Lugnet före stormen...!!!

...var nog vad jag - bokstavligen - fick uppleva i stallet i eftermiddag...! Inför morgondagen har nämligen SMHI gått ut med varningar för kulingvindar (upp till 24 m/s) på Bottenviken och upp till 23 m/s i vindbyarna här runt Luleå... :-O Ovädret kommer västerifrån och när det drar in över Norges kust handlar det t o m om orkanvindar och i Norrbottensfjällen också mycket hårt väder, så i jämförelse med det låter det ju ändå som att vi kommer undan förhållandevis lindrigt. Men risken för fallande träd bedöms som stor så det är knappast en lämplig dag att vara ute och rida... 

Efter en jobbig natt då jag varit vaken mycket trodde jag inte att jag skulle orka till stallet idag... men under dagen började jag alltså allt mer inse att morgondagen inte kommer att bjuda på något bra ridväder, och tillslut lyckades jag ändå uppbåda lite ork. För jag vet ju hur bra jag mår i själen av att få vara med Hamingja! Enligt prognoserna skulle det börja blåsa redan under eftermiddagen idag, men när jag åkte till stallet vid 15-tiden idag var det fortfarande relativt vindstilla, så bokstavligen lugnet före stormen alltså...!

När jag satt i sadeln och skrittade iväg mot kyrkbacken tänkte jag: "Men jag orkar ju inte det här...!" :-O Fast peppade mig själv med att jag ju bara kunde skritta en kort sväng och sedan avrunda. Längst ner i kyrkbacken tyckte dock Hamingja att vi skulle galoppera tillbaka upp och man vill ju inte vara en "party-pooper"... så jag gjorde henne till viljes - två gånger! 

Sedan tänkte jag skrittade tillbaka mot stallet, men så började jag tänka att jag kunde ju ta bara en liiiiiten stund på ridbanan för att "känna lite" på samlad skritt innan vi avrundade för dagen. Jag behöver ju verkligen träna på att komma ihåg att slappna av i mina muskler som belöning när hon gör det jag ber om. Väl på ridbanan tränade lite mer i vänster varv idag, och när jag kom ihåg hur viktigt det är att stödet på yttertygeln ges med en fjädrande, lätt vibrerande högerhand (får INTE bli stum!!!) så blev den samlade skritten riktigt trevlig!

Några övergångar till "nästan-tölt" hann vi med också innan vi avrundade genom att Hamingja fick sträcka ut på allt längre tyglar i "nedvarvningstölt" där jag red på microvolter för att hålla nere tempot. Och när hon frustat avslappnat i båda varven fick det tillslut räcka för idag. Då var jag HELT slut, men jag orkade faktiskt både köra hem och ta mig från garaget in i huset innan jag kraschade på en stol i köket. Johan - mitt ständiga stöd i livet - såg hur det var fatt och vips hade han fixat en tallrik middagsmat som han placerade framför mig på bordet. Och nu, två timmar senare, orkar jag ju faktiskt blogga! Det finns hopp om livet!

Hamingja-effekten!!!

 

Pussgrader och kramsnö idag! 

Jag hade ingen bra natt i natt, vaknade kl 04 och kunde inte somna om så kl 05 steg jag tillslut upp... jag har ju svåra sömnstörningar sedan många år och dessa har förvärrats ytterligare av min PTSD så att jag fått lägga till ytterligare en sömnmedicin utöver den jag haft länge. Men medicinerna till trots så är regelbundna rutiner VÄLDIGT viktigt för min sömn, både att jag tar medicinerna samma tid som jag brukar och att jag helst också går och lägger mig när jag brukar. 

Fast ibland kommer förstås livet emellan - som i lördags - när jag behövde ta medicinen två timmar senare än jag vanligt. Att jag då somnade senare och hade svårare att vakna i går morse är ju ganska logiskt. Men sedan blir det ofta som i natt - att jag under någon/några nätter vaknar vid 04 och inte kan somna om - och det känns ju inte lika logiskt... 

Något som är av VÄLDIGT stor betydelse för dygnsrytmen är i alla fall att vara ute i dagsljuset på förmiddagen. Så därför åkte jag till Hamingja för att rida en sväng. Först satsade vi på favorit i repris: galopp i kyrkbacken. Note to self: även höger galopp mår bra att att förberedas m h a högersluta! Jag kände mig väldigt trött och seg så efter detta hade jag bara tänkt skritta på långa tyglar en bit längs bilvägen mot Alviksträsk. 

Men efter en stund tänkte jag att jag i alla fall kunde hålla tygelkontakt i skritten. Och en stund senare att jag skulle lägga in sekvenser av samlad skritt när jag tränar på att slappna av i säte och skänklar som belöning... Och när det började kännas bra kunde jag ju rida några övergångar från skritt till "nästan-tölt" för att hitta "dragläget"...! Detta, mina vänner, kallas "Hamingja effekten!!!" Världens bästa PT!!! Och enligt alla experterna den viktigaste resursen i min rehab!!! 

Hamingja njuter i solen efter ridturen!

Det hade varit grått på himlen hittills, men när vi var nästan tillbaka vid stallet igen kom SOLEN fram och fick snön att gnistra! Jag konstaterade att min timing kunde varit bättre - om jag gett mig ut för att rida 40 minuter senare hade jag fått rida i sol. Å andra sidan kunde jag nu sitta en stund utanför stallet och vila i solskenet och sedan fota fina bilder på Hamingja i hagen! Resten av dagen står f f a vila/återhämtning på schemat - allt enligt min rehabplan!

När man tryckt ihop sig med kompisen i fotoautomaten för att komma på samma bild...! ;-)

Elsa och Hamingja

Man ser ljuset - REDAN!!!

När man ser ljuset!!!

Tänk så GLAD man blir vid denna tid varje år när ljuset ÄNTLIGEN kommer tillbaka! Och varje år tycker jag ett det känns som att det kommer så plötsligt... antagligen för att det är lätt att tänka att det vänder vid årsskiftet, men årets mörkaste dag är ju faktiskt redan någon dag innan jul! 

Igår var jag faktiskt något så ovanligt som FÖRSTÅNDIG och avstod ridning eftersom jag skulle kvällsfodra. Jag kan inte lova att det nu är en vana, men tänker berömma mig själv varje gång jag lyckas. "BRAAAAA!!! DUKTIG!!!" som jag brukar säga till Hamingja!

I o m att jag skulle köra bil behövde jag vänta med min sömnmedicin till dess jag kommit tillbaka hem igen, så idag hann det bli lunchtid innan min hjärna började "starta upp" - efter en rejäl "stötdos" Cola Zero. Men trots att det dröjde till eftermiddagen innan jag åkte till stallet var det alltså dagsljus kvar! 

Hamingja och jag red till vänster bakom vägbommen och när vi började med en högergalopp gick det bra - till dess jag råkade göra ett ljud som påminde lite om en smackning varpå min stackars oförberedda häst fick en chock och tappade galoppen... :-D Alltså jag kan inte annat än skratta åt hur otroligt fånig hon fortfarande är, trots alla års försök från både Sylvias och min sida att göra henne lite "avtrubbad"...! Sylvia konstaterade en gång när jag red lektion för henne att om vi skulle rida i samma final på tävling skulle hon lätt kunna fjärrstyra min häst och sabotera genom att smacka när vi skulle skritta och vissla när det var dags för galopp resp ökad tölt...! :-O Men under dagens andra galoppsekvens uppförde sig i alla fall matte ordentligt och utsatte inte sin stackars häst för något mer "ljudöverfall" så då gick det bra att galoppera ända till dess jag visslade! :-D

På vändplanen stod nu både en skördare och en skotare, men avverkningen har inte börjat ännu så det fanns inga uppkörda spår där man kunde fortsätta in i skogen. Hamingja fick i alla fall gå en liten bit in på sin favoritstig, där hon "ångade på" framåt som vanligt trots att snön idag nådde ända upp till mina fötter! :-O Av någon anledning tyckte dock hennes TRÅKIGA matte att vi väldigt snart skulle vända hemåt igen och det var en motvillig häst som efter lite övertalning lydde för att sedan flera gånger försökte vända tillbaka ut i djupsnön...!

Tillbaka på vändplanen tog vi en andhämtningspaus innan vi nyttjade ytan som ridbana där vi tränade "Kyras ABC" i skritt. Under hemvägen inledde vi med en sekvens i vänster galopp (utan nästan-smackning från matte) innan vi övergick till samlad skritt i högersluta med övergångar till "nästan tölt". När vi var nästan hemma vände jag tillbaka för att rida "nedvarvningstölt" i lång, låg form där aktiviteten i bakdel och rygg gav en fin bekräftelse på att jag faktiskt lyckats aktivera hennes bakdel på ett bra sätt!

Totalt blev det ett ridpass på 45 minuter och det var bara vid ett tillfälle som min puls gick upp till 137, i övrigt höll den sig hela tiden under 128 slag trots både galopp och tölt så det går ju så sakteliga åt rätt håll åndå. Nu efteråt är jag förstås JÄTTETRÖTT, men supernöjd med att jag orkat genomföra tre så pass bra ridpass denna vecka trots urladdningen förra lördagen som fysioterapeuten på Smärtrehab skulle ha kallat för allt annat än "lagom"...! 

Fredagstölt och smärtrehab

Så här ser livskvalitet ut!!!

När jag kom till stallet i eftermiddag skulle det snart börja skymma. Min plan var att värma upp med två galopper uppför kyrkbacken och sedan träna tölt på ridbanan. Utifrån det perspektivet verkade det möjligen som "overkill" att ta både reflexväst och pannlampa på när jag red iväg... men jag ville gardera mig ifall jag av någon anledning skulle ändra mig och vilja rida längs bilvägen istället. "Både hängslen och livrem" m a o! 

Hamingja var pigg och hade ett härligt driv i steget när vi skrittade bort till kyrkan och nerför backen mot bäcken. Jag ville börja med höger galopp och var ovanligt noggrann när jag förberedde Hamingja genom att samla henne i skritten. Ändå missade vi första galoppfattningen... men den andra blev jättebra och Hamingja höll en härlig bärighet i galoppen ända till dess hennes matte råkade dunsa till lite i sadeln - då blev hon spänd och tappade förstås galoppen. 

Vänster galopp blev sedan ännu bättre och när matte såg till att hålla en lätt sits hela tiden - utan dunsar i sadeln - höll Hamingja både bärighet och gångart ända till dess jag visslade och då var vi nästan framme vid kyrkan. Trots reflexväst och pannlampa höll jag mig till ursprungsplanen och satsade på ridbanan efter denna härliga start.

På ridbanan fortsatte uppvärmningen med "Kyras ABC" där man gör en förhållning på yttertygeln och flyttar bakdelen undan för innerskänkeln. Först höll jag mig på en liten fyrkant men när Hamingja kändes "med på noterna" övergick jag till att växla mellan att flytta omväxlande för höger resp vänster skänkel. Därefter gick vi ut längs spåret och samlade skritten m h a sluta resp öppna.

När jag på måndag förra veckan red på ridbanan - för första gången på mer än ett år - fokuserade jag på att varva friare skritt med viss grad av samling till dess Hamingjas reaktion inte längre var att vilja kasta sig iväg i tölt så snart jag bad om lite samling. Mot slutet av det ridpasset erinrade jag mig hur jag under en Atlikurs där jag fick rida massor av övergångar från skritt till "bara nästan-tölt" och tillbaka ner i skritt igen. Jag mindes den härliga känslan när jag tillslut kunde låta henne smyyyyyga över i tölt i ett riktigt långsamt tempo och helt lätt i handen och det sedan räckte med små förhållningar med sätet för att bibehålla denna tölt! 

Detta var verkligen en målbild för träningen framöver - och idag var det dags att försöka ta nästa steg! När jag nu började leta efter "bara nästan-tölten" tänkte jag att det var lite som när man en gång i tiden skulle ta körkort och behövde lära sig att hitta "dragläget" med koppling och gas! Trots att det var mycket att tänka på kom jag ändå ihåg att låta mina muskler i säte och skänklar slappna av - i alla fall ibland - som belöning när Hamingja gjorde rätt. Allt mitt försök till fokus på detta när jag ridit skritt resp tölt i skogen/på bilvägen de senaste månaderna har nog gjort lite nytta!

Mot slutet av ridpasset fick jag faktiskt uppleva några korta sekvenser med lite av den där känslan från Atlikursen - när Hamingja vilade på stegen i långsam tölt istället för att lägga sig på i handen och "springa ifrån" samlingen! När hon som belöning fick sträcka ut framåt-nedåt i nedvarvningstölt bibehöll hon en härlig aktivitet i ryggmusklerna trots de långa tyglarna. 

Atlis grundupplägg för träning av häst är att som uppvärmning rida tölt i lång, låg form. Både för att hästen ska sträcka ut överlinjen och för att den ska bygga de muskler den behöver för att bära upp sig i tölt. Men i Hamingjas fall har han konstaterat att hon behöver ha en viss grad av samling redan när man börjar tölta för att hon inte ska vara så passtaktig, så på lektionerna för honom får jag värma upp i trav på volt istället och sedan samlad skritt följt av tölt. 

