Wow-känsla!

Slutade jobbet redan till lunch idag och efter ett GI-mål på Max styrde jag kosan till Mariebäck. Solsken, 6 plusgrader och en eftermiddag med Feykir: kunde det bli bättre??!!

Sylvias gårdskarl kom precis för att ge hästarna lunch, så Feykir fick stå i en box och äta sitt lunchhö medan jag först hjälpte till att fodra i hagarna och sedan borstade min leriga häst. Hm... inte blev han på långa vägar så fin som i onsdags, men då hade jag ju TVÅ superskötare så det är ju svårt att komma i närheten av den nivån!

Red mot Alviksträsket, för att få rida på plan väg hela tiden. När vi värmde upp i skritten med att flytta för vikthjälper och mothållande tygeltag i sicksack över vägen noterade jag än en gång att Feykirs minne på något sätt är kopplat till min spöhand... Först klarar han inte alls att flytta sig undan för ena skänkeln, men det räcker med att jag byter spöhand för att han plötsligt minns precis hur man gör!

Fortsatte med flyttandet i tölten och mellan de mothållande tygeltagen gav jag stooora eftergifter på tyglarna för att han skulle bli mjuk och avslappnad. Atli sa att man vill att hästen ska "glömma" bettet. Om den biter tag i det ska man därför inte ta i tyglarna, för då gör man så att den får ännu mer fokus på bettet, utan istället ge eftergift och "distrahera med skänkeln". Försökte också rida riktigt aktivt och flytta honom hela tiden, så att Feykir aldrig fick gå rakt fram - då kunde han inte heller "fastna" i någon passtakt. Det kändes bättre och bättre. På hemvägen riktigt härligt! Då var han mjuk och fin, med härlig framåtbjudning!!! (Sylvias beskrivning i våras, innan ET-behandlingarna, var : "Han går som med handbromsen idragen hela tiden." Nu var det verkligen något helt annat!)

Ja, ja, jag erkänner att jag lät Feykir dra iväg väl mycket i tempo där på hemvägen och inte alls fick den samling i tölten som man kunde önska... Men det kan vi väl ta en annan gång?! Det är ju så härligt att flyta fram i tölt på en lösgjord häst! Nina K sa redan tidigt att "han kommer att bli en riktig töltmaskin", men vårterminens svacka fick mig verkligen att tvivla på detta. Nu börjar jag ändå tro att hon kan endel om att bedöma hästar! ;- )

När jag ändå skriver om "gurus" i islandshästvärlden kan jag ju berätta att när Johan Häggberg första gången såg Reykur så kallade han honom för "blekfet"! (Jo, Reykur var väl inte i sitt livs form vid det tillfället - men ändå!!!) Det dröjde ett år innan jag red kurs för Johan igen och då sa han istället: "Din häst har en fantastisk potential!!!" Slutsats: Johan H hade lärt sig ett och annat om hästar under det året! ;- )

PS: I morgon blir det snö! Det är inte mina leder som sagt det, utan Yvonne i stallet. Hon lät nämligen sko sin Gabriel med vinterskor och broddar idag och då brukar det alltid snöa dagen därpå. När jag sätter på vinterskor och broddar däremot, då blir det en lång period av blidväder så att broddarna slits ner av lera och grus... DS.