En riktigt bra dag!

Idag var det en riktigt bra dag! Först kom faktiskt Feykir när jag visslade på honom i hagen! Kanske för att jag faktiskt lyckades ovanligt bra med att vissla den här gången... Sedan gick det riktigt bra att rida dessutom!


Nu när klockorna är omställda till vintertid blir det ju så tidigt mörkt på kvällarna och när det dessutom saknas både snö och gatlysen kändes det inte så frestande att rida ut längs bilvägen... man syns ju knappt även om man har reflexer! Hade därför bestämt att vi skulle rida på banan och satsade dessutom på tunga boots för töltträning. Började som vanligt med att flytta med vikthjälper och mothållande tygeltag - Feykir var riktigt duktig! Sedan skrittade vi på volt och flyttade ut bakdelen innan vi även gjorde samma sak i tölt. Red täta övergångar mellan skritt och tölt för att behålla lösgjordheten.

Töltade längs spåret och ökade drivningen för att få mer samling. Nu var det svårare att flytta honom med vikthjälperna, men succesivt blev han mer lösgjord här också. Tyckte då att det kändes riktigt bra. Sedan insåg jag att vi dessutom red i det svårare varvet! Bytte varv och då blev det ännu bättre. Red lite tempoväxlingar och det gick hur bra som helst att öka tempot (nedtagningarna var dock lite svårare...) Jag blir så glad när han "fräser på" för hela första halvåret i år, när han hade problemet i korset, gick han ju som med handbromsen idragen. "Som vanligt" kände jag dock efteråt att jag hade kunnat få ännu mer samling om jag hållit ner tempot... det skulle nog inte skada att rida lektion för Sylvia igen så att jag skärper mig på den fronten!

När det gäller det här med det lättare och det svårare varvet: endel instruktörer säger att man ska börja jobba med det lättare och endel säger tvärt om. Jag frågade Atli på senaste kursen vilken som är hans åsikt. Han tyckte inte att man kunde säga att det ena eller det andra alltid är rätt, men han tyckte att Feykir och jag ska börja med det lättare. En fördel jag märker med att göra så är att jag då påminns om hur det ska kännas - och sedan vet vad jag ska jobba mot när vi bytt varv.

Låångsam tölt - frustrerande tycker Feykir!

Det var mulet och grått ute när jag åkte till stallet före jobbet på morgonen. Men när Feykir och jag skrittade iväg från stallplan hade solen precis tittat fram och det var jättefint! Vi red mot Avan idag och började med att flytta för skänklarna i skritt och sedan i tölt. När vi kom till vår "travrunda" - den kringelikrokiga stigen i skogen - varvade vi trav och galopp.

På hemvägen var det så dags för dagens egentliga uppgift: samlad skritt "ett steg i taget" med övergång till låångsam tölt med mycket samling. Så snart han drog iväg i tempo gjorde jag halt genom att lägga pisken mot bogen, sedan rygga några steg, skritta "ett steg i taget", övergång till låångsam tölt o s v. Oerhört frustrerande, tyckte Feykir! Här var vi på hemväg och så fick han inte springa fort - det vet ju alla att snabbast hem vinner!!! Ja, vi red visserligen ensamma så det var ingen att tävla med, men det handlar ju om principen!!! Men tillslut töltade han långsamt men ändå med energi och jag var riktigt nöjd!

Innan ridturen hade jag föresten stretchat riktigt ordentligt med resultatet att det kändes som jag hade lååånga ben när jag satt upp på Feykir. Perfekt när man ska rida! Tänk så bra om jag alltid hade kommit ihåg det...

Finlir på volt i skogen

När vi passerade föl- & unghästhagen på väg ut från gården försökte lilla Haminga, Feykirs stora kärlek, komma fram till staketet för att hälsa. Men hennes ett år äldre "systrar" (ja, det är egentligen bara en av dem som är hennes halvsyster) trängde sig hela tiden mellan henne och staketet...

Om man tittar riktigt noga vid den svarta unghästens bog så kan man faktiskt ana lilla Hamingas ena framhov! Mer än så fick hon inte vara med på bild för "syrrorna".

Det har blivit många riktigt svettiga ridturer på slutet, så idag hade jag bestämt mig för att fokusera på "finliret" istället. Ridbanan var upptagen av ridkurs, så vi red istället längs en skogsväg till en vändplan där man kan jobba på volt.

Vi hade dock inte hunnit långt innan Feykir nästan höll på att få en hjärtinfarkt! Det kom ju ett stort, jättefarligt odjur innifrån skogen!!! Eh - det visade sig att det var hans hagkompis Geisli, som kom skrittande med Christina...

När vi väl överlevt detta trauma fokuserade vi oss på ridningen. Flyttade för skänklarna i skritt och tölt - olika många steg hela tiden. Framme vid vändplanen skulle jag sedan träna på att använda yttertygel och innerskänkel för att behålla honom kvar på volten, som Atli försökt lära mig. Det var ett väldigt bra ställe att träna detta på! I och med att vi inte var på inhägnad ridbana försökte ju Feykir "rymma iväg" från volten varje varv när vi passerade vägen hemåt - så jag fick verkligen träna!

På hemvägen red vi riktigt långsam tölt. Så snart han försökte dra upp tempot gjorde jag halt genom att lägga pisken mot bogen, ryggade några steg och skrittade riktigt, riktigt samlat innan vi succesivt övergick till tölt igen. Atli lärde mig att när man skrittar "ett steg i taget" är det jätteviktigt att ge stora eftergifter på tyglarna hela tiden, annars kan hästen bli spänd och då har man förstört syftet med övningen. Försökte verkligen göra så och resultatet blev att Feykir trampade under sig mer samtidigt som han slappnade av i nacken.

När vi var nästan hemma svängde jag en mycket motvillig Feykir in på en annan skogsväg för att vi skulle avsluta med lite trav innan vi skrittade hem. När vi bara var ca 10 meter från den plats jag bestämt att vi skulle vända hemåt började en stor sten i diket plötsligt morra och visa tänderna! Det krävdes massor av övertalning att få Feykir att passera denna och sedan var vi ju tvungna att fortsätta till dess han äntligen kunde trava avslappnat igen.

När vi sedan skrittade hem kunde jag konstatera att de senaste veckornas skritträning har haft effekt, man skrittar mycket mer energiskt nu och det krävs oftast bara små halvhalter för att han ska trampa under sig och bli lätt i handen. Med Reykur jobbade jag många år innan han kunde slappna av och länga sig i skritten - med Feykir får jag alltså göra tvärt om. Tänk vad man lär sig av att byta häst!

Feykirs "Gör om mig"

Feykir fick en ny, trendig och praktisk stil med lite hjälp av vår "Gör om mig-expert" Anna Niklasson. Om den nya stilen säger Feykir: "Så SKÖNT att inte behöva bada i svett efter en vanlig ridtur! Men jag får väl ändå mitt kraftfoder?!"

Följ Feykirs förvandling från lurvig skogsmulle till trendig racerhäst!



"Före"

(Här har Feykir verkligen hittat den där uttråkade, lite sorgsna minen som folk alltid har på "före-bilden" i alla gör om mig-reportage! )

Gör om mig-expertens kommentarer: "Feykir är redan klippt en gång i höst, med undantag för sadelläget, benen och huvudet. Nu har dock pälsen på de klippta områdena vuxit ut så mycket att han besväras av kraftig svettning vid arbete. Han känner sig ofräsch och skulle gärna vilja ha en tuffare stil, mer lik de nyklippta hästarna i hagen. Jag kommer därför att klippa honom riktigt kort på halsen och bogarna. På dessa områden kommer han att få en grå färgton i pälsen. På resten av kroppen får han behålla sin naturliga färg eftersom den är väldigt klädsam på honom. "

"Här ser man tydligt den grå färg som framträder när pälsen klipps bort på halsen."

(I detta läge havererade dock klippmaskinen! Kris och panik! Skären rörde sig men inget hår lossnade längre... Provade att plocka isär, smörja, sätta ihop... men den fungerade ändå inte! Som tur var fick jag låna Sylvias maskin och kunde klippa färdigt! )


Efter:




Så här sportig blev Feykir i sin nya look! Träns från bensinmacken i Varmalid (Island), bett från Norrbottens Häst & Fritid, sadel från Luc Childeric, stigbyglar, sadelgjord och schabrak från Lillhästen i Stav. Skor privata.

(Försökte verkligen förklara för Feykir att på "efter-bilden" ska man se riktigt glad ut, för de gör de i tidningarna! Men han har uppenbarligen inte sett några gör om mig-reportage så han ville inte ens spetsa öronen... )

Invigde Feykirs nya, sportiga look med en ridtur till byn Alviksträsk. Flyttade mycket för skänklarna, både i skritt och tölt. Precis som sist varierade jag hela tiden antal steg han skulle flytta åt resp håll, för att han hela tiden skulle vara upptagen av att fokusera på mig. Det fungerade: monstren i dikena höll sig borta nästan hela ridturen! Red några korta galoppsträckor och sedan kändes han jättemjuk och fin i tölten! På hemvägen ökade jag kravet på samling. Någon gång försökte han dra iväg i tempo, men jag la spöt mot bogen så att han tvärstannade och sedan räckte det med mjuka kramningar på tygeln och broms med sätet för att reglera tempot. Fortsatte att flytta i sidled för att behålla lösgjordheten även när han var mer samlad. Från början gick det riktigt bra, sedan började han nog bli trött för då började han försöka fuska med vänster bak...

Nästa gång jag rider på ridbanan ska jag träna tölt - då kan jag ta hjälp av hörnen för att få honom riktigt lösgjord även vid högre grad av samling. Skulle kanske t o m rida med tunga boots, för att riktigt få honom att dansa?! Fast det får bli till veckan för Sylvia ska hålla ridkurs i helgen så ridbanan kommer att vara upptagen.

Reykur genom rök, eld och vatten!

Fick höra att nästa Atlikurs blir andra helgen i december... och då är jag bortrest... P g a den resan missar jag BÅDE Reykur i Globen och en Atlikurs... Men man kan ju uppenbarligen inte få allt. Inte alltid i alla fall! Det hade inte varit så lyckat om kursen varit precis innan vi åker heller - att rida kurs och sedan när man är jätteladdad för att träna istället åka iväg och lämna hästen i två veckor... Hittills känns det dessutom som att Atli redan gett mig tillräckligt att träna på för att det ska räcka hela vintern!

När det gäller Globen så läste jag att shownumret där Reykur ska vara med kommer att ridas "genom rök, eld och vatten - utan sadel och träns!" Det hade jag verkligen velat se!!! Får hoppas att Eva kan åka ner och bevaka det hela åt mig! (Reykur betyder föresten just "rök" eller "ångande källa".)



Så här tjusig var han på Globen förra året - tvättad med superdyrt (människo-)schampoo för blondiner och med några flaskor pälsglans i sin fina man! Jag förstår ju Globenarrangörerna att de vill ha med honom även i år - inte kan man låta publiken gå misste om en sådan upplevelse!

Seriöst (och svettigt) värre!

Idag var seriösa Anna i farten! Tränade med tunga boots på ridbanan. Först halter, flytta bakdelen o s v. Han kändes faktiskt MKT trevlig: skrittade energiskt, var lätt i handen och svarade på bara små, små hjälper! Jobbade även lite med att flytta ut bakdelen på volt, i skritt och tölt. Använde yttertygel och innerskänkel när han ville rymma från volten - precis som Atli sa. "Duktig Anna!"

Sedan var det dags för dagens egentliga mål: att träna galopp. Det känns som att jag lätt skulle kunna rida höger galopp i en timme, för den är så härlig! Fast vi behöver ju jobba mer med vänstergaloppen... Varvade trav och galopp i båda varven - gjorde många galoppfattningar, vilket jag lärt mig bygger upp hästen. Idag fixade vi inte någon riktigt bra vänstergalopp på volt, som vi gjorde sist vi galopptränade på banan... Men man kan väl inte få allt?! Innan vi skrittade av kunde jag inte låta bli att rida lite tölt också - när jag nu för en gångs skull hade boots på. Först lite tempoväxlingar och sedan riktigt kort tempo. Det kändes jättebra - kunde samla honom utan att förlora lösgjordheten! Hade lätt kunnat tölta på någon timme också bara för att njuta av känslan - men lyckades behärska mig. Måste snart få ta ett töltträningspass med tunga bootsen också.

Även idag droppade svetten från Feykir när vi var klara. Jag MÅSTE ta med klippmaskinen och klippa honom på halsen och bogarna på fredag! Pälsen har redan hunnit växa ut så mycket att man skulle kunna tro att han aldrig blivit klippt i höst! Efter dagens genomkörare kan jag då med gott samvete ge honom en vilodag i morgon.

Än en gång: arg Anna rider bättre!

När jag sätter mig för att skriva detta inlägg har jag just konstaterat att jag haft 266 besök på bloggen på 9 dygn - fantastiskt roligt!!! Tack allihop för att ni läser det jag skriver! :- )

Den här dagen började dåligt (det blev inte så mycket sömn i natt... någon som vill byta kropp med mig kanske? Nähä... jag misstänkte det...) men avslutades desto bättre! Trots tröttheten åkte jag nämligen till stallet efter jobbet och jag kan bara än en gång konstatera: vilken TUR att jag har Feykir - han ger mig sådan glädje och energi!!!

Fast han gör mig arg också - vilket faktiskt är bra - för jag har insett att jag rider bättre då! Vi skulle skynda oss iväg ut idag - för att hinna rida innan det blev mörkt. Det mörknar ju så tidigt nu! Men vi hade inte hunnit många meter innan det blev tvärstopp när vi skulle passera fölhagen. Feykirs stora kärlek (ja, fast hon är ju liten): Haminga som föddes i somras blev precis på bushumör och började galoppera runt i hagen, skutta och slå bakut. Snart fick hon igång ettårsstona också - och Feykir ville SÅ gärna vara med att jag hade fullt sjå att hindra honom från att gå igenom stängslet! Han som är så jätterädd för alla andra eltängsel!

