Efter urladdningen i lördags har jag behövt flera vilodagar, men igår red Lisa och Hamingja lektion för Sylvia! Och i eftermiddag kunde jag åter uppbåda krafter för ridning! När jag kom till Mariebäck och såg att skogsvägen bakom vägbommen var uppskottad - i alla fall så långt jag kunde se från bilen - bestämde jag direkt att Hamingja och jag skulle ta reda på hur långt det nu gick att rida!
Det visade sig att det var den vänstra vägen som var skottad och det hela vägen upp till vändplanen. Jag antar att det betyder att det ska avverkas där i närheten även denna vinter - och då kanske vi får skogsmaskinspår vi kan rida efter också!
Längs skogsvägen upp till vändplanen red vi några korta galoppintervaller som uppvärmning. Och sedan använde vi vändplanen till ridbana där vi skrittade på volt och flyttade undan för innerskänkeln, med många varvbyten. Hamingja kändes mjuk och lyhörd! Och jag försökte vara uppmärksam på att jag verkligen slappnade av i min skänkel som belöning så snart hon gjorde det jag bad om.
Under hemvägen red vi sedan samlad skritt med övergångar till tölt och trots att det var hemväg gick det faktiskt ganska bra att hålla nere tempot i tölten! Och jag lyckades hyfsat med att slappna av i säte och skänklar som belöning. När vi var nästan hemma vände vi tillbaka mot vändplanen igen så att hon fick sträcka ut överlinjen i nedvarvningstölt en stund innan vi skrittade hem.
När jag kom hem från stallet fick jag höra av Lisa att det precis varit en trafikolycka på väg 97 (Bodenvägen) vid nedfarten till färjeläget, p g a en bil som kört i fel färdriktning och krockat med en annan bil. Det måste ha hänt bara minuter efter att jag passerade just där - så obehagligt när det kommer så NÄRA...! :-O
För ett antal år sedan var jag med om en riktigt obehaglig händelse när jag fick möte på avfarten till Gammelstad - någon körde mot enkelriktat och skulle komma ner på väg 97 (där det är 100 km/h) mot körriktningen.... Det var dessutom snöoväder och väldigt dålig sikt så jag vågade inte stanna till av rädsla att bli påkörd bakifrån av bakomvarande bilar, men jag blinkade kraftigt, slog på varningsblinkersen och tutade åt den mötande. Själv såg jag sedan inte vad som hände, men en av Johans kollegor som råkade köra strax bakom mig såg min varningsblinkers och såg hur den andra bilen stannade och började backa tillbaka längs avfarten. Säkert en inte helt lätt manöver i snöovädret... men VÄLDIGT mycket bättre än att komma ner på Bodenvägen och frontalkrocka med någon!:-O
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar