Inspirerad av Sussie!

Feykir jobbar hårt med att städa på marken - inte ett endaste höstrå får gå till spillo efter en måltid! Men i o f s har han inte så mycket annat att ägna sig åt heller... I bakgrunden Sussies fina Djarfur.

Hade tänkt rida ut med Snarfari idag igen - men när jag träffade Sussie i stallet, som skulle träna på ridbanan, kom jag på andra tankar. Senast jag red på ridbanan gick det INTE bra och efter det har det gått så mycket bättre att rida längs vägen så jag har helst gjort det. Men insåg att det nog var hög tid att ge sig i kast med ridbanan igen - för snart är det ju Atlikurs igen! Och det skulle visa sig bli ett MKT bra ridpass på banan!

Redan när vi skrittade igång på volt kändes det lovande - så länge jag höll honom böjd i innersidan jobbade han med längd överlinje i "muskelbyggarläge".
Och när jag övergick till trav på volt höll tendensen i sig även om jag fick påminna liiiite mer om böjningen, f f a i vänster varv.

Övergick sedan till att rida öppna i tölt längs spåret. Jobbade mest i vänster varv. Först varvade jag öppna med att ställa lite höger-vänster, för han ville gärna bita tag i bettet på vänster sida. När jag sedan återgick till öppna igen var han riktigt duktig och började länga halsen lite även i tölt! Varvade med skrittpauser och lite halt-rygga-igångsättning med bibehållen eftergift. Avslutningsvis töltade vi även i höger varv och så länge jag höll honom böjd i innersidan så längde han halsen även där. Duktig kille!

Bestämde mig för att avsluta innan han blev för trött så jag övergick till trav på volt. Nu kändes han ännu trevligare än i den inledande traven! Efter lite skritt på volten fick han gå riktigt lång och låg i skritten längs spåret i båda varven för att verkligen sträcka ut ryggen. Var riktigt nöjd efter detta ridpass! Det kändes ju så oerhört mycket bättre än sist vi red på ridbanan (ett ridpass som f ö var vårt största bottennapp) så det var roligt att få en trevligare känsla "i kroppen".

Dagens pass blev kort - men att länga halsen i tölten är jobbigt för honom och jag ville sluta innan han var för trött. Man ska ju sluta medan det känns bra! Efter ridningen blev det pyssel och mockning hos Feykir. Passade på att pyssla lite extra - för i morgon får han klara sig utan mig. Har ett läkarbesök efter jobbet och sedan måste jag vila för att orka gå på hockey. Har fått överta Evas biljett till den för Luleå helt avgörande matchen!

Snarfari råkar "försäga sig"...!!!

Efter min halvdags arbete blev det, precis som igår, vila hemma i drygt 2 timmar innan jag kvicknade till tillräckligt för att satsa på dagens lilla motionspass. Först blev det pyssel med Feykir förståss. När jag bar fram mer av hans hö tyckte han ÄNTLIGEN att det började likna nå´t! Men när hösäckarna stannade utanför hans lilla "sjukruta" och han inte fick smaka på en gång blev han förståss besviken...

Sedan red jag en sväng på Snarfari i solskenet. Numera är vi riktigt duktiga på att tölta! Och de antydningar till travtakt som uppträder åtgärdas nu ganska lätt med en extra smackning följt av en halvhalt a´la halsringsridning. Töltade på ganska länge i början av ridturen och varvade öppna med att ställa höger-vänster för att få honom att slappna av i tölten. Detta resulterade i en häst som tillslut faktiskt började söka sig lite framåt-nedåt i tölten!

Efter detta fick Snarfari en låååång välförtjänt skrittpaus. Först på hellång tygel vilket han tacksamt utnyttjade genom att verkligen sträcka ut hela halsen framåt nedåt. Eftersom detta är ett beteende jag verkligen vill uppmuntra lät jag honom skritta så en riktigt lång stund, innan jag övergick till att försöka behålla en längd hals trots lätt kontakt på tygeln.

När vi sedan vände hemåt igen lyckades vi än en gång överträffa oss själva med tölten! Red först samlad skritt med riktigt bra resultat för att vara vi. Smög sedan iväg i tölt och han jobbade verkligen riktigt bra, bakifrån och fram med trevlig eftergift! När vi sedan saktade av till skritt igen märktes det att det verkligen hänt något med hästen - han var så "loss" i hela kroppen att jag fick uppleva en riktig superskritt! Istället för att bara skritta med benen böljade rörelsen verkligen genom ryggen - tänk så bra det kan bli om man bara lyckas rida ordentligt!

Efter ytterligare tölt tänkte jag som avslutning låta honom sträcka ut framåt-nedåt i trav. Men i o m att jag precis bytt spöhand så kunde han ju plötsligt inte trava... Hm... alltså minst lika fånig som Feykir när det gäller pisken! Istället för trav blev det därför tölt. Men, nu råkade Snarfari-killen verkligen göra bort sig ordentligt! För plötsligt kunde han tölta i hur låg form som helst HELT utan problem! Jag kunde ställa om höger-vänster och han bara töltade på hur lätt som helst i den låga, fina muskelbyggarformen! Han KAN ju! Snacka om att han råkade "försäga sig"!!! I fortsättningen kommer han att lyckas ännu sämre med att lura i mig att tölten förutsätter att han får gå i hög form!

Efter stallet åkte jag till simhallen för att basta ångbastu och stretcha. Det är så härligt efteråt, när min stela kropp plötsligt bara följer med när jag rör på mig! Kanske ungefär samma känsla i min kropp som när Snarfari plötsligt skrittade genom hela kroppen?!

Vad gör du Feykir??!!

Man behöver väl inte vara allt för skarpögd för att se vattentunnan bakom Feykir - dit vi var och varannan dag släääpar dunkar för att försäkra oss om att han alltid har rent vatten att dricka. Och vad gör Feykir? Ja, ni ser ju själva: han sörplar äckligt smältvatten! :-O När jag "grälat" lite på honom för detta sa jag tillslut uppgivet: "Du kunde väl i alla fall låta bli smutsvattnet när jag ser på?!!" Men även det var uppenbarligen för mycket begärt... I övrigt verkade han mycket tillfreds med tillvaron idag. Alla skithögar i hans "sjukruta" låg nästan på exakt samma ställe - så han verkade mest ha stått och solat idag.

Efter en periods heltidssjukskrivning är det dags för "succesiv återgång i arbete" så till att börja med jobbar jag 50 %. "Bara en halv dag - vilken baggis!" tänkte jag så kaxigt i morse. Lika bra på att överskatta min förmåga som vanligt... När det äääntligen var lunch, och jag därmed jobbat min halva dag, var jag HELT slut! Åkte hem och vilade i två timmar. Men sedan piggnade jag till tillräckligt för att åka till stallet en sväng. (Är ju fortfarande ordinerad "lätt motion utomhus dagligen")

Efter pyssel med Feykir blev det även en liten ridtur på Snarfari. Eftersom han är otränad och jag i "dålig form" är 30-35 minuter ganska lagom för oss båda! Och idag kunde jag konstatera att den gamla sanningen "aldrig rak häst" (om inte hästen är MKT välutbildad) stämmer ännu! Jag red helt enkelt öppna i alla gångarter - och så länge han höll böjningen var han trevligt lätt i handen! I skritt och trav var formen riktigt bra då också - riktig "muskelbyggarform" med sträckt överlinje! I tölten är det ju fortfarande VÄLDIGT jobbigt, så där får jag påminna om formen hela tiden.

På hemvägen ägnade vi oss dessutom åt något RIKTIGT svårt: göra halt, rygga och övergång till skritt med bibehållen eftergift. Vi har jobbat mycket med ryggningarna och där funkar det riktigt bra nu. Själva halten är värre... där vill han direkt bli hög i formen. Men vi tragglade på och tillslut blev även det bättre! Duktig kille!

Efter detta var jag rejält trött - förhoppningsvis ska jag sova gott i natt! Men först ska jag läsa lite på nätet om Pilates. Fick tips av min svägerska Susanne att hennes Pilatesinstruktör hade STORA besvär av fibromyalgi tidigare, men att dessa i princip försvunnit tack vare Pilatesträningen. Intressant! Vet att jag sett annons för en tränings-DVD som hette "Pilates för ryttare" och det låter ju som någon som skulle kunna passa mig... Googlade också på "Pilates + Luleå" och hittade flera gym som har sådana klasser. Men jag skulle helt vilja testa bara ett par gånger först - för att se om min kropp "tål" träningen - så jag kanske försöker testa hemma först. Någon fler än Sue som testat Pilates och kan berätta vad du tycker om träningsformen?

Simultanförmåga krävs!

Hrissla kopplar av!

Så där avslappnat kan dock inte jag ha det i eftermiddag. Det är nämligen BÅDE slutspelsmatch i hockey mellan Luleå och Skellefteå OCH samtidigt världscuphoppning! Och jag försöker följa båda parallellt via webben. Hoppningen direktsänds av svt play så jag följde den där fram till dess hockeymatchen började. Och hann då se den enda svenska deltagaren Malin Baryard rida felfritt. Har tyvärr inte möjlighet att se hockeymatchen utan istället följer jag Radio Norrbottens direktsändning i webbradion. Samtidigt som jag bevakar online-resultaten från hoppningen för att kunna växla över dit när omhoppningen börjar... nu är det dags för sista ryttaren så nu lägger jag ner bloggandet. Strax dags att byta strategi till att se omhoppningen på webb-tv samtidigt som jag tillfälligt följer hockeymatchen via Norrbottens Kurirens bloggreferat!

Suverän arbetskraft!

Här är mina suveräna hö-bärare, Johan och Eva, som fick göra ett morgonpass idag! 55 tiokilos höbalar, eller: "EN KVARTS TON VAR!!!" som Johan uttryckte saken. Han är dessutom gräsallergisk så han "grät" hela vägen tillbaka till stallet, där han fick tvätta ansikte och händer i spolspiltan. Min kropp var förståss VÄLDIGT tacksam över att inte behöva bära höbalar!

Det känns verkligen jättebra att ha fått hem nytt hö redan nu, så att Feykir redan idag får börja blanda "gammalt" och nytt. Ju längre tillvänjning med det nya desto bättre förståss!

I eftermiddag insåg jag TILLSLUT varför alla mina bilder blivit så konstiga den sista tiden: hade glömt att jag vid ett tillfälle ändrat inställningarna till dokumentfotografering... Synd att jag inte kommit på det lite tidigare... men i fortsättningen hoppas jag på mer normala bilder igen!

Torrhö!

M h a goda vänner - TACK!!! - så har jag fått tag i ett lass torrhö till Feykir! I morgon bitti ska vi åka och hämta 50 balar á 10 kg. Att kånka höbalar är ju inte så lyckad sysselsättning för min kropp... men jag har fått engagera Johan, Eva och Emelie som bärare! TACK för det också! Jättebra att vi kan få hem hö redan i morgon. I o m att det är EXTRA viktigt med ett succesivt foderbyte i det skick Feykir är i nu och det inte är så jättestora mängder kvar av Sylvias torrhö så vill jag ju kunna börja "blanda hö" så snart som möjligt.

I eftermiddag är det dags för semifinal nr 3 i hockey - och Luleå leder mot ärkerivalen Skellefteå med 2-0 i matcher. Eva har spått att Luleå ska ta sig till finalen genom att vinna fyra raka matcher - vi får se om hon får rätt... Dagens match spelas i Skellefteå och Eva, jag m fl ska följa den via storbilds-TV på Björkskatans pizzeria, av alla ställen. Jag har aldrig varit där, men hoppas på både en bra match och god pizza! (Som LCHF:are skrapar jag av allt det goda ovanpå pizzan och lämnar botten. Inte så dumt att bara behöva äta det godaste!)

Bästa tölten!!!

Idag hade Snarfari och jag definitivt "all time high"!!! Jag hade morgonfodringen och det var riktigt härligt att komma ut i det soliga vårvintervädret! När hästarna var fodrade och Feykirs hage mockad var det dags för Snarfari och mig att ge oss iväg på en ridtur. Jag har inte ridit honom sedan i onsdags - då det dessutom blev en mkt kort ridtur p g a att jag hade en så dålig dag. Men duktiga Madde red honom igår och "böjde" en hel del - jättebra!

Jag tänkte värma upp i trav och detta i kombination med den "svåra" övningen att rida med vänsterställd häst på höger sida av vägen. Detta blev MKT avslöjande - det visade sig direkt att han inte ville lyssna på vänsterskänkeln utan snabbt drog sig mot vänstra sidan av vägen. Jag petade till honom med pisken på vänsterbogen istället - och då hände det saker! Han är ju precis lika fånig för pisken som Feykir så först gjorde han ett jätteskutt. Sedan körde han upp huvudet och töltade. Men som han töltade - ren fyrtakt direkt! Det hade jag ju inget emot - så jag lät honom fortsätta tölta, men fortfarande vänsterställd på höger sida av vägen. Då och då fick jag påminna med pisken på bogen men inte en enda gång behövde jag åtgärda takten!

Efter en skrittpaus gjorde vi samma sak fast med högerställd häst på vänster sida av vägen. Även här fick jag förstärka med pisken mot bogen då och då - men han töltade på i ren fyrtakt! När pisken hade blivit lite avdramatiserad gjorde jag nytt försök i trav och nu kunde han bibehålla traven även om jag ibland behövde lägga pisken mot bogen.

I korsningen vid sjön varvade vi volter med utåtställd häst och sidförande ut från volten. När vi sedan vände hemåt igen lyckades jag för första gången sedan Atlikursen verkligen rida samlad skritt! Och sedan gjorde vi övergång till en helt FANTASTISK tölt! Han jobbade verkligen från bakbenen och fram och till att börja med var formen riktigt stabil! Vi töltade på en låååång sträcka - jag ville ju aldrig sluta när det gick så här bra - och efter en stund fick jag börja påminna honom om formen då och då. Men det handlade bara om små korrigeringar för att han blev lite för hög - inte en enda gång började han "spjärna" emot bettet. Duktig kille!!!

Han började t o m pusta och stånka, som Feykir gör när han vill påpeka att han faktiskt jobbar riktigt hårt! Ibland undrar jag nästan om Snarfari driver med mig - när han kopierar en massa Feykir-beteenden!

Duktiga hästen fick en rejäl skrittpaus innan vi gjorde nytt töltförsök. Använde då halsringen (den hänger med på alla ridturer numera) och tränade halt och rygga med den som förberedelse för tölten. Nu märktes det att han började bli lite trött, så han hade svårare att orka med formen. Men fortfarande inte tillstymmelse till travtakt!

Som avslutning jobbade vi i trav med högerställd häst på vänster sida av vägen - och det var definitivt en av våra bästa travsekvenser ute på vägen! Jag försöker komma ihåg att alltid sidföra några steg i varje nedtagning - för att på det sättet bibehålla formen i nedtagningen. Det går bättre och bättre!

Duktiga hästen fick sedan mumsa lite kraftfoder ute i solskenet medan jag satt på bänken vid stallväggen och drack te. Härligt!

Hejarklacken !

Så här i slutspelstider (för Luleås del i ishockey, dambasket och herrbasket) gäller det verkligen att toppa hejarklacksformen! Här kommer en snabbkurs! ;-)

Hovbensrotation och -sänkning...

I morse hade vi tid på ATG-kliniken i Boden för att röntga Feykirs framhovar. Hela gården i Mariebäck är förvandlad till isgata sedan det sköna vårvädret ersatts av kyla igen... ingen bra kombination med Feykirs oskodda framhovar... Det gällde helt enkelt att backa transporten så nära hans lilla "sjukruta" som möjligt för att minimera risken för halkskador. Det krävdes tre 90-graderssvängar, men tillslut hade jag lyckats "kila in" transporten i gången mellan hagarna. Och jag kunde lasta Feykir utan att han behövde halka! Var lite orolig för att det skulle vara lika isigt utanför kliniken - men där hade de spridit ut en halv grustäkt så halka var det minsta problemet!

När jag fått berätta för veterinären om Feykirs historia (inkl det faktum att han sedan 2002 när jag köpte honom bara behövt veterinärvård en gång tidigare) undersökte hon hovarna med visitertång och kunde konstaterade att han reagerade, även om det inte var särskilt mycket.

Sedan fick vi gå några vändor i "spring-gången" och vända för att hon skulle se hur han rörde sig. Och hon kunde konstatera att han i princip verkade obesvärad. Hon ville även se några steg trav - och då blev Feykir riktigt upplivad! ÄNTLIGEN SPRINGA!!! tyckte han och både skuttade och hoppade - innan han sansade sig och travade några steg. "Han visar lite mer hälta på höger fram." konstaterade hon.




Så var det dags för röntgen. Jag blev uppmanad att gå med Feykir till röntgenrummet, längst bort i korridoren. Där var det mörkt, men jag tänkte att det kanske behöver vara det, så vi gick helt enkelt in och väntade. När sedan två djursjukvårdare kom sa de: "Oj, var det mörkt här! Så MODIG häst du har som går in i ett mörkt rum utan problem!!!" Feykir och jag passade på att "sola oss i glansen" - ordet modig får vi inte så ofta höra när det gäller honom... men det låtsades vi förståss inte om inför dem!

Att han är nyfiken håller dock de flesta med om - så mina försök att fotografera honom med röntgenapparaten i bakgrunden gick inte så bra... Förutom att det var i mörkaste laget för mobilkameran så var Feykir tvungen att vända huvudet hit och dit hela tiden för att kolla på allt och alla...!

Under själva röntgenundersökningen skötte han sig dock med bravur. Först var han visserligen liiite tveksam till att sätta ner höger framhov på den träplatta som de lagt fram för att få upp hoven från golvet. Men han lät sig snart övertalas och stod sedan blick stilla medan bilderna togs. Och när det var dags för vänster framhov hade han redan fattat vinken och satte hoven på plattan direkt.

Så var det dags att se på röntgenbilderna... Veterinären som undersökte Feykir i det akuta skedet trodde ju inte att det blivit någon hovbenssänkning eller -rotation i o m att han borde ha visat betydligt tydligare tecken på smärta då. Men nu fick vi än en gång ett bevis för hur otroligt hög smärttröskel islandshästarna har. För det var BÅDE rotation och sänkning - på båda framhovarna... Inte så roligt, men jag hade för säkerhets skull förberett mig på det värsta så veterinärens ord att det inte fanns något som talade emot att han kommer att bli helt återställd gjorde mig ändå så oerhört lättad!

Det kommer att ta tid - men vad spelar det för roll när han kommer att bli bra?! Hon trodde inte heller att det skulle vara problem för honom att gå på bete i framtiden, eftersom han aldrig under alla år fått några fångkänningar på betet. Däremot blir det ÄNNU viktigare att vara försiktig vid foderbyten och ge extra lång invänjning både på bete och nytt foder.

Utanför kliniken var det dags att "klä på sig" transportskydden igen inför hemresan. Och väl hemma igen var han så rolig! När jag släppte in honom i hans lilla "sjukruta" så måste han genast ispektera sina "ägor" (som ju inte är större än en normal box). Fast det hade räckt med att snabbt se sig omkring för att ha hela bilden klar för sig - skyndade han sig ändå att gå ett varv. Han t o m klättrade upp på den lilla snöhögen som finns kvar - som för att försäkra sig om att läget var under kontroll. Det var det uppenbarligen, för strax övergick han till att äta upp resterna av frukosthöt som han inte hunnit äta upp i morse.

Veterinären sa föresten att det var en fördel att han står ute i snön - för då kyls hovarna hela tiden. Nu ska han stå kvar i lilla "sjukrutan" 2-3 veckor till. Sedan ska vi be hovslagaren komma ut och korta tårna ännu mer fram, samt slå på bakåtvända skor. Allt för att ge så snabb överrullning i steget som möjligt. Efter ett par dagar till i sjukrutan - för att se att han inte blir mer hovöm av skoningen - kan han sedan få en liiite större hage. Under förutsättning att han även där tar det lugnt och inte springer omkring. Efter 3-4 veckor ytterligare kan jag gå ut och promenera med honom i skritt. Och om han inte blir sämre kan jag börja skritta uppsuttet efter ytterligare ca 4 veckor. Om jag räknat rätt innebär det alltså att jag förhoppningsvis kan börja rida ut i skritt i mitten av juni. Att det tar så lång tid är för att det måste hinna växa ner ny hovvägg som är anpassad till den vinkel hans hovben nu har.

Veterinären tyckte dessutom att han borde fortsätta äta torrhö fram till sommarbetet, så att han inte börjar få hösilage igen förrän till hösten. Då har vi bara den lilla detaljen att Sylvias torrhö inte räcker så länge till... gäller alltså att få tag på någon som jag kan få köpa mer hö av... Fick några uppslag av Sylvia, så nu ska jag ringa dem få se om någon har hö att sälja.

Fång - i morgon röntgen!

Tyvärr har jag en häst att illustrera detta inlägg med...

Har läst MASSOR om fång den senaste tiden och tänkte dela med mig av lite här:

Vad är fång ?

Fång är en sjukdom som drabbar många hästar varje år och är vanligast under betessäsongen maj – september men förekommer året om. Fång är, enkelt uttryckt, en mag- och tarmstörning som frigör ett gift som försvagar lamellagret i hästens hovar. Lamellagret förbinder hovkapseln med hovbenet och är det lager som hela hästens tyngd är upphängd i hovkapseln. Detta medför att vissa hästar som drabbas av fång får en hovbensrotation eller hovbenssänkning.Andra orsaker till fång kan vara metaboliska sjukdomar, såsom Cushings Disease, förlossningsfång ( kvarbliven efterbörd som ger livmoderinflammation ), mekanisk / traumatisk påverkan och överbelastning.

Vid en hovbensrotation roterar hovbenet oftast framåt i förhållande till hovkapseln, dock kan det förekomma att det roterar åt sidan på hästar med kraftigt avvikande benställning. Hovbenet behåller dock fortfarande ett relativt normalt samband med hovkapseln i den övre delen av hoven. Vid hovbenssänkning har allt samband släppt och hovbenet sjunker nedåt och bakåt i hovkapseln.En lägesförändring kan uppstå i olika grad i alla hovar men framhovarna är de som oftast får större förändring.

Hästar kan få enbart en sänkning utan rotation och vice versa. Dessa lägesförändringar är mycket smärtsamma och kan liknas med en ” blånagel ” som vi människor kan få. Problemet är att hästarna måste stå på sina ” blånaglar ” tills en ny hovvägg vuxit ned.

Vad är de vanligaste symptomen på fång ?

• Rörelsestörning ( Obelgrad ) – stel, rör sig ovilligt, belastar ogärna framhovarna.
• Förstärkt digitalpuls
• Ökad värme i hov och kronrand
• Svullen kronrand
• Visitertångöm
• Svårt att vända på snäv volt
• Dubbelslående steg ( sätter ner trakten först )
  
  Vad ska jag göra om jag misstänker att min häst fått fång ?

Om man misstänker att hästen har fått fång skall man så fort som möjligt hjälpa den.
· Ställ hästen på strikt boxvila, gärna på tjock spånbädd.

· Tillkalla veterinär som kan hjälpa Dig ställa diagnos och ge hästen smärtstillande.

· Behandla orsaken ( om den är känd )

· Ge endast grovfoder, gärna högt placerat i ett hönät eller dylikt. Var försiktig med foderbyten.

· Undvik transport av hästen· Om hästen är nyskodd eller skodd med sula – ta av skor ( om möjligt ). Gör inga andra åtgärder på hovarna.

· Gör det så bekvämt som möjligt för hästen, kyl ben och hovar, ställ dem på dynor av skumplast eller styren.

Låt hästen stå som ovan i cirka 10 dagar, även om symptomen avtar. Har hästen fortfarande symptom efter 10 dagar har med stor sannolikhet en lägesförändring av hovbenet skett i hovarna. Det finns i dag inget känt sätt att förhindra utvecklingen. Antingen avtar problemet eller så får hästen en lägesförändring.

Om hästen har kvarstående symptom efter cirka 10 dagar bör hovarna röntgas. Utifrån röntgenbilderna kan en skicklig hovslagare vidta åtgärder för att hjälpa hästen att återfå ett friskt samband mellan hovben och hovkapsel.

Källa: Regionhästsjukhuset i Strömsholm

Har precis fått besked från ATG-kliniken i Boden om att jag får komma in och röntga honom i morgon bitti. HÅLL TUMMARNA att det ser bra ut!!!

Vårvindar friska...

...leka och viska... heter det i sången. Men här är det visserligen rejält med vind - men ingen vår, den har uppenbarligen tagit en paus. För helt plötsligt har vi snöstorm varvat med hagelskurar! :-O

ISANDE vindar - BRRRR!!!

Snygge Skalmar är tillfälligt i Mariebäck just nu. Och idag träffade jag även hans matte Linda - det var trevligt! Hon hade varit på plats i Skellefteå Kraft-arena igår, i tjänsten, när Luleå Hockey vann första semifinalmatchen. En mkt spännande match som jag själv bara fick följa via TV:n. Och p g a havererad digitalbox var bilden så dålig att jag i princip använde TV:n som radio. Så jag kan väl inte riktigt ta åt mig äran över Luleåsegern...! ;-)

Efter en gårdag som var min bästa dag på länge hade jag stora förhoppningar på dagen - men det var tyvärr en HELT annan dag idag. Inte ens vädret var med mig... gårdagens värmande sol var idag helt utkonkurrerad av isigt bitande vindar... Inspirerad av gårdagen hade jag tagit med mig lunch för att äta i solen vid stallväggen - men det var verkligen INTE att tänka på idag!

Pysslade med Feykir förståss; kollade pulsen, ordnade hö och vatten samt mockade lilla sjukrutan. Däremot blev det inget extra mys - det var alldeles för kallt för det! De isande vindarna verkade dock ha en upplivande effekt på vallackflocken för fyra av dem busade rejält. Medan stackars Feykir avundsjukt såg på från andra sidan staketet...

Red Snarfari en liten sväng på ridbanan också. Men jag kände ganska snart att jag inte alls var i form för ridning - alldeles för trött så jag blev bara irriterad... Så när vi "böjt" lite i skritt och trav samt ridit lite öppna i tölt längs spåret fick det räcka för dagen. Får komma igen med nya krafter en annan dag!

Hästtaxi på isvägen!!!

De av Luleå kommun anordnade isvägarna i skärgården är MKT uppskattade - och det gäller inte minst isbanan på innerfjärdarna mellan Norra och Södra hamn samt ut till ön Gråsjälören. I söndags var vi några av alla dem som passade på att njuta av vårvädret ute på isen. Och då fick vi se en nyhet för i år: hästtaxi mellan Norra hamn och Gråsjälören!

Här närmar sig taxin hållplatsen vid Norra hamn. Det såg ut som att bänkarna var gamla kyrkbänkar - fiffigt med återvinning!

Isbanan har spolad is i mitten - för skridskoåkarna. På sidorna är det bara plogat - vilket passar bättre för dem som promenerar, åker skidor - eller åker häst! En rullstol såg vi föresten också. Det är häftigt när isen är så klar att man ser rakt ner! I o m att sprickorna däremot blir vita och ogenomskinliga kan man m h a dem se hur tjock isen är. Ca 1 meter är vår uppskattning av tjockleken. Eftersom 1 dm tjock is är tillräckligt för att bära en bil så finns det ju god marginal för alla gångtrafikanter, skid- och skridskoåkare, hundrastare, barnvagnsflanörer o s v, o s v som varje dag får isbanan att på håll se ut som en myrstig!

Lätt motion utomhus

Jag är verkligen en mönsterpatient: idag har jag gjort PRECIS som doktorn sa och ägnat mig åt "lätt motion utomhus". Igår märkte jag stor skillnad sedan jag varit till stallet och pysslat med Feykir, plötsligt kändes inte allt oöverstigligt jobbigt längre. Då kom jag inte iväg till Mariebäck förrän sent på eftermiddagen, men för att förhoppningsvis få ha den positiva känslan under en större del av dagen såg jag till att åka till stallet redan på förmiddagen idag. Och det funkade!



När jag kom till stallet låg Feykir och vilade sig i solskenet! Hade inte hjärta att störa honom, så jag bestämde mig för att ägna mig åt Snarfari först och låta Feykir vila vidare. Ville inte ens mocka undan den där skithögen - för skulle jag gå in i hans lilla "sjukruta" skulle han antagligen känna sig tvungen att stiga upp - så ni får stå ut med den i bild.

Istället fick alltså Snarfari komma in och göras i ordning för en liten ridtur. Det blev bara ca 30 minuter, men det var nog ganska lagom för oss båda! Under uppvärmningen testade jag att rida serpentiner i trav längs vägen. Då upptäckte jag att han må vara stel, men när han väl "släpper" så känns han VÄLDIGT mjuk och vändbar! Det var faktiskt så att han flera gånger var nära att göra en volt i trav där på vägen! Händer aldrig med Feykir kan jag meddela...

Efter en skrittpaus tog vi oss så an tölten - och precis som igår kunde vi tölta låååånga sträckor i ren takt genom att rida öppna för vänster skänkel! I korsningen vid sjön jobbade vi med lite volter och jag red honom f f a utåtställd på volten, för att få honom att lyssna bättre på ytterskänkeln. Märker både i trav och tölt att det kan bli lite bättre på den fronten.

När vi vände hemåt igen lyckades vi prestera ännu en låååång sträcka med bra tölt! Sedan började han bli lite trött och då blev det ju svårare förståss. Varvade tölten med halt och rygga - och han var riktigt duktig på att bibehålla eftergiften i ryggningen idag!

Avslutade med trav framåt-nedåt innan jag satt av och gick tillbaka till stallet.

