Idag har det gått jättebra!!!

Redan när jag värmde upp inför första ridlektionen idag kändes det mkt lovande: det var som att "poletten trillat ner" för Snarfari och nu förstod han att jag ville att han skulle sträcka ut framåt-nedåt i skritt och trav!

Under första lektionen fick vi först jobba vidare med samlad skritt och Atli hjälpte till lite med drivningen för att Snarfari verkligen skulle aktivera sina bakben. Sedan fick jag rida med halsring! De flesta andra på kursen hade redan fått rida så ett par lektioner, men det var först nu som Atli tyckte att vi var redo för detta.

Ridning med halsring var verkligen ett suveränt sätt att verkligen ha fokus på att rida med kroppen - med balansen. Atli upprepade flera gånger att det är BALANSEN som är det viktigaste vid god ridning. Det är BALANSEN som ska vara den primära hjälpen, skänkel och tygel är bara sekundära. Vi fick börja med att göra halt från skritt och då bromsa hästen genom att lägga vikten bakåt, för att sedan snabbt belöna när hästen stannade genom att återgå till neutral sits. Sedan fick vi rygga m h a vikten bakåt och snabbt belöna med neutral sits varje gång hästen tagit ett steg bakåt.

Nästa steg blev att göra halt och rygga från tölt. Vid första försöket kändes det inte som att jag hade någon broms alls! Men tillslut fick jag stopp på Snarfari och sedan verkade han ha förstått poängen för i fortsättningen gick det bra! Från ryggningen skulle vi sedan direkt göra övergång till tölt igen. När vi jobbade med detta blev Snarfari succesivt allt lättare i handen och formen inte lika hög och spänd.

Avslutade på Atli-manér med trav på volt och då var formen ännu bättre än på uppvärmningen och han vilade också mer i steget.

Kursens sista lektion blev faktiskt ÄNNU bättre! Jag har upptäckt att det är väldigt effektivt att lösgöra honom i skritt genom att sidföra några steg på volten. Och traven på volt kändes lika bra som när vi avslutade passet på förmiddagen.

Sedan var det dags för halsringen igen. Vi red övergångar tölt, halt, rygga, tölt... och nu hade jag en häst som var lätt i handen och bitvis kunde jag även locka honom att länga halsen lite nedåt i tölten också! Bäst gick det förståss när vi ryggat med eftergift och jag sedan lyckades behålla den eftergiften upp i tölten. Då "satt han ihop" hela vägen från bakbenen och framåt så vi slapp travtakten. Det gick faktiskt så bra att Atli tyckte att vi skulle avsluta för dagen! Avslutade gjorde vi förståss med trav i lång, låg form och den traven var med hästlängder den bästa vi presterat i helgen!

När Atli sedan sammanfattade sa han att han tyckte detta ridpass varit perfekt! Jag hade värmt upp hästen på ett bra sätt och fått honom lösgjord och sedan med halsringsridningen och halt, rygga, tölt-övningen fått honom att släppa bettet även i tölten. "Nu har du inga problem att rida honom i tölt, och det hade du ju i fredags, så det har verkligen gått framåt!" sa han. I fortsättningen tyckte han att Snarfari skulle fortsätta jobbas mycket i grundform i trav resp samlad skritt för att succesivt bygga upp de ryggmuskler han behöver för att kunna bära sig i tölten. "Och kom ihåg att det är EFTERGIFTEN som hästen lär sig något av! Du kan aldrig få en häst som är lätt i handen om du inte ger honom en lös tygel!"

Jag njöt verkligen av ridningen hela den här lektionen och efteråt kände jag bara att jag vill ju rida mer!!! Så nu hoppas jag att jag kan fortsätta rida Snarfari lite, innan det är dags för Sylvia att börja träna honom. Att plötsligt inte ha en häst att rida ger ju svår ridasbstinens... och när jag nu börjat "hitta knapparna" på Snarfari vore det ju roligt att kunna fortsätta lite på honom!