Tillbaka på (rid-)banan och galoppombyte!!!

-18 när jag kom till stallet i eftermiddag, så hästarna var härligt rimfrostiga!!!

Behövde vila mig i form på förmiddagen så jag kom till stallet vid 15-tiden då det började skymma. Så jag tog både reflexväst och pannlampa, för planen var att rida en sväng längs bilvägen. Hamingja var JÄTTEPIGG - hon tyckte väl att det var svalt och skönt ute - så jag hade lite svårt att hålla henne i skritt när vi red iväg mot kyrkan och nerför kyrkbacken! 

Nere vid bäcken gjorde vi en jättefin fattning av vänster galopp och med det tryck hon hade i steget var det inget problem att hålla en rund galopp hela vägen upp till kyrkan. När vi skrittat ner och jag skulle fatta höger galopp verkade Hamingja tycka att det var onödigt att ändra ett vinnande koncept, så hon tog vänster galopp en gång till istället. Men när jag upptäckt det hann jag inte be henne sakta av innan något i skogen fick henne att haja till, göra ett galoppombyte och fortsätta uppför backen i höger galopp! 

Och kanske var det Hamingjas demonstration av sina dressyrhästtalanger som efter denna galopp fick mig att ändra planen och satsa på ett pass på ridbanan - vilket måste vara första gången på mer än ett år!!! Väl där visade min superambitiösa (och temperamentsfulla) häst att hon var sig lik: så snart jag började korta upp tyglarna lite i skritten svarade hon med att direkt samla sig jättemycket tills framdelen började studsa av ilska över att "någon" begärde att hon skulle samla sig jättemycket...! 

Jag fick ta till Atli-knepet nr 1 när hon jagar upp sig: gå in på volt i skritt och be henne flytta undan för innerskänkeln. Och efter ett par varv "ökat tempo skritt på volt" började övningen ha sin vanliga effekt: Hon förstod vad som förväntades av henne, slappnade av allt mer och började frusta belåtet: "Det är ju bara det här jag ska göra - och det är jag GRYMT bra på!!!"  

Nästa steg blev att m h a vikthjälperna rida "kringelikrokar" över ridbanan till dess att hon slutade tolka varje byte av riktning som en signal att öka tempot. Efter detta tyckte jag vi var redo att ge oss ut på spåret i höger varv och göra som jag brukar längs vägen: samla skritten m h a högersluta, försöka slappna av i mina muskler som belöning när hon gör rätt och varva detta med sekvenser med friare skritt. Jag tyckte det gick ganska bra, men vi har ju också tränat på det ganska mycket den senaste tiden. 

När jag sedan bytte till vänster varv blev det svårare... tills jag kom ihåg att jag brukar använda öppna för samlingen då istället för sluta. Innan dess hade jag också kommit ihåg hur jag brukar avdramatisera övergången till öppna (eller sluta): att börja i slutet av ena kortsidan med en tidig hörnpassering och när hon böjt sig i innersidan använder jag vikthjälperna för att flytta henne ut på spåret på långsidan. Då har jag "lurat" in henne i en öppna eller sluta och kan låta henne flyta på i den framåt längs spåret. 

Efter att vi gjort så ett par gånger - så att hon hunnit "landa" i att hon bara förväntas göra något som hon faktiskt kan - brukar det sedan gå att be om öppna eller sluta "på vanligt sätt" utan att hon jagar upp sig och blir arg. Hamingja kan verkligen vara en "drama-queen" - precis som även Lára var - och det är något jag uppskattat hos dem båda! För när man lär sig hantera det och lyckas få den otroliga energin "med sig" istället är känslan fantastisk! 

Och när Hamingja även i vänster varv "landat" i dagens uppgift: vänsteröppna i skritt fick hon på Atlivis avrunda med skritt på volt i båda varven. Medan hon frustade så belåtet njöt jag av att känna hur hon verkligen skrittade "genom kroppen" med aktiv överlinje - att "bara" träna skritt är verkligen inte så "bara"! 

Dagens ridpass i träningsappen - visst ser det lite kul ut?!! :-D