var det dags att byta vatten i Feykirs vattenbalja. (Hans lilla "sjukruta" har tyvärr inte automatisk vattenkopp, som de andra hagarna.) Kånka vatten och överansträngd rygg låter ju inte som någon bra kombination... men då vill jag presentera en av Sylvias smarta "uppfinningar": vi kånkar inte vattendunken - vi DRAR den på snön! Det är helt otroligt smart - det är nästan så att dunken glider av sig själv! Sedan jag dessutom kom på att slangen i spolspiltan räcker ut genom dörren mot hagen, så att jag kan ha dunken stående ute på snön medan jag fyller den, blev det ÄNNU smartare. Nu behöver jag inte ens lyfta den ut från stallet! Och när jag fyller vattnet i vattenbaljan sitter jag på huk så att jag kan låta dunken vila mot ett av mina knän - också mycket snällt mot ryggen!

När jag åkte från stallet fortsatte jag direkt till simhallen här i Gammelstad för att basta ångbastu och streeeetcha lite. Brukar alltid basta i två omgångar och där emellan sitta en stund i en vilstol utanför. Den här gången blev första omgången i bastun ovanligt lång, jag var alldeles vimmelkantig när jag gick ut. I o m att jag dessutom var så TRÖTT idag var det ju alldeles ljuvligt att sedan luta sig tillbaka i vilstolen... och där somnade jag till! :-O Hade förståss inte tänkt berätta det för någon... (Och ni säger väl inget??!!) Men när jag efter bastuomgång två kom ut i omklädningsrummet igen träffar jag på en tidigare kollega, som glatt säger: "Jag såg dig förut när du satt i vilstolen, men ville inte störa när du sov!"

Rätt val av skor i leran!

Har brukat använda mina vinterridstövlar även så här års, i o m att de har en vattentät skodel. Men de har också dragkedja - och den mår INTE bra av sand och grus... I somras bestämde jag mig därför för att investera skatteåterbäringen i ett par riktigt sköna gummiridstövlar som mina onda fötter skulle må bra i - och som även skulle fungera vid ridning.

Hade sedan tidigare dessa underbara skor från LaCrosse, vilka jag fyndat på Lillhästen i Stav! De har gymnastikskoläst och är verkligen hur sköna som helst!!! Dessutom tycker jag de är så snygga! Det är nästan så jag längtar efter regniga dagar för att ha en anledning att använda dem! Och kollegorna på jobbet blir varje gång gröna av avund när de ser mina snygga skor - de skulle bara veta hur sköna de är! Köpte föresten först ett annat par från Lillhästen - men mamma fick prova dem och sedan vägrade hon att lämna tillbaka dem! Så jag fick helt enkelt beställa ett par till! :-)

Så när jag i somras fick se att La Crosse även har ridstövlar slog jag till! Eller, slog till och slog till... Det ska erkännas att jag tvekade både en och två gånger när jag såg prislappen... det var inte Lillhästen i Stav-pris om man säger så... Men kom fram till att den oväntade skatteåterbäringen (jag brukar alltid få kvarskatt) borde användas till något jag egentligen inte tyckte att jag hade råd med. Så tillslut blev de mina ändå! (Motiverade mig även med att mina vinterridstövlar därmed skulle hålla längre när jag inte utsatte dragkedjorna för en massa lera och sand. ) Och idag - när jag gått runt i dem ett par timmar + ridit kan jag säga att mina känsliga fötter är MYCKET tacksamma för denna investering!

Edit: På allmän begäran kan jag ju tala om att de underbara stövlarna är köpta på Filippas ridsport.

Fegade ur!

Hade tänkt köra isvägen över älven idag också - den är ju fortfarande skyltad för 4 ton. Men när jag stod där vid strandkanten och tittade ut över detta så fegade jag ur, vände och körde runt via Gäddvik istället. Det känns inte så kul att köra när det är så mycket vatten på isen - man ser ju inte om det verkligen är is där under eller inte... Hur skulle du ha gjort?

Det var verkligen en underbar dag idag - med 10 grader i skuggan, strålande sol och helt vindstilla! Feykir verkade njuta av vädret lika mycket som jag när han stod och sov i sin "sjukruta"! Det blev mycket pyssel och mys med honom idag - det är ju så mycket trevligare att pyssla i varmt solsken än i regn! (Och jag vill ju inte belasta hans instabila hovar med att gå in i stallet bara för att jag vill mysa...) Och det kliade uppenbarligen i hans öron, så jag fick borsta och borsta och borsta dem - och han tryckte huvudet mer och mer mot mig. Tillslut knuffade han nästan ut mig i eltråden!

Efter att tre dagar i rad knappt känt någon puls alls gick det tyvärr mycket bättre igen idag... en besvikelse förståss! Men när jag jämförde med hans bakhovar, där han inte har ont, så kunde jag ju känna puls där också nästan lika tydligt som fram. Konstigt att jag verkar ha varit dålig på att hitta blodådrorna tre dagar i rad och plötsligt är bra på det idag igen...

Snarfari spanar i kraftfoderhinken - som dessutom var förstärkt med några av de äpplen min kollega egentligen skickat med till Feykir. Men innan maten blev det förståss en ridtur. Det var verkligen en magisk dag idag! Solsken och vindstilla som sagt - och när jag red hördes inga andra ljud än fågelsång och ljudet från Snarfaris hovar mot vägen. Vilket visserligen snarast var ett slafsljud i leran - men ett fyrtaktigt slafsljud! Så länge ingen stressar oss utan vi får hålla ett ganska långsamt tempo så tickar han ju på i tölt nu! Och vi red mest tölt idag - undvek traven för att spara mina ansträngda ryggmuskler inför kursen. Men några travsteg och en lite längre galoppsträcka blev det ändå. Det kändes som att den leriga vägen var bra för galoppen - han tog verkligen i! Det blev väl nästan som att rida med tunga boots, tänker jag mig.

Jag red till korsningen vid sjön, men ångrade ganska snart mitt val av väg... längs dikeskanterna har det nämligen bildats stora, djupa sprickor i marken. Sprickor som verkligen INTE inbjuder till att komma nära! Av någon anledning är det sådana sprickor i princip hela vägen från uppfarten till Mariebäck och bort till korsningen vid sjön - på båda sidorna av vägen dessutom. (Men åt andra hållet, från Mariebäcksvägen och bort mot Avan är det bara några enstaka sprickor.) Höll därför tummarna att det inte skulle vara någon trafik idag - f f a inga större fordon - som skulle tvinga ut oss i vägkanten... Och jag hade tur! Visserligen kom skolbussen, men då hade vi nästan hunnit hem igen och passerade just uppfarten till det enda andra hus som finns längs vägen, förutom Sylvia och Jannes. Jag red in på den uppfarten för att inte behöva rida ut i vägkanten och riskera att vi skulle sjunka ner i den mjuka marken. Det visade sig vara ett MKT smart drag av mig - för när bussen passerade bildades en rejäl "dusch" med lervatten som nästan nådde ända fram till där vi stod. Hade vi stått vid vägkanten hade vi inte bara riskerat att sjunka ner - vi hade blivit REJÄLT blöta och leriga också...!!!

Oj, så GLAD jag är att jag har Snarfari att rida på nu när Feykir är konvalecent! Och till helgen är det Atlikurs igen!