(Lill-)Hjálmar och Hermann från Mariebäck
Idag stod det HIT (high intensity training) på min rehabplan, vilken innebär totalt 22 minuters träning där jag första minuten ska promenera så snabbt jag bara kan (med målsättning att nå upp till 80 % av maxpulsen vilket i mitt fall skulle vara 136 slag.) Därefter 10 minuter lugnare promenad och sedan upprepar man detta en gång till. Men jag höjde ribban och satsade istället på den allra senaste trenden: HIHF - High Intensity Horse Feeding! Och det i -26 grader dessutom...
Att det verkligen var "High Intensity" framgår ju av diagrammet ovan... Efter 15 minuter, är pulsklockan ett antal gånger larmat "pulsen är för hög" tog jag en kort paus från höbärandet och gick in i stallet för att fylla vattendunkar. (Pauser medan jag gör något ansträngande är verkligen inte min bästa gren... så visst var jag DUKTIG??!!) Och det hade ju en stor effekt på pulsen, även om den drog iväg upp igen när jag gick ut och fortsatte. (Johan var inte med och hjälpte mig denna gång - det är verkligen STOR skillnad...!)
Min kilometertid var verkligen inget att skryta med denna gång... Och mitt "snurrande" runt på gården för att ge alla hästar hö och vatten verkar ha gjort träningsappen lite yr... för den markerar att jag rörde mig så här och det är inte riktigt med sanningen överensstämmande - någon "utflykt" snett upp till vänster gjorde jag inte. Men det kan i alla fall konstateras att min kilometertid verkligen inte var något att skryta om denna gång! Och efter dagens kraftiga fysiska urladdning behöver jag balansera med en rejäl dos vila, både resten av dagen och i morgon. Så mycket har jag (i alla fall i teorin) lärt mig på under den pågående Smärtskolan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar