Härlig ridning i sommarvärme!

EN ÄLG???!!!! (Nej, det var bara Malin...!)

Hela 19 grader idag och dessutom fullkomligt vindstilla - det kändes m a o betydligt varmare än många dagar denna sommar...!!! Lite dålig timig bara för hästarna som redan satt ganska mycket vinterpäls...

Matte har försökt vara duktig och lyssna på kroppen - så Hamingja har haft tre vilodagar i rad. Så dagens ridpass uppskattade vi nog extra mycket både hon och jag! Jag valde, precis som senast, att rida längs bilvägen bort mot Avan. Under de inledande sekvenserna när jag flyttade henne undan för innerskänkeln kändes hon ovanligt stapplig när hon skulle gå undan för vänsterskänkeln... Jag hann bli aningen bekymrad - kunde hon ha fått tillbaka något av de tidigare besvären uppe i korset? 

Men efter en stunds uppvärmningstölt med låååång hals samt en galopp uppför första backen var det stappliga borta - SKÖNT!!! Fortsatte rida tölt, men nu i en lite högre form - eller lite mindre låg kanske man ska säga?! Uppför backen vid nya kalhygget blev det en ny galopp - och sedan fortsatte vi i galopp efter stigen upp över hygget. Och nu märktes det verkligen att Hamingja hade lite väl "varma kläder" för den rådande temperaturen för hon började flåsa REJÄLT.

Uppe på höjden tog vi av på stigen till vänster och skrittade hela vägen ner och då hann hon sluta flåsa. Och när vi sedan travade den sista biten tillbaka ut till bilvägen igen var det REJÄLT drag under galoscherna och märktes inte minsta antydan till trötthet hos lilla fröken. Ännu mer drag under galoscherna blev det sedan när jag bad om galopp uppför första backen på hemvägen! 

Resten av hemvägen varvade vi sekvenser av samlad tölt i lågt tempo med skrittpauser. Och jag blir fortfarande lika "hög" av att jag under denna sommar faktiskt lärt mig rida i tölten så att jag bibehåller och återskapar samlingen som jag tidigare bara kunde "hämta" från skritt!!! Det är så galet roligt att träna på detta och min häst är bara så FANTASTISK!!!

När vi var nästan hemma igen blev det ny "älgvarning" - och även denna gång visade det sig vara Malin men nu i sadeln på Ella. De var också på väg hem till stallet så Hamingja kunde lämna över allt ansvar för världsfreden till Ella och placerade sig själv bakom henne - med nosen i backen och öronen hängande avslappnat ut åt sidorna. I flocken har Hamingja inte mycket till övers för Ella... men som skydd mot monster dög hon minsann!!!

Tillbaka i stallet fick min svettiga häst en dusch - SKÖNT tyckte hon, trots att det bara var kallvatten (varmvattenberedaren har gått sönder). Jag insåg att det aldrig blivit av att jag schamponerat henne denna sommar. Vi har ju inte varit iväg på tävling så det har aldrig blivit prioriterat. Men om jag skulle åka iväg till Bodentravet och rida på ovalen någon söndag, bara för att det är kul, så kunde jag ju samtidigt passa på att schamponera henne i någon av deras fina spolspiltor! 

När Hamingja skor sig på mattes bekostnad...!

En mycket nöjd - men uppenbarligen trött - Hamingja tillbaka i sin flock!

I kväll var hovslagaren på plats och och såg till att Hamingja fick nya skor. Senast han skodde henne var dagen innan Carola hjälpte mig att skjutsa henne till sommarbetet. Och trots att hästarna då  "lyckosprang" ordentligt av glädjen att få vara tillbaka i Höbäcken lyckades hon behålla alla skorna på! 

Förr trampade lilla fröken av sig skor titt som tätt - men nu var det verkligen länge sedan sist (peppar, peppar!!!) Jag upplever ju även på många andra sätt att hon har en helt annan kroppkontroll numera och det spelar förståss in även i detta sammanhang! I o m att hon ligger mitt emellan två skostorlekar hade hovslagaren ändå behövt lägga ut skorna lite runt om, så det bildades en perfekt liten kant att använda för att trampa av sig en sko....! Och nu håller jag tummarna att det fungerar lika bra även fortsättningsvis!

Idag gasar vi på!

Hamingja i fintränset dagen till ära! 

Efter flera dagar med kyla och regn var det så HÄRLIGT med solsken och lite mer behagliga temperaturer idag!!! Tyvärr uppskattades det även av knotten, som besvärade hästarna ordentligt idag så det blev att spraya och smörja dem lite extra med insektsmedel. 

