Nyårsafton!

Det var verkligen VACKERT ute idag!!!

Med -13 grader var det tydligen svalt och skönt för Hamingja, för hon var JÄTTEPIGG! Trots ett ganska intensivt träningspass igår kändes hon mjuk och fin i kroppen - härligt!!! På inrådan av massör-Tomas får åter gå med hasskydden från BoT, nu i förebyggande syfte.  Han säger att det märks tydligt att isbroddarna innebär lite extra påfrestning på hästarna och eftersom Hamingja haft lite problem i bakdelen och den vänstra hasen tidigare vill vi självklart ta det säkra före det osäkra! (För att ha större chans att hitta igen skydden ifall hon skulle tappa dem i hagen har jag sytt på remsor från en reflexväst - ni ser den signalgula kanten på det högre hasskyddet på bilden ovan.) 

Jag tyckte att den fluffiga snön längs skogsvägen upp bakom vägbommen såg så inbjudande ut så jag tänkte först att vi skulle rida där idag. Djupsnögalopp är ju ROLIGT!!! Men jag hade inte insett riktigt hur djup snön var... Hamingja kunde inte skritta som vanligt utan fick HOPPA för att ta sig upp ur snön och framåt... och det var inte långt ifrån att matte flög av i några av dessa hopp...! Men min tuffa fröken hade ändå inga planer på att ge upp utan det krävdes en hel del övertalning från min sida för att få henne att vända tillbaka igen!

Efter denna inledande styrketräning fick det bli ett träningspass längs bilvägen bort till korsningen vid sjön. Redan innan vi lämnade gårdsplanen hade vi skrittat på volt och flyttat undan för innerskänkeln så att hon fick korsa ordentligt med inner bak - där hon glädjande nog inte alls kändes det minsta stel trots träningen igår! Nu satsade vi därför direkt på uppvärmningstölt och jag erinrade mig än en gång kloka ord från Atli: "I ALLA ridhandböcker påpekas betydelsen av yttertygeln och att man ska rida med innerskänkeln mot yttertygeln. Men det inte alla tänker på är att detta förutsätter att man faktiskt har en yttertygel/yttersida - d v s hästen måste vara böjd!" 

Därför började jag redan under uppvärmningstölten att rida öppna med böjning i högersidan - som är den sida som är svårare för henne just i tölt. Försökte samtidigt jobba med min sits för att det skulle strama lika mycket på framsidan av höfterna som det gjort när jag lånat Annelies resp Elisabeths sadlar, eftersom Atli sa att jag i dem satt som jag borde för att ha en drivande töltsits. Och dessutom komma ihåg att dra bak axlarna och höja blicken... Oj, vad det är SVÅRT att rida...!!!

När vi kom fram till korsningen vid sjön funderade jag på att direkt vända tillbaka hemåt igen. Jag ville i alla fall inte rida in i byn ifall någon skulle få för sig att fyra av en tidig nyårsraket... Men så fick jag se att man på ängen till vänster om korsningen hade plogat upp en bred väg, antagligen som förberedelse för att kunna köra ut virke ur skogen. Kanske hade de redan hunnit köra upp en väg in i skogen också?! Självklart måste Hamingja och jag kolla upp detta!

Någon väg in i skogen fanns det dock inte ännu visade det sig, men vi passade i alla fall på att rida galoppintervaller längs den väg som redan fanns, för underlaget var riktigt fast och fint! Med någon dm nysnö hade den förståss varit ÄNNU bättre för detta ändamål, eftersom det på ett naturligt sätt hade medfört lite mer höjd i galoppsprången. Men det lär inte dröja länge innan den snön också kommer och då vet jag ju redan hur fint underlag som döljer sig där under!

Under hemvägen red vi sedan mera tölt, nu i ett lite högre tempo, medan jag fortsatte att försöka hålla koll på sitsen, blicken och axlarnas position... Hamingja kändes fortsatt mkt fin och fortfarande JÄTTEPIGG!!! Lite mot bättre vetande testade jag ändå att göra en övergång till trav, men hon överraskade med att faktiskt tycka sig ha tid att trava TROTS att vi var på hemväg. Ja, ett par steg i alla fall... men sedan blev det galopp i full fart och eftersom det vid det här laget började vara dags att varva ner och slappna av fick jag istället satsa på att göra detta i tölt med låååång hals, som vi brukar. Men övergången till trav var i alla fall jättebra!

