Köldfaktor -25!!! :-O

 

När det är "friskt" ute!!!

Igår kväll kom vi hem igen efter en mysig långhelg med mamma och pappa i Umeå! Och eftersom min ork är så begränsad numera hade jag planerat in en semesterdag även idag, för att kunna vila efter bilresan hem. Förhoppningen var också att orka rida, så jag var jättenöjd när jag åkte till stallet vid 11-tiden, efter en lång sovmorgon. (När jag satt i bilen och öppnade Storytel-appen för att lyssna på ljudbok hälsade den "God morgon Anna!" var det en pik??!!)

Framme i Mariebäck visade biltermometern -16 grader, så det var hög tid att plocka fram riktigt varma ridkläder. Fick leta ett bra tag innan jag hittade min "buff" i merinoull - och tack vare att jag redan hunnit byta om till ridkläderna innebar det att t o m skorna hade hunnit bli skönt varma innan det var dags att gå ut!

Hamingja blev jätteglad när jag kom och var snabbt framme vid grinden och när vi en stund senare skrittade ut från gården gjorde hon det med MYCKET ivriga steg!!! Jag brukar då alltid flytta undan för högerskänkeln och sedan jag börjat påminna mig om att belöna genom att "låta henne vara ifred" ett kort ögonblick när hon gör rätt har hon blivit väldigt snabb på att korsa med inner bak, länga överlinjen och slappna av! Nu måste jag bara pränta in i mig att jag ska göra detsamma även när vi flyttar för vänster skänkel (som hon har lättare för.)

Redan på väg ut från gården kände jag hur "vinden hetsade minusgraderna att anfalla" och jag började misstänka att -16 grader på termometern var långt ifrån hela sanningen... (Tillbaka i stallet igen skulle jag sedan se i väderappen att vinden på 9 m/s i byarna i själva verket innebar en köldfaktor på -25!!! TUR att jag inte visste det innan - då hade jag nog stått över ridningen...!!!)

Vi red upp till vänster bakom vägbommen och inledde med ett par galoppintervaller. Redan nu började det kännas väldigt kallt i ansiktet, så jag fick ta till mitt hemliga vapen! För jag har ju en Hamradis-avkomma med inbyggd nödfunktion: det är bara att rida trav så är man snart varm så att det räcker och blir över! Efter två travsekvenser in på "Nya Torrbergsrundan" fram till älgtornet och tillbaka var jag tillräckligt varm för att ägna resterade sträcka upp till vändplanen till uppvärmningstölt. 

Hamingja blev som alltid väldigt nöjd när hon sedan från vändplanen fick gå in på sin favoritstig - men ganska snart kände jag att det var dags att vända hemåt igen. Från vändplanen och hemåt ägnade jag mig sedan åt att från samlad skritt göra övergång till tölt i microtempo, men bara rida en riktigt kort sträcka, så att tempot aldrig hann börja dra iväg, innan jag gjorde halt och började om. Och efter ett stort antal sådana sekvenser räckte tillslut "en TYDLIG halvhalt med hela kroppen" för att återta kontrollen över tempot så att vi kunde föra sekvenserna med tölt lite längre. 

När hon sedan fick sträcka ut i nedvarvningstölt kändes ryggmusklerna härligt aktiva och jag kunde också kontrollera tempot enbart m h a förhållningar  med sätet så att hon fick behålla sina långa tyglar - då frustade vi så nöjt båda två! Sedan hoppade jag av och gick sista biten hem för att få liv i mina tår igen. Det var första gången i vinter som jag red med mina elvärmesulor men de fungerade inte som de skulle... minns att det var samma sak för ett år sedan. Orsaken då var att sulorna och fjärrkontrollen "tappat kontakten" så jag fick koppla ihop dem igen genom en procedur som återförsäljaren mejlade. Så nu ska jag leta upp det mejlet igen och hoppas att det löser problemet även denna gång!