Precis som igår red Hamingja och jag längs bilvägen bort till korsningen vid Avan. Normalt brukar jag välja att rida vägen åt andra hållet när planen är töltträning, eftersom vägen är helt plan där och man därför inte behöver anpassa sig efter "underlaget". MEN den sträckan har i sommar behövt tillföras betydligt mer nytt grus vilket fortfarande ligger ytligt och kan bli lite vasst. Medan sträckan från Mariebäck till Avan nu är slät och fin. 

Efter Atlikursen i början av sommaren, när jag fick flera riktiga "aha-upplevelser" avseende ridning av samlad tölt har jag helt fokuserat på detta i töltträningen. Till igår då jag påmindes om att vi även behöver träna på ökat tempo tölt. Sträckan bort till korsningen använde jag idag visserligen främst till uppvärmningstölt, men jag testade även det svåra (tävlings-)momentet med övergång från galopp till ökad tölt. 

Inför hemvägen satt jag av och sadlade jag om - inte konstigt att sadeln vill glida fram med tanke på den runda "betesmagen"...  Men lite skadeglad fick jag bli idag när Sylvia, som så obarmhärtigt konstaterat att Hamingja är TJOCK trots att jag är den enda i stallet som ridit i sommar. Men som själv inte kunde nå runt med sadelgjorden på lillebror Hector när de nu skulle börja rida igen - det problemet har i alla fall inte vi!!!

Efter lite inledande samling började jag sedan testa att rida ett högre tempo i tölten och då blev det snabbt tydligt att detta inte är vad vi fokuserat träningen på hittills. Hamingja har visserligen massor av tempo, men det gäller ju att behålla lösgjordheten också... Då blir man ju lätt frestad att ta ner tempot till en nivå där man har önskvärd lösgjordhet. 

Men Atli brukar alltid påpeka att man måste jobba med lösgjordheten i just den sekvens av tölten där spänningar uppstår. Om man hela tiden backar tillbaka till ett tempo och/eller en grad av samling där man lättare uppnår lösgjordhet så kommer man aldrig att kunna uppnå lösgjordhet i det tidigare tempot/graden av samling. "Du måste träna på att uppnå lösgjordhet just där du behöver den!" 

Så trots att Hamingja ville bita tag i bettet på vänstersidan, på ett sätt som hon inte gjort på hela sommaren, försökte jag fortsätta rida i det högre tempot men lägga in sidförande rörelser för att hon skulle slappna av igen. Men det var ju alldeles uppenbart att vi behöver träna vidare på detta! 

Hamingja trivs verkligen med att arbeta!!!

Hur man hämtar en hel flock hästar med bara en grimma och ett grimskaft...!

När jag kom till Mariebäck idag befann sig stoflocken borta på betet nedanför kyrkan. De verkade ha "siesta" för lilla Hulda låg ner medan de övriga stod runtomkring och dåsade. När jag satt grimman på Hamingja och började gå tillbaka mot stallet piggnade de dock alla kvickt till och följde med!

Det var inte bara kallt och regnigt idag, utan det blåste dessutom ganska kraftigt. Hård vind brukar inte vara någon höjdare när man rider - t o m Lára som annars var så trygg blev rejält "på tårna" vid sådana tillfällen. Jag har fått förklarat för mig att det beror på att hästarna normalt till väldigt stor del litar på sin skarpa hörsel för att undvika faror. Men när det blåser störs denna ut (öronens form gör ju dessutom att de tar in mycket vind) och därför blir mycket mer på sin vakt och därmed "skvätträdda". 

Hamingja är faktiskt den första häst jag träffat på som inte verkar bli påverkad av vinden. Fast när jag nämnde det för Sylvia tidigare sa hon: "Det är väl för att hon är så´n jämt så det blir ingen skillnad!" Hm... måste människan ALLTID vara så brutalt ärlig??!!

Hamingja tycker verkligen att det är ROLIGT att ge sig ut på ridtur - det är med VÄLDIGT raska steg hon trampar iväg ut från gården! Jag valde att rida längs bilvägen mot Avan och försökte fortsätta på samma "spår" som här om dagen - d v s att hitta ett drivande säte i tölten och använda detta för att bibehålla samlingen. 

Jag har ju en så oerhört ambitiös häst och när vi vände hemåt började hon direkt "ladda" för samlad skritt och blev lite spänd och hög i formen... Vi har ju som tur är en bra "slappna av och länga halsen-signal" och när hon svarade på den red jag "tävlingsskritt" en lång sträcka för att hon verkligen skulle "tagga ner" igen. 

När vi galopperat uppför backen till jägarnas fikaställe bröt hon av till tölt istället för trav och jag passade på att låta henne tölta i ett högre tempo en stund. Insåg plötsligt att det är VÄLDIGT länge sedan jag senast provade att rida ökat tempo i tölten utan allt mitt fokus har legat på samlingen i  arbetstempo... Strax innan senaste Atlikursen i början av sommaren testade jag att "gasa på" rejält för att se om hon fortfarande tog i ojämnt bak (vilket hon inte gjorde). Men sedan jag fick sådana aha-upplevelser kring samlingen i tölt på den kursen har jag HELT snöat in på detta... Note to self: man KAN rida fort i tölt också!!! 

Under resten av hemvägen varvade jag skrittpauser med samlad tölt - och Hamingja bar upp sig riktigt, riktigt bra! Under en sådan sekvens med arbetstempo satte hon igång att frusta så belåtet, gång på gång! Hon trivs verkligen med att få arbeta och ta i ordentligt - man KAN ju inte annat än älska denna häst!

To the end of the world - and beyond...!

"Matte sa något om Ryttar-EM och sedan gick hon HELT "bananas" med man- och pälsglansen...!!!"

Ännu en dag med njutridning på min underbara häst!!! Idag red vi ut längs bilvägen bort till "världens ände". Jag hade sedan tänkt fortsätta för att galoppera uppför backen in till byn (Alviksträsk) men väl där tyckte jag gruset såg ut att kunna vara lite vasst... så jag valde istället kanten på ängen vid korsningen - där vi brukar träna galoppintervaller.

Men innan dess hade vi först hunnit mjuka upp med att korsa bakbenen i skritt och sedan även hunnit tölta en hel del medan jag försökte analysera min sits för att, förutom att vinkla mitt bäcken rätt, även få till ett följsamt men vid behov ändå drivande säte. Tänk att det - efter 40 år i sadeln - fortfarande finns så oerhört mycket att utveckla i ridningen! Jättekul!!! 

Efter några galoppintervaller med riktigt fina fattningar och många runda, fina galoppsprång vände vi hemåt igen. Hamingja är verkligen med på noterna när jag ber om samlad skritt nu! Hon kan visserligen bli lite överambitiös och därmed kort i nacken, men om jag bara påminner lite med vår "länga halsen-signal" (enl lätt kramning på resp tygel) så slappnar hon av och "väcklar ut" halsen igen! 

Jag gjorde först ett par töltövergångar från detta läge och fick uppleva riktigt trevlig tölt! Sedan "höjde jag insatserna" genom att smacka ett par gånger under samlingen i skritt och när Hamingja hämtat sig från det traumat började det verkligen hända saker! Bogarna kom upp och det blev riktigt häftig känsla i tölten!!! Det verkade dessutom som att jag faktiskt lyckades få till ett mer drivande säte när jag behövde tillföra mer energi för att bibehålla samlingen och bärigheten. ÄNNU mer JÄTTEKUL!!! 

Och så här efteråt kan jag konstatera att jag är trött och öm i några muskler "mellan rumpa och lår" där jag tidigare bara fått träningsvärk efter en Atlikurs när jag fick jobba mycket med sitsen och han tillslut tyckte att jag började göra rätt. Ett mycket gott tecken alltså!!! Även Hamingja verkade ha jobbat rätt med sin kropp, för när jag tillslut lyckades behärska mig tillräckligt för att frivilligt avbryta  töltträningen genom att ge henne långa tyglar i tölten reagerade hon PRECIS som jag hoppades! D v s hon tog inte detta för en signal om att det var fri fart som gällde, utan sträckte ut hela långa överlinjen och töltade vidare i lugnt nedvarvningstempo!

Nu är planen att ge min kropp en vilodag från ridningen i morgon - om jag lyckas behärska mig...! 

Så lycklig jag blir av denna häst!!!

Denna vackra syn mötte mig i Mariebäck idag!!!

Det är på många sätt väldigt trevligt att vi får ha hästarna i Höbäcken på sommaren, med de STORA, härliga hagarna och allt bete! Och med bilen som sadelkammare har jag inte ens behövt avstå ridningen under den perioden heller. Men det är också skönt att nu vara tillbaka i Mariebäck igen! Även här har hästarna stora ytor att röra sig på - särskilt nu när det bara är stoflocken som är hemma och Sylvia därför öppnat upp så att alla hagarna bildar en enda jättestor!

Dessutom känns det roligt att åter ha tillgång till ridbanan - så det var knappast något skräll att jag bestämde att det skulle bli ett ridpass där idag! Lite spännande skulle det ju också bli att få stämma av Hamingjas "status" - hade jag klarat av att hantera sommarens "rakt fram-ridning" (utan ridbanans volter) eller skulle hon vara väldigt stel och kännas som att hon lämnat bakbenen kvar i stallet..?!

Upplägget för träningspasset kändes lika självklart: som första lektionen på en Atlikurs, när fokus ligger på lösgörande och att förbereda hästen inför de kommande dagarnas träning. "Hur du rider idag beror på hur hästen var när du red igår samt hur du vill att hästen ska vara när du rider i morgon!" har Atli sagt någon gång - och jag har även läst ett citat av Jens Fredricsson med samma kloka andemening. 