Det gäller att driva tillräckligt!

En nöjd Hamingja efter dagens träningspass!

Ett riktigt trevligt träningspass fick vi till idag - Hami och jag! Vi red längs bilvägen bort mot Avan och - som vanligt - blev det en hel del tölt. Till att börja med förståss uppvärmningstölt med låång hals och då tänkte jag - än en gång - på något Atli sagt. Under de år jag tränat för honom har han brukat säga: "Jag kommer ALLTID att vilja att hästen ska länga halsen mer! Det är jättebra med den längd ni har på halsen nu, jämfört med tidigare, men jag kommer ALLTID att be om mer!" Fast det var innan Hamingja...! Med henne fick han häpet erkänna: "Hon länger verkligen halsen maximalt - att länga halsen mer än så är faktiskt fysiskt omöjligt...!!!" 

Men det innebär ju verkligen inte att vi tränat färdigt... För som Atli också sagt, att få hästen att länga halsen riktigt ordentligt är bara första steget. Sedan gäller det att också successivt aktivera bakdelen allt mer för att tillslut kunna rida hästen med låååång hals OCH riktigt aktiva bakben. Och detta hade jag alltså som min målbild idag när jag redan under uppvärmningstölten använde några steg öppna då och då för att "hämta tillbaka bakbenen". Vilket innebar att jag här och där fick uppleva riktigt trevliga sekvenser när det kändes tydligt att hon verkligen arbetade med en aktiv överlinje, "bakifrån och fram"!

Jag provade även att göra samma sak fast i ett lite högre tempo och det är VERKLIGEN något vi behöver träna massor på, för jag tycker det är så SVÅRT att öka tempot i tölten utan att samtidigt "tappa bakdelen"... Och när jag försöker "hämta tillbaka bakbenen" igen är det så lätt att jag samtidigt bromsar upp henne för mycket så att vi tappar det högre tempot... 

Under hemvägen blev det fyra galoppintervaller uppför den första, lite längre backen upp till platsen där jägarna brukar sitta och fika. Första och sista intervallen var vänster galopp, där det är jobbigare för henne att behålla bärigheten. Och jag tycker det är svårt att driva tillräckligt mycket samtidigt som jag ska krama tillräckligt mjukt med fingrarna för att hon ska slappna av i nacken och komma in med bakbenen igen... Men i den fjärde och sista intervallen lyckades jag faktiskt hitta balansen i min hjälpgivning tillräckligt för att t o m TVÅ gånger hitta tillbaka till bärighet och runda språng när hon mot slutet av backen börjat spänna sig och bli hög i nacken! 

Efter detta blev det en låååång skrittpaus hemåt innan vi återgick till att träna tölt. För att höja graden av samling gjorde jag övergångarna till tölt från en högersluta och använde sedan ytterligare några steg i sluta här och där för att "hämta bakbenen" igen. Tack vare galoppintervallerna uppför backen, med skritt tillbaka ner där emellan, blev det faktiskt en timmes träningspass idag trots att vi "bara" red bort till korsningen mot Avan. 

Öppna och sluta för att "hämta tillbaka bakbenen"!

Finaste rimfrostmulen!!!

Visserligen bara -11 grader i kväll, men en vind som fick minusgraderna att anfalla och köldfaktorn att motsvara -18. Det blev också den bitande vinden som fick bestämma riktningen på min och Hamingjas ridtur: längs bilvägen mot Avan. Då hade jag vinden i ansiktet på vägen bort, med vinden i ryggen riskerar man att rida för långt så att det blir plågsamt kallt på hemvägen. Nu blev det dock inte vinden som avgjorde längden på träningspasset utan det gjorde istället min pannlampa som jag uppenbarligen glömt ladda sedan sist, för det dröjde inte länge innan ljuset började mattas av mer och mer. 