Själv använder jag gärna galopp i backe som uppvärmning - särskilt nu när jag ännu inte hunnit få tillbaka den kondition som krävs för att hantera Hamingjas STORA trav. (Men redan innan min operation brukade jag ofta använda galopper i "kyrkbacken" som uppvärmning inför träning av tölt på ridbanan.) Har jag lyckats aktivera Hamingjas bakdel ordentligt under töltträningen brukar sedan i alla fall vår "nedvarvningstölt" på successivt allt längre tyglar vara helt i Atlis smak. Och för att kompensera för den uteblivna "uppvärmningstölten" brukar jag vid sådana tillfällen låta henne "nedvarvningstölta" extra länge - så också idag!

Så ROLIGT att orka med ett sådant här pass på ridbanan - då jag t o m höll tyglarna i BÅDA händerna! Det var 55 minuter sammanlagt inkl uppvärmningen i kyckbacken. Efteråt har jag förstås varit HELT slut - men det var det verkligen värt!!! I morgon lördag blir det vilodag för Hamingja, för då ska jag kvällsfodra och det blir för tufft om jag ridit innan. Men på söndag hoppas jag vara tillbaka i sadeln!

Idag fick jag förresten lite mer info om smärtrehabiliteringen på Garnis Rehabcenter i Boden som jag ska  påbörja, 8 veckors rehab med start v 10. (Sedan i höstas deltar jag ju i en digital smärtskola som en förberedelse för detta.) På ett övergripande plan handlar båda stegen om samma sak: i o m att det inte finns fungerande smärtlindring provar man olika strategier för att hantera smärtan med målsättningen att kunna vara fysiskt aktiv trots den. Att prova sig fram till vilken balans mellan fysiskt ansträngning och återhämtning just min kropp behöver för att smärtan på sikt ska begränsas så mycket som det är möjligt. 

Otålig som jag är hade jag hoppats på att få börja på Garnis i Boden redan v 3, då årets första rehabgrupp skulle starta. Så blev det alltså inte, men jag har insett att jag i o m det hinner få sju "extra" veckor med den digitala smärtskolan och den rehab-plan jag gjort tillsammans med fysioterapeuten på Smärtrehab på Sunderby sjukhus. 

Bland råden jag fått av honom är att hela tiden utvärdera: "Vad kan jag göra idag?" Och då prioritera det som är roligt, det som ger energi samt träning som över tid begränsar smärtan så mycket som möjligt. Att hitta en balans mellan fysisk belastning och återhämtning som möjliggör en regelbundenhet i träningen. Att prova mig fram till vad som är lagom just för mig - och att hålla mig till det även när jag har bättre dagar. Istället för som jag brukar: bli så jätteglad när jag mår bättre någon dag och då passa på att göra så mycket som bara möjligt, för att sedan "krascha" och vara jättedålig i många dagar. Jag behöver lägga MYCKET högre prio på "lagom" fysisk aktivitet och det som ger återhämtning än vad jag gjort hittills i livet. Självklart är inget av detta någon "quick fix" så de extra veckorna i väntan på att få komma till Garnis är verkligen ingen nackdel - snarare tvärt om!

Onsdagsblogg!

När man hittat en häst som matchar perfekt!!!

Efter urladdningen i lördags har jag behövt flera vilodagar, men igår red Lisa och Hamingja lektion för Sylvia! Och i eftermiddag kunde jag åter uppbåda krafter för ridning! När jag kom till Mariebäck och såg att skogsvägen bakom vägbommen var uppskottad - i alla fall så långt jag kunde se från bilen - bestämde jag direkt att Hamingja och jag skulle ta reda på hur långt det nu gick att rida!

Det visade sig att det var den vänstra vägen som var skottad och det hela vägen upp till vändplanen. Jag antar att det betyder att det ska avverkas där i närheten även denna vinter - och då kanske vi får skogsmaskinspår vi kan rida efter också! 

Längs skogsvägen upp till vändplanen red vi några korta galoppintervaller som uppvärmning. Och sedan använde vi vändplanen till ridbana där vi skrittade på volt och flyttade undan för innerskänkeln, med många varvbyten. Hamingja kändes mjuk och lyhörd! Och jag försökte vara uppmärksam på att jag verkligen slappnade av i min skänkel som belöning så snart hon gjorde det jag bad om. 

Under hemvägen red vi sedan samlad skritt med övergångar till tölt och trots att det var hemväg gick det faktiskt ganska bra att hålla nere tempot i tölten! Och jag lyckades hyfsat med att slappna av i säte och skänklar som belöning. När vi var nästan hemma vände vi tillbaka mot vändplanen igen så att hon fick sträcka ut överlinjen i nedvarvningstölt en stund innan vi skrittade hem. 

