Man ser ljuset - REDAN!!!

När man ser ljuset!!!

Tänk så GLAD man blir vid denna tid varje år när ljuset ÄNTLIGEN kommer tillbaka! Och varje år tycker jag ett det känns som att det kommer så plötsligt... antagligen för att det är lätt att tänka att det vänder vid årsskiftet, men årets mörkaste dag är ju faktiskt redan någon dag innan jul! 

Igår var jag faktiskt något så ovanligt som FÖRSTÅNDIG och avstod ridning eftersom jag skulle kvällsfodra. Jag kan inte lova att det nu är en vana, men tänker berömma mig själv varje gång jag lyckas. "BRAAAAA!!! DUKTIG!!!" som jag brukar säga till Hamingja!

I o m att jag skulle köra bil behövde jag vänta med min sömnmedicin till dess jag kommit tillbaka hem igen, så idag hann det bli lunchtid innan min hjärna började "starta upp" - efter en rejäl "stötdos" Cola Zero. Men trots att det dröjde till eftermiddagen innan jag åkte till stallet var det alltså dagsljus kvar! 

Hamingja och jag red till vänster bakom vägbommen och när vi började med en högergalopp gick det bra - till dess jag råkade göra ett ljud som påminde lite om en smackning varpå min stackars oförberedda häst fick en chock och tappade galoppen... :-D Alltså jag kan inte annat än skratta åt hur otroligt fånig hon fortfarande är, trots alla års försök från både Sylvias och min sida att göra henne lite "avtrubbad"...! Sylvia konstaterade en gång när jag red lektion för henne att om vi skulle rida i samma final på tävling skulle hon lätt kunna fjärrstyra min häst och sabotera genom att smacka när vi skulle skritta och vissla när det var dags för galopp resp ökad tölt...! :-O Men under dagens andra galoppsekvens uppförde sig i alla fall matte ordentligt och utsatte inte sin stackars häst för något mer "ljudöverfall" så då gick det bra att galoppera ända till dess jag visslade! :-D

På vändplanen stod nu både en skördare och en skotare, men avverkningen har inte börjat ännu så det fanns inga uppkörda spår där man kunde fortsätta in i skogen. Hamingja fick i alla fall gå en liten bit in på sin favoritstig, där hon "ångade på" framåt som vanligt trots att snön idag nådde ända upp till mina fötter! :-O Av någon anledning tyckte dock hennes TRÅKIGA matte att vi väldigt snart skulle vända hemåt igen och det var en motvillig häst som efter lite övertalning lydde för att sedan flera gånger försökte vända tillbaka ut i djupsnön...!

Tillbaka på vändplanen tog vi en andhämtningspaus innan vi nyttjade ytan som ridbana där vi tränade "Kyras ABC" i skritt. Under hemvägen inledde vi med en sekvens i vänster galopp (utan nästan-smackning från matte) innan vi övergick till samlad skritt i högersluta med övergångar till "nästan tölt". När vi var nästan hemma vände jag tillbaka för att rida "nedvarvningstölt" i lång, låg form där aktiviteten i bakdel och rygg gav en fin bekräftelse på att jag faktiskt lyckats aktivera hennes bakdel på ett bra sätt!

Totalt blev det ett ridpass på 45 minuter och det var bara vid ett tillfälle som min puls gick upp till 137, i övrigt höll den sig hela tiden under 128 slag trots både galopp och tölt så det går ju så sakteliga åt rätt håll åndå. Nu efteråt är jag förstås JÄTTETRÖTT, men supernöjd med att jag orkat genomföra tre så pass bra ridpass denna vecka trots urladdningen förra lördagen som fysioterapeuten på Smärtrehab skulle ha kallat för allt annat än "lagom"...!