Det gällde m a o att utnyttja det ljus vi hade på bästa sätt - till ett ganska kort men relativt intensivt träningspass med fokus på tölt. Inspirerad av senaste träningspassets "aha-upplevelse" blev det mycket innerskänkel mot yttertygel, redan under uppvärmningstölten. En av Atlis alla pedagogiska beskrivningar är "gå in på volt och hämta tillbaka bakbenen"! En annan: "Öppna är att rida på volt fast rakt fram!" Och som den läraktiga elev jag i alla fall försöker vara så kombinerade jag dessa två - vilket naturligtivs (eftersom jag försökte göra som Atli instruerat) gav ett mycket trevligt resultat i form av trevlig bärighet i en tölt med successivt ökad grad av samling!

Dessutom hade jag senaste träningspassets upplevelse av vad extra mycket energi kan göra för tölten i tydligt minne. Vilket jag försökte få återuppleva genom att under första delen av hemvägen låta henne gå på i ett lite högre tempo medan jag bara ställde lätt höger-vänster då och då för att stämma av att hon inte hade några spänningar i nacken. Avrundade sedan med att försöka "knyta ihop säcken" till något som i alla fall närmade sig arbetstempo tölt med bibehållen längd på överlinjen och använde några steg i sluta till att "hämta tillbaka bakbenen" när hon började korta upp nacken och bli hög i formen. 

För att hålla hennes mjölksyra i schack red jag intervaller med skrittpauser emellan och under en sådan intervall där hon verkligen fick ta i och jobba började Hamingja frusta så belåtet - som så många gånger förr!!! Min HÄRLIGA häst - hon ÄLSKAR verkligen att arbeta!!! 

God Jul!!!

Med denna fantastiska målning av Lena Furberg önskar Hamingja och jag alla bloggläsare en riktigt GOD JUL!!!

När vi bodde i Kiruna var det en kompis där som sa att man skulle undvika att vara i stallet på julafton. Det är nämligen den dag på året hästarna kan prata och då vill de förstås prata om sina människor, vilket de bör få göra ifred! 

Dan före dopparedan-ridning

Efter en HÄRLIG vecka i Dubai var det ÄNNU bättre att komma hem till Hamingja! Luleå tog också emot oss med öppna armar, eller vad sägs om fluffig nysnö, klar himmel och fem minusgrader?!! Detta firade fina hästen och jag med en HÄRLIG ridtur längs bilvägen bort till Avan! 

Under uppvärmningstölten kom jag ihåg att jag skulle använda "tjuvkika på inner bak-knepet" från skritten för att förhoppningsvis ge så samstämmiga signaler som möjligt om att hon skulle böja innersidan och trampa under sig mer med inner bak. Utan att tänka mig för började jag med högersidan - trots att den alltid är svårare - och ändå dröjde det inte allt för länge innan jag fick njuta av resultatet i form av avslappning, längd på halsen och en trevlig bärighet i tölten! ME LIKE!!! 

I början var de trevliga sekvenserna korta, men genom att påminna med innerskänkel mot yttertygel varje gång Hamingja började korta upp nacken blev sekvenserna med den trevliga bärigheten i tölten successivt längre och längre! Upprepade sedan samma sak med vänster som innersida - med lika trevligt resultat! 

Redan under vägen bort från stallet hade vi passat på att galoppera uppför de små backar denna del av Mariebäcksvägen bjuder på. Galoppfattningarna (som alltid från stillastående) hade fungerat bra och så även bärigheten till att börja med - men i vänster galopp blev hon som vanligt hög i formen efter en stund och då lyckades jag inte driva in bakdelen tillräckligt för att hitta tillbaka till bärigheten igen. Där har vi fortfarande mycket att jobba på!

Sedan vi vänt hemåt igen brukar jag sällan galoppera, eftersom jag inte känner mig säker på att jag faktiskt har en fungerande broms ifall det skulle behövas... Undantaget är den lite längre backen upp till jägarnas fikaplats - där Hamingja förhoppningsvis hinner anstränga sig tillräckligt mycket för att hon gärna själv ska vilja sakta av uppe på krönet. Det var i just denna backe som hon trampade av sig en framsko första gången jag vågade prova att galoppera hemåt - när hon tog i så våldsamt att ena framhoven inte hann undan när bakhovarna kom farande...!