Det var dock inte i det här läget jag blev arg - för även jag tyckte ju att "småhästarna" var roliga att titta på. Men när vi tillslut skulle skritta vidare hade jag bestämt att jag skulle vara oerhört aktiv i min ridning idag - han skulle inte ha tid med något annat än att fokusera på mig. Flyttade honom fram och tillbaka över vägen med vikthjälper och mothållande tygeltag. Det tycker han är svårt så jag trodde att han var tillräckligt distraherad. Men icke! När han hunnit upptäcka flera monster först i skritten och sedan även när vi börjat tölta tände min annars så långa stubin. "OK - om det här inte är tillräckligt så ska du få se på aktivitet!" Istället för att flytta hela vägen från dike till dike bytte jag hela tiden håll, tre steg åt ena hållet, fem åt andra, sju tillbaka...osv i snabbt tempo. Hela tiden med STORA eftergifter på tyglarna. Aktiviteten fungerade - monstren lyste med sin frånvaro och Feykir blev mer och mer lösgjord! Galopperade uppför två små backar och när vi sedan kom till vår kringelikrokiga "travstig" i skogen varvade vi trav och galopp. Sedan fick han en chans att pusta lite i skritt i en nedförsbacken, men vi jobbade ändå mycket med halvhalter för att han skulle använda bakdelen till att balansera sig.

Sedan var det dags för hemväg igen. Fortsatte att jobba med tölten och flytta hela tiden, men nu med högre krav på samling. Han ville gärna dra iväg i tempo istället för att samla sig... När han inte lyssnade på små kramningar på tygeln tog jag till det tunga artilleriet. I detta fall innebar det att jag nuddade honom på bogen med mitt spö. Det gäller verkligen att vara beredd själv innan jag gör det - för han tvärnitar! Flera gånger har jag nästan flugit över huvudet på honom! Det är verkligen suveränt att ha ett sätt att få en sådan reaktion utan att behöva ta mer i tyglarna. För, som Atli sa: Ju mindre jag använder tyglarna desto mjukare kommer han att bli i hela kroppen!" Det gäller bara att jag är konsekvent och gör sådana halter när han vill dra iväg i tempo på hemvägen. Efter några halter brukar det räcka med att krama lite, lite på tygeln och bromsa upp med sätet.

Tyckte han varit så duktig att jag satt av och gick sista biten tillbaka till stallet. Kunde konstatera att det riktigt droppade svett från hans hals och bog, trots att vi bara ridit i 40 minuter. Men det var faktiskt 8 plusgrader ute och pälsen har hunnit växa ut nästan 1,5 cm sedan jag klippte honom! Får plocka fram klippmaskinen igen till helgen och klippa halsen igen så att han slipper bli så svettig! Enligt en 14-dagarsprognos jag såg i söndags ska det vara plusgrader hela tiden de närmaste veckorna så det är ju ett lämpligt tillfälle för en ny klippning.

"Stalltjejerna - hjältar i en kompromisslös värld"

Så säger Lena Forsberg, doktorand vid Luleå tekniska universitet, efter att ha djupstuderat stallmiljöns betydelse för de tjejer som vistas där. "I stallet förväntas de vara handlingskraftiga, vilket de också är. De får en utmärkt ledarskapsutbildning. Troligen följer den här känslan av ledarskap med dem senare i livet." Hon vill gärna fortsätta sin forskning genom att ta reda på vad som händer när stalltjejerna växer upp - var de hamnar i livet.



Mer om hennes forskning kan ni läsa här: http://www.kuriren.nu/nyheter/artikel.aspx?articleid=1814090

och här: http://www.nsd.se/artikel.aspx?artid=73204&cat=1&pageIndex=0&arkiv=False#tipsa

Här finns hela uppsatsen: http://epubl.ltu.se/1402-1757/2007/43/LTU-LIC-0743-SE.pdf



Jag tycker det här är jätteintressant - och det bekräftar definitivt mina egna uppfattningar. Innan jag fick min reumatiska sjukdom var jag en av relativt många unga, kvinnliga chefer i Handelsbanken. Något som flera av oss hade gemensamt var att vi var hästtjejer och vi diskuterade vid flera tillfällen hur stor betydelse denna bakgrund hade för vår yrkesroll. Att vi inte var ensamma om vår uppfattning styrktes bl a av att tidningen Chef hade en artikel för några år sedan med rubriken: "Allt jag kan om ledarskap har jag lärt mig av min häst."



För att ännu en gång citera forskaren Lena Forsberg: "Det handlar inte om "pyssel". Tjejerna arbetar i stallet...mockar hästdynga, tar han om hästarna... löser de problem som uppkommer...stallet är en riskfylld miljö...det är 600 kilo muskler som ska hanteras...Hästen ska motioneras - det spelar ingen roll om det är 30 grader kallt."



Tänk om våra politiker kunde inse vilken enorm potential det finns i hästtjejerna - då skulle fördelningen av pengar se HELT annorlunda ut!

Den här hästtjejen hade dock hästledigt igår och det blir så även idag. Det mysiga snöandet i lördags morse har ersatts av dimma och ruggigt väder... något min kropp inte verkar gilla... så det blir träning i varmvattenbassängen för mig idag istället. Förhoppningsvis kommer jag igen med nya krafter i morgon!

Till minne av sällskapshästen

Letade runt på datorn och hittade den här bilden från min första sommar med Feykir - d v s sommaren 2005 då han ÄNTLIGEN flyttat upp till mig i Luleå. (Jag hade köpt honom redan som 1,5 åring, men han bodde kvar nere hos Nina K till sommaren då han fyllt 5.) På den här tiden var han fortfarande en riktigt mysig "goshäst"! Efter alla år med Reykur - vars utgångspunkt är att människor är otäcka till dess motsatsen bevisats (och detta måste bevisas varje dag, även avs matte) - var det jättemysigt med en "sällskapshäst"!!!

Numera är dock Feykir inte alls sådan längre och tyvärr var det nog jag som förstörde honom... Första sommaren han var hos mig så hade jag inte så mycket tid att pyssla och gosa med honom, eftersom jag dessutom hade Reykur, vars exem krävde väldigt mycket pyssel.... Feykir fick dock var i ögonen av flugorna så dem tvättade jag varje dag - något han INTE tyckte om! Vad lärde han sig av detta? Jo, att när matte ska "pyssla" så är det något obehagligt på gång...

Hm... nu brukar jag passa på att klia honom ordentligt om jag märker att han vill det - för att jag förhoppningsvis tillslut ska få min "sällskapshäst" tillbaka!

Snö!

Yvonne i stallet lät sko sin häst med vinterskor och broddar igår - och lovade därmed att det skulle snöa idag för det gör det visst alltid dagen efter hon satt på vinterskor. SMHI däremot hade hotat med underkylt regn. Det skulle visa sig att båda hade rätt. När jag åkte hemifrån på förmiddagen var det fortfarande uppehållsväder, men när jag körde av färjan i Avan började snöflingorna dala från himlen. "Mycket trevligare än regn - hoppas det håller i sig!!!" tänkte jag.

Feykir var uppenbarligen välvilligt intställd idag - för han kom faktiskt när jag visslade! Det måste vara minst en vecka sedan sist... men han kanske tycker att han ändå måste uppmuntra mig då och då för mina tappra försök? Det var hårdfruset i backen både utanför stallet och i hagarna - och snön på det gjorde att det blev lite halt. Men jag satsade på ridbanan och den hade ännu inte frusit så underlaget var bra!

Började med att flytta bakdelen från marken och gjorde sedan samma sak i skritt. Hörde hela tiden Atlis röst "Du vill ha snabba reaktioner!!!" Fokuserade sedan på att flytta ut bakdelen på volt, både i skritt och långsam tölt. När Feykir vill dra iväg ut från volten (händer f f a i vänster varv) har jag tyckt det känts naturligt att försöka styra inåt med innertygeln och hålla emot med ytterskänkeln för att korrigera. Men Atli sa att jag måste göra precis tvärt om - d v s fokusera på innerskänkeln och yttertygeln! Det har verkligen känts bakvänt och är VÄLDIGT svårt att få in som automatisk reaktion! Kämpade dock på med detta idag och tillslut lyckades jag! Genom mothållande tygeltag på yttertygeln fick jag "tag" i ytterbogen och genom att flytta ut bakdelen med innerskänkeln fick jag honom att "släppa" i innersidan och behålla volten. Det allra svåraste var ändå att behålla en mjuk innerhand genom allt detta... Men ju bättre jag lyckades desto bättre gick Feykir! (Det gällde också att inte låta honom dra iväg i tempo, för då hade han lättare att "ramla utåt" på volten samtidigt som det var svårare för mig att korrigera honom.)

När jag tänker efter så var ju det här ungerfär det som Ia pratade om på clinicen i Boden i våras! Då fick Sylvia visa en ny övning som Ia nyss lärt sig av Julio Borba, vilken gick ut på att när hästen skjuter ut ytterbogen på volten ska man korrigera det genom att flytta ut bakdelen. Helt enkelt för att man då åtgärdar grundproblemet: att hästen slutat trampa under sig med inner bak. Ytterbogens "flykt" är inte huvudproblemet utan bara ett symptom på detta. Väldigt logiskt när man tänker efter - men oj så svårt i praktiken!

Tyckte att Feykir och jag varit så duktiga när vi fått till den där tölten på volt, så vi bara avslutade ridpasset genom att trava några varv längs spåret. I början väntade han sig hela tiden en galoppfattning på i hörnen, men sedan slappnade han av och travade fint. Jag lyckades dessutom vara tillräckligt skärpt för att INTE låta honom tappa bakdelen och dyka ner i skritten efteråt, utan vi skrittade energiskt några varv innan jag satt av. Det blev ingen lång ridtur idag, men man ska ju sluta när man är på topp!

När jag sedan släppte ut Feykir i hagen igen och lunchfodrade hästarna övergick snöandet i regn - vilken tur jag hade haft med ridvädret! Snö är ju SÅ mycket trevligare än regn!!!

Wow-känsla!

Slutade jobbet redan till lunch idag och efter ett GI-mål på Max styrde jag kosan till Mariebäck. Solsken, 6 plusgrader och en eftermiddag med Feykir: kunde det bli bättre??!!

Sylvias gårdskarl kom precis för att ge hästarna lunch, så Feykir fick stå i en box och äta sitt lunchhö medan jag först hjälpte till att fodra i hagarna och sedan borstade min leriga häst. Hm... inte blev han på långa vägar så fin som i onsdags, men då hade jag ju TVÅ superskötare så det är ju svårt att komma i närheten av den nivån!

Red mot Alviksträsket, för att få rida på plan väg hela tiden. När vi värmde upp i skritten med att flytta för vikthjälper och mothållande tygeltag i sicksack över vägen noterade jag än en gång att Feykirs minne på något sätt är kopplat till min spöhand... Först klarar han inte alls att flytta sig undan för ena skänkeln, men det räcker med att jag byter spöhand för att han plötsligt minns precis hur man gör!

Fortsatte med flyttandet i tölten och mellan de mothållande tygeltagen gav jag stooora eftergifter på tyglarna för att han skulle bli mjuk och avslappnad. Atli sa att man vill att hästen ska "glömma" bettet. Om den biter tag i det ska man därför inte ta i tyglarna, för då gör man så att den får ännu mer fokus på bettet, utan istället ge eftergift och "distrahera med skänkeln". Försökte också rida riktigt aktivt och flytta honom hela tiden, så att Feykir aldrig fick gå rakt fram - då kunde han inte heller "fastna" i någon passtakt. Det kändes bättre och bättre. På hemvägen riktigt härligt! Då var han mjuk och fin, med härlig framåtbjudning!!! (Sylvias beskrivning i våras, innan ET-behandlingarna, var : "Han går som med handbromsen idragen hela tiden." Nu var det verkligen något helt annat!)

Ja, ja, jag erkänner att jag lät Feykir dra iväg väl mycket i tempo där på hemvägen och inte alls fick den samling i tölten som man kunde önska... Men det kan vi väl ta en annan gång?! Det är ju så härligt att flyta fram i tölt på en lösgjord häst! Nina K sa redan tidigt att "han kommer att bli en riktig töltmaskin", men vårterminens svacka fick mig verkligen att tvivla på detta. Nu börjar jag ändå tro att hon kan endel om att bedöma hästar! ;- )

När jag ändå skriver om "gurus" i islandshästvärlden kan jag ju berätta att när Johan Häggberg första gången såg Reykur så kallade han honom för "blekfet"! (Jo, Reykur var väl inte i sitt livs form vid det tillfället - men ändå!!!) Det dröjde ett år innan jag red kurs för Johan igen och då sa han istället: "Din häst har en fantastisk potential!!!" Slutsats: Johan H hade lärt sig ett och annat om hästar under det året! ;- )

PS: I morgon blir det snö! Det är inte mina leder som sagt det, utan Yvonne i stallet. Hon lät nämligen sko sin Gabriel med vinterskor och broddar idag och då brukar det alltid snöa dagen därpå. När jag sätter på vinterskor och broddar däremot, då blir det en lång period av blidväder så att broddarna slits ner av lera och grus... DS.

Ny passion i förhållandet tack vare privatlektion!

Min kompis Fia kom in i fikarummet på sitt jobb och utropade: "Åh, snart är det äntligen dags att åka härifrån!" Kollegorna såg lite frågande på henne och hon fortsatte med tindrande ögon: "Jag är så nyförälskad!!! Ja, det är samma gamla partner, men nu har vi fått en riktig nytändning tack vare en privatlektion!!!"



Kollegorna såg vid det här laget ganska förvånade ut, så Fia fick skynda sig att förklara: Det är ju förståss hästen jag pratar om!!!



Alla som har häst förstår väl hennes känsla precis?! En av hennes kollegor sa också: "Vad jag avundas dig som har en sådan passion i livet!" Jag håller med - lyllo oss som har häst!!! :- )

"Den som sa att man inte kan köpa lycka tänkte uppenbarligen inte på att man kan köpa en häst!"

När jag kom till stallet efter jobbet stod Feykir redan i stallgången - renare än på MYCKET länge! Det var superhästskötarna Eva och Emelie som varit i farten och t o m borstat hans hovar! För mig var det alltså bara sadla och tränsa så var vi redo för ridning. Fick dock stränga förhållningsorder om att INTE smutsa ner honom - men redan på väg till ridbanan hade han förståss hunnit bli lerig om hovarna...

Fotade superhästskötarna tillsammans med Feykir - men tyvärr hade det redan börjat skymma så det var för lite ljus för mobilkameran... ni får därför hålla till godo med en oskarp variant....

När vi konditionstränade i galoppbacken i lördags ville han inte ta vänster galopp och då blev jag förståss lite nojjig - han har väl inte fått tillbaka problemen i korsbensleden??!! Därför hade jag bestämt mig för att träna galopp på banan idag - då skulle jag få svaret. Som uppvärmning jobbade vi på volt med att flytta ut bakdelen, i skritt och tölt. Hade tunga boots på för galoppträningen så vi fick extra bra tölt "på köpet"! Efter uppvärmningen testade jag högergaloppen först och den kändes lika bra som den brukar. Så var det dags för vänster - och det var inga problem alls! Vi lyckades t o m galoppera riktigt bra på volt i vänster varv!!! Så bra har det faktiskt aldrig gått tidigare - ett tydligare besked om att han är helt Ok kunde jag ju inte få!!!

Återgick till höger varv och galopperade på volt där också - det gick hur fint som helst. Alla borde verkligen få rida "Feykirgalopp" ibland - man blir alldeles hög av den!!! Han fick pusta en stund och sedan tog vi oss an vänster galopp igen. Gjorde några försök på volt igen, men nu var han för trött så det blev inte alls lika bra... Vi höll oss på spåret istället och red många övergångar trav-galopp-trav-galopp... där jag var noga med att få honom mjuk i innersidan i traven för att ta med detta in i galoppen igen. Har dessutom hört att det är själva galoppfattningarna som bygger upp hästen bäst så då är det ju bra att göra många! Helt plötsligt insåg jag att vi ridit i 45 minuter och att vi var genomsvettiga båda två - det är så roligt att träna galopp med Feykir att jag egentligen aldrig vill sluta!

Min duktiga kille fick rejält med havre innan han fick gå ut i hagen igen.

Feykir på hal is...och rädder för älgen/björnen är!

När jag åkte till stallet på morgonen var det bitvis rena isgatan på grusvägen... trots att det varit plusgrader ända sedan igår morse! Det måste ha varit riktigt kallt i backen... När jag kom till Mariebäck såg jag hästarna stå vid staketet i sina hagar och vänta på mat. Jag brukar börja med att morgonfodra dem när jag kommer på tisdagmorgnarna och räknade med att göra det idag också. Alla följde de varenda rörelse jag gjorde - jag riktigt såg hur hungriga de var! Då kom Sylvia ut på brotrappan och ropade: "Låt dem inte lura dig, de fick frukost tidigt idag så de har redan ätit upp!" Sorry hästarna, ni lyckades bara nästan lura mig!

Feykir har fortfarande sommarskor - helt utan broddhål. När han skoddes senast, för fyra veckor sedan, var det ju för tidigt för vinterskor och brodd. Men det hade förståss inte varit så dumt att sätta på skor med två broddhål då - i så fall hade jag nu kunnat sätta i två broddar/sko så hade vi klarat oss bra fram till nästa skoning även om halkan håller i sig... Tänk att det alltid är så lätt att vara efterklok!

Jag ville ändå rida - så jag bestämde mig för att göra ett försök i skogen - förhoppningsvis skulle det inte vara så halt där. Började med att följa en liten skogsväg och hade fullt upp med att hålla Feykir längst ut på kanten mot diket. Men, han är inte så smart ibland... Reykur var alltid så suverän - han anpassade farten efter underlaget och såg till att kliva där det var minst hakigt - det hände knappt att han vare sig snubblade eller halkade. Feykir gör i princip tvärt om - och det verkar inte spela någon roll hur många gånger han halkar, han vill ändå absolut kliva ut på isen... När vi passerade två hjulspår som gick in i skogen bestämde jag mig för att försöka följa dem istället. Det visade sig till att börja med vara ett bra val för vi kunde t o m tölta utan problem!

Fast när vi kommit en bra bit ut i skogen tvärstannade Feykir plötsligt och började lyssna och vädra efter något. Jag antog att det var något av hans vanliga, osynliga monster så jag pratade lite med honom och försökte få honom att fortsätta. Men han blev mer och mer uppjagad, trampade runt i små cirklar, drog in luft så det "snarkade" och försökte flera gånger vända och springa hem. Hur jag än pratade med honom lugnade han inte ner sig. När han istället blåste ut riktigt kraftigt och spände upp sig som till strid insåg jag att det här är nog faktiskt allvar! Jag började sjunga högt för att förhoppningsvis skrämma iväg den förmodade älgen - eller om det t o m var en björn... Tänkte att vi får försöka skritta hemåt så kontrollerat det går... Såg verkligen inte fram emot en skentur i den här halkan - det kunde ju bara sluta i olycka... Men nu ville Feykir absolut inte gå hemåt - han blåste ut en gång till och började backa inåt skogen istället. Nu ÄR det allvar, det är verkligen allvar!

Jag fortsatte hela tiden att sjunga högt, både för att skrämma iväg det som skrämde Feykir samt att tvinga mig själv att behålla en lugn andning för att inte göra Feykir ännu mer rädd. När jag ändå inte fick honom att våga gå hemåt bestämde jag mig för att sitta av och gå före honom istället. Det gick bättre - han följde med även om han fortfarande var väldigt uppjagad. Jag höll hela tiden MYCKET hårt i tyglarna, ville ju absolut inte tappa honom om han skulle försöka kasta sig iväg. När vi gått en stund stannade jag och gav honom lite äpple som jag hade i fickan - m h a mat får man ju t o m hästar att bokstavligen gå genom eld. Han blev något lugnare, men jag fortsatte ändå gå med honom hela vägen hem till stallet. Då var han fortfarande uppjagad och studsade till för minsta ljud. Jag vet sedan tidigare att han är oerhört rädd för älgar, så det kan mycket väl ha varit en älg där ute i skogen. Men det kan också ha varit en björn. Hörde nyligen att man vid en björninventering med helikopter tidigare i år sett ett 60-tal björnar runt Luleå... :-0 Dessutom har ju flera personer sett björn runt Mariebäck i sommar... :- 0

Snorvalpar ska veta hut!

