Än en gång: arg Anna rider bättre!

När jag sätter mig för att skriva detta inlägg har jag just konstaterat att jag haft 266 besök på bloggen på 9 dygn - fantastiskt roligt!!! Tack allihop för att ni läser det jag skriver! :- )

Den här dagen började dåligt (det blev inte så mycket sömn i natt... någon som vill byta kropp med mig kanske? Nähä... jag misstänkte det...) men avslutades desto bättre! Trots tröttheten åkte jag nämligen till stallet efter jobbet och jag kan bara än en gång konstatera: vilken TUR att jag har Feykir - han ger mig sådan glädje och energi!!!

Fast han gör mig arg också - vilket faktiskt är bra - för jag har insett att jag rider bättre då! Vi skulle skynda oss iväg ut idag - för att hinna rida innan det blev mörkt. Det mörknar ju så tidigt nu! Men vi hade inte hunnit många meter innan det blev tvärstopp när vi skulle passera fölhagen. Feykirs stora kärlek (ja, fast hon är ju liten): Haminga som föddes i somras blev precis på bushumör och började galoppera runt i hagen, skutta och slå bakut. Snart fick hon igång ettårsstona också - och Feykir ville SÅ gärna vara med att jag hade fullt sjå att hindra honom från att gå igenom stängslet! Han som är så jätterädd för alla andra eltängsel!

Det var dock inte i det här läget jag blev arg - för även jag tyckte ju att "småhästarna" var roliga att titta på. Men när vi tillslut skulle skritta vidare hade jag bestämt att jag skulle vara oerhört aktiv i min ridning idag - han skulle inte ha tid med något annat än att fokusera på mig. Flyttade honom fram och tillbaka över vägen med vikthjälper och mothållande tygeltag. Det tycker han är svårt så jag trodde att han var tillräckligt distraherad. Men icke! När han hunnit upptäcka flera monster först i skritten och sedan även när vi börjat tölta tände min annars så långa stubin. "OK - om det här inte är tillräckligt så ska du få se på aktivitet!" Istället för att flytta hela vägen från dike till dike bytte jag hela tiden håll, tre steg åt ena hållet, fem åt andra, sju tillbaka...osv i snabbt tempo. Hela tiden med STORA eftergifter på tyglarna. Aktiviteten fungerade - monstren lyste med sin frånvaro och Feykir blev mer och mer lösgjord! Galopperade uppför två små backar och när vi sedan kom till vår kringelikrokiga "travstig" i skogen varvade vi trav och galopp. Sedan fick han en chans att pusta lite i skritt i en nedförsbacken, men vi jobbade ändå mycket med halvhalter för att han skulle använda bakdelen till att balansera sig.

Sedan var det dags för hemväg igen. Fortsatte att jobba med tölten och flytta hela tiden, men nu med högre krav på samling. Han ville gärna dra iväg i tempo istället för att samla sig... När han inte lyssnade på små kramningar på tygeln tog jag till det tunga artilleriet. I detta fall innebar det att jag nuddade honom på bogen med mitt spö. Det gäller verkligen att vara beredd själv innan jag gör det - för han tvärnitar! Flera gånger har jag nästan flugit över huvudet på honom! Det är verkligen suveränt att ha ett sätt att få en sådan reaktion utan att behöva ta mer i tyglarna. För, som Atli sa: Ju mindre jag använder tyglarna desto mjukare kommer han att bli i hela kroppen!" Det gäller bara att jag är konsekvent och gör sådana halter när han vill dra iväg i tempo på hemvägen. Efter några halter brukar det räcka med att krama lite, lite på tygeln och bromsa upp med sätet.

Tyckte han varit så duktig att jag satt av och gick sista biten tillbaka till stallet. Kunde konstatera att det riktigt droppade svett från hans hals och bog, trots att vi bara ridit i 40 minuter. Men det var faktiskt 8 plusgrader ute och pälsen har hunnit växa ut nästan 1,5 cm sedan jag klippte honom! Får plocka fram klippmaskinen igen till helgen och klippa halsen igen så att han slipper bli så svettig! Enligt en 14-dagarsprognos jag såg i söndags ska det vara plusgrader hela tiden de närmaste veckorna så det är ju ett lämpligt tillfälle för en ny klippning.