Sedan dess har hon fått en väldigt mycket bättre balans och kroppskontroll, så skorna brukar få sitta kvar - peppar, peppar! Men katapulteffekten i galoppfattningen är fortfarande inte att leka med - det var nästan så att jag flög av när hon satte iväg...! Och nu var drivningen INTE något problem, så jag kunde behålla bärigheten i galoppen ända upp på krönet - där jag DESSUTOM kunde få henne att sakta av till skritt igen! Detta är verkligen den backe där vi ska träna vänstergaloppen!!! 

Vi skrittade tillbaka ner för ytterligare en intervall med vänster galopp - och jag kunde då konstatera att det faktiskt inte blivit några djupa hål i underlaget från Hamingjas rivstart. Annars hade jag nästan väntat mig det... Galoppintervall nr 2 blev aaaningen lugnare - d v s inte lika stor risk för wiplash i starten - men ändå tillräckligt "mycket bakben" för att hålla en trevlig längd på överlinjen hela vägen upp.

Den här "dundergaloppen" hade även MYCKET trevliga följdeffekter! Inte bara allmänt lösgörande utan den kraftiga turboeffekten i bakbenen kvarstod även sedan vi övergått till tölt, med resultatet att Hamingja verkligen bar upp sig bakifrån och kom upp härligt mycket med bogarna! Vi tränar ju väldigt mycket på samlingen i tölt och då i ett långsamt tempo för att både Hamingja och jag ska hinna med att göra det vi ska. Att rida långsamt med MYCKET energi är dock en oerhört svår konst som i alla fall inte jag behärskar ännu på långa vägar... Och utan all denna energi riskerar man att fastna i ett läge där hästen "har dragit åt handbromsen" och därmed blir låst i sina rörelser... 

Vad som händer när man lyckas få handbromsen att släppa blev VÄLDIGT tydligt när vi töltade vidare hemåt. Så förutom att stärka vänstergaloppen har jag alltså ytterligare en anledning att rida "turbogalopp" i den backen oftare! Och det är jag HELT säker på att även Hamingja kommer att uppskatta!

Rider och tjuvkikar...!!!

Härligt vinterväder igen!!! Termometern visar -15 och tack vare helt vindstilla måste det vara helt med sanningen överensstämmande! Jag hade dessutom slutat jobbet tillräckligt tidigt för att sitta i sadeln innan det hunnit bli helt mörkt. På en pigg men trygg och fokuserad Hamingja red jag iväg längs bilvägen mot "världens ände".

Som vanligt inledde vi med långa sekvenser av "flytta undan för skänkeln och korsa över med inre bak" i skritt. För att lära mig bättre timing i hjälpgivningen brukar "tjuvkika" över axeln för att se att min signal med innerskänkeln kommer precis innan Hamingja ska lyfta sin inre bakhov. De som har tillgång till ridhus brukar ha speglar att ta till hjälp med sådant, men jag får titta över axeln istället  och vid senaste Atlikursen fick jag lära mig att detta faktiskt har en extra fördel!

Det var Lotta som berättade om när de haft kurs uppe i Gällivare för den oerhört inspirerande Haffi Gislasson, som även hållit kurs för Miduriter vid ett tillfälle då han samtidigt inspirerade ännu fler av oss genom en föreläsning. I Gällivare hade han hållit kursen tillsammans med en annan instruktör (som jag just nu nre kommer ihåg namnet på). Och det var hon som i sin tur tipsat om att man skulle titta över sin inre axel när man vill att hästen ska gå undan för innerskänkeln, för då hamnar ens kropp i en position som tydligt ber hästen om att göra precis detta! Våra hästar, som alldeles för ofta måste hantera att ryttaren ofrivilligt skickat en massa olika (och ofta motsatta) signaler måste ju tycka det är jätteskönt om de för en gångs skull inte behöver fundera över vad det är vi vill egentligen...!!!

I skritt har jag alltså redan använt detta knep utan att förstå att det har dubbla finesser. Och nu borde jag verkligen börja använda det i tölt också, då det ju dessutom är svårare än i skritt att hitta rätt timing... Men då måste jag ju i så fall släppa ögonens fokus på mankammen och det vet man ju aldrig hur det skulle sluta...!!! ;-)

Hamingja var som sagt psykiskt avslappnad och trevligt fokuserad i ridningen idag! Det var bara precis när vi passerat förbi vägen upp mot gamla soptippen som Jon verkade spana lite efter älgar, men i övrigt var hon med mig hela tiden idag! Och när vädrets makter nu återställt vårt perfekta ridunderlag av hårt packad snö var det ju helt perfekt för töltträning!