Har börjat ge Snarfari lite kraftfoder nu efter ridning. Bara några dl ännu, men MKT uppskattat! Han mumsade på hur länge som helst, så man skulle ha kunnat tro att han fått flera liter kraftfoder! Och jag har sällan sett så renslickad hink...!!!

När Snarfari var tillbaka i hagen var det dags att pyssla med Feykir. Nu hade han hunnit kliva upp igen, så jag vågade störa! Och "hundvalps-Feykir" kunde förståss inte låta bli att tugga på borsten när han fick chansen...!!! Jag kunde konstatera att han fortfarande har puls, men inte alls som när veterinären var här senast. Det fortsätter att gå åt rätt håll alltså - även om jag förståss skulle önska att det gick fortare! Härligt med det underbara vårvädret, det är ju betydligt trevligare att mysa med sin häst i värmande solsken än när det blåser isande kallt! Och eftersom han ska röra sig så lite som möjligt kan jag ju inte ta in honom i stallet bara för att jag fryser... men idag var detta verkligen inget problem! Ångrade bara att jag inte hade med mig lunch - det hade varit jättemysigt att sitta vid soliga stallväggen och äta medan jag njöt av utsikten över hästhagarna! Definitivt något att tänka på inför morgondagen ifall vädret består!

Pyssel med Feykir

Tycker det blir allt mindre puls från Feykirs hovar - hoppas verkligen det fortsätter på detta vis! Lite pyssel och gos i hagen blev det idag. Försökte dessutom förklara för honom att han borde låta bli att ägna sig åt arkeologiska utgrävningar i snön... men han verkade inte alls vilja lyssna på det örat...

Idag var vi duktiga!!!

Idag red Snarfari och jag ut på egen hand för första gången - för att se om vi skulle klara den där knepiga tölten lite bättre då. Och det gjorde vi! Men först varvade vi trav och galopp som uppvärmning. När vi sedan vände hemåt testade jag tölten. Första försöket gick inget vidare, så vi fick göra halt och börja om från början. Och då gick det jättebra!

Hade dragit mig till minnes att jag på Reykurtiden brukade rida öppna i tölt för att motverka travtakt - och det visade sig vara MKT bra på Snarfari också! Det vinnande konceptet var att förbereda tölten genom halt och rygga, sedan direkt upp i tölt och bibehålla takten genom att rida öppna för vänster skänkel. Helt plötsligt kunde vi tölta en lååååååång sträcka utan travtakt!

Hade föresten halsring på idag också - börjar mer och mer ifrågasätta om det ö h t finns någon anledning att rida utan halsring!

Bobby McFerrin - Don't Worry Be Happy

SÅÅÅÅÅ skön låt! Och faktiskt en mkt tänktvärd text!

Midvinterduell!!!

I kväll har man åter en chans att se Lars Molins mästerverk "Midvinterduell" - eller "Striden om mjölkpallen" som den ibland också kallas. Jag som slutade se TV för flera år sedan måste ändå uppmana er: missa inte SVT1 kl 20.00!!!

Transfett förbjuds i Sverige

Ibland ägnar de sig ju åt vettiga saker i Riksdagen!:här om dagen fattades beslut om att förbjuda industriellt framställda transfetter. Stora mängder transfett i maten höjer risken för hjärt- och kärlsjukdom med cirka 30 procent och för diabetes med ungefär 40 procent. En stor fransk studie har visat att kvinnor som har förhöjda nivåer av transfett i blodet löper dubbelt så stor risk som andra att drabbas av bröstcancer. Transfetter i mat har redan tidigare förbjudits i t ex Kalifornien. Och det är hög tid att Sverige följer efter! Mer om detta kan ni läsa HÄR.

Alltså: mer smör åt folket!!!

Snarfari får arbeta lite

Jag är lite piggare idag, så det blev arbete för Snarfari. Bestämde mig för ännu ett pass på ridbanan, för att försöka få lite bättre "kläm" på tölten. Man kan säga att det blev som en Atli-lektion, dock tyvärr utan Atli. Men upplägget var detsamma: först lösgöra i skritt resp trav på volt. Sedan gick vi ut på spåret och började träna halt, rygga, skritt. (Hade halsring på.) Snarfari var riktigt duktig, fast rygga med eftergift tyckte han uppenbarligen var överkurs... succesivt gick det i alla fall allt bättre.

Övergick till halt, rygga, tölt och så snart det blev travtakt gjorde jag ny halt och började om. I början blev det korta töltintervaller, men efter en stund kunde vi faktiskt tölta ett helt varv! En stund senare lyckades jag faktiskt åtgärda travtakten UTAN att göra halt och börja om. Men efteråt var jag inte riktigt på det klara med vad jag egentligen hade gjort... men det kommer jag förhoppningsvis på med tiden! Ett sådant "genombrott" skulle förståss göra det betydligt enklare för oss att rida ut med sällskap!

Något jag däremot kunde konstatera väldigt tydligt var att halsringsridningen hade MYCKET goda effekter på Snarfari! Dels blir han oerhört mycket lättare i handen. Dessutom lyssnar han jättebra när jag gör halvhalter med säte och kroppsvikt i tölten!

Ett par "nära dödenupplevelser" fick han dock uppleva under ridpasset... jo, han är precis lika fånig när det gäller pisk som Feykir: bara man vinklar ut den lite förstår han att han ska dö...!!! Men mirakulöst nog överlevde han faktiskt dessa trauman.

När jag fått lite eftergift i nacken i tölten var jag nöjd och testade bara lite samlad skritt (oj, så svårt det är att hitta den där känslan av "spänd båge" från bakbenen och fram över ryggen på denna häst... i alla fall för mig!) Och sedan avslutade vi på Atlivis med trav på volt.

Han hade blivit ganska svettig i värmen, trots att han är helklippt, så jag lät honom gå ut i hagen och "vädra" medan jag lunchfodrade hästarna. Så fick han på sig täcket igen innan jag åkte hem.

Nästa ridpass - förhoppningsvis orkar jag redan i morgon - tänker jag rida ut istället för på ridbanan. Men då ska vi nog mest ägna oss åt skritt, trav och galopp. Rider vi ensamma kan vi kanske klara lite tölt då också, i o f s...

Feykir bättre!!!

En STRÅLANDE vårvinterdag i Luleå idag! När jag kom till stallet gnäggade Feykir åt mig - snacka om att "samla poäng"!!! Matte blev ju hur lycklig som helst! Och ännu lyckligare blev hon förståss när en kontroll av pulsen visade att den inte alls kändes lika tydligt som tidigare! M a o verkar han kunna stå ute, utan att bli sämre! Det känns bra, för det märks ju att han blir mycket mer harmonisk när han har sin flock inom synhåll!

När jag ändå är inne på avdelningen sjuka hästar så kan jag konstatera att inte mindre än TRE "Midurhästar" den senaste veckan blivit sjuka i hög feber, utan andra symptom... och det mystiska är att hästarna inte träffat varandra! Håller självklart tummarna för att de snart ska må bättre igen!

Fredag - inte många knop

Feykir undrar om spaden kanske är något att tugga på... eller tänker han hjälpa till att mocka sjukhagen?

Och som vanligt tror han att mobilen är godis! All snö i ansiktet avslöjar vad han var sysselsatt med när matte kom till Mariebäck idag : med att leta ätbara saker under snön!

Försökte kolla pulsen och tyckte den verkade ungefär densamma som igår. Och som ni ser stod han gärna och vilade ett bakben även idag. Hade han mkt ont i framhovarna borde han ju inte göra det! Närmast sjukhagens grind hade han skrapat bort den mesta snön så att det bitvis var lite isigt - så jag skottade dit ny snö för att göra det mjukare ifall han bestämmer sig för att stå precis där.

Att rida fanns tyvärr inte på världskartan idag - t o m en normalt så trevlig sak som att åka och klappa lite på Feykir kändes nästan oöverstiglig... Ingen slump att min läkare sjukskrivit mig på heltid uppenbarligen. Snarfari fick därför nöja sig med några klappar i hagen. Lyckades i alla fall uppbåda energi tillräckligt för att åka till simhallen och basta ångbastu på väg hem från stallet. Det var välgörande!

Nu hoppas jag på liiite energi i morgon i alla fall, vore bra för mig att orka rida i alla fall en liten stund. Men ÄNNU mer hoppas jag förståss att Feykirs puls i hovarna ska ha minskat lite!

Ute bäst - tycker Feykir!

Feykir njuter när han ääääntligen får vara utomhus igen! Även om han bara får stå i en liten "ruta" så har han ju sin flock inom synhåll! Observera att han står och vilar vänster bak - vilket jag tar som ett gott tecken. Uppenbarligen känner han inget stort behov av att avlasta framhovarna. Han har fortfarande lite puls i båda fram, men jag tycker det är så svårt att avgöra om det är mer än igår eller inte - särskilt med allt "lurv" han har på benen... tur att Sylvia hjälper mig att kolla! Hoppas verkligen att det ska fungera att låta honom stå ute i fortsättningen!

Jag har tyvärr haft sådan hemsk värk i natt att jag inte sovit alls... har fått vara uppe och vandra i omgångar för att det skulle lindras lite - rörelse är ju det enda som hjälper. Har dessutom inte sovit ordentligt någon natt sedan vi kom hem från semestern... Efter en riktigt jobbig vinter med dålig sömn nästan varje natt hade jag verkligen sett fram emot "värmeeffekten" som tidigare har varit så effektiv. Men nu kom ju besvären tillbaka så snart jag kom hem... Har pratat med min läkare på vårdcentralen och han sjukskrev mig helt t o m nästa fredag. Har också fått ytterligare sömnmedicin, förutom den jag redan hade. Dessutom har jag fått ordinerat att försöka motionera lätt utomhus varje dag, eftersom rörelsen ger smärtlindring. Sammantaget ska detta förhoppningsvis göra att jag får lite bättre ordning på sömnen igen och lite mindre ont.

Dagens ordinerade motion blev ett lätt ridpass med Snarfari på ridbanan. Varvade skritt och trav på volt och det kändes nästan lika bra som i söndags! Gjorde även lite övergångar skritt-halt-rygga resp tölt-halt-rygga. När vi inte hade Démantur och Lukka som stressade oss var det betydligt lättare att få till tölten! Avslutade med att jobba honom framåt-nedåt i trav igen en stund. Totalt red jag bara 30 minuter, men det var precis vad jag orkade med. Just nu är det faktiskt en fördel att han vilat så länge - korta ridturer är lagom även för honom!

Efteråt blev det godisstretch med ett äpple. Även i stretchingen märktes det att Snarfari och Feykir är olika. Feykir blir gärna djup i formen när han ska sätta nosen mot bogen på båda sidorna, medan Snarfari istället höjer huvudet när han gör samma övning. F ö måste jag säga att Snarfari är väldigt trevlig att hantera!

Veterinärbesök

Detta är antagligen vad Feykir drömt om sedan han blev tvingad till boxvila... och han får fortsätta drömma - men det går åt rätt håll i alla fall!

Idag kom Djursjukhusets hästveterinär för att kolla honom, när han inte längre äter smärtstillande. Hon konstaterade att han fortfarande har lite puls, men det var definitivt bättre än när hon undersökte honom första gången. (Och då gick han redan på smärtstillande sedan nästan ett dygn.) Jag fick leda honom lite på stallgången och hon kunde konstatera att han fortfarande är lite försiktig när han sätter ner hovarna, men han var inte alls så stapplig i vändningarna som tidigare.

Eftersom han inte alls är road av att stå inomhus tyckte hon att han kunde få prova att stå i en liten "ruta" ute istället. Tack vare att det fortfarande är så mycket snö är det ju ett mjukt underlag att stå på. Det är dock viktigt att följa upp varje dag så han inte börjar få mer puls igen, för då betyder det att han får mer ont och i så fall måste han flytta in igen. Hon visade mig hur jag ska känna pulsen - vilket INTE var lätt på en lurvig islandshäst!!! Jag fick också jämföra med hur det kändes på Krummi, som hon konstaterat hade normal puls, så att jag skulle veta skillnaden. (Jag bad Sylvia hjälpa mig att "dubbelkolla" pulsen framöver - jag vågar INTE lita på att jag verkligen känner skillnaden eftersom jag är så ovan.)

När sedan pulsen "försvunnit" ska jag ringa ATG-kliniken och höra med dem hur länge de tycker man ska vänta innan man åker dit och röntgar honom för att se om det blivit någon hovbenssänkning.

Efter detta "firade" jag med att rida ut på Snarfari tillsammans med Fia på Lukka och Sylvia på Démantur. Första gången jag skulle rida honom utanför ridbanan och det kändes ju lite spännande att se hur det skulle gå! Under uppvärmningen i trav hade jag behövt utrymme att vända in på volt, för han ville mest bara rusa. Men vi lyckades placera oss väldigt lämpligt snett bakom Fia och Lukka, mellan dem och plogkanten och med Fias pisk framför Snarfaris nos. Han är lika fånig när det gäller ridspön som Feykir - så det var ett MKT effektivt sätt att bromsa honom! (Atli säger ju att man ALDRIG ska bromsa med båda tyglarna i trav - vilket kan vara lite svårt ute längs vägen...om man nu inte har Fia och Lukka tillhands förståss!)

Jag gjorde sedan några "töltförsök" men insåg att det var överkurs... Vi behöver tölta i microtempo för att få till det än så länge - och det var ju inte så lätt när vi hamnade på efterkälken hela tiden... Insåg att det nog var lika bra att spara tölten till ett pass på ridbanan där jag kan repetera övningarna från Atlikursen utan andra ekipage som stressar oss. Istället ägnade vi oss åt trav och galopp. Det var första gången jag kände på hans galopp och den var trevlig! Sylvia konstaterade också att det nog var bra för Snarfari att "bara få ha lite roligt" så här efter kursen. Dessutom behöver han förståss konditionsträning, eftersom han har vilat en lång period, och i till den kategorin kunde vi ju räkna dagens ridtur. Sylvia föreslog föresten att jag ska höra med Pernilla om jag får låna Snarfari på nästa Atli-kurs (i början av april) också. Vilken bra idé - det ska jag göra!

Tillbaka i stallet visade det sig att en av träningshästarna rivit staketet mellan sin hage och unghästarnas hage, så det blev lite "sortera hästar". Sedan byggde jag en liten "ruta" till Feykir utanför vallackhagen. Sussie var jättebussig och hjälpte mig att bära ut vatten till honom! Sedan fick han så ääääntligen gå ut och även om han inte får gå med sin flock så har han dem ju nära i alla fall. Håll nu tummarna att han inte rör sig för mycket, så att han får mer ont igen!

Feykir tröstäter

Åkte till stallet efter jobbet för att pyssla med Feykir. Efter en kurshelg med stallet fullt av hästar och liv & rörelse hela dagarna hade det uppenbarligen blivit mycket tråkigare för honom igen... när jag mockade boxen varvade han att nosa på mig med att nosa på det som hamnade i skottkärran. Och några gånger kunde han inte låta bli att gnaga lite försiktigt på skaftet till grepen! När jag sedan hängde in nytt hönät övergick han till att tröstäta.

Gav honom sista dosen medicin innan jag åkte hem. Har varit i kontakt med veterinären och väntar på att hon ska återkomma med datum och tid för ny undersökning av honom. Håll tummarna för att han är smärtfri då!!!

Hade fått med mig lite äpplen från en kollega, men vågade inte bjuda Feykir... Istället gick jag ut i hagen och gav Snarfari ett att mumsa på. Han verkade mycket nöjd med det! Efter besked från hans matte igår att jag gärna får fortsätta att rida honom hade jag tänkt att vi skulle ta ett pass på ridbanan idag för att repetera övningarna från kursen. Men jag har varit så otroligt trött hela dagen idag och haft en hel del yrsel (vilket jag inte brukar ha) så ridningen får vänta till en annan dag.

Idag har det gått jättebra!!!

Redan när jag värmde upp inför första ridlektionen idag kändes det mkt lovande: det var som att "poletten trillat ner" för Snarfari och nu förstod han att jag ville att han skulle sträcka ut framåt-nedåt i skritt och trav!

Under första lektionen fick vi först jobba vidare med samlad skritt och Atli hjälpte till lite med drivningen för att Snarfari verkligen skulle aktivera sina bakben. Sedan fick jag rida med halsring! De flesta andra på kursen hade redan fått rida så ett par lektioner, men det var först nu som Atli tyckte att vi var redo för detta.

Ridning med halsring var verkligen ett suveränt sätt att verkligen ha fokus på att rida med kroppen - med balansen. Atli upprepade flera gånger att det är BALANSEN som är det viktigaste vid god ridning. Det är BALANSEN som ska vara den primära hjälpen, skänkel och tygel är bara sekundära. Vi fick börja med att göra halt från skritt och då bromsa hästen genom att lägga vikten bakåt, för att sedan snabbt belöna när hästen stannade genom att återgå till neutral sits. Sedan fick vi rygga m h a vikten bakåt och snabbt belöna med neutral sits varje gång hästen tagit ett steg bakåt.

Nästa steg blev att göra halt och rygga från tölt. Vid första försöket kändes det inte som att jag hade någon broms alls! Men tillslut fick jag stopp på Snarfari och sedan verkade han ha förstått poängen för i fortsättningen gick det bra! Från ryggningen skulle vi sedan direkt göra övergång till tölt igen. När vi jobbade med detta blev Snarfari succesivt allt lättare i handen och formen inte lika hög och spänd.

Avslutade på Atli-manér med trav på volt och då var formen ännu bättre än på uppvärmningen och han vilade också mer i steget.

Kursens sista lektion blev faktiskt ÄNNU bättre! Jag har upptäckt att det är väldigt effektivt att lösgöra honom i skritt genom att sidföra några steg på volten. Och traven på volt kändes lika bra som när vi avslutade passet på förmiddagen.

Sedan var det dags för halsringen igen. Vi red övergångar tölt, halt, rygga, tölt... och nu hade jag en häst som var lätt i handen och bitvis kunde jag även locka honom att länga halsen lite nedåt i tölten också! Bäst gick det förståss när vi ryggat med eftergift och jag sedan lyckades behålla den eftergiften upp i tölten. Då "satt han ihop" hela vägen från bakbenen och framåt så vi slapp travtakten. Det gick faktiskt så bra att Atli tyckte att vi skulle avsluta för dagen! Avslutade gjorde vi förståss med trav i lång, låg form och den traven var med hästlängder den bästa vi presterat i helgen!

När Atli sedan sammanfattade sa han att han tyckte detta ridpass varit perfekt! Jag hade värmt upp hästen på ett bra sätt och fått honom lösgjord och sedan med halsringsridningen och halt, rygga, tölt-övningen fått honom att släppa bettet även i tölten. "Nu har du inga problem att rida honom i tölt, och det hade du ju i fredags, så det har verkligen gått framåt!" sa han. I fortsättningen tyckte han att Snarfari skulle fortsätta jobbas mycket i grundform i trav resp samlad skritt för att succesivt bygga upp de ryggmuskler han behöver för att kunna bära sig i tölten. "Och kom ihåg att det är EFTERGIFTEN som hästen lär sig något av! Du kan aldrig få en häst som är lätt i handen om du inte ger honom en lös tygel!"

Jag njöt verkligen av ridningen hela den här lektionen och efteråt kände jag bara att jag vill ju rida mer!!! Så nu hoppas jag att jag kan fortsätta rida Snarfari lite, innan det är dags för Sylvia att börja träna honom. Att plötsligt inte ha en häst att rida ger ju svår ridasbstinens... och när jag nu börjat "hitta knapparna" på Snarfari vore det ju roligt att kunna fortsätta lite på honom!

Roooooligt med ridkurs!!!

Här har ni Snarfari och mig inför dagens andra lektion. I o m att han är helklippt kan nästan tro att han är musblack, men han är svart. Visst är han ganska snygg i Feykirs träns?!

Det har varit en mycket givande dag idag! Har fått jobba massor med samlad skritt. Snarfari vill gärna gå med huvudet högt och sänka ryggen så snart man börjar "tänka tölt" så Atli sa att det som f f a behövs är massor av samlad skritt så att han får bygga upp rätt muskler för att sedan även kunna tölta i en lägre form. Alltså fick jag jobba med massor av drivning och STORA eftergifter hela tiden, det senare för att han inte ska lägga sig i handen. Atli påpekade också att när jag gör förhållningar på tygeln ska jag göra dem sakta, men när jag ger eftergift ska den komma snabbt. (Hörde sedan hur han sa till en annan ryttare: "Utan eftergifterna lär sig hästen ingenting!" och "Om hästen inte svarar direkt får man prata med STORA bokstäver!")

Övergångarna till tölt blev bäst när jag tog hjälp av en hörnpassering: stöd på yttertygeln och flytta undan inner bak i hörnpasseringen för att sedan direkt "smyga över" i tölt. Då kunde vi prestera några steg tölt i lägre form och utan något i handen.

Jag fick även sitta kvar på hästen medan Atli jobbade honom i samlad skritt från marken - för att jag skulle få känna hur det ska kännas när han börjar jobba rätt med ryggen.

Atli påminde också om att det är bra att börja ridpassen med att uppmuntra Snarfari att länga halsen nedåt vid stillastående - för att sedan ha samma målsättning i skritt, trav och tölt. Allt för att han succesivt ska stärka sin överlinje.

Oj, så nyttigt det är att rida en annan häst än sin vanliga! Att Snarfari och Feykir är VÄLDIGT olika att rida har jag ju redan nämnt ett antal gånger. Däremot finns det likheter mellan Snarfari och Reykur, som också kunde bli travaktig i tölten. Reykur var en riktig naturtöltare - han kunde t o m tölta i djupsnö om han var på det humöret. Och var han för stressad var tölten den enda gångart han hade... Men han ville också, precis som Snarfari, bli hög i formen och sänka ryggen. M a o borde det kanske inte vara så svårt för mig att ställa om från Feykir-ridning till Snarfari-ridning... (Sylvia sa också: "Tänk Reykur!") Men fyra år med bara Feykir-ridning har uppenbarligen satt sina spår!

Men lite av det gamla började kanske ändå komma tillbaka till mig, för Sylvia sa efter andra lektionen idag "Det verkar som att du börjar få lite grepp om hur du ska göra nu!" Jag är i alla fall JÄTTEGLAD över att jag fått den här chansen att vara med på kursen! Det gör ju att det sorgliga med Feykir blir lite lättare att hantera när jag ändå får rida lektioner, lära mig mer och umgås med alla trevliga "hästkompisar". Idag har vädret dessutom varit helt UNDERBART - solen han värmt så skönt så vi har suttit ute och njutit mellan våra ridpass!

Tack vare att ridkursen pågått hela dagen har jag ju även haft många tillfällen att pyssla och mysa med Feykir i hans sjukbox. Medicineringen i morse gick verkligen jättebra - men när jag gav honom kvällsmedicinen blev det tyvärr lite svinn... Jag märkte att han svalde så jag lät honom sänka huvudet. Men uppenbarligen hade han inte svalt riktigt allt, så endel rann ut ur munnen igen. Det mesta hamnade dock i min ena hand - som han sedan slickade av i jakten på godis - så förhoppningsvis fick han i sig tillräckligt i alla fall!

Läste föresten massor om fång igår. Det verkar som att konvalecensen i de lindrigaste fallen är 3 månader, men att det kan ta upp till 8-9 månader i värre fall. Och - hemska tanke - i de värsta fallen blir hästen aldrig smärtfri utan måste avlivas... Det är bara att hålla tummarna stenhårt för att detta är ett lindrigt fall!!! Tre månader utan Feykir-ridning känns ju verkligen illa nog... jag får abstinens bara av att tänka på det... Men det får ju ta hur lång tid som helst bara han blir bra igen!

Ridkurs på "fejk-Feykir"

Borta bra, men hemma bäst - för då får man vara med sin fina häst! (Gammalt Anna-ordspråk.) Idag fick jag ääääntligen träffa Feykir igen! Det blev en låååång stund med mys i boxen! Provade även att leda honom lite på stallgången och Sylvia kunde då konstatera att han inte alls såg så stapplig ut i vändningarna som han gjort första dagen. Skönt!

Sylvia hade ju skott av honom redan första dagen och sedan har hovslagaren varit ute och verkat hovarna också. Feykir verkade faktiskt ha accepterat att hans öde just nu är att stå på boxvila - men Sylvia berättade att han tidigare lyckats bita sönder två hönät! Att det är ridkurs i helgen är nog ett trevligt avbrott för honom i alla fall - för det innebär att det är andra hästar i stallet också och mer liv och rörelse.

Och jag kan faktiskt ändå vara med på ridkursen. Sylvia sms:ade nämligen ett förslag i förrgår att jag skulle låna Snarfari , en häst som står i Mariebäck i väntan på försäljning. Och det kändes ju jättekul att ändå få möjlighet att rida för Atli, men förståss lite spännande att göra det på en häst som jag aldrig suttit på förut... Men han är svart han också, så det var ju rätt färg i alla fall. Och när jag ledde ut honom genom stalldörren skyndade han sig genast att skita en hög - precis som Feykir brukar göra! Uppenbarligen tog han sin roll som "fejk-Feykir" på stort allvar! ;-)

När jag kom in på ridbanan förklarade jag för Atli att jag aldrig suttit på hästen tidigare och att det enda jag visste om honom var att han är stel och travaktig. "OK, tvärtemot din egen häst då - det här blir nyttigt för dig!" sa Atli. Och han såg precis lika nöjd ut när han sa det som Sylvia gjort när hon sagt samma sak...!!! Och nyttigt blev det! Fick börja med att skritta på volt och flytta ut bakdelen - Atlis "signaturövning". Och jag kunde konstatera att den där högerbogen verkade leva sitt eget liv...

Att trava på volt var INTE lätt - han tog minsta chans att räta ut sig och bita tag i bettet. Så mina "voltförsök" blev allt annat än runda... I början hade jag problem att böja honom i traven ö h t, men sedan gick det lite bättre. Men det var när vi kom till tölten som det blev riktigt knivigt! Då var jag oerhört glad över att jag hade en instruktör till hands, för jag kände mig helt "lost" i början! Det var väl egentligen två problem: att förbereda för tölten och att behålla tölten. De första gångerna slängde han sig ner i trav redan efter ett par steg. Men vi fick göra många igångsättningar och ibland lyckades jag få lite av känslan "spänna bågen från bakbenen och fram över ryggen" som jag kan få på Feykir och då gick det bättre. Han ville gärna sätta upp huvudet och sänka ryggen när han töltade och det gällde för mig att uppmuntra honom att göra tvärt om - fast sänka huvudet skulle ju inte innebära att slänga sig ner i trav... Med massor av halvhalter och idogt arbete med att hålla honom lite böjd i innersidan så lyckades jag efter ett tag hålla tölten lite längre sträckor.

Avslutningsvis trav på volt igen - och nu var det lite lättare att få honom att sträcka ut framåt-nedåt. När jag sedan gjorde halt ställde han sig och pinkade - läääänge! Stackarn hade uppenbarligen varit pinknödig ett tag - och då kanske det inte är så lätt att slappna av och böja sig hit och dit... Vi får väl se om det känns lättare i morgon. Då ska vi föresten rida med halsring! :-O

När Snarfari var tillbaka ute i hagen blev det mer pyssel med Feykir. Jag fick dessutom göra mitt första försök att få i honom hans medicin. Sylvia hade berättat att han INTE vill svälja den - och alla medicinrester på hennes jacka talade ju sitt tydliga språk... Vid ett tillfälle hade hon stått en lång stund med hans huvud högt, till dess hon trodde att han svalt. Men när hon släppte honom spottade han genast ut medicinen... (Jag har mest erfarenhet av att ge medicin till katter - man bara lägger dem på rygg i sitt knä, stoppar in medicinen i munnen på dem och sedan stryker man med handen över svalget så svälger de. Tyvärr är det ju lite svårare att lägga en häst i knät...) När jag sprutat in medicinen i Feykirs mun och hållit hans huvud högt en liten stund kom Lale så lämpligt och gav honom en hästgodis. Den kunde han ju inte motstå och när han tuggat på den en stund svalde han tillslut. Det knepet måste vi använda igen i morgon!

Hemma igen!

I brist på islandshästar i Dubaiöknen bekantade jag mig med en jaktfalk. I Abu Dabi fanns föresten ett speciellt falksjukhus!!!

Nu har vi precis kommit hem igen. Det är bara tre timmars tidsskillnad mellan Förenade arabemiraten och Sverige - så någon våldsam jetlag behöver man inte uppleva. Fast vi var uppe före kl 02 i morse, svensk tid, så den lååååååååånga dagen gör ju att man är rejält mör... nu ska det bli SKÖNT att sova. Och i morgon får jag träffa Feykir igen!!! Måste bara jobba först... Läääängtar efter min häst!!!

Feykir dålig!!! Och jag är på andra sidan jordklotet...

Detta inlägg skrivs från Omans huvudstad Muscat. Vi är på kryssning vid arabiska halvön och skulle egentligen ha lagt ut från hamnen nu för att gå till Bahrain. Men det besöket är inställt av förståeliga skäl så nu är vi kvar här ett extra dygn. Vi hade det toppen - till dess jag fick ett sms av Sylvia: "Ring snarast ang Feykir!!!" Det visade sig att han inte mår bra... i värsta fall kan det vara fång! Men om vi har riktigt tur "bara" en allergisk reaktion på något han fått i sig. Han är ju inte tjock, går inte på bete, har inte haft foderbyte och som vallack har han inte heller några hormoner som kan stöka till det så här års... Inte roligt att få ett sådant besked när jag är så långt hemifrån!!! Men rent krasst kan jag ju konstatera att för Feykirs del är det bättre att Sylvia är hemma än att jag är det - och jag tröstar mig med att han inte kunde vara i bättre händer! Håll nu tummarna att det här går bra!!!