Vi inledde därför med att flytta ut bakdelen i skritt på volt och redan där fick jag ett mycket positivt besked när Hamingja utan problem eller protester korsade ordentligt med inner bak, längde sin överlinje och slappnade av! Jag har ju verkligen försökt ha mycket fokus på detta under våra "rakt fram längs vägen-ridpass" i sommar och uppenbarligen har det haft önskad effekt! 

Sista gången jag red i Höbäcken kunde det ju t o m ha blivit för mycket av den varan - när närkontakten med en älg gjorde att jag behövde rida sidförande i två kilometer för att distrahera Hamingja så att hon inte skenade hem. Det fanns ju viss risk att hon skulle ha fått träningsvärk av det... men om det var fallet hade den i så fall gått över till idag!

När vi övergick till uppvärmning i tölt kändes hon fortsatt väldigt lösgjord och fin så jag kunde ganska snart lämna volten och tölta längs spåret istället. "Du ska inte rida på volt mer än du behöver!" är ju ett annat Atlicitat - för samtidigt som volten ofta är det "verktyg" man behöver för att lösa vissa problem så innebär den ju också en belastning på hästen så om man kan få samma resultat längs spåret är det bättre att rida där. (Vilket i o f s nästan aldrig är fallet...men ibland så!) 

Även i traven kändes Hamingja så lösgjord att vi även där kunde lämna volten och trava längs spåret med bibehållen låååååång överlinje! Jag har uppenbarligen gjort något rätt i ridningen denna sommar!

Efter detta var det dags att träna samling i skritt och tölt och redan i den samlade skritten fick jag minnas ytterligare ett Atlicitat. "Lyssna på hästen - den talar om vad den behöver träna på!" För när jag bad Hamingja om samling - samlade hon sig riktigt fint - men blev också lite stressad och ville genast komma iväg i tölt. M a o behövde hon varva samlad skritt med skritt på lång tygel för att inte stressa upp sig. Och efter det fick jag sedan njuta av riktigt trevliga sekvenser i samlad tölt! 

Jag började som vanligt töltridningen i vänster varv eftersom det brukar gå lättare. Och uppenbarligen lyckades jag faktiskt bibehålla samlingen ganska bra för Hamingja började genast flåsa och svettades ordentligt trots att vi inte red så långa sekvenser. Och när jag sedan bytte till höger varv gick det faktiskt ÄNNU bättre att få henne mellan hand och skänkel! Vid nästa träningspass ska jag nog testa att varva mer mellan de båda varven och se om jag kan "få med mig" en bra känsla mellan dem!

När min duktiga häst sedan fick sträcka ut i tölt på långa tyglar frustade hon så belåtet - uppenbarligen var hon lika nöjd som sin matte! Och även den avslutande traven på volt blev avslappnad och fin! Sommarens avsaknad av voltmöjlighet för nedvarvningen har i alla fall inte inneburit att träningen byggt in spänningar i henne. Jag har annars varit lite rädd för det eftersom hon aldrig känts riktigt lika avslappnad under nedvarvningen längs Seletvägen... Men efter alla dessa positiva besked LÄNGTAR jag verkligen till vårt nästa ridpass!!! Tala om att Hamingja är vad hon heter: LYCKA!!!

Hamingja flyttar tillbaka hem - och hittar ett föl!!!

Lilla Hulda har antagligen världens lurvigaste öron!!!

Idag var det dags för Hamingja och Litlamin att flytta hem till Mariebäck igen (Ella lämnade betet i Höbäcken redan igår.) Väl hemma släppte vi ihop dem i flocken med de övriga stona - där Hamis storasyster Hremsa nu också var tillbaka med lilla Hulda. De flesta hästar blir alldeles till sig när de får se ett föl - och Hamingja och Litlamin var verkligen inga undantag! För att släppa ihop dem där det var riktigt gott om plats gick Sylvia och jag med dem till den bortre ängen - och Hamingja var så taggad att hon töltade bredvid mig hela vägen! 

"PAX FÖR HENNE!!!" signalerade både Hami och Litla och satte av efter Hulda (och Hremsa) så snart vi släppte dem. Dotla och skäck-Hremsa blev lite tagna på sängen och hängde först inte riktigt med i svängarna... Men så snart de jagat ikapp gick de in i rollen som body guards för lilla Hulda och ville inte släppa Hamingja eller Litlamin nära henne. Efter ett tag blev dock skäck-Hremsa för trött för att orka hänga med i svängarna... men Dotla fortsatte oförtröttligt att agera "levande sköld". Tala om att hon tog sitt uppdrag som "vakthund" på allra största allvar!!! Så Hami och Litla fick finna sig i att bara betrakta lilla Hilda på avstånd.