I korsningen "världens ände" fortsatte vi till vänsternlängs med sjön bort till skoterklubbens stuga och här passade vi på att ta några galopper också. Hamingja gjorde fina fattningar av vänster galopp och till att börja med klarade jag att rida henne i en trevlig form. Ibland när hon kortat upp nacken och blivit för hög i formen kan jag hitta tillbaka igen genm att driva mer. Men annars får jag sakta av och börja om med en ny galoppfattning från halt. Det skulle nog inte skada med lite galoppträning på ridbanan där jag förhoppningsvis kan få hjälp av en volt för att hålla lösgjordheten i innersidan så att hon inte kortar upp nacken...

Under hemvägen fortsatte vi töltträningen vilken avrundades med att hon fick sträcka ut sig och tölta med maximalt låååång hals. Sedan avslutade vi med något riktigt, riktigt avancerat: nämligen trav PÅ HEMVÄGEN!!! Och Hamingja imponerade inte bara genom att faktiskt han tid att trava trots att vi ju var på hemväg utan dessutom med att även vila tillräckligt i steget för att jag skulle kunna driva lite fram emot bettet så att jag fick njuta av lite bärighet i traven och inte bara undra om vi var på väg mot nytt rekord avseende kilometertiden...!

Efter detta trevliga tränngspass blir det några vilodagar för Hamingja och matte - men snart är vi tillbaka igen i en blogg nära dig!

Min favoritlucia!

Med rimfrost i pälsen istället för glitter!

För maximal luciastämning blev det pannlampa på och ut i mörkret med min "luciahäst"!!! Och även vädret hade satsat på luciastämning idag - med 15 minusgrader som fick snön att gnistra så vackert i pannlampans sken! Normalt decemberväder i Norrbotten, skulle man ju kunna tänka... men inte hittills under den här vintern i alla fall... Den senaste dryga veckan har det visserligen snöat men där emellan regnat och varit plusgrader så det har varit så GRYMT halkigt. Hamingja har därför fått många vilodagar - att rida i mörker är OK men INTE med risken att en bil sladdar in i oss...

I söndags hade jag tänkt åka till Boden för att träna i ridhuset. Men när jag åkte till stallet på lördag kväll för att fodra hästarna gjorde regnvattnet att den isiga Mariebäcksvägen verkligen blev såphal  - minsta försök till inbromsning gjorde att bilen bara gled... :-O  Så när det regnade även på söndagen bestämde jag att Hamingja definitivt INTE skulle ut och åka transport längs den vägen...!

Men idag var det alltså riktigt vinterväder igen - och HÄRLIGT ridunderlag längs vägen! Det fick bli en sväng bort till "världens ände" och till min glädje verkade Hamingja ha glömt bort sin "nära älg-upplevelse" längs den vägsträckan här om veckan, för hon var åter trevligt avslappnad och fokuserad! Inte ens när det vid flera tillfällen small till rejält ute i skogen, som om en riktigt grov gren bröts av, tappade hon fattningen!

Själv tänkte jag först att det måste vara älgar i rörelse som orsakade detta, men Hamingja verkade ju inte känna någon vittring av dem... Och medan vi jobbade på volt i korsningen vid sjön small det till en gång alldeles nära trots att ingen älg fanns inom synhåll. Så det måste helt enkelt vara kylan som orsakade fenomenet - precis som den brukar få timmerstommen i vårt hus att knaka rejält. Detta bekräftades slutligen när vi red in på gården igen och det small till rejält i vindskyddet i hagen vi precis passerade - och i den hagen var det varken hästar eller älgar!

Innan dess hade vi hunnit med ytterligare töltträning under hemvägen. Jag satsade inte på någon hög grad av samling idag, utan var nöjd med en "mellannivå" där jag ändå kunde använda min sits på ett ganska ändamålsenligt sätt och därigenom hålla en trevlig känsla av "fjädring" i hennes överlinje. Trevligt! Nu hoppas jag vädret fortsätter hålla sig på rätt sida - d v s minusgrader - så vi kan få en favorit i repris på fredag!