Unghästen Abbot, som Sylvia har haft på träning, har åkt hem igen. Eftersom Mariebäck är ett gammalt kloster tyckte jag det passade bra att ha en häst med det namnet här! Han och Feykir kom dock absolut inte överens - det gick helt enkelt inte att ha dem i samma hage. Underligt tyckte vi, när båda två fungerar med alla de andra hästarna...

Men nu har jag kommit på vad som fick Feykir att snedtända så! Om jag förstått saken rätt så är Abboten den som bestämmer i klostret - och att det kommer en liten snorvalp som knappt är torr bakom öronen och ändå har sådana uttalade ambitioner - det kunde naturligtvis inte Feykir tillåta. Han tyckte väl helt enkelt att han tog sitt ansvar för att lära honom veta hut!

Utvecklingen går framåt - nu räknas det också!

Har tillslut lyckats lista ut hur man installerar ett räkneverk som visar hur många besökare sidan har! Installerade den igår och på knappt ett dygn har jag hunnit få över 40 besökare - så KUL!!! Välkomna hit allihop!!!

Kul med enkät!!!

Läste i Sofias blogg och såg att hon lagt till en enkät - jättekul idé - så nu har jag också gjort det. Skulle gärna ha en räknare som talade om hur många besökare bloggen haft, men har inte lyckats hitta någon sådan fuktion... När man sitter här hemma och skriver har man ju ingen aning om det är någon som ö h t läser! Så nu hoppas jag att alla som hittar hit kryssar i vänstra hörnet!

Konditionsträning

Följde min plan och red till galoppbacken idag. Fyra galoppvändor blev det. Av någon anledning ville Feykir INTE fatta vänster galopp... Sedan han blev behandlad av ET så har han hellre valt vänster galopp, även om högergaloppen har högre kvalitet. Men nu fick jag fatta om flera gånger innan det blev rätt. Så det var nog lika bra att vi inte hade fått sällskapet av Reykur-Eva med lånehäst som jag önskade mig igår. Feykir visste ju ändå allt för väl att det var galopp på gång och var nästan för ivrig för att ha tid att lyssna på mig överhuvud taget, så vi hade inte behövt "hjälp" av en annan häst som stressade honom ytterligare. (Livet går ju ut på att alltid komma först - det vet ni väl?!) Blev ändå lite nojig av det här - han har väl inte blivit sämre igen??!! Lovade mig själv att stretcha vänster bakben ordentligt när vi kom tillbaka till stallet. Vi har ju jobbat mycket med att belasta det på slutet och jag måste erkänna att jag varit slarvig med stretchingen... Förhoppningsvis är han bara lite stel!

Efter varje galopp uppför backen skrittade vi ner och då jobbade jag hela tiden med halvhalter, för att träna honom på att balansera upp sig m h a bakbenen. Annars försöker han lösa problemet med att öka farten mer och mer... När vi vände hemåt var han rejält svettig, så vi skrittade betydligt mer än vi brukar. Men även då jobbade vi. Han fick inte tappa bakdelen och "dyka ner" med huvudet som han så gärna vill, utan måste behålla energin bak och hela tiden vara lätt i handen. Det går bättre och bättre bara jag är konsekvent!

En anledning till att jag sällan skrittar långa sträckor på plan väg är att han då brukar få tid att fundera alldeles för mycket på farliga monster i diket/skogen... Men idag skötte han sig faktiskt exemplariskt på den fronten! Tänk om även den här hästen kommer att växa upp tillslut?!

På kvällen ringde Reykur-Eva. "Jag har just läst om mig själv i din blogg!" sa hon. Hoppsan, tänkte jag, vad har jag nu skrivit? Jo, det var ju det där med att jag hade velat ha sällskap av henne på konditionsträningen idag. Hon hade faktiskt blivit erbjuden att låna häst i helgen, visade det sig, men jobbade tyvärr 7.20-19... Framöver skulle hon dock jobba flera nätter och då vara ledig på dagarna, men då jobbar ju jag. "Kan du inte jobba natt på banken?" undrade hon. Det vore ju förståss något! Johan höll med -"Du sover ju ändå inte på nätterna så då kunde du väl lika gärna jobba?!" (Senaste veckan har jag varit vaken flera nätter p g a värken...) Får kanske ta upp idén på jobbet till veckan?! ;- )

Lerig nallebjörn jobbas på volt

Idag blåste det isande vindar i Luleå - det kan verkligen blåsa en hel del i en stad som är omgiven av havsvikar! Som tur var kändes det inte alls lika kallt i Mariebäck - det är ju en bit från kusten. Tyckte ändå hästarna såg ut som nallebjörnar idag när de hade burrat upp pälsen för att hålla värmen. Feykir såg dessutom ut som en mycket lerig nallebjörn och hur mycket jag än borstade verkade han inte bli renare. Allt för mycket vill man ju inte borsta så här års heller - så att man borstar bort pälsens skyddande fettlager. Fick helt enkelt stå ut med att rida en mycket dammig häst!

Tränade på ridbanan och repeterade arbetet på volt från helgens Atli-kurs. Jag ska hela tiden ha fokus på min innerskänkel och Feykirs inre bakben. Han får inte "dyka" ner fram när vi jobbar på volten utan det är den eftergift som kommer av att han trampar under sig mer med inner bak som vi ska sträva efter. Och då krävs det en hel del innerskänkel...

Jag tycker det är lättast att ha spö:t i ytterhanden när vi jobbar på volt, dels för att jag kan ge lättare, mjukare kramningar på innertygeln om jag bara håller i tygeln med den handen. Och dels för att Feykir blir lite stressad av att jag har spöt i innerhanden, så han spänner sig och det är ju inte så bra när man jobbar för lösgjordhet! När han tycker det är för jobbigt att trampa under sig och därför slutar lyssna på innerskänkeln brukar jag dock byta spöhand en kort stund - det brukar räcka för att han plötsligt ska vara väldigt energisk med sitt inre bakben! Om det någon gång inte räcker får jag ta till det "grövre artilleriet" - vilket i Feykirs fall innebär att jag vinklar ut pisken lite så han ser den i ögonvrån. Då händer det saker i "bakkärran" kan jag berätta, så mer behövs faktiskt inte!

Försökte verkligen komma ihåg att rida mycket övergångar skritt-tölt-skritt på volten och inte bara fräsa på runt, runt när jag väl börjat tölta. Jag har så lätt att fastna i tölten - men Atli förklarade hur viktigt det är att hela tiden gå tillbaka till skritten för att "hämta lösgjordheten" därifrån. Dessutom måste jag vara mycket mer aktiv när jag rider tölt, sa han. Vi har verkligen en hel del att jobba på Feykir och jag!

I morgon tror jag dock att vi ska jobba på något helt annat - d v s konditionen. Planerar att rida iväg till galoppbacken och ta den några vändor. Det var så länge sedan sist! Vägen dit blir väldigt blöt och geggig när det regnar och SMHI hotar med regn på söndag, så jag tänkte passa på att rida dit innan dess! Det hade varit så kul att ha Reykur-Eva med sig på detta galopparbete - men hon har nog inte tillgång till någon häst...

