Grattis Hamingja!!!

 

En pigg och glad 17 åring!!!

Enligt traditionen är 1 januari alla hästars födelsedag - och Hamingja blir 17 år i år. En fröken i sina bästa år m a o!!! Min syster Kristina har också födelsedag idag - GRATTIS! Det hade även farmor Adéle (som gick bort 2002 i en ålder av 94 år.)

Jag valde att börja det nya året precis som jag avslutade det förra: med en ridtur på min FINA häst!!! SMHI hotar med temperaturer kring -30 resten av veckan så det gällde att passa på när vi idag "bara" har -19! Det blev faktiskt en hel timmes ridning och lite kallt om tårna på slutet... jag behöver verkligen se om jag kan få ordning på mina krånglande el-sulor... det brukar vara perfekt att slå på dem när man skrittar sista biten hem, för det är oftast då man börjar bli kall!

Till skillnad mot igår valde jag i alla fall att rida i rätt riktning - vädermässigt - längs bilvägen! När vi värmt upp med två galopper i kyrkbacken skrittade vi ner på bilvägen och jag kände efter från vilket håll det blåste och valde att rida mot Avan så att vi fick börja med motvind. Annars är risken att man missbedömer temperaturen och får en vääääääldigt lång hemväg i isande motvind! 

När vi ridit en bit längs vägen mot Avan mötte vi vad jag brukar tänka på som "Avans hurtigaste man" (jag antar att han bor där) som man brukar träffa på joggandes längs Mariebäcksvägen, i alla väder. "Så hurtig du är som springer i den här kylan!" sa jag. "Ja, men du rider ju...!" kontrade han och det hade han ju i o f s rätt i! När vi sedan mötte honom igen när vi var på hemväg beklagade han sig dock över hur det isade i ansiktet av motvinden... "Been there, done that, got the t-shirt..." tänkte jag och var glad att jag inte gjort samma miss den här gången i alla fall!

Dagens träningsupplägg var att först varva samlad skritt med en friare form och jag insåg än en gång att jag verkligen måste tänka på att svara med avslappning så snart Hamingja gör det jag vill. Både för att hon ska förstå vad det är jag vill hon ska göra och för att undvika att trigga igång krampen i mina muskler. När skritten kändes bra smög vi över i långsam tölt där jag varvade högeröppna resp -sluta och på slutet även flytta undan för högerskänkeln för att bibehålla samling och lösgjordhet. 

När vi sedan vände hemåt igen gick det riktigt bra att bibehålla ett lågt tempo i tölten. Jag kom ihåg ett tips från Atli att lägga vikten tydligt bakåt när jag gör förhållningar, så att det tillslut räcker att jag bara rätar upp mig lite för att Hamingja ska göra en halvhalt och ta ner tempot. Efter en stund kunde vi "rulla på" i ett tempo bara aaaaningen snabbare än "skrölt" och Hamingja kändes väldigt lugn och avslappnad!

Avslutningsvis gav jag successivt lite längre tyglar så att hon fick sträcka ut överlinjen ordentligt och m h a de tydliga vikthjälperna kunde jag bibehålla ett lugnt tempo tölt även i denna längre, lägre form. Tänk så bra det skulle bli om man kom ihåg i alla fall hälften av alla tips man fått från Atli under åren...!!!