När jag kom hem från stallet fick jag höra av Lisa att det precis varit en trafikolycka på väg 97 (Bodenvägen) vid nedfarten till färjeläget, p g a en bil som kört i fel färdriktning och krockat med en annan bil. Det måste ha hänt bara minuter efter att jag passerade just där - så obehagligt när det kommer så NÄRA...! :-O 

För ett antal år sedan var jag med om en riktigt obehaglig händelse när jag fick möte på avfarten till Gammelstad - någon körde mot enkelriktat och skulle komma ner på väg 97 (där det är 100 km/h) mot körriktningen.... Det var dessutom snöoväder och väldigt dålig sikt så jag vågade inte stanna till av rädsla att bli påkörd bakifrån av bakomvarande bilar, men jag blinkade kraftigt, slog på varningsblinkersen och tutade åt den mötande. Själv såg jag sedan inte vad som hände, men en av Johans kollegor som råkade köra strax bakom mig såg min varningsblinkers och såg hur den andra bilen stannade och började backa tillbaka längs avfarten. Säkert en inte helt lätt manöver i snöovädret... men VÄLDIGT mycket bättre än att komma ner på Bodenvägen och frontalkrocka med någon!:-O

HIHF-träning är den senaste träningstrenden!!!

(Lill-)Hjálmar och Hermann från Mariebäck

Idag stod det HIT (high intensity training) på min rehabplan, vilken innebär totalt 22 minuters träning där jag första minuten ska promenera så snabbt jag bara kan (med målsättning att nå upp till 80 % av maxpulsen vilket i mitt fall skulle vara 136 slag.) Därefter 10 minuter lugnare promenad och sedan upprepar man detta en gång till. Men jag höjde ribban och satsade istället på den allra senaste trenden: HIHF - High Intensity Horse Feeding! Och det i -26 grader dessutom...

Att det verkligen var "High Intensity" framgår ju av diagrammet ovan... Efter 15 minuter, är pulsklockan ett antal gånger larmat "pulsen är för hög" tog jag en kort paus från höbärandet och gick in i stallet för att fylla vattendunkar. (Pauser medan jag gör något ansträngande är verkligen inte min bästa gren... så visst var jag DUKTIG??!!) Och det hade ju en stor effekt på pulsen, även om den drog iväg upp igen när jag gick ut och fortsatte. (Johan var inte med och hjälpte mig denna gång - det är verkligen STOR skillnad...!)

Min kilometertid var verkligen inget att skryta med denna gång... Och mitt "snurrande" runt på gården för att ge alla hästar hö och vatten verkar ha gjort träningsappen lite yr... för den markerar att jag rörde mig så här och det är inte riktigt med sanningen överensstämmande - någon "utflykt" snett upp till vänster gjorde jag inte. Men det kan i alla fall konstateras att min kilometertid verkligen inte var något att skryta om denna gång! Och efter dagens kraftiga fysiska urladdning behöver jag balansera med en rejäl dos vila, både resten av dagen och i morgon. Så mycket har jag (i alla fall i teorin) lärt mig på under den pågående Smärtskolan!

Rehab-planen säger:

Rehab-planen säger 1 timme ridning idag!

Och när både morgonens temperatur och vind var betydligt "snällare" än igår var jag verkligen inte svårmotiverad!!! Solen fick jag se också - alla rätt m a o!!! Efter uppvärmning i form av två galopper i "kyrkbacken" följde vi bilvägen mot Avan och jobbade vidare med högersluta i skritt. Jag tänkte att vi skulle ta en galopp till i första lilla uppförsbacken och det tänkte Hamingja också - till att börja med... men sedan var det något som fångade hennes uppmärksamhet och fick hennes huvud att åka upp som på en giraff... och som alla vet galopperar girafferna inget vidare... 

Vi återgick till samling i skritt och sedan detsamma i tölt. Idag tycker jag det gick lite lättare att hålla ett lågt tempo i tölten på hemvägen och när det inte går så fort är det lättare för mig att hinna agera i ett tidigare stadium; både att återskapa samlingen innan jag hunnit tappa ut den helt och att snabbt "lämna henne i fred" när hon svarar som jag vill. 

Ser i träningsappen att min puls som mest var på 138 under detta ridpass - vilket är mer "lagom" än gårdagens 146. I morgon blir det ingen ridning för då står lunchfodring på schemat och utöver det är det dags för veckans andra HIT ("high intensity training") 1+10+1+10 minuter. Over and out för idag!