Nu hinner jag inte skriva mer - ska få njuta av årets färska Kalixlöjrom -"havets guld". MUMS! (Kunde inte låta bli...!!!)

Idag såg det snyggt ut!

Feykir och jag red ut en timme med Fia och Lukka idag. Och det såg SÅ snyggt ut, tyckte Fia och jag, med två svarta hästar! Vi funderade lite på om vi skulle ägna oss åt att rida olika formationer, så att hela ridturen dessutom blev en kadrilj... men kom fram till att det var lite väl avancerat...

Feykir är ofta trevligare att rida ut på om någon är med - han kan slappna av bättre och är mer kontaktbar när han inte ensam behöver ta ansvar för alla monster. Under hela ridturen red jag i sicksack över vägen för vikthjälperna med mothållande tygeltag, för att lösgöra i skritt resp tölt. Feykir behöver hur mycket sådant som helst!

Föresten - min ridhjälm var fortfarande inte torr efter söndagens ösregn! Den har i o f s hängt i sadelkammaren som inte är så varm. Efter ridturen idag tog jag in den i Josefshallen istället (vårt omklädningsrum) - då ska den väl kunna torka i alla fall!

Naturscenerierna är verkligen fantastiska vid färjeläget! Så här såg det ut när jag åkte hem idag!

Atlikurs - dag 3: Inget damm på ridbanan...

Ihållande regn hela dagen... men, som Atli sa: "det dammar inte från ridbanan i alla fall!"



Fick fortsätta att jobba med att flytta ut bakdelen på volt - växla mellan skritt och tölt hela tiden för att få med mig eftergiften i skritten även till tölten. Sedan rida tölt i högre tempo längs spåret, flytta av från spåret och tillbaka igen med vikthjälper samt mothållande tygeltag. Takten blir väldigt bra av den senare övningen! Över huvud taget måste jag vara väldigt aktiv i tölten för att den ska bli bra.



Det kändes riktigt bra bitvis! Både att vi utvecklades Feykir och jag samt att jag kände att de här övningarna kommer jag att kunna jobba med på ett bra sätt själv också.



Jag trodde att det här skulle vara årets sista ridkurs, men nu visar det sig att Atli kan komma tillbaka i slutet av november eller början av december. Jag hoppas att det blir november för i så fall kan jag vara med! (I början av december åker vi till Vietnam för att värmebehandla mina leder.) På tal om lederna så har de skött sig över förväntan i helgen!!! Även idag - med lågtryck och nederbörd - har jag kunnat rida utan att känna mig påverkad av dem alls!

Atlikurs - dag 2

Bara fem plusgrader idag och fuktig dimma... brrr!!!



Red två pass för Atli och även idag fick jag jobba med att flytta undan Feykir för innerskänkeln på volt. Först i skritt och när han mjuknade i innersidan och halsen göra övergång till tölt och jobba på samma sätt där. Sedan ner i skritt igen och då flytta ut bakdelen även i nedtagningen, o s v. NYTTIGT! Det ska vara mycket innerskänkel, lätta kramningar på innertygeln och mothållande tygeltag på yttern, till dess han ger efter. Något jag ska tänka på är också att rida mycket övergångar - det blir lätt så att jag när jag väl börjat tölta så fortsätter jag med det hur länge som helst. Istället ska jag hela tiden gå tillbaka till skritten för att "hämta med mig lösgjordheten därifrån".



En rolig sak är att jag inte kännt av mina ledbesvär så mycket när jag ridit, varken igår eller idag. Den arbetsterapeut jag besökte i veckan förklarade bl a att när det gör ont så försvarar sig kroppen med att spänna musklerna just där det gör ont. Jag har undrat varför jag får så krampaktigt grepp om tyglarna när jag har dåliga dagar med mycket värk. Men det beror alltså på att kroppen försöker försvara sig mot värken i händerna, axlarna och skulderpartiet. Ironiskt nog gör dessa spänningar att man får mer ont - och så är den onda cirkeln igång. Dessutom innebär det förståss att man rider mycket sämre. Spänningar i händer och axlar är väl något av det sämsta som finns när man ska kommunicera med sin häst?!

Atlikurs - dag 1

Vi har en 2,5 dagskurs den här gången - så första dagen skulle alla bara rida ett pass.



"Börja mjuka upp hästarna och jobba med dem så ser jag hur ni rider" sa Atli. Jag jobbade med att flytta bakdelen "kors och tvärs" samt sedan att flytta av från spåret och tillbaka med sidförande hjälper. Först i skritt och sedan i tölt. Den andra tjejen som red samtidigt fick en hel del instruktioner, men jag fick mest rida "på egen hand", vilket förhoppningsvis betydde att han tyckte att jag gjorde rätt. Sedan fick jag instruktioner om hur jag skulle jobba Feykir på volt både i skritt och tölt - jag skulle ha ett jämnare tryck med innerskänkeln än jag brukar, till dess Feykir slappnar av och söker sig nedåt.



I vissa lägen har Feykir börjat slänga upp huvudet snett åt höger och jag har räknat ut att det innebär att han samtidigt tappar vänster bak. Frågade Atli hur jag skulle korrigera detta. Han sa att när han går emot bettet så där ska jag "släppa tyglarna helt lösa och se till att distrahera honom med hjälp av skänklarna. Det är alltid dåligt när hästen är fokuserad på bettet och om du tar mer i tygeln när han gör så där blir han ännu mer fokuserad på bettet." Jag testade och det funkade förståss! När Feykir gjorde så i vänster varv på volten kramade jag även lite, lite på innertygeln för att inte helt tappa voltspåret, men f f a "distraherade jag honom med skänklarna" och då slappnade han av i halsen igen.



Det är verkligen roligt att rida för Atli för han lyckas verkligen förklara så att jag förstår varför jag ska göra på ett visst sätt - och t o m hur jag ska kunna anpassa den nya kunskapen så jag kan använda den i situationer när Feykir beter sig annorlunda än just på kursen. Härligt att ha ytterligare två kursdagar att se fram emot!

Även i kväll var det jättevackert när jag kom till Avan för att ta färjan över Luleälven!

Att lära gamla Annor vissla...

... är inte så lätt! I dag lyckades jag dock åstadkomma två olika tonlägen. Feykir var tyvärr inte det minsta imponerad - han stod bara och glodde så tillslut fick jag ge upp och hämta honom. Men då fick han inget godis - det får han bara när han kommer själv.

Ännu en härlig, solig höstdag med "hjortronfärgade" träd och buskar! Fast tyvärr hade knotten återuppstått från de döda av värmen, så exemhästarna var lite besvärade igen.

Feykir och jag red mot Alviksträsk idag och tränade tölt. Satte igång att aktivera honom direkt vi lämnade gården, så han inte skulle ha tid att spana efter monster. Flyttade fram och tillbaka över vägen, varvat med öppna åt båda hållen. Först i skritt och sedan i tölt. Red lite galopp också, som lösgörande. Idag funkade båda galoppskänklarna direkt!

När vi precis saktat av till trav (saktat av och saktat av föresten - Feykir kör med Solvallatrav) blev det plötsligt tvärstopp så att gruset sprutade om hovarna! Orsaken: ett hästgnägg hördes från Alviksträsk. Livet blev med ens oerhört spännande - särskilt som Feykir inte såg någon häst. Strax efter kom både en bil och en moped - då tvärvände Feykir och ville springa hem... Bilföraren var dock jättebussig och stannade till dess jag fått koll på situationen. Allt lösgörande arbete vi ägnat oss åt kändes helt bortkastat när jag lyckades få min fiolsträngsliknande häst att fortsätta framåt, mycket tveksamt... När sedan ett flygplan hördes på avstånd försökte han vända hemåt igen... (Då ska man ha i åtanke att Feykir stått i Gäddvik över ett år, där både civila flygplan och Jas har inflygning, så han borde nästan kunna beta lugnt vid själva landningsbanan!) Efter en stund lugnade han dock ner sig och blev kontaktbar igen. Jag hoppas att den här typen av beteende är något som kommer att växa bort med tiden!

På hemvägen krävde jag mer samling i tölten - och fortsatte att flytta honom i sicksack över vägen för att behålla lösgjordheten. Kändes riktigt hyfsat! Inte som dagen innan sparkskadan - men betydligt bättre än för en vecka sedan! Nu kan vi nog ändå rida kurs för Atli i helgen utan att skämmas! (Man vill ju helst inte att det ska vara sämre än sist - särkskilt när det bara är en månad mellan kurstillfällena...)

Så här vackert var det vid färjeläget när jag åkte hem!

Konditionsträning

Dagens visslingsförsök i hagen var det sämsta hittills... jag borde inte ha skrivit något om det i bloggen igår! ;- ) Men efter lite tvekan kom Feykir till mig i alla fall.

Idag skulle vi konditionsträna - d v s rida mycket galopp. Hade tänkt rida till "galoppbacken" och ta den några vändor. Under sommaren red vi där en gång/vecka, men nu var det faktiskt ett bra tag sedan sist. Men när jag skrittade iväg från gården insåg jag att vi kommit iväg ut lite väl sent för en sådan runda... Det tar ganska lång tid att rida dit och tillbaka och med några vändor i backen dessutom var risken att det skulle hinna börja skymma innan vi var hemma igen. Jag hade inte tagit några reflexer, så det blev att välja ny ridväg. Det går så väldigt lätt att vänja sig vid sommaren med ljuset dygnet runt, men är betydligt svårare att acceptera höstmörkret...

Valde istället att rida mot Avan till för den vägen går lite upp och ner så det finns några små backar att galoppera i ändå. Varvade trav och galopp så att han skulle få jobba ordentligt. I början ville han inte ta höger galopp av någon anledning. Det fåniga är att om jag ska försöka ge riktigt tydliga galopphjälper så blir det tvärt om: jag tappar sätet, hamnar med vikten fel o s v - och då fattar han ju ingenting! Red lite vänster galopp istället och sedan försökte jag bara "smyga in" hjälperna för höger galopp utan att tänka så mycket på det. Då fungerade det klockrent! Red mesta tiden längs bilvägen, men travade också en runda på en stig i skogen. Jag tror jag ska börja kalla den "travstigen" för den är verkligen perfekt för att träna trav: slingrar sig fram uppför en flack skogsbacke och bitvis är det stenar och rötter som gör att hästen måste korta och länga på steget. Oerhört lösgörande! När vi skrittade sista biten hem till stallet försökte jag vara konsekvent och påminna med pisken ifall han tappade bakdelen och "dök" ner fram, precis som jag gjort de senaste gångerna jag ridit på banan.

Det var en rejält svettig häst som fick stå med teamtäcket på och mumsa kraftfoder medan jag mockade lite och sopade i stallet.

Kan du vissla (Joh)Anna?

Efter Midurs clinic med Ia Lindholm under vårvintern började jag försöka lära Feykir att komma om jag ropar på honom i hagen. Efter tips från Ia ropade jag samtidigt som jag klappade på höger jackficka - "godisfickan". Började med att bara stå några meter ifrån honom och utökade succesivt avståndet. Det gick väl sådär för det mesta... efter mycket tvekan brukade han tillslut komma gående med dröjande steg... När sommaren och gröngräset kom blev det sedan totalt bakslag - SÅ intressant var inte mitt godis att han ville lämna gröngräset frivilligt... Bestämde mig för att det var lika bra att lägga projektet på is till i höst när han inte skulle ha gräs att äta. D v s nu!



När jag återupptog försöken stod jag åter på bara några meters håll, ropade och klappade på fickan - med en ganska ointresserad respons som resultat... Men så kom jag att tänka på att Sylvia alltid visslar på hästarna. Hon visslar när hon lägger ut hö i hagen, ifall de inte redan står och väntar. Och hon visslar så att hela flocken kommer springande när ridskolehästarna ska få komma in och äta kraftfoder innan arbetet. Om hon vill att en speciell häst ska komma visslar hon och ropar den hästens namn. När jag redan haft Feykir inne och hon visslat på de andra har jag märkt hur han lystrat mycket uppmärksamt. Alltså vore det förståss effektivare att vissla på honom! Det är bara en liten hake... det är ju rätt fiffigt om man kan vissla också...vilket INTE är min starka sida. (Min lillebror fick nog helt enkelt mina visslingsgener också - han är en riktig vissel-virtuos.) Bestämde mig ändå för att göra ett försök. Gick ut i hagen, klappade på fickan och visslade (ja, lyckades i alla fall producera ett entonigt försök i den vägen.) Resultatet var häpnadsväckande trots min totala brist på visslingstalang - Feykir kom direkt! Som om han väntat och väntat på att jag äntligen skulle vissla på honom!



Sedan dess har jag hunnit testa två gånger till - med lika bra resultat! Fast det är med viss tvekan jag skriver om det i bloggen...för tänk om det bara var nybörjartur... Finns det kanske någon studiecirkel i vissling som jag kan anmäla mig till i så fall?! ;- )

Bra skritt!

Nytt träningspass på ridbanan, ungefär samma upplägg som sist. D v s fokus på gas och broms. Jobbade lite väl mycket med högersidan till att börja med... Men på slutet, när jag även fick med hans vänster bak gick det hyfsat i tölten.

Avslutade med att skritta och på samma sätt som sist korrigera med pisken ifall han "dök" ner fram. Fast det behövdes inte många gånger för han skrittade BETYDLIGT bättre redan!

Har tyckt att sadeln glidit mycket sedan i vintras...trist eftersom alla andra som har en sådan sadel som jag säger att den sitter som berget - på alla hästar... Men på sista tiden har jag märkt en klar förbättring. När jag satt av efter dagens ridtur kunde jag till min glädje konstatera att jag inte lyckats trampa över den det minsta till höger - vilket jag alltså gjort tidigare under en lång period. Insåg att det nog inte varit sadelns fel att den glidit - utan att det berott på att han blev så tjock i vintras. Nu när vi ridit bort minst 60 kilo är han helt enkelt närmare den häst han var när sadeln måttades.